Me, myself and three monkeys

En lördag i februari

2012-02-11T20:26:00.002+01:00

Det går framåt med min gråa Yll och Tyll tröja. Jag har börjat med ärmarna, stickar med magic loop förstås. Rowans Cocoon är härligt att sticka med, ett riktigt toppen-tjock-garn.

Magic loop, I like!

Färdigt fram-och backstycke, stickat nedifrån och upp och med raglan.

Egentligen borde jag vika tvätt, den morrande tvätthögen har nog aldrig varit högre eller mera kompakt. Kanske ett uppdrag för Sengångaren imorgon. Skall ställa klockan så att han kan gå upp vid 6-tiden och ta hand om tvätthögen. Det blir bra. Anledningen till denna misär är att jag varit krasslig, typ influensa. Och när Zooskötaren går ned för räkning, ja, då stannar hela världen. Visst är det konstigt?

Morr morr, säger tvätthögen.

En semla säger man ju inte nej till en lördagskväll som denna, dessutom behövde vi uppmuntra aporna lite grand. Stor- och Mellanapan har nämligen varit och gjort diagnostiska prov hela dagen på en ny skola de skall börja på till hösten. Är inte helt nöjd med den kommunala skola de gått på hitintills, så nu frångår jag min ideologi och byter till en friskola. Hoppas på ordning och reda. Studiedisciplin och ro. Själv byter jag ut min semla mot min lunch, eftersom jag håller på att gå ned i vikt (och ja, det går bra, -4 kg på en månad). En manlig kollega på jobbet upplyste mig härom veckan om att jag gått och blivit fet. Får man säga så? Mannen ifråga är ju inte världens vackraste själv, utan ännu en 40-talist gubbe...

Grädde är gott.

Utlottning hos Pysselfarmor

2012-02-11T13:18:00.001+01:00

Jag är med i Pysselfarmors utlottning, som hon har till ära av att hon nått 100 000 besökare! Jag hoppas på ett fint armband!

Mys och fluff

2012-02-08T21:50:00.002+01:00

Det går framåt med den gråa Yll och Tyll koftan. Är nu vid ärmhålen, för andra gången :-)) Midje-ihoptagningarna blev inte tillräckligt bra, så jag froggade från 37 cm, ned till 10 cm... Det blir absolut snyggast om man har två maskor mellan ihoptagningarna i varje sida.
Så bakade vi lite semlor också. De blev nog de bästa någonsin, en liten rund boll av luft och fluff. Mmmmmm.


Roligt är det och bra blir det.

Semor är världens godaste bakverk.

Noppra Nopprade Nopprat

2012-02-05T12:43:00.000+01:00

Clara i Claras blogg skrev ett intressant inlägg om garnbesvikelser. Garn som blir plagg som nopprar sig. Hon var besviken både på Semilla från BC garn och Alpacka från Drops. Jag förstår så väl, där har vi kanske alla varit... Man har lagt ned en massa arbete på en kofta till exempel och sedan börjar den noppra sig innan man har fäst sista tråden. Det är inte roligt. Kan få mig på rejält dåligt humör faktiskt. Jag har haft riktigt dåliga erfarenheter av Malabrigo Worsted och Malabrigo Lace. Härliga garner att sticka med, men de nopprar sig och typ tovar sig på något märkligt vis. Jag kommer aldrig köpa Malabrigo igen. Ever. Stickade en himla fin kofta med Malabrigo Worsted som fick bli en hemmakofta på grund av alla noppror. Nu ser den ut så här. Ett riktigt skräckexempel på noppror. Suck. Koftan sitter super på min välstoppade kropp och jag gillar verkligen modellen, funderar på att sticka om den i ett annat garn.

Svårt att fota rött...

Massor av noppror. Grrrr.

Ett annat exempel är den här Birch-sjalen i Malabrigo Lace. Inte heller den blev speciellt rolig efter bara en vecka eller två. Typ torrtovade sig, maskorna försvann in i ett allmänt gojsmojs och därmed stora delar av mönstret. Det enda man kan se tydligt är omslagen. Mycket märkligt.


Torrtovad Malabrigo Lace sjal.

Däremot har saker som jag stickat i Drops Alpacka och Drops Alpacka Classic, numera utgången, funkat väldigt bra. Inga noppror. Inte heller Nepal från Drops har nopprat sig. Inte heller underbara Silke Alpacka, som tyvärr inte finns mera. Rowans garner har alltid funkat bra. Just nu håller jag på med en sådan här liten historia från Yll och Tyll. Stickar i Rowans Cocoon, 80% merino och 20% mohair. Helt underbart. Det är så kallt ute nu så jag kände för en mysig och varm tröja. Den blir väl klar till midsommar.

Mitt nya och aktuella projekt.

Mmmmmmmumma.

Spaning: Har världen blivit svart-vit?

2012-02-02T20:07:00.003+01:00

Hmmm. Ibland hamnar jag, något motvilligt får erkännas, på inrednings- och designer bloggar. Nissar/nissor som har det där trähuset på landet, eller nissar/nissor som desperat skulle vilja ha det där trähuset på landet. Och så renoverar de, eller i förekommande fall, låtsas-renoverar de. Och sedan blir allt vitt. Och svart. Tak, väggar, golv, soffor, hyllor, kuddar, påslakan, you name it. Allt är vitt med svarta detaljer. Undantaget en grå sten som läggs på soffbordet. Eller några grågröna kronärtskockor som ligger i en svart skål på det vita köksbordet. Eller en grå text på en prydnadskudde i den vitmålade träsoffan i hallen. Även bloggarnas design per se är vit och grå, alternativt strikt svart-vit. Vad har jag missat, har världen tappa färg?
På ett zoo funkar inte vitt. På ett zoo funkar bara färger som kan dölja alla fläckar som spontanuppstår precis över allt. Jag tänker typ smutsbrunt alternativt solk-grått.

Exempel för att stödja ovanstående spaning:

Från bloggen fru N och villa Någorlunda.

Från bloggen House of Philia.

Från bloggen Drömmen om ett hus på landet.

Från bloggen Lantlif.

Från bloggen Lantlif. Ibland är till och med hunden vit. Och lite svart.

Funny small people

2012-01-31T18:16:00.000+01:00

Före jul sprang jag på en utställning av Jerry Niemi. Han fotar små gubbar och gummor i roliga miljöer. Flera av hans vansinnigt roliga bilder kan ses på hans blogg I skuggan av ett världsarv. Om man nu är ett True Crime fan som jag, så är ju talgoxe-bilden nedan ett måste. Den pryder min hallvägg just nu. Och ja, talgoxen dog enligt uppgift en naturlig död.

Jag gillar ostgubbarna också! :-))) "Ta´t försiktigt där nere!"

Bilden nedan, krattning av höstlöv, kommer från en annan blogg, också den med fokus på små gubbar och gummor.

Ett FO ett FO ett FO!!! Tomteröda halvvantar till en vän som behöver och som dessutom förtjänar något värmande. Stickade i Andes från Drops, stickor 9 mm och i princip enligt Green Giant Fingerless Mittens, jag lade dock till några maskor eftersom de blev för smala. Ber om ursäkt för den dassiga bilden. Jag känner att jag behöver en ny kamera, Sengångaren säger att jag har en toppenkamera redan och att allt handlar om fotografen. Frågan är om han skall ha smisk?

Energy input hos Pino och Disa

2012-01-30T10:28:00.001+01:00

Om man vill samla på sig lite energi... Så kan man kontakta Pino i Grillby. Han är en matkonstnär av stora mått och har ett helt unikt koncept. Man får boka in sig som ensam gäst i hans lilla värdshus, och sedan bjuds man på exceptionellt smaskig italiensk mat, med nordisk touch. Tidigare hade han restaurang på Svartbäcksgatan i Uppsala, sedan flyttade han ut från stan till Månbacka, nu håller han till i det gamla värdshuset i Grillby. Vi har ätit hos Pino många gånger och det är en sann energy input varje gång. Att få ha en egen kock för en kväll, som bara finns till för att jag skall må bra, det är helt fantastiskt. Man får sitta och äta underbar mat, i lugn och ro, utan en massa stimmiga människor runt omkring. I helgen var vi ett gäng vänner som behövde få lite ro, ett gäng med heltidsarbetande och utarbetade småbarnsmammor. Det var helt fantastiskt, tack Pino och Disa! :-)))))

Värdshuset i Grillby, cirka 40 minuter utanför Uppsala.

Anna sov i det mysiga rummet Lilla Tokyo!

Varma sköna brasor... Mmmmmm...

Man äter en hel italiensk middag och är mätt och god som en välstoppad gödgris efter ett antal timmar vid bordet. Här mumsar vi på världens godaste jordärtskockesoppa.

Stickning också... Det går långsamt framåt på min alpacka flamé sjal. Plockar just nu upp en miljard maskor för volangkanten.

Om man får välja

2012-01-25T18:39:00.002+01:00

Måste erkänna att jag är lite svag för Janne. Trots att han är född 1940 och har 71 år på nacken. Tjusig, på något sätt. Och smart, most likely. Gillar tjusigt och smart. Skulle tack ja om han bjöd ut mig på middag.

Måste erkänna att jag inte är svag för Håkan-Bråkan. Skrev ett inlägg i bloggen när han blev vald som partiordförande, och undrade under vilken sten i skogen man hade grävt fram honom. Och så gick det som det gick. Skulle tacka nej om Håkan bjöd ut mig på middag. Absolut.

Livets förtretligheter

2012-01-22T22:31:00.002+01:00

Suck vad trött jag är! Har städat som en fullkomlig galning i helgen då Enterobius vermicularis invaderat vårt hem. Dammsuga, torrmoppa, våtmoppa, storstäda badrum, TVÄTTA allt som går att tvätta och så vidare i all evighet. Och tvinga aporna att ta medicin. Har varit lite av en så kallad Hitler-mamma i helgen, bara gett order till höger och vänster. Vilket var nödvändigt för att bringa ordning i kaos. Tur att jag finns, tur att kvinnor finns. Annars skulle det manliga släktet bara tyna bort. De skulle kollekivt förvandlas till en Enterobius vermicularis.
I fredags var iallafall jag och Sengångaren i Stockholm och såg Misantropen på Dramatens lilla scen. Uppsättningen var mycket bra tycker jag, tyvärr fick jag en överdos av kvasi-intellektuella Stockholms-fyrtitalister. Typ värsta sorten fyrtitalister. Som går på Draaaaaamaaaaaaten för att de är så kulturella. De är naturligtvis brunbrända som pepparkakor allihopa där de står i foajen och håller sitt vinglas så där elegaaaant, eftersom de nyss varit i Thailand. Eftersom det är så trist i Sverige i januari. Jag försökte buffa så många ryggar och stöta till så många handväskor jag kunde när jag rörde mig runt mitt i pöbeln. I ett försök att ta lite plats. Men som sagt, pjäsen var väldigt underhållande. Efteråt stannade skådespelarna kvar och man fick diskutera lite med dem och prata om pjäsen. Per Mattsson lyckades med konststycket att kalla de kvinnliga rollerna/sina kvinnliga kollegor för "flickor". Fy vad jag avskyr när män, speciellt äldre män, refererar till kvinnor som "flickor". Just en äldre man borde verkligen känna till skillanden mellan en flicka och en kvinna, tycker man. Har förresten en manlig chef på jobbet som alltid hälsar sina kvinnliga kollegor med "Tjena flickor!". Jag misstänker att han tror han är cool. Jag brukar svara "Hej pojken!", men det verkar han inte förstå. För svårt? Suck.
På tal om suck, i dagarna går det inte heller att undgå vad som händer i US, tänker på processen att ta fram en republikansk presidentkandidat. Läste i DN att 57% av alla republikaner är bokstavstroende vad gäller skapelseberättelsen och förkastar Darwins läror. Åh, Herregud, vad rädd jag blir. Det är så otäckt och läskigt och allting obehagligt och jag vet inte hur jag skall hantera dylik information, kan knappt sova om nätterna :-((((

Tappade stickfart lite grand när jag fick frogga min vita fina tröja... Men i stickkorgen ligger en A thousand splendid suns som jag stickar i Andes från Debbie Bliss. Så mjuk så mjuk och cirka halvvägs klar. Jättekul mönster, lätt som en plätt.

Och en A Little Ruffle från Sadie and Oliver stickad i alpacka flamé från Yll och Tyll. Snart klar, typ 15% kvar. Inbillar jag mig.

Så har jag köpt en fin ny bok, Karins broderier. Tänkte att jag kanske behövde lite inspiration till att börja brodera en och annan blomma på något stickat plagg. Vi får se. Finfin bok iallafall!

Nytt garn och härlig helg

2012-01-09T22:27:00.000+01:00

Jag fick nytt fint angoragetsgarn från Kallmyra gård i födelsedagspresent. Jag har varit där och hälsat på (ligger utanför Övik), det är väl värt ett besök. Jag tror att det blir en spetssjal vad det lider av detta supermjuka garn.

Men så måste man städa lite i sina garnlager för att få plats med allt nytt... Det svämmar över! :-)))

Jag och Sengångaren spenderade helgen med goda vänner som bor i ett fantastiskt hus (herrgård?) någonstans söder över... Vi smaskade reko-eko oxfilé (den godaste oxfilé som jag någonsin ätit).

Vin, garn och världens godaste kola efter maten. Hua, vilken god kola! Receptet kommer från Pärlans Konfektyr, kolla in deras hemsida!

Sedan blir man lika nöjd och go som herrgårdskatterna Simba och Alice!

En rolig låda utan gubbe

2012-01-09T22:10:00.001+01:00

Gubben i lådan... Eller en låda utan gubbe. Och är man lite läkemedelsfrälst som jag, så är oddsen att man gillar gamla medicinlådor. "Barnen tycka om dem"! Joligt!

De andra klarar sig sämre utan mig

2012-01-08T13:11:00.015+01:00

Jag hittade Barnaboken när min förste lille apa var runt 4 månader gammal. Då hade jag och Sengångaren läst alla böcker om barn och barnuppfostran/skötsel som fanns på markanden. Även den engelska och amerikanska marknaden. Under de åren vi hade små barn, fortsatte vi att läsa nya böcker som kom ut och lyssna på nya "experter" som dök upp. Den uppsjö av dylika böcker som fanns och finns att tillgå till trots, den boken som kom att utgöra grundstenen i min och Sengångarens uppfostran av de tre små apor vi skulle komma att få, var Barnaboken (och Jesper Juuls böcker, vilka andas samma andemening som Barnaboken). Och det var för att Barnaboken är den enda boken om barn som är funktionell och konkret, som kan tala om hur man kan göra (om man vill), lite som ett ljus i mörkret. För de första 4 månaderna med Storapan var ett mörker. Han var efterlängtad, så efterlängtad, och vi hade längtat länge. Vi hade pendlat mellan hopp och förtvivlan, mellan olika behandlingar, kanske skulle det inte bli några barn alls? När han väl föddes var jag ganska så mentalt sliten, förlossningen var heller ingen drömförlossning och bebisen var av den klurigare sorten: han var ofta upprörd, ville amma, ville inte amma, sov aldrig. På BVC fick man fina-fina råd: "Så kan det vara, låt bebisen styra mat och sömnen !" Vad fan är det för svar, egentligen? Ja, jag vet att det kan vara så här, för det är uppenbarligen så hemma hos mig. Och är det verkligen så att en bebis vet hur allt skall skötas när de föds? Ligger de 9 månader i livmodern och läser en instruktionsmanual: "Så skall livet bli efter din födsel?" Efter 4 månader av mörker och tankar på att lägga honom i en vassbåt i Fyrisån a la Moses, så tog jag tag i rutinerna enligt Barnaboken. Mat, massor av mat, lek och delaktighet, mera mat, massor med mat och sedan sova. Och den lille killen som brukade vakna efter 20 minuter på förmiddagen och gallskrika och sedan fortsätta vara grinig resten av dagen, han fick lite buff i rumpan, somnade förvånad om, vaknade efter 1 timme och var ett solsken. I efterhand insåg jag att han hade varit trött, han hade inte fått sova som han behövde. För trött för att kunna upptäcka världen, för trött att kunna äta ordentligt. Med rutiner enligt Barnaboken blev han en helt annan bebis. Och jag en helt annan mamma.

När han växte och blev äldre och fick syskon, två stycken blev det mot alla odds, har Barnaboken funnits med. Syskonkapitlet i Barnaboken är antagligen det mest geniala som någonsin skrivits om syskon. Kapitlet är fullt med små dialoger som är fullständigt brillianta, hur stora som små konflikter kan uppstå och hur man kan svara som vuxen (om man vill). Anna skriver om vinsterna med att dela rum och motverka "minirevir", att värna syskonflocken, att som vuxen med alla till buds stående medel verka för att att syskon håller samman: Ni är varandras bästa vänner, ni håller ihop, så är det bara! Att den som kan och vet, hjälper den som inte kan och vet. Anna skriver att våld mellan syskon inte skall förekomma. Överallt annars får man höra att syskon slåss och bråkar, så är det bara. Det till och med "hör till". Det är lite som att säga att det normalt hör till att mammor och pappor slåss och bråkar. Nej, syskon får inte slåss. Konflikter uppstår, man löser dem utan handgemäng. Det viktigaste dock i Barnaboken, som genomsyrar allt Anna skriver och som också är fundamentet i alla mänskliga relationer är dock detta: Att bara vara älskad räcker inte, varje människa, stor som liten, måste också känna sig behövd. Och en liten människa som känner tillhörighet i en familj, och som vet i sin hjärterot att de andra klarar sig sämre utan mig, hon mår bra och kan hantera livets svårigheter bättre. Det låter självklart, men det är inte självklart. Detta med att känna sig behövd hade nog inte blivit så tydligt för mig själv sådär utan vidare, däremot är det så självklart att man älskar sina barn och att det är det som är det viktigaste och enda. Men att vara behövd är lika viktigt. Om inte viktigare.

Nu har Felicia Feldt, Annas tredje barn, skrivit en bok om sin uppväxt, en bok som redan väckt en massa uppmärksamhet. I dagens SvD kan man läsa en intervju med Felicia och i dagens Expressen finns ännu en debattartikel på ämnet. Jag har ännu inte läst Felicias bok, men beställt den. Däremot har jag läst Annas triologi, Mommo, som är hennes memoarer. Kanske kommer mycket av informationen som redan läckt ut från Felicias bok som en överraskning för många: spritmissbruk och relationer mellan vuxna som präglades av misshandel, ständiga uppbrott och nya skolor. I Mommo så skriver Anna själv om dessa saker, och det förstår ju alla och envar att detta inte var en optimal miljö för barn att växa upp i. Jag har träffat Anna flera gånger. Jag har varit gäst i hennes Gastsjön. Inte för att kura barn, utan för att vara just gäst. Jag har träffat flera av hennes yngre helt fantastiska barn. Jag tänker att Anna levt ett oroligt liv och i och med det blivit supertuff. Hon säger vad hon tycker, det inte så mycket inlindning av ord eller diplomati. En massa humör har hon, som jag tror kan skrämma många. Och samtidigt upplever jag henne som väldigt generös, varm och omtänksam. Smart. Och vansinnigt ironiskt rolig.

Anna har under åren fått utstå ett ganska så utbrett och raffinerat näthat. Man säger tämligen så elaka saker om henne och "alla hennes män och ungar" på chattar och i kommentarer till tidningsartiklar. Det är påfallande svårt, uppenbarligen, att skilja på person och sak. Anna Wahlgren som person är en sak, Barnaboken en annan. Det är tydligt att hon inte lyckats praktisera Barnaboken, alla teorier och tankar, genom hela sitt egna liv och med alla barnen. Men Barnaboken med all sin visdom står iallafall fast som en av de bästa böckerna vad gäller barn, någonsin, tycker jag. Jag misstänker att många kastar ut bebisen med badvattnet när de avfärdar Barnaboken för att de ogillar Anna. Det är lite synd, tror jag. Det är också synd att så mycket runt Anna handlar om sömnkurer. Barnaboken är så väldigt mycket mera.

Alla har sin egen sanning och jag tycker Felicia är modig som vågar få sin historia och sanning på pränt. Hur många vågar göra upp med sin egen mamma, ens i sina tankar? När man väl fått barn, då är det barnen som gäller och det är barnen som har tolkningsföreträde. Även när de är vuxna och berättar om sin barndom och även om de går ut med en publik bok. Jag hoppas att jag kan möta mina apor när de blivit vuxna i ärliga diskussioner och att de då vågar berätta för mig hur de upplevde sin barndom. Och då skall jag lyssna. Noga. Lika noga som jag försöker lyssna nu.

En härlig kväll 2010. Mina älsklingsapor leker i Saharas sand i solnedgången.

Ny kofta och en tröja som inte blev

2012-01-06T17:57:00.005+01:00

Min Greenfield Cardigan, från boken New England Knits är klar. Jag stickade den i ett rent DK alpacka garn från Alpacka Stuff, Devon, England. Garnet var en present från Maria, Sengångarens syster, Tack Maria! Maria har för övrigt också piggat på sin gamla dator, och givit den till mig! Så nu har jag en hel skärm igen, och en dessutom mycket coolare dator :-)))) I vilket fall, kofta är stickad uppifrånochner (det blev ett kul ord) och var rolig att pyssla på med. Jag gjorde den lite längre än i mönstret. Raglan blev dekorativ och fin, syns lite på den sista bilden. Jag är nöjd med resultatet, även om den sitter som apa på mig nu när jag väger 4 ton mer än jag borde. En kul grej var att i framkanterna är det en stickad stödkant, jag har alltid virkat stödkanter tidigare. Jag läste i Elizabeth Zimmermann´s Knitters Almanac hur man får till stickade stödkanter på ett bra sätt, framför allt hur man plockar upp rätt antal maskor, och det blev jättebra. Ju mera man läser av Zimmermanns böcker desto mera inser man vilket geni hon var. Roligt geni, dessutom.

Vad som inte var roligt alls, utan ganska tråkigt, var hur min Folded från Veera Välimäki (100% Rain) blev. Jag gillar hennes mönster och har köpt flera, men det här var det första jag prövade. Jag använde ett garn jag fått från Australien (Silk Touch, 8 Ply från Heirloom) och eftersom jag haft det i mina gömmor väldigt länge, kändes det toppen att hitta ett projekt som passade. Och till att börja med så såg det lovande ut. Men sedan, halvvägs upp i raglan, så insåg jag att ovanför vecken över bysten så såg det ut som om jag hade bytt till större stickor, det blev glesare maskor fastän jag hade hållit ihop allt för kung och fosterland. Grrrrrrr.

Dessutom vart midjan helt fel, för snäv intagning, det blev en bubbla på höften. Och där finns det redan tillräckligt med bubblor skall gudarna veta. Så, jag bestämde mig för att frogga alltihopa.

På 5 minuter och med Lillapans benägna bistånd blev det här nästan färdiga julprojektet...

De här garnnystanen. In i lådan igen. I väntan på något nytt projekt.

Hej Stina! Vad kul att du också åkte till Den Gamla Möllegården och blev nöjd med dina inköp! Hennes alpackor är lite utomjordiska på något sätt, inte riktigt verkliga. Skumt! Jag ville bara ta hem en och mysa med i soffan. De är tyvärr inte så gosiga av sig... :-)

Bajskaffe och en sjal anno 2011

2012-01-01T00:59:00.019+01:00

Man får ju inte dö nyfiken, Gud förbjude, så i julhelgen passade jag på att smaka på världens dyraste kaffe, Kopi Luwak kaffe. Eller rakt av: bajskaffe. Kopi Luwak kaffe kommer från kaffefrukter som har blivit uppätna och sedan passerat igenom matsmältningssystemet på ett mårddjur som kallas Common Palm Civet. "Kopi" är det indonesiska namnet för kaffe och "Luwak" är det lokala namnet på mårddjuret som äter kaffefrukterna som en del av sin normala diet. Lokalbefolkningen samlar in de utpruttade bönorna (VEM kom på den idén och VARFÖR???), som då fortfarande är intakta. Kopi Luwak kaffe är världens dyraste kaffe, det plockas cirka 500 kg utbajsade kaffebönor per år och det färdigrostade kaffet kostar cirka 6000 skattade kronor per kilo. Man tror att det är enzymer i matsmältningskanalen hos mårddjuret som ger kaffets speciellt milda karaktär. Funderar på att börja mata Lillapan med lite kaffebönor och sedan fånga upp dem i toastolen. Det kan ju inte vara sådan milsvidd skillnad på mårddjurets matsmältningssystem och på Lillapans? Här misstänker jag att det finns pengar att tjäna.

Här är han den lille rackaren! De lever runt omkring kaffeplantagerna i Indonesien och på Fillipinerna. De älskar mogna kaffefrukter. Den här lille gynnarne ser ut som jag gör när jag äter skumtomtar, liksom hela munnen full.

Kaffebajs. Det ter sig onekligen som att de små djuren inte äter så mycket annat än just kaffefrukter.

Vi avnjöt det enligt konstens alla regler nybrygda kaffet i morfars gamla Prunus-koppar. Kaffet var riktigt gott, väldigt milt och helt utan beska. Men jag skulle tro att det är den ringa produktionen och den höga efterfrågan som driver upp priset, inte smakupplevelsen som sådan.

Så en sjal/halsduk anno 2011. Den är stickad i rent alpackagarn från Den Gamla Möllegården på Österlen. Möllegården är en alpackafarm som vi besökte i somras, det var ett mycket trevligt besök, rekommenderas varmt. Garnet var en dröm att sticka med och sjalen är så mjuk, så mjuk. Det blev lite garn över, men jag känner att jag behöver mycke mycke mycke mera garn från Möllegården. Tur att de har en shop på nätet! :-)))
Mönstret hittade jag någonstans på den här bloggen. Det är påhittat av Kirrily Robert och är enkelt att komma ihåg till och med för en virrpanna som jag.

Kirrily Roberts sjal

CO 44 st.

Knit 19 rows.

Row 20: k3 p38 k3

Row 21: k3, (yo k2tog k4) 6 times, yo, k2tog, k3

Row 22: k3 p38 k3

Row 23: k4, (yo k2tog k4) 6 times, yo, k2tog, k2

Repeat rows 20-23 for approximately 1.5 m until you have only enough yarn left to repeat the garter hem, then repeat row 20 once.

Knit 18 rows.

Cast off.

Sew in ends and steam block.

Gott Nytt År

2011-12-31T22:51:00.001+01:00

Nå, vad är nu detta? Jo, jag älskar röda Lindtkulor. Men de måste vara kalla, helst skall de ha legat i frysen ett tag. Och här har Sengångaren lagt dem på en fryst vetekudde för att de skall hållas kalla medans man dricker sitt kaffe. Jag älskar min Sengångare!

Och jag älskar mina apor! Igår var de på övernattningsbesök hos sin faster och efter sådär 2 timmar ville jag att de skulle komma hem igen. Fasar för när de skall flytta hemifrån. Funderar på att droga ned dem och låsa in dem i garderoben.

Det är kul för apor att vara ute och leka med tomtebloss!

Så har jag stickat en IPad Stylus Sketch Glove (jag har döpt den själv!) till Sengångaren. Nya tider innebär nya problem och nya lösningar. Man behöver tydligen en fingerlös vante när man ritar på IPaden, så att man inte i misstag nuddar andra typ knappar.

Gott Nytt År till dig där ute! Må 2012 bringa mycket nytt garn och inga nya rynkor!

Julklappar

2011-12-25T14:31:00.001+01:00

Några fina julklappar som jag gjorde i december.
Först ut är en supermjuk mössa i nu utgångna (buhuhuhuhuhuhuhu) Alapacka Silke från Drops. Mönster från Yll och Tyll.

Ytterligare en öronvärmande mössa i lyxigt mossgrönt Donegal Luxury Tweed Aran från Debbie Bliss. Fantastiskt skönt att sticka med. Mönstret kom från Ravelry (glömt länken).

Och så en cup cosy till en kaffedrickande vän. Han pratar mycket, så kaffet hinner ibland bli kallt! Fast det problemet är nu löst! :-)))) Koppen kommer från Himla.

God Jul och Gott Nytt År

2011-12-22T18:55:00.001+01:00

Efter storstädning, införskaffandet av julklappar, julpyntning, tillagning av 100 köttbullar, 4 Janssons, en gravad lax, x antal lussebullar, knäckkakor och knäck, infinner sig nu julefriden på Zooet. Tänker äta och sova hela julen. Eller sova och äta, vet inte riktigt i vilken ordning. Och sticka lite. Det har blivit mycket stickat på sistone, men jag har inte hunnit blogg allt. Det får bli nästa år.
God Jul och gott Nytt År alla bloggläsare!

En tröja till Abby

2011-12-04T21:44:00.001+01:00

En tröja till, lite större än den förra! Den är till älskade Abby. Hon kommer från Montreol och pratar bara franska. Hon är 4 år gammal och Lillapans bäste vän. Och hon behövde en tröja, tyckte Lillapan. Så då blev det en tröja i gamla Malabrigo Worsted rester. Stickade den upp-ifrån-och-ned, mätte lite själv och inspirerades av diverse mönster på Ravelry. Är själv väldigt nöjd med raglanärmarna och rullkragen!

Passade på att lägga in lite grönt också, öva på att sticka med två garner i samma hand. Den översta raden med gröna fyrkanter blev ok, den undre blev lite stram. Hmmmm, det är svårt att hålla garnerna lagom fast. Ursäkta kvaliteten, dessa inomhusbilder...

Livet är lite krångligt ibland. Råkade kalla en person för "analt kontrollerande" idag. Och i den miljön vi befann oss är det inte vanligt med den typen av frispråkighet. Nu är jag persona non grata. Men glad ändå, för jag har rätt :-)))

Tröja till Lillapan

2011-12-01T19:12:00.001+01:00

Att sticka en minitröja måste bara vara bland det mest meningslösa man kan ägna sig åt. Något man kan göra när man gjort precis allt man borde och ändå ha tid över. Eftersom jag inget annat kan göra än att sitta med foten i högläge, så blev det en minitröja ikväll. Den blev ganska liten, som en valnöt! :-)

Stickade den mest för att se om jag kunde (Drops alpacka, stickor 3.0) och också som en övning i att hålla i två tåtar samtidigt (en rolig provlapp, tack för idén Pysselfarmor!). Jag använde det här mönstret, ändrade lite grand bara i ihoptagningen vid halsen. I mönstret sätter man maskorna i ärmhålan på en säkerhetsnål och syr ihop dessa maskor på slutet. Tror det blir snyggare om man helt enkelt maskar av dessa maskor och syr ihop. Ett tag vart det många tåtar att hålla reda på...

Det gick ganska så bra att hålla två trådar, men sådär himla snyggt blev det inte, öva mera...

Nya böcker

2011-11-28T21:04:00.001+01:00

Har tänkt att jag skall börja sticka lite med flera färger och mönster. Jag har gjort det tidigare, men för länge sedan och tyckte väl aldrig att jag fick till det snyggt. Det stramade på framsidan och trådarna bubblade sig på avig sidan. Sedan blev den här tvinningen, eller låsningen, av de båda garnerna klurig också. Nu har jag köpt två böcker i ämnet, böcker är ju lösningen på alla problem... Och nu har jag förstått att för att få upp farten så skall man hålla båda trådarna samtidigt med vänster hand, alternativt hålla en tråd i varje hand... Låter som att öva på provlapp och provlapp är inte min grej. I vilket fall, böckerna är fina och inspirerande!

Man blir inte glad av att plötsligt hitta en sådan här mörk fläck i soffan. Här hemma på zoo:et kan det betyda lite vad som helst... Sedan blir man alltid så lycklig när man upptäcker att den luktar choklad och inget annat. I detta fall var det blåbär, men det är också ok.

Vår datamus

2011-11-28T20:40:00.001+01:00

Nu är det svårt att tänka sig ett liv utan gerbilerna Ippo och Suna. De är så väldigt nyfikna, glada och sällskapliga. Vill alltid hänga på och allt nytt är kul. Ippo leker med min dator. Jag hoppades han skulle kissa i tangentbordet så att jag kan få en ny. Skärmen är ju som bekant lite lätt splittrad.

Nytt projekt

2011-11-28T16:32:00.001+01:00

Nu stickas det en del på julklappar, hemligt, hemligt. Men allt är inte hemlisar, har börjat på en låååååång sjal/finhalsduk i alpackagarnet från Österlen. Rolig och enkel spetsstickning som går ganska så fort.

En annan mössa

2011-11-25T21:52:00.000+01:00

Sengångaren behövde en ny mössa. Då den han skulle fått passade bättre på en ettåring. Det blev en Claudia i Wool Classic från Heavens Hand. Jag är inte riktigt vän med 100% fårullsgarner. De ÄR lite för ofta lite för vassa. Men detta garn var helt fantastiskt mjukt och trevligt och härligt att sticka med. Sengångaren blev också nöjd med resultatet.

Det blir att ligga lågt i helgen. Jag opererade min fot på Akademiska sjukhuset igår och ligger nu här i sängen i högläge och fullproppad med opioider och julmust. Inte så dumt, jag gillar opioider :-))) Jättemycket :-)))) Jag gillar också personalen på ortopediska dagkirurgen, jäklars vad alla sköterskor var söta och snälla och extremt proffsiga. Postop vart rena spa:et, eller så nära ett spa jag kommer. Till och med kirurgen själv var ganska så trevlig. Det kan man ju inte annars räkna med att läkare är. Såååå, lite oxykodon och ett glas rödvin, så är fredagskvällen min :-))))) Skojar bara... Bara julmust...

Åsså God Jul och kram till dig Bitte! Lillapan hälsar så gott! :-)))

SOS SOS SOS SOS

2011-11-23T07:58:00.001+01:00

Jaha, här sitter man och önskar att man hade två nystan till av Drops utgångna Silke Alpaca, färg 3609. Någon som har något över i sina gömmor?

Mamma Mia Möbius!

2011-11-20T15:54:00.000+01:00

Köpte mönstret på stört! Jag höll på att ramla ur soffan, gudars vad snygg! Den är stickad som en tub, alltså dubbel, sedan tvistad och ihoptåtad. All info finns på Needleds hemsida. Åhhh...

De grå tinningarnas charm

2011-11-15T20:33:00.000+01:00

De grå tinningarnas charm – av Emil Jensen

han åldras med behag

han har de grå tinningarnas charm
han är en man i sina bästa år
hon borde färga sitt hår

han är väderbiten, hon är rynkig
han är vackert sliten, hon är skrynklig
han är erfaren
hon är medfaren

han har levt ett liv, hon har ett kvinnligt perspektiv
han tar initiativ, hon tar sig friheter
han är sensitiv, hon är hysterisk
han är primitiv, hon är ohygienisk

han är ledsen, tänk all hjälp han behöver
hon är ledsen, du ska nog se att det går över
han är i nöd, vi ändrar hela vårt system
hon, en typisk reaktion på ett vanligt problem

han är arg som ett djur, bara hör hur han skäller
hon har mens, hon är sur, det är fan vad hon gnäller
han väcker moderskänslor, hon väcker irritation
han berättar vad som hände, hon ger sin version

han regerar
hon manipulerar
han är charmig, hon spelar på sitt utseende
han har livsaptit, hon har missbrukarbeteende

han var dålig i skolan, för han hade koncentrationssvårigheter
hon var dålig i skolan, för hon var korkad och kass
han är bra i sängen
hon är en madrass

han sprider sin säd, det är sunt!
hon knullar runt
två killar som gillar varann går väl an
men två tjejer som gör det, dom saknar en man

han är en sån härlig aktivistartist som står och pratar om förtryck mellan könen
hon är en trist feminist som grälar om lönen
han är en stor pratare, var tysta lyssna på honom
hon är en manshatare, ingenting att bry sig om

han står på scenen och pratar
hon sitter och lyssnar
det är just sådana mönster jag hatar
det är bäst att jag tystnar

men jag skiter i att buga och bocka
och ger min mest subtila gest en smocka
åt mitt kön och min roll
och jag sår andra frön åt andra håll

för det sista jag gör innan jag tiger

jag tackar för mig, och jag niger

En Zimmermannmössa

2011-11-14T23:01:00.001+01:00

Det går ju inte ens att börja beskriva hur vansinnigt imponerad man blir av Elisabeth Zimmermanns stickerier. Människan var ju ett omkringvandrandes stickningsorakel. Jag förstår inte hur himla fiffiga trix hon kom på och hur hon fick till det. Sedan så skrev fru Zimmermann så skojsiga typ stickningskåserier också, om man nu är lagd åt garn och stick-skämt. Kommer ihåg ett par Zimmermann baby boots jag stickade en gång, en konstruktion bestående nästan enbart av en massa korta varv. Och hur det nu gick till så satt man där plötsligt med en färdig babystövel i handen, i ett enda stycke och utan söm. Minns att jag var rätt impad av mig själv, det var som trolleri :-))) I vilket fall, Sengångaren pep om en ny mössa, och då bestämde jag mig för att pröva Zimmermanns Maltese fisherman´s hat från juni månad i Knitter´s Almanac. Det skulle föreställa vuxenstorlek, och med stickor 7 och Drops Andes tyckte jag att jag höll masktätheten hyfsat ok. Men så blev mössan alldeles för liten! Till och med för liten för Lillapan. Så nu undrar jag hur fru Zimmermann tänkte här egentligen. Det skiljer så mycket så att byta garn/stickor är inte en aktuell lösning. Hrmf, jag får sätta mig och räkna upp mönstret till större storlekar själv tror jag. För modellen är jättefin! Öronlapparna stickas med korta varv.

Istället hamnade mössan på den här lille godingen, som är cirkus 1 1/2 år. Och till och med då skulle man önska att mössan gick ned lite till i pannan (små huvuden skall inte frysa). Jag är lite svag för små pojkar... Men det får man inte säga högt, det låter lite halvpervo :-)))))

Uppåt-tjack

2011-11-12T16:10:00.001+01:00

Efter ett par riktigt mörkgråa veckor (normalt är veckorna bara ljusgrå) väntade rejält uppåt-tjack i brevlådan! Hemkokt och färskt, senaste batchen! Tusen tack sötaste Underliga Polly, jag är så glad att du är min vän! Uppåt-tjacket kom från Pärlans konfektyr i Stockholm... Fina asken innehöll kola, inte sådan kola som man snortar, utan sådan som man tuggar :-)))))

Lakritsen var helt super, hitintills är pepparmint favoriten... Mjuk och underbart mumsig kola! :-)))))))))))))))))))))))))))

Gympaläraren uppskattade inte emailet som jag skickade. Nu är han sur. Och det känns så skönt att inte bry sig. Att stoppa gympaläraren och kattbajset i samma påse typ. Åh, vad hemsk jag är! :-))))

Jag har lyckats avsluta ett projekt också, emellan alla elaka email, en kofta, Laura Cardigan från Little Thingies i Drops Alpaca classic. Den är en rektangel, och påminner lite grand om en swirl. Rolig modell, kul att sticka och jag är nöjd med hur den blev. Jag avslutade ärmarna lite annorlunda än i orginalmönstret, för jag tyckte det blev lite klumpigt och tungt annars. Varm och mjuk är den, perfekt. Tack Anna för att du ville agera proffsfotograf! Inte ditt fel att modellen är rund som en gräddbulle.

Kul ny stickbok

2011-11-10T17:12:00.001+01:00

Jag har köpt en ny bok som är jättekul, den heter 'knit, swirl!' och är skriven av Sandra McIver. Den innehåller bara mönster på swirls, jag vet inte riktigt vad man kallar dem på svenska. Men det är dessa runda allt-i-ett koftor. Det finns flera modeller i boken som bara är wow! Rekommenderas!

Ett brunt FO

2011-11-10T16:40:00.001+01:00

Lillapans tjocktröja är äntligen klar. Den var bra bråkig att få till, men nu är alla nöjda :-))) Den är mjuk och varm, konstaterade den stolte ägaren. Stickad i Andes från Drops och stickor 7. Mönstret är mitt med inspiration från diverse håll. Nu skall jag skriva ett email till en förhatlig gympalärare om en borttappad gympapåse. Jag känner mig lika bråkig som Lillapans tröja...

Montering pågår

2011-11-06T21:25:00.001+01:00

Städat stora badrummet, sorterat ur två kassar med skräp från badrumsskåpet, städat skafferiet i köket, städat uteplatsen och tagit hand om sommarmöblerna och städat Lillapans rum. Härligt med söndag och vilodag. Ärmarna till Lillapans tröja är klara. Montering pågår. Morr. Svårt att få ärmarna att passa i ärmhålet... Jag tror att jag blir galen på den här tröjan.

Mammas Ippo-bebis

2011-11-04T18:25:00.001+01:00

Jag är helt kär i de nya pojkarna! Här är Ippo, lite lugnare än Suna, det vill säga håller sig still i tre sekunder istället för en. Gillar att sitta i Mellanapans ficka!

Stickar på Lillapans nya vintertröja. Jag fattar inte hur många gånger som jag repat upp vid hals och axlar. Helt otroligt. Dessutom har den blivit lite väl lång? Så går det när man är ekonomisk smålänning och försöker få till lite tillväxtmån, tröjan har blivit en kroppstub.

Tråkärmar på G med magic loop.

Just det! Har varit på fantastiskt bullfika idag också! Tusen tack Mats för mumsiga megabullar!

Roligt nästan jämt

2011-11-03T20:16:00.001+01:00

En mammut ställde sig på min dator. Nu ser skärmen ut såhär.

Men man kan fortfarande surfa och läsa så gott det går mellan sprickorna. Det gäller att vara positiv.

Nytillskott

2011-10-30T17:55:00.001+01:00

Idag har jag repat upp delar på fram- och bakstycket på en tröja till lillapan. Känns som det mest okomplicerade i hela världen, rak modell med polokrage i garnet Andes från Drops, stickor 8.5. Men. Stickade igår efter att ha inmundigat två glas vin, och idag upptäckte jag att det inte hade blivit så himla rätt med maskorna som jag tyckte igår. Hej hopp.

Vi har fått tillökning! Nytillskott på zoo:et! Två små busiga bröder, två små gerbiler som heter Ippo och Suna. De är tama, men busiga och snabba...

Deras svans är så fin! Full med päls och så en tofs på slutet. De är vansinnigt roliga att titta på, mycket roligare att titta på dem än på tv. Häromdagen vart jag försenad till jobbet för att jag fastnade framför buren. Kommer nog alltid ha gerbiler hemma :-)))

Going nuts

2011-10-29T23:48:00.001+02:00

Överdjävligt trött. Typ utpumpad. Vardagsrummet fyllt med nästan-färdiga stickprojekt. Men lite för trött. För att liksom komma igång och få något helt klart. Imorgon har jag lovat att ta aporna till äventyrsbadet. Jag avskyr äventyrsbadet. Fasiken vad kallt det är där i luften och vattnet. Attans vad jag kommer att frysa. Och go nuts.

En lila sjal till en liten prinsessa

2011-10-10T23:41:00.001+02:00

Lite snabb-bloggat från min iphone: en lila sjal i Drops boulce-alpacka till min lila lilla brorsdotter. Köpte ett annat garn på Yll och Tyll för kanten på sjalen, ett garn med glitter och sidenband i. Hon blev glad och sjalen blir nog varm :-))))

Milou ville också vara med på ett hörn :-)))

En gecko

2011-10-03T00:45:00.001+02:00

Gilla på geckosarna. En klättrade på Mellanapans rygg.

Med lite tur kommer det något om stickning också någon gång. Men jag måste också skriva lite om air-basukas och nyttan av en filt. Och om skolans veckobrev (läs: mina arbetsorder). Och om världens roligaste blogg som jag (och större delen av världen) har hittat. Men det får vänta lite. Nu skall jag sussa.

Det stora blå

2011-09-30T22:06:00.000+02:00

Hela världen har förstås saknat mig och undrat vart tog hon vägen, den där smarta och underhållande människan? Jag har varit på charterresa, till Sardinien!!! Snorklat och spanat på muränor och bläckisar.

Det är alldeles oerhört detta, att jag åker på charter, senast det begav sig vart till Cypern, 1988. Anledningen till detta långa uppehåll är att jag inte gillar charterresor. Och det är för att de faktiskt är precis som i Sällskapsresan I. Den filmen är inte en komedi, utan en dokumentär. Jag gillar inte reseledaren på bussen som upplyser om att svenska stickkontakter funkar i Italien och att man kan dricka kranvattnet. Jag gillar inte att det finns Expressen att köpa på hotellet. Ja, jag vet inte, det är lite, ja, inte kul. Men det var skönt med sol och värme. Aporna var förtjusta i hotellpoolen. Jag gillar glassen, Italien har tveklöst den bästa glassen i hela världen. Sedan gillar jag alla geckoödlor också, fasiken vad söta de små liven är!
Fick en del stickat, så nu är det mycket som är nästan-klart :-)) Och så är det planeringsdagar på jobbet nästa vecka, oj oj oj vad det kommer att bli stickat en hel massa! :-))))
En arbetskamrat ville att jag skulle sticka en kofta till henne. Hon var beredd att betala 1000 pix plus material. Jag frågade vad hon gav i Trendiga Butiken i stan för sin maskinvirkade Odd Molly-kappa. Inte 1500 pix i vilket fall... Mohahahahah. Folk är roliga. De tror att ens tid är gratis. Jag stickar vad som helst till vem som helst. För 1500 pix i timmen :-)))))

På G och en ny väska

2011-09-17T21:39:00.000+02:00

Jag har köpt en ny härlig höstväska i linne från Handgjorda drömmar. Det finns fler att köpa här! Väskan är verkligen super, tjusigare och ännu mera välsydd än vad jag hade tänkt mig, det vill säga mycket finare sydd än vad jag hade kunnat få till själv :-)))) Jag brukar köpa någon ny Marimekko-väska lite då och då, men det är mycke mycke mycke mycke roligare faktiskt att köpa från någon med liten egen verksamhet. Jag är himla nöjd! :-)))

Jag stickar lite. Lite. För jag måste jobba också. Världen höll på att rämna i slutet av veckan, så då fick jag rycka in och rädda hela universum. Tur att jag finns. Håller iallafall på med beställning nummero 2. En lila sjal i Drops alpacka boulcé till lilla-lilla brorsdottern. Bara räta maskor, och så en ökning genom ett omslag innanför första maskan i början på varje varv. Sånt kan man sticka medans man sover. Har kommit till andra garnnystanet, det blir bara två, det räcker till en liten tjej. Och sedan så skall kanterna pimpas med glitter och sidenband!

Och så parallellt min egen kofta, en Greenfield Cardigan från boken New England Knits. Det är rolig stickning, bara räta maskor, lite kul sådär. Och uppifrån och ned. Jag får be om ursäkt för riktigt dålig bildkvalité, ser jag. Nu är hösten och MÖRKRET här, man kan glömma att fota inomhus. Det var nästan frost faktiskt på bilen i morse. Hua.

Det blir inga fjompiga löv på min kofta. Absolut inte.

Nya tummar och politisk brandfackla

2011-09-11T12:12:00.000+02:00

Tummarna behövdes göras om. Det gick inte att ignorera längre... :-))) Nu blev de ganska så ok!
Klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, plocka upp maskor, sticka, sticka, sticka...

Lite såpavatten och lite gnugg på tummarna så blir de bra! Hurra!

Stickar medans jag tittar på tv, de diskuterar om händelserna 11 september 2001. Ordet islamofobi dyker upp. Det är ett fult ord, iallafall ett ord som man inte vill bli förknippad med. Fob/fobi, överhuvudtaget, är inte bra. Vem vill vara anti, rädd eller motståndare? Men i den bästa av världar hade media kunnat diskutera dessa viktiga frågor på ett djupare plan, nu verkar det mera som att media har en uppfostrande och mästrande roll gentemot Sveriges befolkning, man skall lära sig att islamofobi är något fult. Men jag är lite av en islamofob. Jag erkänner. För jag gillar inte alls hur kvinnosynen ser ut i flertalet länder som har islam som statsreligion, där lagar och kultur och samhällsordning bygger på tolkningar av Koranen. Jag har rest i många muslimska länder, och de flesta av dessa har varit islam-light-länder, typ Marocko, Indonesien och Malaysia. Och det jag ser vad gäller kvinnors möjligheter i dessa länder gillar jag inte alls. Valfriheten för kvinnor är noll jämfört vad vi i Sverige är vana vid. Vi har kämpat hårt för vår jämlikhet och jämställdhet i Sverige. Det är ett arbete som har pågått under många år. Men nu kan frågan om hur ett ökat islamskt inslag i vår kultur påverkar kvinnor och kvinnors valfrihet, inte ens diskuteras i svensk media. Verkar det som. Vad säger alla kvinnor som var riktigt aktiva under kvinnorörelsen under 1970-talet nu? Inte ett knyst? Upptagna med golf? Är jag verkligen ensam om att fundera över detta?
Bäst att sätta på kommentargranskning på bloggen efter detta inlägg... När jag nu tillstått offentligt att jag har problem med vissa inslag i praktiserad islam kontra vår egen kvinnosyn så får jag kanske löpa gatlopp... ;-))

Beställningsverk klart?

2011-09-11T10:32:00.000+02:00

Min fina lilla, eller inte så himla lilla längre, brorsdotter ville ha ett par vantar. Så det blev ett par typ Lovikavantar i Andes från Drops, med en virkad blomma på. Blomman är virkad i rester av Silkealpacka från Drops (som tyvärr inte tillverkas längre). Men jag är ju ingen vant-stickerska... Har kanske stickat 2-3 par under min levnad. Mycket för att jag lätt drabbas av second-mitten-syndrome. Detta par stickade jag dock med magic-loop, och det funkar. De blir dessutom exakt lika stora. Jag brukar inte sticka åt andra, dels på grund av att jag inte har oceaner av tid, dels för att det är så jobbigt att ge bort något som inte är helt perfekt. Alltid är det någon maska som skall jävlas med mig. Och så fick jag för mig att detta projekt var ett bra tillfälle att lära mig kitchener stitch för sista ihoptagningarna. Och jag vet inte om det var så lyckat... I vilket fall, nu kan jag kitchener stitch, och det var verkligen inte så svårt som jag har trott i ungefär 10000 år. Easy peasy!
Till slut blev det blev iallafall ett par vantar. De kommer inte att gå till historien som ett mästerverk. Men jag tror att damen ifråga kan bli nöjd. Nästa gång kommer jag att göra tummarna smalare och ihoptagningarna, speciellt på tummarna, ja, de får jag fundera lite mera på.

Blommorna blev helt ok.

Däremot har tum-ihoptagningarna en del i övrigt att önska. Har sådan lust att sätta saxen i dem och göra om... Försökte först med att sticka ihop två och två och sedan dra garnet igenom när det är 4 maskor kvar, men det blir inte heller snyggt. Suck. Skall jag göra om???

Spindlar

2011-09-02T22:14:00.000+02:00

Min gode gode vän från Down Under är på besök och han har med sig sländor och ull! Jag tänker att jag skall lära mig att spinna i höst. Och jag hoppas så att det inte skall vara så förtvivlat svårt? Har köpt två böcker som skall vara informativa, typ, och så fick jag Ashford-sländor av min vän. Nu skall vi bara vaska fram lite tid ur livs-schemat också. Tid, ja, det var just det...

Ull, 80% New Zealand merino och 20% silke. Vet inte alls om detta är bra nybörjar-ull, men mjukt är det! :-))))

Åsså sländorna. Tjusiga! Från Past Times.

Det stickas också. På flera projekt. Flera projekt som är nästan-klara. Svårt dock att få tiden att räcka till, till att få dem helt klara. Tid till att göra det jag vill. Har faktiskt känt mig lite utnyttjad på sistone, det är märkligt hur många i min omgivning om verkar tro att mitt dygn har 48 timmar och att jag har outsinliga reserver med energi. Jag vet att det handlar om att säga nej. Skall jobba på det. Jobba på att inte känna behov av att visa mig så förtvivlat duktig hela tiden.

Back on track

2011-08-30T22:52:00.001+02:00

Sådär ja... Under kontroll igen. Rektangelkoftan blir uppenbarligen en övning i acceptans :-)) Då ärmarna i första vändan var stickade nerifrån och upp, så blir nu den ena stickad uppifrån och ned, iallafall en liten bit... Det vill säga, den nedre kanten kommer att skilja sig åt, på vänster ärm blir det en uppläggningskant och på höger ärm blir det en avmaskningskant. Acceptans, acceptans, acceptans...

Det här ser inte bra ut...

2011-08-30T21:52:00.001+02:00

När jag trodde att rektangel-koftan var klar, så bestämde jag mej för att klippa bort ett par slejfar som inte funkade. Klipper naturligtvis i koftan och hål uppstår. Försöker laga hålet, fastän jag vet att jag inte kan laga dylika hål. Ger upp och klipper bort nedre delen av ärmen. Och där är vi nu. Bajs säger jag bara!

Sengångaren håller andan i soffan. Han gillar inte när jag har garn-kris...

Energy input

2011-08-20T22:19:00.001+02:00

Regnet föll till att börja med som ett milt duggande. Mörkret kom krypande och det blåste höst, höst och åter höst. Fyra goda vänner kröp ned i den varma, till bredden fyllda badtunnan. Inpackning i håret, kall god öl i strupen. Dimma lättade från ytan, allt större regndroppar svalkade ansiktet. Det var så fantastiskt skönt, nästan som intravenöst morfin :-)) Åh, vad livet kan vara skönt ibland!
Badtunnan under uppvärmning på eftermiddagen.

Åsså lite kräftor och diverse tillbehör :-))

Tack också snälla Sengångarens syster för nytt fint garn! Från Devon, England. Härligt mjuk, mörkbrun alpacka från Alpaca Stuff. Jaha, vad skall det här lilla garnet bli när det blir stort tros?

Stickar som en galning på två projekt. Snart blir åtminstone ett av dem klart för bloggning...

:-))

2011-08-14T18:21:00.001+02:00

Livets svåra frågor

2011-08-14T16:07:00.001+02:00

Äta Sengångarens blåbärspaj med vispgräddig vaniljsås?

Eller ut och jogga i ny outfit för 900 pix?

Blåbärspaj eller jogga? Jogga eller blåbärspaj? Åh, jag vet inte...

Nya plåtburkar

2011-08-13T22:14:00.001+02:00

Ingen sommar är komplett utan ett besök hos burkmannen, min favvoloppis längs med E4:an, norr om Övik. I år blev det lite inköp. Eftersom jag har röjt och kastat en massa skräp, så fanns det ju plats hemma för nya burkar :-)))
En fin pepparkaksburk:

Och när man ätit upp alla pepparkakorna, kan man läsa följande i botten, inuti burken:

Hehehe, antar att det kommer från en annan burk, det har alltså återvunnits plåt!
Och så en gammal godisburk, Sveas blandning. Inte så gammal, men rolig eftersom jag kommer ihåg godisarna från mormor och morfar.

Och så några små kryddburkar. Och naturligtvis inget fusk!

Jag stickat också. Men det går långsamt. Men långsamt framåt är också framåt. Tror det skall bli mitt mantra på jobbet i höst.

Roliga saker

2011-08-09T23:35:00.001+02:00

På vift. Och hittar roliga saker. Till exempel en mattfransborste från Husqvarna borstfabrik. Extra kul om man är från Huskvarna och har haft 'förfäder' som arbetat på fabriken. Åh, jag känner ett sådant behov av en mattfransborste!

Ännu roligare nästan var det gamla toapappret från Munksjö pappersfabrik i Jönköping.

Tyvärr var dessa två föremål utställningsgrejor i Grundsunda kulturcentrum, jag hade gärna köpt både borste och papper. Typ har spenderat två veckor med att röja skräp hemma, och så vill jag köpa gammalt toapapper det första jag gör. Åh, vad jag ville ha PRIMA toapapper.
Så en allmän uppmaning till er alla... Jag bara älskar den här skylten!

Location: Universum

Candy cup cozy

2011-08-06T15:09:00.000+02:00

En Candy cup cozy virkad i rester av Malabrigo worsted, två trådar, virknål 5, är klar. Blev lite "candy" tycker jag, med limegrön och karamellrosa/röd. Egen väldigt exklusiv design. Den är beställd av Sengångaren som måste ha VARMT kaffe. Jag har virkat en liknande förut som isolerade mycket bra, men nu ville han ha en högre, som passar i t ex Starbuck kaffemuggar.

Här är den lille gynnaren

2011-08-05T22:29:00.000+02:00

Jag förstår ju att hela världen legat vaken i flera nätter nu och undrat och undrat, vad var det för konstigt kryp som hade gjort spåren i sanden? I Sahara? Jo, här är den lille gynnaren, en dyngbagge, Aphodiinae.

De hade mycket att göra i öknen eftersom kameler är stora djur och lämnar stora lass efter sig. De små dyngbaggarna verkade nästan neurotiska till att gräva ned bajsbollar, och snabbt skulle det gå. De arbetade frenetiskt och jag kände sympati för dem, de var lite som jag, typ mer eller mindre besatt av att städa undan skiten efter andra. Stackars dyngbaggarna.
På zoo:et är det nu färdigtröjt. Och det blev jättebra. Till och med Aporna är nöjda med mera space och ordning och reda.

Jag är lite trött dock. Och arg. Jättearg. En vän föreslog aggressionsterapi. På en vecka bara har jag skällt ut tre grannar eftersom de betedde sig som om de hade hela huvudet fullt med bajs. Och nu liksom hukar de när jag går förbi och hejar lite tyst. De ser rädda ut. Jag har liksom inget tålamod med galningar och allmänt tröga människor. Inget tålamod och ingen tid. Ingen ork. Tutar när jag kör bil, tutar minst tre gånger om dagen, speciellt på alla 40-talistgubbar som tror att de kan köra bil. Tycker de ser så himla självgoda ut där de sitter bakom ratten. Har jag städat för mycket och stickat för lite? Gått och blivit alldeles för elak och bitter? MAN FÅR INTE VARA BITTER JU! Det är absolut förbjudet nu för tiden, man skall vara glad och positiv, söt och optimistisk. Glad, kåt och tacksam, typ.

Snart slut på semestern, skönt att komma tillbaka till jobbet så att man får vila upp sig. Återfå balansen genom att sticka på alla möten. Utom företagsmöten. Då får man inte sticka. Ajabaja, säger chefen. Den nye chefen. Nye nye chefen. Funderade på om jag skulle bära min niqab på jobbet, liksom låtsas att jag har konverterat under sommaren. Undrar vad ledningen skulle säga då, om jag kommer i niqab till ett företagsmöte? Roligt skoj. Tycker jag.
Från Retromama-kalendern.

Brylépudding från Mellanapan, dekorerad med svartvinbärsblad. Det bor kärlek i Mellanapans brylépuddingar.

Vad apor gillar

2011-07-29T21:17:00.001+02:00

Projekt utrensning pågår fortfarande, och med framgång vill jag påstå. Köket och några aprum kvarstår. Det känns underbart att kunna andas igen, rena ytor, luft, plats... Tänkte att jag passar på att byta bild på bloggen också. Bilden är tagen av Mellanapan förra sommaren. Men vad föreställer den? Den som gissar rätt slipper smisk :-)))

Carl von Linné gillade smultron till frukost, det var bra för hans gikt menade han. Aporna gillar...
Blåbär med vaniljyoghurt.

Hallon med socker och mjölk.

En hink fylld med fyllda vattenballonger.

Sina ormar. Här är Fire, en ståtlig kille på nära en meter nu! Drömde häromnatten att han åt upp grannens pitbull. Nästa år så... Buss på!

Ja, och jag stickar. Håller på med min gröning i babyalpacka. Det kommer ta sin tid men jag känner att det kan bli bra. Lite lustigt är dock att varje gång jag lägger ned sticket en stund, om det så bara ligger på bordet och inte skakar runt i en väska, blir det en "rand" med maskor som ser snedställda ut, men det är de inte och jag förstår inte varför de uppstår bara för att jag gör en paus. De går att blocka bort, men lite störigt är det. På bilden syns två sådana här ränder, om man tittar noga.

Livet är inte perfekt. Något annat som inte varit perfekt och lämnat mycket i övrigt att önska, är de flesta mediers rapportering från illdådet i Norge. Kvällstidningarna drar sig inte för att intervjua unga tonåringar timmar efter deras nära-döden-upplevelse, då ungdomarna borde ha pratat med vem som helst annan än en reporter från Aftonbladet. Eller Expressen som raggar en kvinna som växt upp på samma gata som galningen och som minns att "han kände glädje i att döda myror". Känns ju som en jätteintressant artikel med stort nyhetsvärde samtidigt som hysteriska mängder med människor svälter ihjäl på Afrikas horn och en mässlingsepidemi härjar i Kongo och dödar barn i parti och minut. Nej, jag tror inte att media generellt har det fria samhället och kampen för demokratin i fokus, som de gärna hävdar i sina artiklar och analyser och krönikor. Däremot vill de hemskt gärna tjäna pengar. Till alla buds stående medel. Med lite tur kanske vi kan få läsa en genomtänkt analys av terrorhandlingarna i Norge i The Guardian om ett par veckor, den enda nyhetstidning kvar snart värd namnet.

Värma Liten koftor klara

2011-07-24T21:44:00.000+02:00

Alla koftor och mössor är nu äntligen klara att skickas iväg till Panzisjukhuset via Värma liten projektet. Undrar hur många gånger jag har bloggat dessa koftor :-))) Jag är nöjd med hur de blev, stickade i ett stycke och med två trådar Drops alpacka, från rester jag hade liggandes. Har oroat mig för att plaggen kanske blir för varma, men det är nog ok har jag bestämt mig för. Kallt i bergen! :-))) Och inte hade jag någon lämplig bebis-modell i lämplig ålder att tillgå, hade velat se själv hur koftorna tog sig ut på. Men men.

Källagården i Brösarp

2011-07-21T23:17:00.000+02:00

Åsså ville jag bara visa några fina bilder från Källagården i Brösarp där vi bodde när vi var och besökte Österlen. Härliga Eva och Jörgen på gården har äppelodlingar och får och det var så vackert och fint och välordnat. Och välstädat! Perfekt för en strukturerade bakteriefobisk person som jag! Åh, vi hade det så lugnt och skönt, Källagården var helt perfekt för mitt zoo. Vi bodde på loftet på den gamla korsvirkesgården från 1721.

Brösarps backar är hänförande vackert och Källagården ligger strax intill.

Fint handtag på vår dörr.

Mellanapan gillade att kramas med lammen och en del av dem var väldigt kramiga tillbaka. Och bagglammen gillade att stångas med Sengångaren.

Och så vaktades gården av lilla Yazzi, så söt och en hejare på fotboll!

När Storapan hade misskött sig parkerades han i skampålen på Glimmingehus borggård. Himla fiffigt och praktiskt.

Kampen mot entropin

2011-07-19T21:34:00.000+02:00

Jag har de senaste dagarna grävt ned mig i diverse utrensningsprojekt här på zoo:et. Saker och ting väller ut ur alla skåp, garderober och lådor och jag känner att nu har jag fått nog. Hälften av alla pryttlar och bråte skall BORT. Slängas, ges bort, säljas, UT ur mitt zoo! Och som den utbrända, bittra, deprimerade, heltidsarbetande och allmänt elaka zooskötare som jag är, vad passar bättre än att spendera den LEDIGA semestern med att städa? Så, jag bestämde helt sonika att varenda papper, plastbunke, leksak, kvitto, klädtrasa, möbel, ja, ALLA TING skall skärskådas och vändas på och ifrågasättas. Och sedan skall det städas, rent allmänt, uppe på det. Sengångaren är lagom road, men samarbetar i maklig takt (betoning på maklig). Äldsta apan tar sin tillflykt till kompisar och de två mindre finner det bäst att fullkomligt slå dövörat till och fly ut på gården. I vilket fall är stora altanen avklarad och sovrummet/kontoret. Imorgon blir det vardagsrummet. Attack framåt helt enkelt.

Sortering av stickmönster. Ganska så kul faktiskt.

Sedan har jag funderat på om jag skall överge ett vinnande koncept eller inte; kan ju konstatera att jag aldrig fått så många kommentarer någonsin, högkvalitativa sådana dessutom :-))), som när jag bloggar om Kissie :-)))) Samtidigt är det ju sorgligt alltihopa. Jag tycker bara att det är synd om henne, kan någon hjälpa henne eller skall jag? Fast det sorgligaste är ju inte Kisse själv, utan det är ju lite som med x-president George Bush. Jag tyckte han var en osedvanligt olycklig kombination av ultrahöger, superreligiös och begränsat intellekt. Men allra värst var ju att X antal miljoner "vanliga" människor hade röstat på honom och uppenbarligen tyckt att han var en lämplig person att verka som USAs president. DET är sorgligt! Samma sak med Kisse och alla hennes fans. Det är inte bara killar (faktiskt), utan även tonårstjejer vars mammor fotar sin dotter tillsammans med Kisse när de möter henne på stan. Hursomhelst är hon ju knappast någon förebild för tjejer i yngre tonåren? Var glad en stund att jag har pojkapor, endast. Sedan slog mig tanken, tänk om framtida flickvänner ser ut som Kissie? Betyder det isåfall att jag har misslyckats totalt som pojkapemamma? Ahhhhh...
Sedan är det också sorgligt att många av kommentarerna på hennes blogg är satans elaka. 74 personer fann det nödvändigt att kommentera hennes Starbuckslunch, och många av dessa kommentarer var skitelaka. VEM skriver dessa kommentarer?

GARN! Ingenting har hänt, annat än att jag håller på att samla ihop koftorna som skall till Afrika. Montering och plocka upp maskor till resårkant är ju inte favvosysselsättningen precis. Men, men, snart är de klara. Blockning av två helt klara koftor pågår.

Inget som har med garn att göra

2011-07-16T18:12:00.000+02:00

Idag har vi firat vår yngsta apas födelsedag. Vi gjorde en sommartårta tillsammans, fylld med vaniljkräm och hallongrädde. Under bären finns tårtan :-)))

Hade lite kul åt min Sengångare idag. Jag visade honom bilder på Kissie, uppenbarligen en av Sveriges mest lästa bloggerskor. Sengångaren har ett generellt problem med läppförstoringar, han tycker det brukar bli så fult så fult så fult så fult så fult. När han såg bilden på Kissies läppförstoring tyckte han att hennes läppar såg ut som Mrs Potato Heads läppar, från filmen Toy Story. Roligt, tyckte elaka jag.

Mrs Potato Heads läppar.

Kissies läppar.

Usch, jag är lite avis på Kissie. Sannerligen inte på hennes läppar, men på hennes blog. T ex så fotograferar hon vad hon nyss har ätit på Starbucks och får 19 kommentarer. Det är så obegripligt så att jag kan inte ens börja förstå hur det kan komma sig. Och så sitter jag här och bjuder världen på min visdom och får inte 19 kommentarer. Men kanske 19 läsare månaden. Om jag har tur. Ur led är både tiden och världen.
Nu skall jag iallafall fika och montera små koftor :-)))

Dalängarnas café

2011-07-14T11:57:00.000+02:00

Strax söder om Kivik och söder om Södra Mellby, längs med väg 9, ligger Dalängarnas café med stenugnsbakat bröd. Jag tror det blev sommarens café för oss! Det var så inbjudande och mysigt och mandelmassebullarna var helt fantastiska.

Först hade vi bara tänkt att svänga in och köpa lite bullar för att ta med till stranden. Men det blev att vi satte oss och fikade och njöt av lugnet och den vackra miljön. Har man vägarna förbi rekommenderas ett besök!

Jag kunde heller inte låta bli att fylla på min "samling" med lammskinn, hos Dalängarna fanns underbara fårskinn, ekogarvade, utan användning av krom.

Små hönor pickade lite smulor, tre grisar fanns att mata med maskrosblad, och sedan strök Kitty omkring, en katt som bara gillade barn! :-)))

Sommar vid Gyllebosjön

2011-07-14T11:52:00.001+02:00

Äppelmust, havrekakor och mandelmassebullar från Dalängarnas café och lite stickning. Bättre än så blir det inte livet :-)))

Uppochnedpåvändavärlden

2011-07-12T20:12:00.000+02:00

Jaha, nu haglar det mitt i juli. Jag inte glad :-((( VAR är sommaren med sina stabila högtryck? VAR är 30 grader varm och stekande sol? Åh, jag vill inte ha hagel på sommaren, jag vill ha varmt...
Bevismaterial 1, ett av dagens hagel, stort som en ärta:

Småmössorna till Värma Liten projektet är klara. Koftorna blockas fortfarande. Både koftor och mössor är stickade med två trådar Drops alpacka. Mjukt alltså, men nu tänker jag att det kanske blir för varmt? Iallafall har de tillväxtmån, mössorna är stickade i resår och är därmed lika töjbara som mitt samvete och dessutom kan kanten vikas ned när lilla gosegubben/gosegumman växer.

Dagens GRRR går till härliga Telia. Min iphone kajka ihop för två veckor sedan. Helt plötsligt var den helt död. Svart. Borta. Jag traskar ned till butiken för att få hjälp. Enade tekniska och kompetenta krafter i butiken konstaterade också att telefonen var helt död. Svart. Borta. Eftersom den var 3 månader gammal och jag visste att jag inte hade gjort något fel, så skulle den skickas iväg på lagning, täckt av garantin. Två veckor senare meddelar butiken att iphonen är tillbaka och kan avhämtas. Jag beger mig åter till butiken, där jag möts av informationen att de inte hade hittat något fel på telefonen, men uppdaterat och återinstallerat mjukvaran. Eftersom de inte hittade något fel, skulle jag betala felsökningsavgift på 344 kr. Jag meddelade förstås tjejen i kassan att jag inte hade för avsikt att betala ett jäkla öre, knappast mitt problem att de inte hittade något fel, telefonen var ju bevisligen stendöd för 2 veckor sedan. Tjejen såg olycklig ut. Skulle gå och prata med sin chef. Ta ut vederbörande här, så kan jag prata med vederbörande, erbjöd jag generöst och tillade att det fanns inte på kartan att jag tänkte betala någonting alls. Absolut inte. Tjejen kom tillbaka och sa att de bjuder på avgiften. Ja, skulle tro det, sa jag, allt annat är ju EXTREMT orimligt. Så, vad gör jag nästa gång telefonen hänger sig och dör? Springer runt och låtsaspratar i en svart iphone?

Dagens MURRR :-) till min vän Maria (och tillika Cameron Diaz-look-a-like) som kom på besök idag och lånade min folkdräkt och hade härlig lunch med sig. Jag blir så glad av dig!

En skog av alpackor

2011-07-10T18:56:00.000+02:00

Har varit på tur med mitt zoo, i brist på Japan detta år bidde det Österlen istället. Åh, vi har haft det så himla super, Österlen är så tjusigt! Gotland, Öland och Västkusten är också fint, men jag blev nästan (med emfas på nästan) religiös på kuppen efter att ha promenerat i Haväng och i Brösarps Backar.
Vi stannade också till vid Den Gamla Möllegården, utanför Simrishamn. Vi möttes av en skog av alpackor! Precis 105 stycken faktiskt, just då när vi var där. Man skulle önska att de var en smula kramiga, men tyvärr så är de inte lagda åt det hållet, utan höll sig på behörigt avstånd från besökarna. Mellanapan lyckades få ett par alpackor att nosa på hans hand och han fick klappa en av de modiga på sidan av magen. Jag blev alldeles andäktig av att bara titta på dem, de ser så stolta ut, som om de vore utvalda på något vis...

Vi träffade Ann Marie på gården som berättade en massa spännande om de hysteriskt fina djuren. JAG VILL HA EN EGEN HÄR HEMMA! NUUUUUUUUUUUU!
Och så köpte vi garn, så klart! Garnet jag köpte kom från lilla Tupac Amaru. Det känns extra speciellt att man kan köpa garn från just en enskild individ.

Alpackorna är kameldjur, och det syntes att de vek ihop benen på precis samma sätt som kamelerna i Marocko som vi red på förra året. Spana in de ulliga knänen på den här sötnosen :-))

Snygg frilla tyckte Lillapan...

Och en av killarna :-)))

En suri-tjej till vänster. Suri har en annan typ av ull, mera silkeslik och (ibland?) mera långhårig. Ser lite bohem-typ ut! :-)))

Både Sengångaren och aporna tyckte att besöket på Den Gamla Möllegården var en av höjdpunkterna på resan. Glimmingehus och Ales Stenar slår självklart inte att få se ulliga "småkameler" på nära håll och dessutom få med sig lite mjuka ullprover hem i fickan. Jag kan verkligen rekommendera ett besök till den som har vägarna förbi.
Nästa gång (för jag tänker se till att ha vägarna förbi flera gånger) tänker jag köpa ull också, för jag vill lära mig att spinna eget garn. Tänk, hemma-spunnet alpackagarn. Mmmmmmm. Någon som vet vart man kan köpa bra sländor?

Nästan alla delar till mitt Värma liten projekt är klara. Det blev tre koftor och tre mössor. Väldigt tillfredsställande att sticka upp hela förrådet med Drops alapacka-rester kan jag säga. Bilder kommer snart snart snart.

GRRRR säger jag till Blogger! Vad det har krånglat på sistone! Vill inte spara, vill inte hämta bilder (Error 503). Någon som känner igen sig? Morr, morr och åter morr!

Sunshine on my shoulders

2011-06-25T01:02:00.000+02:00

Har stickat klart en axelvärmare, Sunshine on my shoulders (gratis Ravelry-länk). Den blev super! Stickad med stickor 5.5-6.5 mm i Ariosa från Classic Elite Yarns, 90% merino och 10% kashmir. Den stickades nerifrån och upp, och när jag var klar i halsen hade jag ett nystan kvar (det gick åt totalt 4 nystan á 50 g), så jag plockade upp maskor i nerekanten och stickade mera resårstickning, fast inte i "ofas". Blev bra. Garnet köpte jag i Washington på Looped Yarn Works senast jag var där. Jag satte på lite dekorativa knappar på ena kanten.

Efter mitt senaste inlägg som ovetenskapligt och kritiskt jämförde den japanska och den svenska Jätteproppen Orvar, har jag fått anställa två livvakter för att våga mig ut ur mitt zoo :-)))))) Lyckades dock fira midsommarhelgen med bland annat lilla goa Milou. Han gillar rökt lax, prinskorv från Tillman-Andersson och en och annan bit Västerbottenostpaj.

Han gillar att hoppa också.

Milous husse är min bror, han är världens snällaste bror! Jag tycker sååååååååååå mycket om min bror!

Blev lite impad av min brorsdotter, hon hade målat tjusiga flaggor på alla naglarna! Från vänster till höger: Japan, Danmark, Storbritannien, Estland, USA, Kanada, Finland, Grekland, Norge och Turkiet.

Närbild på Storbritanniens flagga...

Ok, dags att sticka baby-mössor...

Värma liten

2011-06-20T22:12:00.000+02:00

Jaha, jag trodde att min Hulda Striped Pullover, stickor 2.5 mm, skulle bli mitt enda sommarprojekt, har idag kommit så här långt! 978 maskor ger 1 cm på längden. Det kommer att ta en stund att komma upp till ärmhålen... :-)))

Men nu inser jag ju att lite annat kommer komma emellan. Jag läste just om projektet Värma Liten som är ett projekt initierat av tidningen Dagen, biståndsorganisationen PMU:s och Libris förlag. De efterlyser nystickade mössor till nyfödda på Panzisjukhuset i Bukavu, Kongo-Kinshasa. Mössor behövs tydligen även i Afrika, det kan bli kallt, barnen kan vara sjuka! Och man minns ju hur himla fort barnmorskorna fick på en mössa på bebisen i ett uppvärmt förlossningsrum i Sverige. Mina apor hann knappt komma ut förrän de hade en dubbel gasbindemössa på skallen.

Panzisjukhuset har byggts upp med stöd av Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida, och där vårdas kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld i samband med inbördeskriget i Kongo - och deras barn. Om man nu klarar av att bortse från det kristna inslaget i kampanjen (tidningen Dagen är bra läskig tycker jag med sin frireligiösa rappakalja), kan det här bli en riktigt bra grej! Jag kommer ihåg att jag läste en artikel i DN om Denis Mukwege (ansvarig läkare och chefskirurg som tilldelades FN:s pris för mänskliga rättigheter 2008) när han fick Olof Palmes Pris, och han var så väldigt imponerande. Vad han hade gjort genom att bygga upp sjukhuset, riskerna han tog i och med att hjälpa de utsatta kvinnorna, hoten han och hans familj levde med. I artikeln fanns bilder på kvinnor som var patienter och som satt utanför sjukhuset på små bitar av kartong. Dessa kartongbitar fungerade som en typ av extern blöja, då kvinnorna läckte både det ena och det andra efter att ha blivit utsatta för fullständigt vidriga sexuella övergrepp. Deras historier var bortom all ord... :-((((( Det finns rätt många väldigt sinnessjuka män där ute i världen, den saken är helt klar.
Insamlingen pågår till den 1 september, och man kan sticka vilken typ av mössa som helst, men den klassiska hjälmmössan funkar. Typ filtar och koftor är också välkomna! Och mönster kommer att publiceras på kyrkkaffe.libris.se kontinuerligt under sommaren.

Mentensjalen och kamikazepanschisar

2011-06-17T21:32:00.000+02:00

Mentensjalen (gratis Ravelry-länk) är klar! Hurra! Den blev till slut, blockad och klar, 160 cm lång och 35 cm bred.

Det fick ett perfekt format för mig och jag är supernöjd. Jag gillar verkligen den här långsmala formen, helt trekantiga sjalar funkar bara om de är riktigt tunna. Det var enkel stickning, man behöver dock hela tiden ha koll på på vilket varv man är, men mönstret var lätt att memorera.
Den blir varm och gosig att ha på axlarna.

Och som en sjal runt halsen.

Garnet var 4-ply Fine Kid Mohair från Lara Downs, Australien. Underbart mjukt och skönt. Luktar jättegott! :-)))) Sedan kan man undra varför det är helt omöjligt för mig att komma ihåg vilka stickor jag använde... Alzheimers och generell demens... Typ 3.5-4 mm. Det blev 32 g över på en härva med 200 g. Så om nu min Sengångare hade rätt, att en "rapport" extra skulle vägt 18.9 g, så hade garnet inte räckt! :-)))))
Sjalen är tydligen uppkallade efter Maud Leonora Menten (1879-1960), en av de första kvinnliga läkarna i Kanada. Hon är berömd för sina studier i enzymkinetik och står bakom Michaelis-Menten ekvationen som beskriver enzymreaktioner, en formel som fortfarande används:

Dagens tanke går till Japans härliga kamikazepensionärer som vill städa upp efter Fukushima-haveriet. Jag såg en intervju med en av de 1300 japanska panschisar som anmält sig frivilligt, han sa att det var hans generation som byggt kärnkraftsverken, nu skulle de också städa upp skiten. Mycket kloka och friska tankar tycker jag. Lite otänkbart dock att se svenska panschisar göra samma sak. Nu har vi ju inget kärnkraftshaveri att få ordning på, men om vi hade haft det hade nog den sysslan med vänlig hand lämnats till de yngre generationerna. Svenska panschisar är nämligen så upptagna med sig själva och sina egna liv, de har så mycket viktigt att stå i: solresor, släktforskning, golfspel och planera middagen för Bibban och Bengt.

Plötsligt händer det

2011-06-13T19:23:00.001+02:00

Plötsligt transformerades lillapan till kalsongmannen... Sju par gick att få på på huvudet.

Och plötsligt var Menten-sjalen klar, blockning pågår och flera bilder kommer å det snaraste!

Misstänker att jag kommer att bli sjukt nöjd... :-))))

Nya tag och provlappar

2011-06-13T17:56:00.000+02:00

Är igång med min Menten sjal igen, det var ju kul stickning såklart, bara jag tog mig tid att sätta mig ned och få lite sticklugn. Den blir nog klar vad det lider :-))))

Lite jordgubbar hjälpte också till med att pigga upp. Mumma vad gott! Notera att även en liten glassklutt kom med, trots kalori-åtstramningarna som pågår inför Beach ~~2011~~ 2012 :-))))

Det gröna alpackagarnet skall bli en Hulda Striped Pullover (Ravelry-länk) från boken Northern Knits. Fast min blir grön- och lilarandig istället för vit-grå-rödrandig. Stickor 2.5 mm, låter som ett evighetsprojekt, not?

För att kontrollera stickfastheten så stickade jag en liten fusk-provlapp. Den första i mitt liv faktiskt, tidigare har jag vågat vägra provlapp, och lyckats rätt så bra med det. Min fusklapp blev dock väldigt informativ, 3 mm hade blivit helt galet, och när man lägger upp 326 maskor så är det ju inte så roligt att upptäcka efter 10 varv att 2.5 mm hade varit mycket bättre.

326 maskor upplagda, även en lång resa börjar med ett litet steg...

Så här i sommartider har jag lagt märke till flera saker som jag inte förstår. Utöver att dömda pedofiler får tillgång till datorer på slutna psykiatriska avdelningar och kan fortsätta porrsurfa, och att VD:ar "inte kan prestera" utan bonusar, så handlar det nu om sommarens barnomsorg. Är det inte konstigt att den 2-åring som skall skolas in på förskola i januari erbjuds två veckors schemalagd inskolning enligt all tillgänglig och modern pedagogik, att samma 2-åring 5 månader senare kan börja ny förskola, i andra delen av stan och med helt ny personal utan inskolning, eftersom kommunen slår ihop skolor och personal inför sommarsemestrarna? Som om begreppet inskolning var något varje barn behövde gå igenom en gång per livstid, sedan är det bra typ? Det har inget med ny miljö eller ny personal att göra? Ja, jag förstår inte alls. Lika märkligt är det med kommunens bestämmelser om barnomsorg för arbetslösa. Två vänner har sökt nya jobb under våren och gått på A-kassa. För att få A-kassa skall man söka jobb på heltid och stå till arbetsmarknadens ständiga förfogande. Mmmm, det låter ju rimligt. Det orimliga uppstår när vår kommun erbjuder 15 timmars barnomsorg i veckan till, i det här fallet, en 2-åring och en 3-åring. Alla som försökt att arbeta heltid med att söka jobb, eller arbeta med vad som helst som kräver att man får tänka hela tankar, hemma med en 3-åring, vet att det är omöjligt. Vem har varit framme här och tänkt? Eller inte tänkt? Ja, det är mycket man inte förstår.

Lågt läge

2011-06-10T21:16:00.000+02:00

Det är varmt. Varmt betyder skönt. Tänk att kunna gå ute, i skuggan, känna en vindpust när man dricker kall Cola, men ändå inte frysa. Jag gillar varmt. Svängde förbi stan idag med lillapan i släptåg. När vi passerade garnaffären så tyckte han bestämt att jag skulle köpa mera garn, och jag är ju inte svårövertalad när det gäller att unna sig (dvs mig). Tyvärr. Lillapan valde färg och det blev 4 härvor babyalpacka från BC Garn. Danskt tror jag. Bilden gör inte färgen rättvisa, den är mera mossgrön.

Blir lite löjligt det här med att köpa garn och garn och garn och åter garn, när jag inte får färdigt varken min gråa fyrkantskofta eller min Menten sjal. Som det verkar. Har varit bra låg på sistone, och inte stickat något. Och då blir man ju ännu lägre. Om möjligt.

Barnen lever livet iallafall. Ninjalekar (typ) med nyinköpta Naruto/manga-(typ) masker, efter att ha varit på Uppcon.

Folkdräktsporr

2011-05-29T19:37:00.000+02:00

För ett par år sedan bestämde jag mig för att sy en folkdräkt. En verkligt dokumenterad dräkt. Inte för att jag tänkte svänga mina lurviga i någon dans, utan för att mest se om det gick, om jag kunde. Och det gick bra och roligt var det. Det svåraste var att få tag i material, handvävda tyger som skulle se ut i färg och inslag som de gamla tygerna. Jag sydde en Häverödräkt, och det finns några delar kvar att få till, men jag har nu en uppsättning "vardagsklädsel" som funkar. Efter alla konstens regler. Jag har inte ännu riktigt fått klart bomullsförklädet, och inte heller den typiska högmössan som hör till Häverödräkten (den där strutmössan som Birgitta Dahl har på sig på Skansen den 6 juni varje år, mohahah).

Så här ser Häverödräkten ut.

Så, man kan säga att jag gillar olika typer av kulturella, historiska och/eller religiösa klädesstilar. När jag är ute och reser brukar jag köpa någon eller några dräkter, traditionella och/eller religiösa, typiska för området jag besöker. Flera av mina bästa reseminnen kommer från möten med människor som visat sina dräkter och som visat mig hur man skall sätta på de olika delarna och hur de skall bäras. Alla människor jag mött i dessa sammanhang runt om i världen har varit överlyckliga över det intresse jag visat för deras historia och kultur och jag har varit överlycklig över att få ta del av deras kunskap. Det har aldrig varit några problem att köpa/låta sy upp ett eget ex, fastän det varit uppenbart att jag inte varit del av deras stam, land, religion eller historia. Detta med ett undantag, hemslöjden i Mora. De ville att man att man skall vara Mora-bo sedan typ 20 generationer för att få köpa delar till en dräkt ;-)))) Framöver tänkte jag blogga en del av mina dräkter eller klädslar. Och på midsommar såklart min egna Häverödräkt.

Nu så har det kommit en ny fantastisk bok, med massor av svenska och norska folkdräkter i, hurra! Såg boken på Pysselfarmors hemsida, och jag vart tvungen att köpa ett eget ex... Ljuvliga kläder i underbar miljö! Lite folkdräktsporr skulle man kunna säga! :-))

Och se här, här är hänger håret löst på axlarna på en vuxen kvinna och strumpebandet syns! Fy vad oanständigt! :-)))

Jag har gjort hälften av min Mentensjal, dags att börja minska för att få till andra halvan av sjalen. Hmmmm. Jag startade med 200 g, nu är det 115 kvar på nystanet och jag tänkte att 15 g räcker nog till en rapport till, ett "spets" till liksom. Men så räknade min matematiske Sengångare ut att en spets-rapport till skulle väga 18.9 gram. Ja, skall man chansa, jag skulle gärna vilja ha sjalen så lång som möjligt, men om jag efter att ha stickat en rapport till har mindre än 100 g garn kvar, ja, då får jag frogga. Hur göra, chansa? Eller skall jag påbörja minskningarna och blocka den så avlång jag vill ha den med grovt våld? Livet är fyllt med svåra frågor.

Var ångesten bor och världens dyraste polkagris

2011-05-25T20:35:00.001+02:00

Min Hallonsjal är klar! Jag stickade upp nästan exakt 5 nystan Rowan Alpaca Cotton på stickor 5. I oblockat tillstånd blev den nästan 2 m lång och 30 cm bred. Tror inte att jag tänker blocka den eftersom jag är helt nöjd med storleken som den är nu och jag vill inte att hallonmönstret skall bli platt på något vis, det är ju själva poängen att det är bubbligt. Nu känner jag mig väldigt nöjd med resultatet, krisen för en tid sedan när en del hallon hamnade i ofas är överspelad :-)))) Nästan överspelad. Jobbar på det.

Den funkar som typ stola.

Och som halsduk.

Typ bulliga hallon.

Nytt projekt på G är den här lilla grunda trekantssjalen, Menten. Stickar i ett australiensiskt mohairgarn från Laura Downs. Himla förfärligt mjukt. Stickar också på min fyrkantskofta, den är snart klar!

Häromdagen passerade jag Gränna. Ja, jag borde ha passerat, tyvärr stannade jag väl till vid ett polkagriskokeri och tyvärr kunde jag inte låta bli att köpa polkagrisar. Och yttermera tyvärr köpte jag en polkagris eller två och verkligen tragiskt så satte jag i mig en av dem igår kväll. Och allt hade slutat väl om jag nu inte hade haft den otäcka vanan att glufsa polkagris som en idisslandes marockansk kamel, så det bar sig inte bättre än att min fina guldtand lossnade och ramlade ut! Som tur är finns det tandläkare och idag är den fastsatt igen. Kostnad: 665 svenska och skattade kronor. Så, kostnad för polkagrisen: 17 + 665 = 682 kr. Måste vara världens dyraste polkagris och jag skall aldrig köpa/glufsa polkagris igen. Aldrig.
Godis hör hemma i gommen, sa tandläkaren. Om man nu skall äta godis över huvudtaget. För om man är en riktigt duktig människa så äter man ju inte godis alls. Har jag hört.

Lite roligt fick jag dock när jag fotade tanden på mitt skrivbord på jobbet. Till höger så ser det ut som en liten gubbe, med ögon och mun, ser ni?

Ansiktet i min tand liknar Edvard Munchs Skriet lite grand, tycker jag. Som om jag hade en ångestgubbe boendes i min guldtand. Det kanske är där all ångesten bor? I tänderna?

Självklart har också Folktandvården börjat med SELF SERVICE. De kan ju självklart inte vara sämre än SJ, IKEA, SAS, Uppsala kommun och alla matvaruaffärer och banker. Jag vägrade givetvis att anmäla mitt besök själv.

In English
One shawl is finished, the work with the next one has begun. It is knitted with the yarn I got from my dear friends Bill&Pauline, yarn bought at last years Easter Show in Sydney! I love the yarn! It is mohair and veeeeery soft.
My gold tooth fell out yesterday (I was chewing on polkarocks) and today I had it put back in again. I had to pay the dentist all the money I own, but it was worth it.

Nu går sista ostbågen - den vill jag dela med dig

2011-05-14T23:23:00.000+02:00

Har nu ätit min sista ostbåge på 3 månader. Så här såg den ut och god var den.

Har också ätit min sista Cloetta chokladpuff på 3 månader. Så här såg den ut. Jättegod var den.

Nu är allt smaskigt borta ur mitt hem. Borta. Tomt. Öde. Trist. Kargt. Allmänt eländigt. Ett tomt bord.

Fortsätter på min Hallonsjal. Nu är jag inne på 5:e och sista nystanet. Snart så :-)))

In English
I am now officially on diet. No more cheeze doodles and no more chocolate. And I am trying to finish my Raspberry-shawl, I am knitting with the very last ball of yarn.

Ett FO och kö till kossor

2011-05-14T14:07:00.000+02:00

Det grå burret från Gotland har blivit en lång halsduk, alternativt en axelvärmare. Tänkte lite knappar och så, men så blev det att jag avslutade som jag började, med en liten trekant typ. Det blev cirka 20 cm garn över, johoho, jag är bäst i vanlig ordning. Lillapan påpekade mycket klokt att det ser ut som ett lammskinn och jag håller med, precis som det var tänkt. Inte världens mest avancerade projekt, jag skäms nästan för att blogga det, men jag är himla trött i huvudet just nu och orkar inget avancerat. Varmt och ulligt är det iallafall och luktar myyyyycket får.

Går ned hyfsat långt över rygg och axlar. Svensk sommar kan vara kall. För mig.

Funkar som halsduk också. Mumma.

Imorgon trodde jag att jag skulle få åka på ko-släpp på Svista gård utanför stan. Men det var uppenbarligen bara som jag trodde. För tyvärr hade jag glömt att boka biljetter... Detta var vad som mötte mig när jag surfade in på Svista gårds hemsida för en vägbeskrivning.

Uppsala, Svista. Fullbokad!

Vi kan tyvärr inte ta emot fler anmälningar till vårt betessläpp, det är nu fullt. Ni som anmält er är hjärtligt välkomna!

Jag har lite svårt att förstå hur ett ko-släpp kan bli fullbokat, jag tänker typ hage, typ vidder, typ öppna fält, typ MASSOR med plats? Eller är hela stan där ute för att kolla på kossorna? Så här är det jämt, det bor helt enkelt för mycket folk i den här himla kissenödiga stan. Hur fort jag skall göra något är det 3 miljoner km kö, eller så skulle jag ha bokat biljetter 3 år i förväg. Nu har jag iallafall bokat plats till ko-släppet 2035. Då är jag dessutom panschis och kommer att ha en massa ledig utflyktstid till mitt förfogande. Kanske tar jag med mig mina eventuella barnbarn.

En momiji som heter Happy flyttade in till mig häromdagen, hon kom med ett hemligt budskap till mig. Jag skall ta väl hand om henne. Tack så väldigt mycket min fina vän :-)

In English
My grey Gotland scarf is finished. It is warm, smells of sheap and I love it.
I planned to go and look at cows tomorrow, when they are released on to the spring meadows. But to my astonishment, it was FULLY BOOKED, the farm could not welcome any more visitors than those who had already booked. I just thought the countryside was vast and with a lot of space all around, that is, it can not got get full or overcrowded. I was obviously wrong. This little town is evidently overpopulated with people who always want to do the same things as I do. Sigh. I have now booked tickets to the cow-release-party in the year 2035, I plan to take my grandchildren with me.
I got a momiji doll to care for. Thank you so much my dear friend!

Jag har handtag

2011-05-06T19:53:00.000+02:00

Nu förstår jag vad de håller på med de små liven. Jag vet bestämt att jag köpte cirka fyra nystan i höstas, men se nu! De har klonat sig i garnkorgen! Typ kopulerat och gjort nya små nystan! Så det är ju inte underligt att jag snart drunknar i garn, om de skall hålla på på det här viset.

Gotlandsburret från Lillys Skinn och Garn blir en lång halsduk. Skall till lite knappar och knapphål så att man kan använda den som axelvärmare också. Väldigt avancerat, men det är vad hjärnan orkar med just nu.

Närbild på rätstickat burr, det blir väldigt likt ett vanligt fårskinn. Luktar mycket får (ladugård kanske vissa skulle säga), är superfett och fullt med små halmstrån. Mmmmmm.

Jag cyklar med lillapan på pakethållaren, till skolan för att hämta mellanapan. Jag ber honom att hålla hårt om min midja, så att han inte skall fall av.
- Det går jättebra mamma, på din midja finns det som handtag!
Dags för nyckelpigan att ge sig ut på en ny vandring, och kanske lägga på lite sit-ups? Krypa till korset och betala för fettsugning?

In English
My yarn balls are misbehaving when I am not looking, obviously engaging in activities which generates new baby yarn balls. I bought 4 balls, as far as I can remember, suddenly there is 17 red balls in my yarn basket. Hmmmmm...
My yarn from Gotland is going to be a long scarf. It smells of sheep and hay. Lovely.

I put my little monkey on the luggage rack on my bike today, biking to school to pick up the middle monkey. I told him to hold on tight to my waist, not to fall of my bike. He said:
-That´s easy mum, your waist has like handles.
Sigh. Time to eat sallads. Only. Do sit-ups. Pay for liposuction.

Det är mycket man inte förstår

2011-04-30T14:09:00.000+02:00

Kunde förstås inte låta bli att titta på det helmossiga, unkna och extremt antifeministiska engelska bröllopsspektaklet igår, och vad får man se på kusin Beatrice? Har det växt ut ett kungligt horn i panna på´na? Jag förstår precis ingenting. Finns en gilla-grupp för hennes hornhat på Fejsbox. Fattar inte det heller. Dessutom vågar jag vägra Fejsbox.

Den här käcka lilla påskidén från Drops hade ju varit chickare (chicken-chickare, mohahahaha).

Sedan förstår jag inte heller varför jag tvångsmässigt fortsätter att köpa garn när jag inte får till att avsluta något projekt. Halkade in en sväng på Yll och Tyll igår, för att köpa kroknålar, men kom ut med tre härvor Serena från Manos (mjuk blandning av bomull och baby alapcka) istället. mjukt, luktar gott mmmmmm... Vet inte vad det skall bli, kände bara att jag ville ha ha ha ha ha detta garn. Behöver nog söka hjälp mot mitt garnberoende, alternativt öka min dosering på allmänt lugnande. Jag får inte köpa något mera garn i år. Och jag skall f-n i mig sticka färdigt det jag håller på med PLUS alla UFOn. Innan årets slut. Basta.

In English
The English royal wedding yesterday seemed, at least in church, more like a funeral to me than a happy celebration. And in one sense it was a funeral, the death of a young modern woman (sadly totally anorexic), married into what appears to be a stale dysfunctional family. Anyway, a bit refreshing with Beas horns, she looked like a typical Swedish moose. Kind of the same colour too.
I have to confess I am a yarn addict, accidently bought three balls of Serena yarn from Manos yesterday, when I was looking for "kroknalar", needles used for "krokning", a mix between knitting and crocheting.

Våga vägra provlapp

2011-04-25T20:00:00.001+02:00

Jag stickar inga provlappar, så är det med det. Det är så himla syslöjd-högstadiet att sticka djävulsk provlapp. Hur fort man skulle sticka eller sy något på högstadiet var man tvungen att göra någon nedrans provlapp. Jag avskyr provlappar. Inte för att det inte vore informativt ibland, men jag vågar vägra provlapp helt enkelt. Man vill ju komma igång med projektet innan man hunnit tröttna... Därmed blir det inte heller något med min tänkta Francis Revisited i mysiga Margaree garnet. Enligt banderollen skulle stickfastigheten vara 13 maskor och mönstret ville också ha 20 varv. Jag lyckas få 16-17 maskor och typ 23 varv med rekommenderade stickor. Suck. Skulle allt lösa sig med stickor 7 mm istället för 6 mm? Någon som kan våga sig på en intelligent gissning? För nu har jag redan repat upp hela oket som jag hann sticka innan jag kollade hur det stod till med varv och maskor och jag är redan less på hela idén och kan definitivt inte tänka mej att sticka en provlapp. Absolut inte.

Kanske skulle jag börja på en hysterisk sjal istället, av detta mysiga burr som jag köpte på Gotland (hos Kvinnfolki)?

Annars var det bra fint på Gotland så här på vårkanten, det fanns små nyfödda lammfiléer som skuttade runt överallt; de är bra söta, filéerna :-))))

I Visby finns Boel Olasion som har finfina saker. Slog till på en mössa, stickad. Man får köpa färdigstickade mössor. Man får. Jag kan annars få för mej att kläder som jag kan sticka eller sy själv, får/kan jag inte köpa. Daah.

Kunde inte låta bli att le åt ett utdöende gatubrunnslock i Visby. Så tjusigt. Fotade det med min iphone :-)))))

In English
I continue to buy yarn, but it seems I am incapable of finishing any of my ongoing projects. Sigh. Gotland was nice, Easter offered early spring weather with sun and reasonable warm winds. I invested in a new knitted hat and watched the lambs run around in the fields.

Påskaftonsmiddag

2011-04-23T19:20:00.001+02:00

Till påskmiddagen serveras ett jättenystan Margaree (mohair, ull och silke) som skall bli en Francis Revisited så småningom.
Garnet är fantastiskt, detta kommer att bli riktigt rolig stickning!

Det är märkligt mycket roligare ett påbörja något nytt...

Nedan Helgumannens fiskeläge på Fårö, idag på eftermiddagen. Tyst och lugnt, det enda man kunde höra var ett tjatter från tre små apor :-)))

Från Zooskötaren, ute på vift med sin iphone bebis. Och som använder Bloggpress som blogg-app till iphone. Funkar 100!

Ljusare tider

2011-04-21T19:36:00.001+02:00

Våren verkar vara på väg! Backen är full med vispippor och blåspippor :-)))) Det blir inget stickat, däremot har jag köpt grått, gotländskt och ull-luktande garn... Mumma... Glad Påsk till alla glada där ute!

Tacktal á la Oscarsgalan

2011-04-09T20:36:00.000+02:00

Afternoon tea på Grand i Stockholm var bland det trevligaste jag upplevt på bra länge. Bara typ urtrevligt, sådär som man måste få ha det ibland, lugn och harmoni. Sconsena :-))) var supersmaskiga, snittarna urläckra och så en massa gott godisfika. Och champagne! Mumma. Personalen hyfsat trevlig, problemet är dock att nu känner jag inte längre att serveringspersonalen är hälften så gammal som jag, utan mera som en tredjedel så gammal som jag. Ja, suck, tiden rinner iväg när man har roligt. Bäst av allt var dock sällskapet! TACK Annika för en fantastisk eftermiddag och kväll! Jag har mycket att lära av dej känner jag, och det var mycket roligt och givande att få sependera en stund med dej! 1000 tack! Och hem kom jag också, inte tack vare SJ, utan kanske trots SJ :-)))))
Kan således verkligen rekommendera Grand, de har ingen som helst så kallad självservice, inte någonstans. Så himla skönt!!

Inte fullt lika mycket glamour är det på Nickis inomhuslek. Men aporna gillar det och jag kan sitta och sticka på min Hallonsjal. Hallonsjalen som jag efter mycket moget övervägande har bestämt att inte repa upp. Good enough. Fit for purpose. Tack Smurfhäxan för vänliga ord, jag blev så himla glad!!! :-)))) Är nu på god väg in i 4:e nystanet, sedan är det dags för det 5:e och sista...

Och sist men inte minst, tack Christian Kamhaug på SAS för din kommentar på min blogg! :-))) Nu har jag alltså till sist kommit på hur man skall få tag på någon på SAS, man skriver i bloggen så blir man kontaktad! Vilken service! :-))))) Nej, Christian, med en ekonomibiljett kan man inte få personlig hjälp att checka in på Arlanda när man reser med SAS. Om du inte med personlig hjälp menar dessa utposterade SAS-nissar som är totalt överbelastade med stressade resenärer vid automaterna... Det är ett självmordsuppdrag att stå och knappa in passnummer, skonummer, färg på trosorna etc etc etc för fem personer vid automaterna på Arlanda, då tre av dessa personer är små barn som står och hoppar jämfota av upphetsning för att de skall ut och flyga. Samtidigt som jag som är så flygrädd står och tänker att nu skall jag snart dö. Jag måste således checka in och printa ut boardingkort hemma, och det tar ungefär 45-60 minuter. Och flera gånger har jag fått börja om från början, för när jag väl har hittat tre platser tillsammans (vi behöver sitta 2+3), och lyckats printa ut boardingkort för två av dessa, så har den tredje platsen blivit tagen av någon annan som också sitter hemma och försöker checka in. Om det sedan vore så att när jag kom till Arlanda så stod det en leende SAS-nisse där och tog hand om mina väskor, så vore kanske allt väl. Men icke, då skall jag ändå stå i kö för luggage-drop, och den kön är precis lika lång och precis lika långsam som för 10 år sedan när man inte kunde checka in själv. Tidsvinsten för mej är alltså lika med noll och min stressnivå är extremt hög hemma kvällen innan (skall bläckhelvetet i printern räcka eller inte?). Antar dock att tids- och personalvinsten för SAS är betydande. Den enda gång själv-check-in är smidigt är när jag reser själv i jobbet, endast med handbagage. Då är det rimligt att fixa check in hemma och väl på Arlanda gå direkt till security. Men när man som hysteriskt flygrädd mamma reser med barn, speciellt tre stycken små, då hade jag uppskattat hjälp, t ex med att få platser tillsammans. Suck. Illustrativ bild på mej när jag befinner mej på Arlanda och skall ut och resa med tre hoppande apor. Tur att det finns Stesolid, Citalopram, Nexium och rödvin.

In English
I can recommend afternoon tea at Grand Hotel in Stockholm. It was exactly what a worn out Zookeeper needed. And Grand Hotel has no selfservice at all. Brilliant! Some progress has been made on my Rapsberry shawl, I decided not to frog it after all. Maybe I have finally become a mature and wise human being. I guess that means one is simply old.

Kris och katastrof och en irriterande spaning

2011-04-05T16:32:00.000+02:00

Mera etter och bitterhet från Zooskötaren. Det har blivit fel i min hallonsjal!!! Fastän jag varit så attans noga med att se till att det blev rätt. Fel två gånger dessutom, och typ 10 cm från början. Naturligtvis. Satan. Jag klarar inte av att det blir fel i något jag stickar, samtidigt vill jag inte repa upp 80 cm, i princip börja om från början. Vad göra nu? Repa upp eller inte? Sticka klart och ge bort till någon mindre nogaräknad person?
Så här ser det ut på två ställen... Två likadana varv stickade efter varandra, så att hallonen ligger i fas. Suck. Kanten blir dessutom lite indragen där felet är. Dubbel-suck.

Så här skall det ju se ut, det skall ju vara vartannat hallon i vartannat varv, så att de ligger i ofas och bildar diagonaler...

Inköp av tröstegarn, mera illrött Alpacka Silk från Drops. Det hjälpte sådär.

Dessutom så har jag gjort en inte så ny, men extremt irriterande spaning. Fenomenet jag har spanat på kallas för "självbetjäning" eller "självservice" och presenteras som om det vore något positivt för kunden, när det i själva verket betyder att någon annan vill att jag skall göra deras jobb, gratis. Självklart ligger det ju en motsägelse i själva ordet "självservice". Det jag får göra själv är ju ingen service, i alla fall inte för mej. Detta otyg har kommit lite smygandes och man får vara vaken, annars kommer man till slut att springa runt och göra allt själv och dessutom betala för nöjet. T ex är jag banktjänsteman, allt som banken normalt skötte för i tiden, typ räkningar, överföringar etc etc, det skall jag sköta hemma på en dator jag förväntas äga med hjälp av ett bredband jag också förväntas ha. Häromdagen ville SJ att jag skulle ta tillfällig tjänst hos dem. Jag hade tänkt att åka till Stockholm med Pendeln, och väl på stationen hinner jag dra mitt TIM-kort för att sedan få höra i högtalarna att ett stort signalfel drabbat Uppsala, vilket innebar, visade det sig, att inga tåg anlände till eller avgick från Uppsala station under 50 minuter. Vid det laget var det för sent för mej att åka till Stockholm, och jag bestämde mej för att gå till SJs disk och få tillbaka pengarna på TIM-kortet.
- Jag skulle vilja få tillbaka mina pengar på mitt TIM-kort, eftersom jag inte kunde åka till Stockholm 15.09.
- Det kan du gör själva ute i vänthallen vid automaterna.
Jag vände mej bort mot automaterna och kunde konstatera att köerna till dem var lika långa som den kö jag precis stått i, för att komma fram till disken med personal.
- Nej, det varken kan jag eller vill jag.
- Du kan göra det på nätet hemma också.
- Det tror jag säkert, men jag vill att du gör det nu. Här. Åt mej. På stört.
Efter mycket grymtande fick jag tillbaka mina pengar på TIM-kortet. Varför är det jag som skall fixa tillbaka pengarna när det är SJ som misslyckats med sina tåg ännu en gång? Hur kan det bli min uppgift? Skall jag förväntas arbeta som SJ-tjänsteman? Samma ska på jobbet, mot min vilja arbetar jag också som HR/personal-nisse. T ex när man skall skriva sin reseräkning. Tidigare lämnade man bara in sina kvitton. Nu skall man ut i ett psykedeliskt cyberspace-äventyr kallat "Palasso - egenrapportering", där fokus inte är i någon dimension, och där man förväntas fylla i alla uppgifter om sin resa, och då menar jag verkligen alla uppgifter och siffror. Antagligen för att generera ännu flera siffror och statistik som understimulerade HR/personal-nissar skall sitta och leka med, istället för att göra sitt jobb, dvs skriva reseräkningar. När man är ute och flyger med SAS så arbetar man också som SAS-anställd. Incheckning och utprintning av boardingkort förväntas man göra själv. Kan jag förvänta mej lön från SAS när jag arbetar som incheckningspersonal? Och på IKEA och i mataffären skall jag självklart blippa varorna själv, även om det tar mera av min tid. Varför är det bra för mej? Vän av ordning undrar om SAS kommer att tillhandahålla piloter i framtiden, eller skall man flyga flygplanet själv, efter att ha betalat sin biljett? Eller varför inte självbetjäning på sjukhuset, operera bort din egna blindtarm, eller sy ihop efter din egna hjärnoperation? Jag är skeptisk. Och kommer att hålla ögonen öppna efter tricks att få mej att jobba. Åt andra. Ännu mera än vad jag redan gör.

In English
I have made two mistakes when knitting my raspberry shawl. I am very very upset. It means I will need to frog it and begin from the begining. Or give the shawl to somebody who does not care about small mistakes. Like a mentally healthy person.
I have also decided to work against everything named "selfservice". The term per se is contradictionary, since when I do something myself, it is not service, at least not for me. For example, SAS wants you to do the check-in and boarding card printing by yourself. What is the next step, do I have to pay for the ticket and then fly the plane by myself? Or why not start "selfservice" at the hosptial, stitch yourself together after your brain surgery? I will try making people work for me, not the other way around.

Livet i en påse

2011-03-29T20:03:00.000+02:00

Lite svårt ibland att hålla full fart framåt... Idag gick Linda bort, hon hade inflammatorisk bröstcancer. En mamma lämnade fyra små pojkar som hade behövt henne länge än. Igen, vad vill Gud med detta, kan någon översätta, tolka eller förklara? Känner att mitt hysteriska i-landsproblem för dagen, att Möllers djävla ocker-verkstad i Uppsala tar 1980 pix för att byta en säkring i min bil, ter sig extremt pyttigt i jämförelse. Funderar dock på att spränga bort hela verkstaden, skulle kännas extremt tillfredsställande att jämna den med marken. Eller inte.
Suck, lite låg. Skall sticka lite. Kissen med full fart framåt kommer från fröken C´s blogg.

In English
A mother of four boys has left the world today, she suffered from inflammatory breast cancer. I am angry with a God I don´t believe in. Schizo? The gangster-garage in town wants 1980 kr to change a fuse in my car. I feel a strong urge to place a bomb outside their door and blow the whole place from the face of this earth. Or maybe not. The cat-bullet comes from fröken c´s blog.

I-landsproblem

2011-03-27T18:06:00.000+02:00

I-landsproblem nummer ett

Det är lite klurigt när man är seriöst irriterad över något, medan man samtidigt känner att ens rätt att vara irriterad inte helt kan motiveras. Jag hade tänkt att ta mitt zoo till Japan i sommar. Bokat fiffiga flygbiljetter till den 19 juni. Göra södra Japan och ett antal av öarna i sydväst. Hela zoo:et är Japan-frälsta och vi har sett fram emot resan så mycket. Sedan kom en förbannad jordbävning med påföljande tsunami och potentiell härdsmälta. Så nu har vi bestämt att det inte funkar och har avbokat biljetterna. Men sedan skäms jag, upp emot 30 000 människor strök med och situationen i Fukushima är ju inte under kontroll på minsta lilla vis. Och det är ju något värre än mina grusade semesterplaner. Dumma Gud, vad ville han med jordbävningen? Kan någon religiös människa tolka åt mej, för jag förstår inte vad som var meningen med att dränka en massa japanska barn i en tsunami.

I-landsproblem nummer två

Nu vet jag inte vart vi skall åka på semester. Alla nya ideér känns trista och bara som substitut till resan vi VILLE göra. Det lutar dock åt Island. Lite snö och hagel i juli är ju aldrig fel.

I-landsproblem nummer tre

Sedan gick bilen sönder häromdagen och jag och bilen fick åka bärgningsbil med en man med stora muskler och oljiga händer. Normalt spenderar jag bara tid med små klena akademiker, dvs män med rena händer och inga muskler alls så långt ögat kan nå. Det kommer att ta flera dagar att laga bilen sa de på verkstaden. Suck.

I-landsproblem nummer fyra

Min dator är numera seg som kall havregrynsgröt. Lika långsam som min Sengångare. Sengångarens syster måste hjälpa mej att speeda upp den.

I-landsproblem nummer fem

Det går sååååååååå långsamt också med stickningarna. Men fram och bak på Laura Cardigan är äntligen klara och jag har påbörjat ärmarna. Verkar lovande so far. Stickar med Drops alpacka, den lite tjockare varianten. Och det är mjukt och skönt garn, men det delar sig lite grand och det gillar vi inte.

Blockning av fram- och bakstycke och påbörjade ärmar...

Min Hallonsjal växer också hysteriskt långsamt, är inne på nystan 3 av 5. Den kommer att bli ca 150 cm lång, vilket borde räcka för ett par varv runt halsen. Jag är så glad jag kan sticka på våra enhetsmöten, vilken bra chef jag har! :-))))))

I-landsproblem nummer sex

Sossarna har haft kongress och valt ny ledare, Herr Juholt. Och som vanligt fattar jag ingenting. Under vilken sten i skogen hittade de honom? Karlen förkroppsligar ju allt som som är gammalt, gubbigt och grått. Hur trött är man på att se män typ Juholt på tv och överallt i tidningar, och hur trött är man på att höra deras ständigt malande röster? Var vi inte överens om att dessa gubbs bara är för många och skulle skjutas av i samband med älgjakten? Skulle tro att Ägghuvudet Reinfeldt kommer att skratta hela vägen till vallokalen nästa gång det beger sig.

In English
I have a lot of problems. Problems one can afford to entertain when one is not starving and when one has somewhere warm and cosy to live. Where to go on vacation for example, now when the zoo can not go to Japan as planned (we will see if we make it to Iceland instead). Or that my car broke down or that my computer is even slower than my Sloth.
I have made some progress on my Laura Cardigan. However, knitting is slow at the moment, even though my boss lets me knit during our unit meetings. I have one brilliant boss!
I am not too impressed with the new leader of the Swedish Social Democratic Party, he seems to me to be the missing link or something. I am very tired of all these old and grey men popping up everywhere, they are just way too many. Solution to this problem, anyone?

Röd Kidsilk haze sjal och lite nytt

2011-03-19T18:35:00.000+01:00

Mitt hemliga röda projekt blev en birch sjal till mamma som nu har fyllt år. Roligt mönster som jag stickat förut, lätt att memorera. Typ stickor 3.5 mm och 4 nystan. Färgen är djupt tomteröd, som framgår på den första av bilderna nedan. Blockning genomfördes med tråd i sidorna, himla mycket smidigare!

Och på hemlig mammas axlar.

Det blev lite nya garninköp i Washington, för som av en händelse låg härliga Looped Yarn Works nääääästan på väg hem från konferensen. Typ nääääästan på vägen. Allt är ju relativt, och det var definitivt längre till t ex månen. Supertrevlig personal och härlig stämning. En stor inbjudande soffa stod mitt i butiken, där man kunde sätta sig och sticka om man ville. Eller parkera eventuellt medföljande man. Hela affären var som en lugn oas mitt i storstadspulsen. Väl värt ett besök således om man har vägarna förbi. Jag älskar det rosa och oranga garnet, det ser ut som godis! Påskkänsla! Det rosa är 50/50 alpacka och silke från Blue Sky, det oranga är 100% baby alpacka från Cascade Yarns och det gråa är 90/10 extrafin merino och kashmir från Classic Elite Yarns. Alla garnerna är lika mjuka och lena som en gosig bebisrumpa.

In English
My red secret project became a red Birch shawl for my mum, she has just celebrated her birthday. Needle size was 3.5 mm and 4 balls of Kidsilk Haze were used up. I think she liked it. When I was in Washington the other week, I visited the yarnshop Looped Yarn Works. The shop was super cosy, with excellent service and provided very very relaxing shopping. I brought back home some candy-like yarns; various alpaca, silk, cashmere and merino blends. All the yarns are soft as a baby´s butt. I am one lucky girl!

Ett friskt korallrev

2011-03-15T21:39:00.001+01:00

Jaha, så har lilla jag varit ute och vimsat i den stora världen. Skönt att vara hemma igen, det är ju inte utan att man saknar sitt lilla zoo när man inte ser dem på en vecka eller så.

I Washington DC, på Naturhistoriska museet, finns världens friskaste korallrev :-))))))
Den stora korallen bestod av 40 000 olika virkade delar; koraller, anemoner och sjöstjärnor, you name it. Det var 800 virkerskor (virkare?) inblandade i projektet, som började i april i 2010 och det blev klart i typ september och oktober.

Sedan fanns det en del maneter och andra sjöodjur i montrar runt omkring. Åh, det är så skönt att känna att man är inte ensam med sitt garn-nörderi. Det finns även andra människor som vill bli en del av en virkad jättekorall!

In English
Eight hundred women, from age 3 to 101, joined forces to crochet thousands of multicolored corals, anemones and starfish which are currently on display in an exhibit at the Natural History Museum in Washington, DC. The project, called Hyperbolic Crochet Coral Reef, was initiated by Australian activists Margaret and Christine Wertheim in an effort to bring attention to the alarming plight of these sea forms. Many corals, especially the most colorful ones found in tropical waters, are slowly becoming extinct due to overfishing and pollution. In fact, it is estimated that 1 in 5 corals have been destroyed over the past 20 years. The Wertheims, twin sisters raised in Queensland in Australia, came up with the idea to recreate the Great Barrier Reef in 2005 after reading about the work of Daina Taimina, a Latvian-born mathematician at Cornell University who, in 1997, discovered how to form three-dimensional models of hyperbolic geometry using crochet. The three women would later meet when Taimina was invited to speak at the Wertheims’ organization called the Institute for Figuring. The project soon grew to mammoth proportions as it traveled all over the globe and crocheters volunteered their time to stitch up replicas of the many corals, anemones, kelps, sponges, nudibranches, flatworms and slugs that live in the reef. Today, the fascinating hyperbolic geometry and wide variety of vibrant colors found in the coral display make this exhibit “a must see” event.

Ny technobebis UPPDATERAD

2011-02-22T08:28:00.000+01:00

Inga nya bebis-garnhärvor, men väl en sprillans ny iPhone! Trodde aldrig att jag skulle äga en, är född luddit och allmänt motsträvig till förändring. Gick runt med en cd-spelare i flera år efter att alla andra hade införskaffat en mp3... Alla kan ju inte vara först med det senaste :-)))) Men nu har jag en liten iPhone, och jag älskar den. Däremot älskar jag inte allt j-a ocker runt omkring. Skydd och plastskyddsfilm kostar nästan lika mycket som telefonen. Suck, vad trött jag blir. Det är ju bara PLAST for Gods sake! Tur att man lätt fixar sin egen iPhone cosy! Jag använde rester av Malabrigo Worsted (hur tillfredsställande är det inte att göra schyssta saker av garnrester, känner mej väldigt duktig). Lade upp 40 maskor på stickor 6 och stickade runt tills längden var ca 1/3 längre än iPhone. Fortsatte sticka locket med 20 maskor tills det nedfällt täckte ca 2/3 av längden. Virkade fast en luftmaskeögla på mitten av locket, ca 30 luftmaskor. Sydde ihop botten och filtade i 60 grader + centrifugering. Den var pytteliten när den kom ut, det krävdes rejält med kvinnokraft kan jag meddela för att töja ut den till rätt format. Åsså en liten knapp! Åsså ett hål för hörlurarna, med typ hemsnickrade "langettstygn" runt om. Voilà!

UPPDATERING!
Hmmm, blev INTE nöjd med namnlappen, jag syr som en kratta. Bestämde mej för att flytta in namnlappen under locket. Och då blev den naturligtvis snyggare ditsydd, nu när den inte syns så bra... Nåväl, nu ser det ut så här! Glad och nöjd! Vad avis min vän som liknar Cameron Diaz skall bli imorgon på jobbet!

Luddit, från Wikipedia:
"Ludditerna var en samhällsrörelse bland engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att förstöra textilmaskiner, mot den industriella revolutionens förändringar, som de kände hotade deras arbeten. Rörelsen, som startade 1811, var uppkallad efter en troligtvis fiktiv ledare, Ned Ludd. En kort tid var rörelsen så stark att den hade sammandrabbningar med den brittiska armén. Regeringens åtgärder innefattade en massrättegång i York 1813 vilken resulterade i ett flertal dödsstraff och deportationer till kolonierna. På senare tid används termerna luddism och luddit eller neo-luddism och neo-luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling pga de kulturella förändringar utvecklingen för med sig."

Tiden går fort när man har roligt...

In English
I have made myself an iPhone Cosy of Malabrigo Worsted leftovers. I really didnt want an iPhone, being a luddite I resisted it as long as I possible could, however, once in my care, I soon learnt to love my new baby. 40 stitches in the round on needles 6, and knitted approximately 1/3 longer than the iPhone itself. The lid was a continuation of 20 of the 40 stitches. It was felted in the washing machine at 60 degrees. I must be the most brilliant knitter on earth.

En blå extremt bejsik mössa

2011-02-19T15:17:00.000+01:00

Den blåa mössan i Andes är klar. Väldigt upphetsande mössa. Not. Men varm. Nedan står Sengångaren motvilligt modell. Den är till en vän.

Vill man spana på något mera komplicerat än en ribbstickad mössa, kan man kolla på Fawkes!
Wow, säger jag bara. Jag kan inte göra en sådan! :-(

Jag kan notera att Herr Bergelin gjort samma observation som jag. Nedan är från dagens SvD. Klicka på serien, så blir den större och läsbar.

In English
The blue and very exciting woolen hat for my dear friend is finished. And I am very tired.

Roligt nästan jämt...

2011-02-19T10:07:00.000+01:00

Då kör vi andra vändan kräksjuka, det vore ju synd att roa sig kungligt bara en gång. En kompis till Storapan var här för tre fyra dagar sedan och hälsade på, efter ett par timmar sa han att det var kul att vara här, eftersom alla syskonen hemma var kräksjuka. Hur tänker sådana föräldrar? Gillar de kräk och vill gärna dela med sig till sina medmänniskor? Skall banne mej sätta upp en lapp på dörren att vi har ebola, så kanske folk håller sig på avstånd.

Mellanapan fick sin tredje tippelspruta (mässling, röda hund och påssjuka) igår. I skolan. Och nu för tiden måste alla föräldrar vara med. Så man får en tid att infinna sig hos skolsköterskan för att närvara vid själva vaccinationen. Och det kan man ju räkna ut med rumpan och en kritbit att det blir förseningar av diverse orsaker, vilket betydde att jag var på skolan en halv arbetsdag för att närvara vid en vaccinering som tog 30 sekunder. Samhällsekonomi i detta, någon som kan räkna? Trettioen föräldrar tar en halvdags semester? Kostnad? Samma spruta kostar 320 pix hos Länsvaccineringar, och jag kommer att gå dit istället när det blir Lillapans tur. Det är liksom inte värt en halv semesterdag för en spruta. Varken samhällsekonomiskt eller familjeekonomiskt. Vad jag kan minnas behövde inte mina föräldrar vara med mej när jag vaccinerades i skolan. Jaja, det är mycket vår generation måste göra som vår föräldrageneration slapp.

Hua, vad gnällig jag är idag (också), åter till garnens värld!

Har bestämt att mitt plum-garn från Rowans, alpacka cotton, skall bli en typ sjal/halsduk i hallonmönster. Vartannat varv är aviga, vartannat varv är tre aviga tillsammans och sedan 1R, 1A och 1R i nästa och samma maska. Hyfsat roligt, tror jag. Gillar hallon och gillar strukturen.

Har nästan fått färdigt en ny bejsik yllemössa till en vän. Garnet är Andes från Drops och egen design (jättesvår och komplicera design not). Den skall bara tas ihop, så är den klar. Bara bara bara.

In English
We are vomitting again. I just love all these generous people who want to share their viruses with the rest of us. Ebola next? I have also started a new project, a Raspberry shawl to myself, knitted in the alpaca cotton yarn from Rowans. And I have almost finished a basic woolen hat in Drops Andes yarn to a dear friend. -19 degrees. Lovely everything. Not.

Semlor och plommon

2011-02-13T19:11:00.000+01:00

Söndag eftermiddag och jag har sprungit runt som en skållad råtta hela dagen för att hålla entropin stången. Det ser iallafall inte värre ut här hemma nu än vad det gjorde när jag vaknade. Har man vunnit då? Skulle behöva en vecka ledigt för att komma ifatt efter kräksjukeorgien... Men det blev också ett bak med minisemlor idag!

Vi har köpt nya sängar, de gamla var bara för äckliga, bäddmadrasserna innehöll lite för många biologiska avlagringar, om man uttrycker det så. Typ sur bröstmjölk, fostervatten, barnkräks... You name it. Men så bestämde Sengångaren att vi skulle ha en 1.60 m säng, istället för som den gamla, 1.80 m. Men jag behöver stor plats att sova på! Nu är jag ju en ganska liten människa som dessutom är i krympande, men om jag helt plötsligt skulle börja äta ostisar igen och börja väga uppemot 150 kg? För att visa mitt missnöje med bredden på sängen petar jag på honom ett par gånger per natt, varpå han snällt sovandes flyttar sig ut mot sin kant. Så summa summarum har jag nu fått en större säng än tidigare, typ 1.20 bred, medans Sengångaren ligger och sover på sin 40 cm kant. Mycket bra.

Jag vill ha nytt garn, och jag vill ha Rowans alpaca cotton! Plum!

Och jag vill virka den här fina sjalen (Clarity)...

... från den här tjusiga Rowanskatalogen. Men den kostar ofattbara 295 pix! Hur är det möjligt!? Jag vägrar att köpa en mönsterkatalog för 295 pix.

Skall börja med att köpa garnet från Garnkorgen, sedan får jag kanske sova på saken... Nu skall det bli ett par varv på Laura.

In English
I have spent the Sunday cleaning and hating people born in the 1940ies, but also managed to bake some semla-buns. I felt the urgent need for new yarn today and I will order Rowans alpaca cotton, colour Plum, from my favourite internet yarn store "Garnkorgen" this evening.
I am happy with our new bed. It is 1.60 m wide, which means I get 1.20 m and the Sloth gets 40 cm. If he ever wants more space, he will have to buy a wider bed next time. Brilliant.

2011-02-10T18:22:00.000+01:00

Schack 2009-2011

Lilla Schack blev sjuk och nu finns hon inte mera. En liten ynkans orm som rymde mycket värme och kärlek.

Our little snake Schack got sick and died. A tiny little snake that we loved so much.

Framsteg

2011-02-09T20:21:00.000+01:00

Jaha, då har alla äntligen kräkts färdigt för den här gången. Nu skall man bara röja i misären, det vill säga tvätta, byta alla lakan och storstäda två badrum. Tur att jag har hela helgen på mej (nej, jag är inte bitter). Sengångaren fick sig allt en rejäl släng av kräksleven han med, som straff (Guds straff?) för att han försökte fusk-sova sig igenom lillapans kräkorgie i slutet av förra veckan. Mohahahahahah :-))))

När man är sjuk så får man den absolut bästa vården av lillapan. Han kom med frukost till mej; jag kunde välja på flingor och mjölk, yoghurt och musli eller bara skivad banan. Han är bara världens sötaste lillapa! Längst upp i bilden skymtar ena ärmen på en kofta som jag stickade i babyalpacka för typ ett år sedan. Den blev inte bra och jag bestämde mej för att bära koftan endast då jag var ensam i en mörk garderob. Sedan blev det en sovkofta (ja, jag vet, jättesexigt). Noppar sig en hel del, men men :-))

Jag kan konstatera att diskutera mäns eventuella hjärnceller och religion är betydligt mera kontroversiellt än att prata om garn och stickmönster. Till alla upprörda vänner, arbetskollegor och släktingar vill jag förtydliga att jag inte alls tycker illa om alla män. Bara några. Ganska många faktiskt när jag tänker efter. Speciellt 40-talister. De står i vägen och proppar till överallt där jag skall förbi och fram. De är så förtvivlat många. Är övertygad om att om hälften försvann skulle det inte innebära någon försämring för oss andra. Morr och åter morr.

Framsteg med min Laura Cardigan! Ett ärmhål klart, ryggen klar och dags för nästa ärmhål. Mmmmmmm mumma. Märkligt att sticka något där man faktiskt inte riktigt vet var man är någonstans i plagget, där man inte vet hur det skall lösa sig till slut. Nu börjar det dock klarna även i min hjärna. Hurra vad tjusigt det blir!

In English
We got the winter vomitting disease, but now we are all well and back on track again. Just the cleaning up to do...
I know you are upset, my Australian friend, after my last blog entry. But no worries, I like you heaps even though you are a typical white male born in the 1940ies. Have you seen the progess with the alpaca cardigan, looking great, doesnt it?

Religiösa grubblerier

2011-02-04T17:14:00.000+01:00

Ibland förstår jag inte vad Gud vill med allt som händer.

1. Vinterkräksjukan. Jag säger bara vinterkräksjukan. Calicivirus. Natten till torsdagen kaskadkräktes lillapan i sin säng och ca 1000000000000000000 calicivirus spreds omedelbart i rummet, man kan säga att luften blev mättad av calicivirus. Jättemysigt att ta hand om klockan 3 på natten och nu går jag runt och känner mej som en tickande bomb, när skall jag kräkas? Jag har så dålig karma, så jag blir alltid sjuk om aporna är sjuka, till skillnad från Sengångaren, som aldrig blir sjuk själv när aporna mättat luften med calicivirus. Vad ville Gud med caliciviruset? Kan någon religiös människa svara på vad Gud ville med caliciviruset? Skall de fungera som allmänt härdande för småbarnsföräldrar som redan hasar fram på knäna så här i februari? Guds vägar äro outgrundliga, eller?

2. Mäns (eventuella) hjärnceller. Ett exempel. Av olika anledningar sov Sengångaren hos lillapan och var cirkus 2 meter ifrån kräkincidenten. Jag sov i ett annat rum, cirka 7 meter bort, bakom en stängd dörr. Ändå hör jag ljudet av ett barn som kräks, hör snyftet och gråten och ulket nummer två, medans jag, fortfarande sovande, störtar in på lillapans sovrum för att trösta och ta hand om alltihopa. Ser Sengångaren ligga i sängen bredvid, sovandes och snarkandes som ett oskyldigt litet barn, vaknar inte ens när jag tänder lampan i taket. Hur kan man inte vakna av att ett barn kaskadkräks 2 meter längre bort? Vad är det för fel på mäns hjärnor? Vad ville Gud med mäns hjärnor och vad ville Gud med män överhuvudtaget? Teorier, någon?

3. Vissa föräldrar till barn som går på mina apors skola. Från veckobrevet från lillapans förskoleklass: "Om barnen blir magsjuka gäller att de ska stanna hemma minst 48 timmar efter sista symtom, enligt skolhälsovårdens direktiv. Snälla, se till att följa detta, nu i veckan har det kommit tillbaka flera elever dagen efter att de varit sjuka." Vad är det för fel på folk som inte fattar att hålla hemma sina kräkiga barn? Vad ville Gud med människor som inte kan tänka alls? Man blir ju inte immun efter genomgången kräksjuka, vi får sannerligen hoppas att calicivirusarna kommer tillbaka till just dessa jäkla oansvariga föräldrar när kräk-tsunamin tar andra varvet över skolan.

4. Alla dessa artiklar i Pravda och dylika medier om att allt plötsligt skall vara barnfritt. Barnfria restauranger, caféer, semesterhotell, och nu flighter. Enligt någon undersökning från det engelska företaget Business Travel and Meetings Show, stör sig 75% av de vuxna passagerarna på barnen på flygplanet. Framförallt var det affärsresenärerna som störde sig. Åker inte affärsresenärerna buisness? Hur många barn åker buisness? Jag absolut hatar vuxna som vill avskärma naturliga delar av världen från barn. Som om det vore en rättighet att kunna röra sig ute i världen, utan att träffa på barn. Vad är det för fel på sådana vuxna och vad ville Gud med dem? Barn finns och de är en naturlig del av vårt samhälle. Tack och och lov, får man säga. Barn, nästan oavsett hur de beter sig, är ju roligare att ha med att göra än gnälliga och självcentrerade 40-talister som tror att solen snurrar kring dem. Om flighter skall bli barnfria, så vill jag ha flighter som är fria från:
- Svettstinkande gamla 40-talist gubbar
- Överförfriskade alkoholstinkande 40-talist gubbar
- Överfeta 40-talist gubbar som väller över på mitt säte och tar delar av min betalda plats
- Självgoda och förnumstiga 40-talist gubbar som tror sig veta allt här i världen och mer än gärna berättar för personen i sätet brevid hur allt ligger till och hänger ihop. Gääääsp.
Vad ville Gud med 40-talist gubbarna? Är Gud en 40-talist gubbe själv?

Halleluja.

När man är hemma och tröstar en ömkligt sjuk och förfärligt söt liten apa, hinner man sticka i soffan, medans apan sover eller tittar på film. Laura koftan är jättekul stickning och en lite lustig och annorlunda modell. Framsteg, snart är det dags för ärmhål.

In English
I dont understand why God gave us the winter vomiting disease. Or why he didnt give men enough braincells. Or why God wanted men born in the 1940ies to live on earth in the first place. However, judging from what the world looks like at present, I am beginning to suspect that God himself is a white male born in the 1940ies. I am making progress on my Laura Cardigan, soon ready to shape armholes!

Börja från början

2011-02-02T19:21:00.000+01:00

De lär sig mycket nyttigt i skolan, aporna, men det verkar som om att det mesta de skall lära sig, det skall de lära sig hemma. Mellanapans fröken sa i höstas att hon hade ingen möjlighet i världen att hinna lära barnen att läsa, det fick falla på föräldrarna att öva hemma med barnen. Matten lika så, alla "10-kamrater" och multiplikationstabeller skall övas på hemma. Helst dygnet runt. Nu senast var det syfröken som inte hade tid. Absolut ingen tid alls att lära alla barnen att sticka. Men lära sig sticka, det skall de. Så alla som hade någon som kunde sticka hemma, gjorde sig icke besvär i skolan. Storapan tyckte det var lika bra att slippa syfröken, hon är en gammal eldsprutande drake tydligen. En sådan där elakartad och grym drake. En riktigt läskig. Sur. Full med gift och etter.

Så nu har vi rolig stickskola här hemma. Han är en naturbegåvning med garnet!!! Jag är en så stolt zooskötare! Han har lagt upp maskor själv och nu stickas det räta maskor med full fart. Sedan skall det introduceras aviga maskor, och sedan mosstickning och resårstickning... Projektet är en låååååååååååååång halsduk till lillapans teddybjörn Abby. Roligast av allt är att han tycker det är ganska så kul, eller i vilket fall en helt ok sysselsättning! :-)))))) Fortsättning följer...

Och så fick jag börja om från början på min Laura Cardigan... 5.0 mm vart för sladdrigt, nu är det 4.5 mm som gäller. Tur att jag inte hade kommit så långt. Det är rolig stickning och idag tog jag mod till mej och stickade på det en timmes långa enhetsmötet. Chefen verkade inte misstycka, hurra, hurra, hurra!

In English
Me and my big moneky are knitting together. He has to learn to knit according to his school, but the handicraft teacher does not have the time to teach all the kids. He is doing very well and thinks it is rather fun. And he is pleased not to have to interact too closely with the handicraft teacher since she is one old malignant dragon. His project is a looooong scarf for the little monkey´s teddy bear. I have restarted my Laura cardigan, using smaller knitting needles. Will most likely be a brilliant cardican :-)))) And I knitted today, at the unit meeting, I felt very brave. The boss didnt seem to disapprove! :-)))))

Pain in the arse

2011-01-27T20:49:00.000+01:00

Suck, lider fortfarande av följderna efter närstriden med stridspiloten. Buhuhuhu :-(((( Kan inte sticka ordentligt. Och kan definitivt inte banta ordentligt när det är så här synd om mej. Måste äta Ahlgrens bilar, Dajm och pepparkakor.

Har tänkt på en annan vansinnigt rolig (ehhh) look-a-like, Tomas Quick och före detta Ärkebiskop KG Hammar. Jag sprang på KG på en fest vid universitetet för ett par år sedan (jag är en sån himla cool partyråtta), och blev livrädd, trodde det var massmördaren Quick som nästlat sig in mitt i den uppsalienska akademikersocieteten. Men det var det ju inte. Det var verkligen KG som stod och småpratade med Birgitta Dahl med en snittad toast i högsta hugg.

KG Hammar...

Tomas Quick...

Själv liknar jag Michelle Pfeiffer. Klockrent.

In English
I am still suffering from my close encounter with a military fighter pilot last week. A real pain in the arse, one could say.
At a party some years ago, I met former Archbishop KG Hammar and realised that he looks exactly like Tomas Quick, a convicted serial killer. Although a lot of people do not think anymore he committed those crimes. Anyway, I do not look like KG Hammar or Tomas Quick, I look like Michelle Pfeiffer.

UFO-lista 2011

2011-01-24T17:53:00.000+01:00

Jag har inventerat min hög med UFOn. De var inte så många faktiskt och det skulle vara toppen om jag kunde beta av en del av dem i år. Helst alla. De ligger och gnager i mitt huvud, och min hjärna är så full med annat, det finns inte plats för stick-UFOn. Att det skall vara så svårt att avsluta saker, speciellt när det hunnit rinna mycket vatten under bron.

Här kommer de, rangordnade med det minst hopplösa UFOt först.

1. Candle Flame sjal i Rowans Kid Silk Haze. Underbart garn och helt ok mönster, lätt att memorera och ganska så effektfullt. Denna stickning var det full fart i för lite drygt ett år sedan, men det blev ett abrupt avbrott då en jävla övernitisk säkerhets-nisse på Sydney Airport tog mina rundstickor (stickor 5.0) . Nej, jag har inte kommit över det, och ja, jag skulle döda honom om jag såg honom igen. IDIOT! I vilket fall, stickningen har legat på is sedan dess, jag lyckades inte uppbringa några nya stickor i Malaysia dit vi var på väg. I vilket fall har jag gott hopp om att slutföra detta UFO, det gäller bara att ta tag i det. Yes.

2. Dragon Scale sjal i ett kräkgrönt typ nylon/merino/mohair blandning. Garnet är lite sticksigt och jag förstår inte hur jag kunde köpa just den färgen (som heter "Kiwi" om jag minns rätt). Bakfull? Mönstret är lite väl komplicerat för mej, jag är ju ingen spetsexpert precis. Jag minns inte varför detta projekt blev avbrutet, kan ha varit att jag behövde byta en blöja på någon lillapa och sedan hittade jag inte rätt igen. Men jag tror nog att även detta UFO kommer att landa 2011.

3. Tröja i pälsblend från Färgkraft. Endast framdelen påbörjad. Mossgrön fiffig färg som jag gillar. I princip. Det till synes enkla spetsmönstret var ett smärre helvete dock, vilket inte underlättades av att Yll och Tyll skrivit fel i mönstret. Kom av mej ganska så raskt, på varv 11 typ. Inte bra. Och att sticka fram, bak och två ärmar, det ligger långt borta. Repa upp? Får man det? Jag var typ 30 innan jag bestämde mej för att det var ok att inte läsa klart påbörjade böcker om man inte tyckte om dem. Suck.

4. Svart tunika från Drops. Åh, jag önskar att denna tunika var klar. Verkligen. Garnet i själva tunikan är Drops bomull/lin blandning. Jag hatar lin och förstår inte vad som kom över mej när jag köpte det. Svart dessutom??? Lin är så oformbart och oförlåtande. Som en 40-talist nästan, kan man säga. I vilket fall är tunikan klar, men det är oket som spökar. Skall VIRKAS med Drops bomull/viskos, men jag fattar bara inte beskrivningen. Dessutom gillar jag inte att virka så där alldeles. Jag har påbörjat oket och virkat ett antal varv ett antal gånger, och nu är jag urless på det attans oket. Det blir vidare och vidare, istället för att smalna av. Dubbel-suck. Vad göra? Prångla på det på mamma och se om hon har förbarmande? Hitta på ett eget ok? Lyckad bild. Not.

5. Stola i Drops Kid Silk, virkad med rosa garn med glitter i (typ festligt, ehhh). Den är virkad med kärleksknutar som är en ganska så kul och lätt teknik. Det ser ut som små vitsippor. Jag har kommit en bit på väg, men det är långt kvar innan man kan snurra den tjusigt runt halsen och jag började för typ 10000 år sedan. Trippel-suck.

6. På UFO nummer sex finns ingen bild. Det dog kan man säga. Försvann i sopporna. Det var färdigstickade delar; ärmar, fram och bak som bara skulle monteras, och virkas en liten kant runt ärmarna och nedtill. Tyvärr var det Yll och Tylls lin, dessutom i någon grå-grön-kräk färg. Nej, den kändes bara jobbig, så den åkte ut. Och så skall jag aldrig köpa lingarn igen. Aldrig.

Kollision med en stridspilot och galenskaper

2011-01-21T20:32:00.000+01:00

Det har inte blivit så mycket stickat den senaste tiden, eftersom jag har varit lite indisponibel på grund av en graviditets- och förlossningsskadeåtgärdande operation. Min kirurg var himla trevlig och skicklig. Och snygg. Han såg ut som en stilig äldre Dressmanmodell och var dessutom gammal stridspilot så nu kan jag säga att min rumpa haft närkontakt med en stridspilot :-)))) mohahahaha. Jag är lite svag för stridspiloter... I vilket fall, jag har legat hemma och tagit det lugnt, haft Sengångaren till att springa med mat och smärtstillande och Häagen-Dazs glass. Stridspiloten sa att just Häagen-Dazs glass påskyndade läkningen.

Mitt behov av lugn och ostörd konvalescens till trots, så har en viss progress skett avseende mitt röda hemliga projekt, så från och med nu är det sååååååååååå hemligt att det blir flera bilder först när projektet har levererats till mottagaren. Och det dröjer ett tag.

Rätt ofta känner jag att tiden inte alltid räcker till till allt jag vill sticka. Jag ser så många roliga projekt överallt, men har inte riktigt den tid jag skulle behöva. Och då är det fantastiskt tillfredsställande att springa på projekt man aldrig skulle sticka. Inte ens under dödshot. Typ brallan nedan. Vem vill ha ett par dylika byxor? Vem?

Uppdrag granskning. En dömd pedofil sitter inlåst i Sundsvall. Sluten psykiatrisk vård. Han har roat sig med att sexuellt våldföra sig på sin dotter och ett antal andra barn under många år. Eftersom han inte sitter i fängelse, utan "vårdas" kan inga tvångsåtgärder vidtagas. Man kan således inte neka honom en dator. Och trots att han är kund hos kronofogden, har han på något sätt råd att köpa en dator. På denna dator laddar han sedan ned barnpornografiska bilder från nätet. Allt medans har "vårdas" på en sluten psykiatrisk avdelning. Är det en mänsklig rättighet att äga en dator? Är det en mänsklig rättighet att också kunna koppla upp datorn på nätet? Går mina skattepengar till att tillhandahåll dömda pedofiler internetanslutning på att de kan barnporrsurfa? Hur naiva och oprofessionella är de läkare som är satta av samhället att "vårda" dessa människor? Varför får ansvarig läkare, Kjell Långbergs, ha kvar sin läkarlegitimation? Ibland tror jag att jag blir fullständigt galen.

In English
I collided with a military fighter pilot last week, and have had to take it easy since. That means not so much knitting has been done. I found a pair of knitted pants at Drops homepage, a pair of trousers that I would never knit, not even under a death threat.
Sweden is a funny country, our tax money goes to paying convicted pedophiles´ childporn internetsurfing. Responsible doctors seem to think it being a part of the rehabilitation?
I think that one day I will go totally insane.

Ett FO är fött till denna värld

2011-01-16T14:29:00.000+01:00

Min mysiga och varma rost-oranga Nepalkofta är klar! Det var snabb och rolig stickning på stickor 4.5. Jag gillar verkligen Nepalgarnet, det är lätt att ha med att göra, rimligt mjukt och resultatet blir bra. Noppar sig minimalt. Jag är supernöjd! Enda smolken i glädjebägaren är en liken hake jag var tvungen att sy fast för att den överlappade sidan inte skall hänga ned undertill, när koftan är knäppt. Den mosstickade kanten är nämligen ganska bred och garnet är tungt. Denna hake syns lite om koftan är uppknäppt. Hmmm. Skall försöka komma över det.

En rygg bred som en ladugårdsdörr. Uppmärksamma läsare har säkert noterat att Fru Nyckelpiga har backat något, bland annat på grund av inmundigandet av för stora kvantiteter choklad i julas. Men målet rubbas inte, i slutet av februari skall hon vara i mål!

Fina metallknappar från Yll och Tyll.

Jag har funderat en del över hur det kan komma sig att Socialdemokraternas potentiellt framtida partiordförande Mikael Damberg och före detta frikyrkopastorn, numera fängelsekunden, Helge Fossmo är lite lika utseendemässigt? Kan vi vara helt säkra på att det inte är samma person? Att psykopaten Fossmo inte samhällstränar genom att infiltrerat det Socialdemokratiska Arbetarpartiet? För jag har aldrig hört talas om Damberg tidigare, han bara dök upp i tidningarnas spekulationer. Hmmmm. Jag är misstänksam.

Fossmo och Damberg.

Sengångaren försökte lugnade mej genom att påpeka att Damberg mera liknade Mauro Sccocco. Hmmmm. Jag är skeptisk.

In English
My orange cardigan knitted in Nepal yarn is finished. It is cosy and warm and it was fun knitting it, I am super-pleased with it. That means almost 99% pleased. There is a detail that disturbs me since one thing didnt turn out exactly the way I intended, but I will get over it eventually.
It struck me the other day that a potentially future leader of the Swedish Social Democratic Party and a psychopathic religious priest, in prision for incitement to murder, are look-a-likes. Can one be really sure they are not the same person?

Jag har skjutit en dront

2011-01-15T19:35:00.000+01:00

Min bror brukade små-nynna på en dikt när vi var små. Jag trodde han hade hittat på den själv då han aldrig kom längre än till de två, tre första raderna. Döm om min förvåning när jag upptäckte idag att det faktiskt är en dikt av Harriet Löwenhjelm:

Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,
då solen rann ned mot en blek horisont
och havet låg blankt mellan öar och skär.
Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,
och rymden var som ett ekande rum,
där skottet skallade fjärran och när.

Jag kom att tänka på de första raderna i dikten häromdagen, en dag då det faktiskt kändes som om jag hade lyckats skjutit en dront, vilket måste vara det mest osannolika som kan hända, speciellt som det inte finns några drontar längre. Förstår att detta är lite kryptiskt, och det får det lov att vara, men jag lyckades iallafall ro iland en fullständigt osannolik seger i veckan. Rätt blev rätt, för ovanlighetens skull. Det känns lite som att rätt aldrig blir rätt nuförtiden. Och med tanke på hur läget såg ut i första början av denna dront-jakt, tidigt i höstas, var det helt osannolikt att rätt skulle bli rätt. Det var som att försöka skjuta en dront. Men nu har jag skjutit dronten! (Till alla veganer och djurrättsaktivister vill jag säga att jag aldrig i verkligheten skulle skjuta en dront, speciellt inte den sista; ovanstående text är endast en slags allegori).

Belöningar åt jägaren... Sticktidningar som måste vara gjorda av guld eftersom de kostar 110 pix styck. Interweave Knits är bäst, egentligen den enda man behöver köpa.

Nya hjälpstickor från KnitPro när man stickar flätor. De är räfflade. För ökad känsla? Mohahahahahahahahahahahahhahahahahha :-))))

Nyhetsgarn från Drops, heter Andes, består av 65% alpacka och 35% ull. Skall bli en mössa åt en kär vän som gillar blått.

Mera nyhetsgarn från Drops, babyalpacka med mullbärssilke, ett helt fantastiskt mjukt och blankt garn. Skall bli något fint till mej själv.

Jag har inte legat på latsidan heller, utan stickat på på det hemliga röda projektet. Klart att blockas om en vecka eller två.

In English
Last week I shot a dodo, which is very remarkable since it has been extinct since the mid-to-late 17th century. To reward myself on this successful mission, I bought some balls of new yarn from Drops and some knitting magazines. I also report the progress on my red secret project.

FOFOFOFOFOFOFOFOFOFOFOFO

2011-01-07T12:03:00.000+01:00

Nu är den gråa alpackatröjan äntligen klar. Det kan ha varit ett år sedan jag påbörjade den och nu är den pånyttfödd som ett FO. Förresten, vad är egentligen skillnaden på ett WIP och ett UFO? Ett WIP är alltid ett UFO, men ett UFO är inte alltid ett WIP?
Jag är rätt så nöjd med den, faktiskt! Storapan hjälpte mej att ta bilderna idag, de sekunder det var dagsljus. Sengångaren har nämligen fastnat i Halo Reach, ingen vet om han någonsin kommer tillbaka till den verkliga världen igen. Jag upplyste Sengångaren om före jul att jag behövde en ny kamera. Den jag har tycker jag inte tar tillräckligt proffsiga bilder. När jag tittar på t ex på Pollivers blogg blir jag helt matt av de fina bilderna. Men tydligen, enligt Sengångaren, så är min nuvarande kamera tillräckligt fancy, och bristerna i mina bilder finns bakom kameran, dvs hos fotografen. Grrrrrrr och Morrrrrrrrrrrr. I vilket fall så tog Storapan fina bilder idag!

När tröjan var klar enligt mönstret, så tyckte jag att den vart för kort, så jag plockade upp maskor längs med nederkanten och stickade på en resår, det blev helt ok tycker jag. Det gör inte mej någonting att man kan ana den upplockade kanten (försöker hon övertyga sig själv).

Sedan maskade jag av superlöst för att undvika att kanten rullade upp sig igen, kolla in den här videon på Youtube för superlös avmaskning. Kanten blir lite väl sladdrig kanske, men igen, Good Enough och Fit for Purpose.

Jag ligger och bloggar i min obäddade säng. Med mej har jag kaffe, stickning och en godispåse. Aporna är här i sängen med mej och spelar på sina DS och de kretsar kring godispåsen likt en flock gamar, de vaktar varje rörelse jag gör... De är supersöta och jag känner mej väldigt lyckligt lottad som får ha dem hos mej.

In English
My grey alpaca jumper is finally finished. I am rather happy with the result. Today is a cosy stay-at-home-day and I am enjoying life with my little monkeys.

Nya projekt och nytt garn

2011-01-06T20:17:00.000+01:00

Ut med det gamla och in med det nya! Mitt år har börjat lite segt, känner mej lite låg och allmänt ledsen. Kanske är det ljusbristen som ger sig tillkänna till slut. Det blir lite nya tag på måndag, då skall den lilla nyckelpigan börja krypa igen, så jag når mitt viktmål i slutet av februari. Vet att det kommer att kännas bättre att sluta snaska choklad och komma igång med verkligheten igen.

Jag har börjat det nya året med två nya projekt. Dels en ny kofta till moi i Drops Alpacka, den stickas som en rektangel typ, med en fläta längs med ena kanten. Jag brukar dra mej för att göra flätor, men när jag väl stickar flätor, så blir det så himla snyggt. Jag älskar flätor!

Sen har jag ett lite hemligt projekt på G, i Drops Kid Silk. Det kommer mera om detta hemliga projekt senare :-)))) Färgen är djupt tomteröd, även om det inte syns på bilden nedan, jävla ljusbrist.

En sak som piggade upp i mörkret var 17 stycken små snöbollar från Australien, Heirloom. Två fanstastiska vänner hade skickat garnbollar bestående av 85% merino, 10% alpacka och 5% silke. Åh, vad glad jag blev! Och jag vet redan vad bollarna skall bli när de blir stora...

Så köpte jag en ny bok, om vantar. Avskyr att sticka vantar. Kommer aldrig mera att sticka vantar (det har blivit ett och annat par i mitt liv). Men jag har blivit väldigt imponerad av Clara stickar, hon får till de mest fantastiska vantar med underbara mönster. Boken innehåller en massa ryska gamla mönster och är väldigt inspirerande, men det är en titta-bok, inte en göra-bok. Just nu bryter sengångaren ihop av skratt i soffan, han undrade om jag köpte vant-boken, svar ja, skall du sticka vantar frågar han, svar absolut inte. Roligt på något vis tyckte han. Är det svårt att förstå begreppet titta-bok?

Jaha, det blev ju ett väldigt uppiggande och roligt blogginlägg. Not. För den som vill skratta kan jag rekommendera följande: http://jonas-ad.blogspot.com/2010/12/jag-fick-feeling.html
Det är nog fjolårets roligaste blogginlägg. Alla kategorier.

In English
A bit dark and sad here at the moment. But two new knitting projects enlighten my world. And I was very happy for the Australian snowball-yarn! Fantastically soft and lovely! Thank you Pauline and Bill, you are almost turning into my yarn-suppliers! :-)))))

En mössa till mitt minsta hjärta

2011-01-02T17:35:00.000+01:00

Igår kväll stickade jag en snabb-mössa (Ravelry-länk) till lillapan av Nepalrester. Han hade tappat bort sin gamla mössa "ute i rymden någonstans". Den nya blev klar vid 12-snåret, och eftersom jag ville veta om den passade, väckte jag honom för att prova. Det var ok tyckte han, att gå upp mitt i natten för att prova yllemössa :-)))) Den blev inte 100, tycker jag, lite liten. Men lillapan var nöjd, så den duger för resten av vintern. Det är lite svårt med saker som inte blir toppenbra. Jag är lite av en perfektionist och lider svårt av små misstag i stickningen, eller om resultatet inte blev precis som jag ville. Så det är terapi att acceptera mössan. Bara rakt av. Good enough. Fit for purpose. Move on.

Med kanten uppvikt (en kant som optimalt borde varit lite bredare).

Med kanten nedvikt och därmed formas en bubba på huvudet. En bubba som optimalt inte skulle varit så toppig. Julgranen är iallafall utkastad och återplanterad ute i snön.

Har två klara tröjor att visa! Det skall bara till lite knappar och sedan fotografering. Stay tuned!
Nu skall jag sätta stickorna i lite Classic Alpacka från Drops, skall bli en kofta. Nytt mönster från Little Thingies (som har stängt ned sin hemsida???).

In English
The little monkey got a new woolen hat, he did not know where he had put his old one. He said he had lost it in space somewhere. The new hat did not turn out exactly the way I wanted it to, but the little monkey in question was happy, so I guess all is well.

Gott Nytt Stickår!

2010-12-31T18:36:00.000+01:00

Här hemma råder en soft nyårsafton; inga måsten, inga gäster, bara lugnt och skönt! Och nystädat, julen är på väg ut genom dörren... Önskar alla er därute ett riktigt Gott Nytt År och hoppas 2011 kommer med en massa nytt garn!

Progress och en julpyntad orm

2010-12-25T13:33:00.000+01:00

Det går framåt med Nepalkoftan. Det blir onekligen lite sticktid nu när det är härligt jullov! Fram- och bak är klart och stickat i ett stycke. Tänker blocka detta stycke innan montering, vis av tidigare problem med att blocka monterade koftor.

Ärmarna är på G, jag stickar båda samtidigt med magic loop. Avskyr man strumpstickor och att sticka en ärm åt gången, så är magic loop lösningen på alla problem. Toppen är också att det blir lätt att sticka ärmarna som de tunnlar de är, två långa sömmar mindre att sy vid montering, great!

Här är våran fina Chihuahua bergskungssnok Fire, julpyntad med rött sidenband! Ja, jag vet, ormar är solitära, bryr sig inte om människor, vill inte bli pyntade... Fast just Fire verkade inte bry sig nämnvärt om att bli julpyntad.

God Jul och Gott Nytt År till dej också Bitte, och din familj! Just nu står Nyckelpigan lite stilla, det är ju jul! :-))))

In English
Some progress has been made on my Nepal-cardigan, back and fronts are finished. Arms are on their way using magic loop technique, a technique that makes life a lot easier, especially if one does not like dpn:s. Mum´s little baby, our snake Fire, was decorated for Xmas with a red silk ribbon. He did not mind :-)))

Julklappen

2010-12-24T20:31:00.000+01:00

Julklappen var en Coline till min mamma. Mönstret kommer ifrån ablackpepper. Spana in hennes blogg, hon konstruerar fantastiska mönster!

Mössan är stickad i Malabrigo Worsted. Flerfärgat/flammigt garn var ju inget optimalt val precis, om man vill se mönstret ordentligt vill säga. Nästa gång blir det Nepal och en ljus färg så att alla runda cirklar framträder ordentligt. Roligt mönster, jag kommer att sticka flera dylika huvudbonader!

Nedan är en snudd på helt värdelös bild på mig och mössan. Man inte kan se mönstret alls. Suck.