Snoppvärmaren har krympt / The willy-warmer has shrunk

Jaha, så kan det gå. Min man gillade inte formen på snopp-värmaren. Han tyckte den blev för lång, när den borde vara kortare och bredare, typ rundare (?). Han sa att det likande en Barbapappa, när formen mera skulle bli som ett maffigt äpple. Så då fick jag repa upp och se glad ut. Nu har jag bytt ut stolparna mot fasta maskor, vilket borde ge en "kortare" form, mera rund. Det skall nämligen bli en sådan här. Från filmen Min Granne Totoro och på Youtube.

Well, bad things happen. My husband did not like the shape of the willy-warmer. He thought it was too long, when it should be shorter and wider, like more round (?). He said that it looked more like a Barbapappa, when the form should be more like a gorgeous apple. So then I had to unravel (= frog) and look happy anyway. Now I have exchanged the single crochets for normal stitches , which should give me a "shorter" form, more round. It it will eventually turn out like one like this. From the movie My Neighbor Totoro and on Youtube.


Annars ligger det lite lågt på stickfronten. Min lill-apa har varit sjuk, han fick något virus och kräktes som jag aldrig har sett någon kräkas förut. Tillslut blev han inlagd på sjukhuset, lite för dehydrerad än vad som är hälsosamt. Även om hygienen på svenska sjukhus är under all kritik, var det ändå skönt att sitta och mata en liten skrutt med spruta på ett svenskt sjukhus, än i ett flyktingläger i Kongo. Det finns inget värre än kräkningar. Hade jag vetat att barn kräktes så som de gör, dvs över hela mej, så hade jag nog köpt ytterligare en orm istället. Finns en del saker som inte är så kul med barn:
1. De kräks ofta, första gången ofta helt plötsligt, gärna över mammas ansikte när hon ligger och sover.
2. Man behöver umgås med deras kompisars föräldrar på kalas eller "mysiga" träffar i lekparken en söndagseftermiddag.
3. De vill ha kalas när de fyller år, vilket innebär att ditt hem invaderas av galna pojkar mellan 5-10 år.
4. Ibland får de springmask eller löss. Då måste man behandla och städa hela huset som en galning. Och springmask är värre än löss. trodde aldrig jag skulle säga det.

Ja, det var väl allt. I övrigt är mina apor helt fantastiska att få leva tillsammans med. Och mellanapan har visst ångrat sig vad gäller en ny stickad mössa. Det blev lite kallt om skallen tydligen, och nu ville han gärna ha en fin stickad mössa. Där ser man!

Otherwise nothing is happening at the knitting front. My little monkey has been sick, he got a virus and vomited as I have never seen anyone vomit before. Finally, he was admitted to hospital, a bit too dehydrated than what is considered healthy. Although the hygiene in Swedish hospitals is beneath any decent standard, it was still nice to feed a little friend with a syringe in a Swedish hospital, than in a refugee camp in Congo. There is nothing worse than to vomit. Had I known that children vomit as they do, that is all over me, I would probably have bought another snake instead. There are some things which are not so fun with children:

1. They vomit a lot. Initially, often quite suddenly, over the mother's face when she is sleeping. 2. You need to socialize with their friends' parents at parties or at "cozy" meetings at the playground a Sunday afternoon.
3. They want a party when it is their birthday, which means that your home is invaded by crazy boys between 5-10 years.
4. Sometimes they get pinworms or lice. Then you have to treat it and clean the whole house like a madman. And pinworms are worse than lice. Never thought I would say it.

Yes, that's all I guess. Otherwise, my monkeys are truly wonderful to live with. And the middle monkey has changed his mind in terms of a new knitted hat. It was a bit cold the other day obviously, and now he would like to have a nice knitted hat. There you go!

Böcker och framsteg / Books and progress

Förr i tiden gillade jag inte att sticka strumpor; jag gillade inte strumpstickor, jag gillade inte att man måste göra en i taget. Så en sommardag 2008 i Monterey, så sprang jag på en bok om hur man stickar strumpor två åt gången på rundstickor.

In the past, I did not like to knit socks; I did not like the knitting-needles you use for knitting socks, I did not like it you had to make one at the time (I suffered from the second-sock-syndrome). So one lovely summer day in Monterey in 2008, I came across a book about how to knit two socks at the same time on circular needles.

Jag var helt lyrisk, och prövade på att sticka med den lite nya tekniken när jag kom hem till Sverige. Två strumpor på samma gång, och hej då till otäcka strumpstickor :-) ! Enkelt var det, och bra blev det. Så hittade jag häromdagen en ny bok om strumpstickning, också med rundstickor, men också hur man kan börja nedifrån och upp. Väldigt fiffigt att sticka från tån och upp om man har en massa rest-garner man vill bli av med. Jag kan rekommendera båda böckerna, de är väldigt pedagogiskt utformade (= skrivna för amerikaner).

I was extremely happy about it all, and tried the new technique when I came back to Sweden. Two socks at the same time, GOOD BYE nasty sock-knitting-needles :-) ! It was quite easy, and the socks turned out just fine. So, the other day, I found a new book on knitting socks, also on circular needles, but how to start toe up, not only cuff down. Very handy if you want to get rid of a lot of yarn-left overs, to knit toe up. I can recommend both books, they are written in a way that makes everything very easy to understand (= written for americans).


Mitt snopp-värmare-projekt börjar anta hysteriska proportioner. Är det till en elefant? Idag virkade jag på den på jobbet. Vi hade en dag av möten och diskussioner, och i ett försök att göra dagen lite mera meningsfull, så virkade jag samtidigt. Vanliga människor tror att man inte kan lyssna när man virkar/stickar. När alla vi smarta vet att man lyssnar mycket bättre när man underhåller händerna med något lagom monotont. Man stimulerar olika delar av hjärnan, och lyssnar bättre. Gäller dock inte män, som har svårt att tänka och tugga tuggummi på samma gång. Verkar det som iallafall.
Snopp-värmaren:

My willy-warmer-project is starting to reach hysterical proportions. Is it to an elephant? Today I crocheted at work. We had a day of meetings and discussions, and in an attempt to make the day a little bit more meaningful, I crocheted at the meetings. Simple people think that one can not listen when crocheting / knitting. As we clever persons know, one listens better if your hands are busy with something monotonically. It stimulates different parts of the brain, and that itself makes one listening better. Not men though, they can not think and chew gum at the same time. It seems like anyway.
The willy-warmer:

När man har gjort precis allt man skall göra / When you have done exactly everything you are supposed to do

När man har städat hela lägenheten, våttorkat golven, rensat ut leksaker, bäddat, tvättat all tvätt, vikt all ren tvätt, packat alla jävla gympapåsar och matsäckar till skolan, strukit alla örngott, lagat all sylt, saft och marmelad, varit och storhandlat, fyllt frysen med bröd och bullar, diskat, lekt med aporna, läst alla böcker för aporna, höststädat altanen, rensat ut i förrådet och stoppat alla saker i märkta kartonger, gått igenom apornas höst och vinter skor/kläder, storstädat toaletterna, varit social och trevlig med sin man, ringt mamma, gjort läxorna med stor-apan, lagat alla trasig kläder, tvättat fönster, hängt upp nya gardiner, ja DÅ kan man virka amigurumis! När man har gjort precis allt, och man inte vet hur man skall få tiden att gå en söndag i september, då virkar man en liten rått-amigurumi! Såhär blev min:
When you have cleaned the entire apartment, cleaned the floors with water and soap, sorted out the toys, made the beds, washed all the laundry, folded all clean laundry, packed all the fucking gym bags and school lunches, ironed all pillow cases, cooked jam, made lemonade and marmalade, been shopping groceries, filled freezer with bread and buns, washed the dishes, played with the monkeys, read all the books for the monkeys, cleaned patio for the autumn, cleaned out the closet and put all things into labeled boxes, gone through the monekys fall and winter shoes / clothing, cleaned the toilets in detail, have been social with and nice to your husband, called mom, made homework with the big moneky, fixed all worn-out clothes, washed windows, hung new curtains, THEN you can crochet amigurumis! Once you have finished all household tasks, and you do not know how to kill all spare time on a Sunday in September, then it is time to crochet a rat-amigurumi! Mine turned out like this:


Närbild på de psykedeliska ögonen:
Close-up of the psychedelic eyes:


För ett tag sedan, i ett uppenbarligen förvirrat tillstånd, köpte jag den här boken:
Some time ago, in an apparently confused state, I bought this book:


I den boken står allt man behöver veta om att virka amigurumis. Det är en pigg och glad bok, men det är ju inte utan att man undrar VARFÖR skall man virka amigurumis? Hela nätet är fullt med beskrivningar och bloggar på ämnet. Ja, nu har jag iallafall gjort min första, eftersom jag var klar med allt listat ovan och inte visste vad jag skulle göra av all tid som jag fick över en söndag i september. Den är en present till en vän som firar sin 640:e födelsedag på tisdag. Åh, vad glad han skall bli! Eller kanske inte, jag är inte säker på om han förstår att uppskatta en sådan användbar present, han är dessutom intresserad av anatomi och kommer att undra varför den inte har någon mun/näsa. Kanske skall jag mata min orm med den istället, hon gillar gnagare. Får jag lov att presentera mammas lilla bebis, Schack:
The book provides you with all you need to know about how to crochet amigurumis. It is a spirited and happy book, but I can not help wondering WHY one would want to crochet amigurumis in the first place? The entire net however is full of patterns and blogs on the topic. Well, now I have made my first amigurumi because I finished all the tasks listed above and did not know what to make of all the spare time I had on a Sunday in September. It is a gift for a friend who is celebrating his 640th birthday on Tuesday. Oh, how happy he will be! Or maybe not, I am not sure he knows to appreciate such a useful present, and also he is into anatomy and will only wonder why it does not have a mouth/nose. Maybe I will feed my snake with it instead, she likes rodents. May I present to you mum's little baby, named Schack:

Måste man gifta om sig nu då? / Do I have to remarry?

Det här är nog det coolaste jag sett på bra länge, och då har man ju trots allt sett en hel del. Det känns som om jag måste gifta om mej, i en sådan här:
This is probably the coolest thing I have seen in a long while, and then one has been around and seen a lot of things. I feel I have to get re-married, in this:
http://www.dailymail.co.uk/femail/article-1205007/Shepherdess-bride-marries-stunning-dress-wool-flock.html

En grön alien / A green alien

Jaha, tänk om man kunde få vara hemma mera och jobba mindre. Mellan-apan har varit sjuk i två dagar och se, då kan man påbörja en ny sjal medans man sitter och kramas i soffan framför Nemo och Dragon Ball-filmer. Åh, vad det är najs att bara vara hemma! Jag tog tag i det gröna/kiwi garnet jag köpte från Garnkorgen. Det är lite sticksigt, det blir inga flera merino/nylon mixar för mej. Och jag är osäker på om jag var vid mina sinnes fulla när jag bestämde mej för den här färgen, men, men, mönstret (Dragon scales) är snyggt och lagom svårt att sticka. Fyra nystan tänkte jag spendera, stickor 3.
Well, what if you could get to be home more and work less. The middle sized monkey has been sick for two days and then you can start knitting a new shawl while you sit down and cuddle on the couch in front of Nemo and Dragon Ball movies. Oh, it is so nice to just stay at home! I took the green / kiwi yarn I bought from Garnkorgen. It's a bit itchy, there will be no more merino / nylon mixes for me. And I'm not sure if I was in my right mind when I decided on the colour, but, but, the design (Dragon scales) is neat and moderately difficult to knit. Four skeins, I thought of spending, knitting needle number 3.


Och en närbild:
And a close-up:

Min mössa jag skrev om förra veckan, en Boy Hat i Manu baby alpacka, blev såhär:
My hat i wrote about last week, a Boy Hat in Manu baby alpacka, turned out like this:

Och på mej:
And on my beautiful head:

Om någon undrar om det hemliga blå virkningsprojektet så har en viss progress skett, se nedan. Men vad skall det bli? En gigantisk snopp-värmare till min man?
If somebody wonders about the top-secret blue crochet-project, a certain progress has been made, see below. But what will it be? A gigantic willy-warmer for my husband?

Jag lovade mig själv att ta mig an mina UFO:n. De hotade att spränga mitt garn- och stickskåp, de höll på att bli för många. Tyvärr kunde jag konstatera, efter en genomgång, att de flesta hade något moment av virkning involverat, vilket starkt talar för att de kommer att förbli UFO:n. Jag förstår inte varför jag börjar virka saker, eller för den delen, börjar sticka saker som också behöver virkas på, t ex en krage. Jag hatar att virka, det är såååååååååååååååå trist. Suck.

I promised myself to deal with my UFO:s. They threatened to break my yarn- and knitting cupboard from the inside, they were becoming too many. Unfortunately I found, after a review, that most of them had some aspect of chrocheting involved, which strongly suggests to me that they will remain UFO:s. I do not understand why I begin to crochet things, or for that matter, begin to knit things that also need some parts to be crocheted, such as a collar. I hate to crochet, it's soooooooooooooooo boring. Sigh.

För att inte göra det alltför svårt, så började jag med det här UFO:t, en omonterad kofta i Manu, 100% baby alpacka ull. Mönstret kom från Yll och Tyll. Helt fantastiskt garn, mjukt som en bebisrumpa, men tyvärr helt värdelöst till en kofta.

To not make it too difficult, I started with this UFO, an unassembled cardigan in Manu, 100% baby alapcka wool. The pattern came from Yll och Tyll. Absolutely fantastic yarn, soft as a baby's butt, but unfortunately completely useless for a cardigan.


Så här blev den monterad:
And this is how it ended up:


Och på mig... Man kan säga att det är en typ av kofta som man bara kan ha på sig när man är helt säker på att man är helt ensam och det är helt mörkt. Typ när man spenderar tid ensam i sin mörka garderob. Jag ber om ursäkt för att min bakdel syns på bilden, det är min mans fel.

And on me ... You could say that it is a type of cardigan one can only wear when one is absolutely sure one is completely alone and it is completely dark. Like when one spends time alone in ones dark closet. I apologize my behind shows in the picture, it's my husband's fault.


Resterna av baby alpackan räckte till en mössa till mej, likadan mössa som min stor-apas, se nedan. Bild på min mössa kommer snart.

The left overs of the baby alpaca yarn was enough for a hat for myself, same pattern as the hat for my oldest monkey, see below. Picture of my hat will be available shortly.

För att roa mig med annat medans jag höll på med den tröstlösa monteringen, så stickade jag en sådan här till min stora apa. Han undrade varför alla fick yllemössor helt plötsligt, men inte han. Merino rest-garnerna, brunt och blått, räckte fint. Han blev så nöjd. Eftersom min lill-apa också hade fått en ny mössa nyligen, frågade jag mellan-apan om han också ville ha en. Han synade stor-apans mössa noga, gav tillbaka den till mig genom att hålla den i nypan som man skulle hålla en påse kattbajs, och sa: "Nej tack mamma, jag vill verkligen, verkligen inte ha en sådan här!". Brutalt härligt ärlig, som vanligt.

To amuse myself with other things while I was assembling the tidious cardigan, I knitted one of these for my oldest monkey. He wondered why everyone was suddenly getting woolen hats, but not him. The merino yarn leftovers, brown and blue, were quite enough. He was so pleased with it. Since my little monkey also got a new hat recently, I asked my middle sized monkey, if he also wanted one. He eyed the oldest monkey´s hat carefully, gave it back to me holding it as if it was a bag of cat poo, and said, "No thanks mom, I really, really do not want one like this!". Brutally honest, and lovely, as usual.

På stor-apan såg mössan ut så här:
Om my oldest monkey the woolen hat looked like this:

Von oben:
From above:


Nästa UFO som skall dö är denna hopplösa tunika. Mönstret och garner kommer från Drops, och det är lin/bomull i själva tunikan, och bomull-lin med två extra trådar cotton viscose i själva oket. Jag hatar lingarn, det är så förfärligt oförlåtande. Jag skall aldrig mera köpa lingarn. Aldrig.

The next UFO to die is this hopeless tunic. The pattern and yarn are from Drops, and there is cotton-flax yarn in the tunic, and two additional threads cotton viscose in the yoke. I hate flax yarn, it is so terribly unforgiving. I will never again buy flax yarn. Never.

Oket skall virkas som ni förstår, och jag misstänker att jag inte gör rätt för att istället för att bli mindre antal maskor, verkar antalet vara konstant, och det funkar ju inte. Dessutom har jag repat upp och virkat om de första varven typ en miljard gånger, så nu är jag LESS. I vilket fall, jag gillar modellen, och om bara oket blir bra, kan jag tänka mig att ha den på mig även utanför min mörka garderob. Så, jag skall försöka virka klart. Försöka. Snart.

The yoke is to be crochet as you understand, and I suspect that I am not doing it correctly becasue instead of decreasing, the number of stitches seems to remain constant, and that does not work of course. In addition, I have frogged and crocheted the first rows like one billion times, so now I'm TIRED OF IT. In any case, I like the model, and if only the yoke turns out nice, I can bring myself to wear it even outside my dark closet. So, I will try to finish it. Try. Soon.