Ny technobebis UPPDATERAD

Inga nya bebis-garnhärvor, men väl en sprillans ny iPhone! Trodde aldrig att jag skulle äga en, är född luddit och allmänt motsträvig till förändring. Gick runt med en cd-spelare i flera år efter att alla andra hade införskaffat en mp3... Alla kan ju inte vara först med det senaste :-)))) Men nu har jag en liten iPhone, och jag älskar den. Däremot älskar jag inte allt j-a ocker runt omkring. Skydd och plastskyddsfilm kostar nästan lika mycket som telefonen. Suck, vad trött jag blir. Det är ju bara PLAST for Gods sake! Tur att man lätt fixar sin egen iPhone cosy! Jag använde rester av Malabrigo Worsted (hur tillfredsställande är det inte att göra schyssta saker av garnrester, känner mej väldigt duktig). Lade upp 40 maskor på stickor 6 och stickade runt tills längden var ca 1/3 längre än iPhone. Fortsatte sticka locket med 20 maskor tills det nedfällt täckte ca 2/3 av längden. Virkade fast en luftmaskeögla på mitten av locket, ca 30 luftmaskor. Sydde ihop botten och filtade i 60 grader + centrifugering. Den var pytteliten när den kom ut, det krävdes rejält med kvinnokraft kan jag meddela för att töja ut den till rätt format. Åsså en liten knapp! Åsså ett hål för hörlurarna, med typ hemsnickrade "langettstygn" runt om. Voilà!


UPPDATERING!
Hmmm, blev INTE nöjd med namnlappen, jag syr som en kratta. Bestämde mej för att flytta in namnlappen under locket. Och då blev den naturligtvis snyggare ditsydd, nu när den inte syns så bra... Nåväl, nu ser det ut så här! Glad och nöjd! Vad avis min vän som liknar Cameron Diaz skall bli imorgon på jobbet!

Luddit, från Wikipedia:
"Ludditerna var en samhällsrörelse bland engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att förstöra textilmaskiner, mot den industriella revolutionens förändringar, som de kände hotade deras arbeten. Rörelsen, som startade 1811, var uppkallad efter en troligtvis fiktiv ledare, Ned Ludd. En kort tid var rörelsen så stark att den hade sammandrabbningar med den brittiska armén. Regeringens åtgärder innefattade en massrättegång i York 1813 vilken resulterade i ett flertal dödsstraff och deportationer till kolonierna. På senare tid används termerna luddism och luddit eller neo-luddism och neo-luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling pga de kulturella förändringar utvecklingen för med sig."

Tiden går fort när man har roligt...

In English
I have made myself an iPhone Cosy of Malabrigo Worsted leftovers. I really didnt want an iPhone, being a luddite I resisted it as long as I possible could, however, once in my care, I soon learnt to love my new baby. 40 stitches in the round on needles 6, and knitted approximately 1/3 longer than the iPhone itself. The lid was a continuation of 20 of the 40 stitches. It was felted in the washing machine at 60 degrees. I must be the most brilliant knitter on earth.

En blå extremt bejsik mössa

Den blåa mössan i Andes är klar. Väldigt upphetsande mössa. Not. Men varm. Nedan står Sengångaren motvilligt modell. Den är till en vän.


Vill man spana på något mera komplicerat än en ribbstickad mössa, kan man kolla på Fawkes!
Wow, säger jag bara. Jag kan inte göra en sådan! :-(

Jag kan notera att Herr Bergelin gjort samma observation som jag. Nedan är från dagens SvD. Klicka på serien, så blir den större och läsbar.

In English
The blue and very exciting woolen hat for my dear friend is finished. And I am very tired.

Roligt nästan jämt...

Då kör vi andra vändan kräksjuka, det vore ju synd att roa sig kungligt bara en gång. En kompis till Storapan var här för tre fyra dagar sedan och hälsade på, efter ett par timmar sa han att det var kul att vara här, eftersom alla syskonen hemma var kräksjuka. Hur tänker sådana föräldrar? Gillar de kräk och vill gärna dela med sig till sina medmänniskor? Skall banne mej sätta upp en lapp på dörren att vi har ebola, så kanske folk håller sig på avstånd.

Mellanapan fick sin tredje tippelspruta (mässling, röda hund och påssjuka) igår. I skolan. Och nu för tiden måste alla föräldrar vara med. Så man får en tid att infinna sig hos skolsköterskan för att närvara vid själva vaccinationen. Och det kan man ju räkna ut med rumpan och en kritbit att det blir förseningar av diverse orsaker, vilket betydde att jag var på skolan en halv arbetsdag för att närvara vid en vaccinering som tog 30 sekunder. Samhällsekonomi i detta, någon som kan räkna? Trettioen föräldrar tar en halvdags semester? Kostnad? Samma spruta kostar 320 pix hos Länsvaccineringar, och jag kommer att gå dit istället när det blir Lillapans tur. Det är liksom inte värt en halv semesterdag för en spruta. Varken samhällsekonomiskt eller familjeekonomiskt. Vad jag kan minnas behövde inte mina föräldrar vara med mej när jag vaccinerades i skolan. Jaja, det är mycket vår generation måste göra som vår föräldrageneration slapp.

Hua, vad gnällig jag är idag (också), åter till garnens värld!

Har bestämt att mitt plum-garn från Rowans, alpacka cotton, skall bli en typ sjal/halsduk i hallonmönster. Vartannat varv är aviga, vartannat varv är tre aviga tillsammans och sedan 1R, 1A och 1R i nästa och samma maska. Hyfsat roligt, tror jag. Gillar hallon och gillar strukturen.



Har nästan fått färdigt en ny bejsik yllemössa till en vän. Garnet är Andes från Drops och egen design (jättesvår och komplicera design not). Den skall bara tas ihop, så är den klar. Bara bara bara.


In English
We are vomitting again. I just love all these generous people who want to share their viruses with the rest of us. Ebola next? I have also started a new project, a Raspberry shawl to myself, knitted in the alpaca cotton yarn from Rowans. And I have almost finished a basic woolen hat in Drops Andes yarn to a dear friend. -19 degrees. Lovely everything. Not.

Semlor och plommon

Söndag eftermiddag och jag har sprungit runt som en skållad råtta hela dagen för att hålla entropin stången. Det ser iallafall inte värre ut här hemma nu än vad det gjorde när jag vaknade. Har man vunnit då? Skulle behöva en vecka ledigt för att komma ifatt efter kräksjukeorgien... Men det blev också ett bak med minisemlor idag!


Vi har köpt nya sängar, de gamla var bara för äckliga, bäddmadrasserna innehöll lite för många biologiska avlagringar, om man uttrycker det så. Typ sur bröstmjölk, fostervatten, barnkräks... You name it. Men så bestämde Sengångaren att vi skulle ha en 1.60 m säng, istället för som den gamla, 1.80 m. Men jag behöver stor plats att sova på! Nu är jag ju en ganska liten människa som dessutom är i krympande, men om jag helt plötsligt skulle börja äta ostisar igen och börja väga uppemot 150 kg? För att visa mitt missnöje med bredden på sängen petar jag på honom ett par gånger per natt, varpå han snällt sovandes flyttar sig ut mot sin kant. Så summa summarum har jag nu fått en större säng än tidigare, typ 1.20 bred, medans Sengångaren ligger och sover på sin 40 cm kant. Mycket bra.

Jag vill ha nytt garn, och jag vill ha Rowans alpaca cotton! Plum!

Och jag vill virka den här fina sjalen (Clarity)...

... från den här tjusiga Rowanskatalogen. Men den kostar ofattbara 295 pix! Hur är det möjligt!? Jag vägrar att köpa en mönsterkatalog för 295 pix.


Skall börja med att köpa garnet från Garnkorgen, sedan får jag kanske sova på saken... Nu skall det bli ett par varv på Laura.

In English
I have spent the Sunday cleaning and hating people born in the 1940ies, but also managed to bake some semla-buns. I felt the urgent need for new yarn today and I will order Rowans alpaca cotton, colour Plum, from my favourite internet yarn store "Garnkorgen" this evening.
I am happy with our new bed. It is 1.60 m wide, which means I get 1.20 m and the Sloth gets 40 cm. If he ever wants more space, he will have to buy a wider bed next time. Brilliant.

Schack 2009-2011

Lilla Schack blev sjuk och nu finns hon inte mera. En liten ynkans orm som rymde mycket värme och kärlek.

Our little snake Schack got sick and died. A tiny little snake that we loved so much.

Framsteg

Jaha, då har alla äntligen kräkts färdigt för den här gången. Nu skall man bara röja i misären, det vill säga tvätta, byta alla lakan och storstäda två badrum. Tur att jag har hela helgen på mej (nej, jag är inte bitter). Sengångaren fick sig allt en rejäl släng av kräksleven han med, som straff (Guds straff?) för att han försökte fusk-sova sig igenom lillapans kräkorgie i slutet av förra veckan. Mohahahahahah :-))))

När man är sjuk så får man den absolut bästa vården av lillapan. Han kom med frukost till mej; jag kunde välja på flingor och mjölk, yoghurt och musli eller bara skivad banan. Han är bara världens sötaste lillapa! Längst upp i bilden skymtar ena ärmen på en kofta som jag stickade i babyalpacka för typ ett år sedan. Den blev inte bra och jag bestämde mej för att bära koftan endast då jag var ensam i en mörk garderob. Sedan blev det en sovkofta (ja, jag vet, jättesexigt). Noppar sig en hel del, men men :-))


Jag kan konstatera att diskutera mäns eventuella hjärnceller och religion är betydligt mera kontroversiellt än att prata om garn och stickmönster. Till alla upprörda vänner, arbetskollegor och släktingar vill jag förtydliga att jag inte alls tycker illa om alla män. Bara några. Ganska många faktiskt när jag tänker efter. Speciellt 40-talister. De står i vägen och proppar till överallt där jag skall förbi och fram. De är så förtvivlat många. Är övertygad om att om hälften försvann skulle det inte innebära någon försämring för oss andra. Morr och åter morr.


Framsteg med min Laura Cardigan! Ett ärmhål klart, ryggen klar och dags för nästa ärmhål. Mmmmmmm mumma. Märkligt att sticka något där man faktiskt inte riktigt vet var man är någonstans i plagget, där man inte vet hur det skall lösa sig till slut. Nu börjar det dock klarna även i min hjärna. Hurra vad tjusigt det blir!


In English
We got the winter vomitting disease, but now we are all well and back on track again. Just the cleaning up to do...
I know you are upset, my Australian friend, after my last blog entry. But no worries, I like you heaps even though you are a typical white male born in the 1940ies. Have you seen the progess with the alpaca cardigan, looking great, doesnt it?

Religiösa grubblerier

Ibland förstår jag inte vad Gud vill med allt som händer.

1. Vinterkräksjukan. Jag säger bara vinterkräksjukan. Calicivirus. Natten till torsdagen kaskadkräktes lillapan i sin säng och ca 1000000000000000000 calicivirus spreds omedelbart i rummet, man kan säga att luften blev mättad av calicivirus. Jättemysigt att ta hand om klockan 3 på natten och nu går jag runt och känner mej som en tickande bomb, när skall jag kräkas? Jag har så dålig karma, så jag blir alltid sjuk om aporna är sjuka, till skillnad från Sengångaren, som aldrig blir sjuk själv när aporna mättat luften med calicivirus. Vad ville Gud med caliciviruset? Kan någon religiös människa svara på vad Gud ville med caliciviruset? Skall de fungera som allmänt härdande för småbarnsföräldrar som redan hasar fram på knäna så här i februari? Guds vägar äro outgrundliga, eller?

2. Mäns (eventuella) hjärnceller. Ett exempel. Av olika anledningar sov Sengångaren hos lillapan och var cirkus 2 meter ifrån kräkincidenten. Jag sov i ett annat rum, cirka 7 meter bort, bakom en stängd dörr. Ändå hör jag ljudet av ett barn som kräks, hör snyftet och gråten och ulket nummer två, medans jag, fortfarande sovande, störtar in på lillapans sovrum för att trösta och ta hand om alltihopa. Ser Sengångaren ligga i sängen bredvid, sovandes och snarkandes som ett oskyldigt litet barn, vaknar inte ens när jag tänder lampan i taket. Hur kan man inte vakna av att ett barn kaskadkräks 2 meter längre bort? Vad är det för fel på mäns hjärnor? Vad ville Gud med mäns hjärnor och vad ville Gud med män överhuvudtaget? Teorier, någon?

3. Vissa föräldrar till barn som går på mina apors skola. Från veckobrevet från lillapans förskoleklass: "Om barnen blir magsjuka gäller att de ska stanna hemma minst 48 timmar efter sista symtom, enligt skolhälsovårdens direktiv. Snälla, se till att följa detta, nu i veckan har det kommit tillbaka flera elever dagen efter att de varit sjuka." Vad är det för fel på folk som inte fattar att hålla hemma sina kräkiga barn? Vad ville Gud med människor som inte kan tänka alls? Man blir ju inte immun efter genomgången kräksjuka, vi får sannerligen hoppas att calicivirusarna kommer tillbaka till just dessa jäkla oansvariga föräldrar när kräk-tsunamin tar andra varvet över skolan.

4. Alla dessa artiklar i Pravda och dylika medier om att allt plötsligt skall vara barnfritt. Barnfria restauranger, caféer, semesterhotell, och nu flighter. Enligt någon undersökning från det engelska företaget Business Travel and Meetings Show, stör sig 75% av de vuxna passagerarna på barnen på flygplanet. Framförallt var det affärsresenärerna som störde sig. Åker inte affärsresenärerna buisness? Hur många barn åker buisness? Jag absolut hatar vuxna som vill avskärma naturliga delar av världen från barn. Som om det vore en rättighet att kunna röra sig ute i världen, utan att träffa på barn. Vad är det för fel på sådana vuxna och vad ville Gud med dem? Barn finns och de är en naturlig del av vårt samhälle. Tack och och lov, får man säga. Barn, nästan oavsett hur de beter sig, är ju roligare att ha med att göra än gnälliga och självcentrerade 40-talister som tror att solen snurrar kring dem. Om flighter skall bli barnfria, så vill jag ha flighter som är fria från:
- Svettstinkande gamla 40-talist gubbar
- Överförfriskade alkoholstinkande 40-talist gubbar
- Överfeta 40-talist gubbar som väller över på mitt säte och tar delar av min betalda plats
- Självgoda och förnumstiga 40-talist gubbar som tror sig veta allt här i världen och mer än gärna berättar för personen i sätet brevid hur allt ligger till och hänger ihop. Gääääsp.
Vad ville Gud med 40-talist gubbarna? Är Gud en 40-talist gubbe själv?

Halleluja.

När man är hemma och tröstar en ömkligt sjuk och förfärligt söt liten apa, hinner man sticka i soffan, medans apan sover eller tittar på film. Laura koftan är jättekul stickning och en lite lustig och annorlunda modell. Framsteg, snart är det dags för ärmhål.


In English
I dont understand why God gave us the winter vomiting disease. Or why he didnt give men enough braincells. Or why God wanted men born in the 1940ies to live on earth in the first place. However, judging from what the world looks like at present, I am beginning to suspect that God himself is a white male born in the 1940ies. I am making progress on my Laura Cardigan, soon ready to shape armholes!

Börja från början

De lär sig mycket nyttigt i skolan, aporna, men det verkar som om att det mesta de skall lära sig, det skall de lära sig hemma. Mellanapans fröken sa i höstas att hon hade ingen möjlighet i världen att hinna lära barnen att läsa, det fick falla på föräldrarna att öva hemma med barnen. Matten lika så, alla "10-kamrater" och multiplikationstabeller skall övas på hemma. Helst dygnet runt. Nu senast var det syfröken som inte hade tid. Absolut ingen tid alls att lära alla barnen att sticka. Men lära sig sticka, det skall de. Så alla som hade någon som kunde sticka hemma, gjorde sig icke besvär i skolan. Storapan tyckte det var lika bra att slippa syfröken, hon är en gammal eldsprutande drake tydligen. En sådan där elakartad och grym drake. En riktigt läskig. Sur. Full med gift och etter.

Så nu har vi rolig stickskola här hemma. Han är en naturbegåvning med garnet!!! Jag är en så stolt zooskötare! Han har lagt upp maskor själv och nu stickas det räta maskor med full fart. Sedan skall det introduceras aviga maskor, och sedan mosstickning och resårstickning... Projektet är en låååååååååååååång halsduk till lillapans teddybjörn Abby. Roligast av allt är att han tycker det är ganska så kul, eller i vilket fall en helt ok sysselsättning! :-)))))) Fortsättning följer...

Och så fick jag börja om från början på min Laura Cardigan... 5.0 mm vart för sladdrigt, nu är det 4.5 mm som gäller. Tur att jag inte hade kommit så långt. Det är rolig stickning och idag tog jag mod till mej och stickade på det en timmes långa enhetsmötet. Chefen verkade inte misstycka, hurra, hurra, hurra!


In English
Me and my big moneky are knitting together. He has to learn to knit according to his school, but the handicraft teacher does not have the time to teach all the kids. He is doing very well and thinks it is rather fun. And he is pleased not to have to interact too closely with the handicraft teacher since she is one old malignant dragon. His project is a looooong scarf for the little monkey´s teddy bear. I have restarted my Laura cardigan, using smaller knitting needles. Will most likely be a brilliant cardican :-)))) And I knitted today, at the unit meeting, I felt very brave. The boss didnt seem to disapprove! :-)))))