Det stora blå

Hela världen har förstås saknat mig och undrat vart tog hon vägen, den där smarta och underhållande människan? Jag har varit på charterresa, till Sardinien!!! Snorklat och spanat på muränor och bläckisar.

Det är alldeles oerhört detta, att jag åker på charter, senast det begav sig vart till Cypern, 1988. Anledningen till detta långa uppehåll är att jag inte gillar charterresor. Och det är för att de faktiskt är precis som i Sällskapsresan I. Den filmen är inte en komedi, utan en dokumentär. Jag gillar inte reseledaren på bussen som upplyser om att svenska stickkontakter funkar i Italien och att man kan dricka kranvattnet. Jag gillar inte att det finns Expressen att köpa på hotellet. Ja, jag vet inte, det är lite, ja, inte kul. Men det var skönt med sol och värme. Aporna var förtjusta i hotellpoolen. Jag gillar glassen, Italien har tveklöst den bästa glassen i hela världen. Sedan gillar jag alla geckoödlor också, fasiken vad söta de små liven är!
Fick en del stickat, så nu är det mycket som är nästan-klart :-)) Och så är det planeringsdagar på jobbet nästa vecka, oj oj oj vad det kommer att bli stickat en hel massa! :-))))
En arbetskamrat ville att jag skulle sticka en kofta till henne. Hon var beredd att betala 1000 pix plus material. Jag frågade vad hon gav i Trendiga Butiken i stan för sin maskinvirkade Odd Molly-kappa. Inte 1500 pix i vilket fall... Mohahahahah. Folk är roliga. De tror att ens tid är gratis. Jag stickar vad som helst till vem som helst. För 1500 pix i timmen :-)))))

På G och en ny väska

Jag har köpt en ny härlig höstväska i linne från Handgjorda drömmar. Det finns fler att köpa här! Väskan är verkligen super, tjusigare och ännu mera välsydd än vad jag hade tänkt mig, det vill säga mycket finare sydd än vad jag hade kunnat få till själv :-)))) Jag brukar köpa någon ny Marimekko-väska lite då och då, men det är mycke mycke mycke mycke roligare faktiskt att köpa från någon med liten egen verksamhet. Jag är himla nöjd! :-)))

Jag stickar lite. Lite. För jag måste jobba också. Världen höll på att rämna i slutet av veckan, så då fick jag rycka in och rädda hela universum. Tur att jag finns. Håller iallafall på med beställning nummero 2. En lila sjal i Drops alpacka boulcé till lilla-lilla brorsdottern. Bara räta maskor, och så en ökning genom ett omslag innanför första maskan i början på varje varv. Sånt kan man sticka medans man sover. Har kommit till andra garnnystanet, det blir bara två, det räcker till en liten tjej. Och sedan så skall kanterna pimpas med glitter och sidenband!

Och så parallellt min egen kofta, en Greenfield Cardigan från boken New England Knits. Det är rolig stickning, bara räta maskor, lite kul sådär. Och uppifrån och ned. Jag får be om ursäkt för riktigt dålig bildkvalité, ser jag. Nu är hösten och MÖRKRET här, man kan glömma att fota inomhus. Det var nästan frost faktiskt på bilen i morse. Hua.


Det blir inga fjompiga löv på min kofta. Absolut inte.

Nya tummar och politisk brandfackla

Tummarna behövdes göras om. Det gick inte att ignorera längre... :-))) Nu blev de ganska så ok!
Klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, plocka upp maskor, sticka, sticka, sticka...

Lite såpavatten och lite gnugg på tummarna så blir de bra! Hurra!

Stickar medans jag tittar på tv, de diskuterar om händelserna 11 september 2001. Ordet islamofobi dyker upp. Det är ett fult ord, iallafall ett ord som man inte vill bli förknippad med. Fob/fobi, överhuvudtaget, är inte bra. Vem vill vara anti, rädd eller motståndare? Men i den bästa av världar hade media kunnat diskutera dessa viktiga frågor på ett djupare plan, nu verkar det mera som att media har en uppfostrande och mästrande roll gentemot Sveriges befolkning, man skall lära sig att islamofobi är något fult. Men jag är lite av en islamofob. Jag erkänner. För jag gillar inte alls hur kvinnosynen ser ut i flertalet länder som har islam som statsreligion, där lagar och kultur och samhällsordning bygger på tolkningar av Koranen. Jag har rest i många muslimska länder, och de flesta av dessa har varit islam-light-länder, typ Marocko, Indonesien och Malaysia. Och det jag ser vad gäller kvinnors möjligheter i dessa länder gillar jag inte alls. Valfriheten för kvinnor är noll jämfört vad vi i Sverige är vana vid. Vi har kämpat hårt för vår jämlikhet och jämställdhet i Sverige. Det är ett arbete som har pågått under många år. Men nu kan frågan om hur ett ökat islamskt inslag i vår kultur påverkar kvinnor och kvinnors valfrihet, inte ens diskuteras i svensk media. Verkar det som. Vad säger alla kvinnor som var riktigt aktiva under kvinnorörelsen under 1970-talet nu? Inte ett knyst? Upptagna med golf? Är jag verkligen ensam om att fundera över detta?
Bäst att sätta på kommentargranskning på bloggen efter detta inlägg... När jag nu tillstått offentligt att jag har problem med vissa inslag i praktiserad islam kontra vår egen kvinnosyn så får jag kanske löpa gatlopp... ;-))

Beställningsverk klart?

Min fina lilla, eller inte så himla lilla längre, brorsdotter ville ha ett par vantar. Så det blev ett par typ Lovikavantar i Andes från Drops, med en virkad blomma på. Blomman är virkad i rester av Silkealpacka från Drops (som tyvärr inte tillverkas längre). Men jag är ju ingen vant-stickerska... Har kanske stickat 2-3 par under min levnad. Mycket för att jag lätt drabbas av second-mitten-syndrome. Detta par stickade jag dock med magic-loop, och det funkar. De blir dessutom exakt lika stora. Jag brukar inte sticka åt andra, dels på grund av att jag inte har oceaner av tid, dels för att det är så jobbigt att ge bort något som inte är helt perfekt. Alltid är det någon maska som skall jävlas med mig. Och så fick jag för mig att detta projekt var ett bra tillfälle att lära mig kitchener stitch för sista ihoptagningarna. Och jag vet inte om det var så lyckat... I vilket fall, nu kan jag kitchener stitch, och det var verkligen inte så svårt som jag har trott i ungefär 10000 år. Easy peasy!
Till slut blev det blev iallafall ett par vantar. De kommer inte att gå till historien som ett mästerverk. Men jag tror att damen ifråga kan bli nöjd. Nästa gång kommer jag att göra tummarna smalare och ihoptagningarna, speciellt på tummarna, ja, de får jag fundera lite mera på.

Blommorna blev helt ok.

Däremot har tum-ihoptagningarna en del i övrigt att önska. Har sådan lust att sätta saxen i dem och göra om... Försökte först med att sticka ihop två och två och sedan dra garnet igenom när det är 4 maskor kvar, men det blir inte heller snyggt. Suck. Skall jag göra om???

Spindlar

Min gode gode vän från Down Under är på besök och han har med sig sländor och ull! Jag tänker att jag skall lära mig att spinna i höst. Och jag hoppas så att det inte skall vara så förtvivlat svårt? Har köpt två böcker som skall vara informativa, typ, och så fick jag Ashford-sländor av min vän. Nu skall vi bara vaska fram lite tid ur livs-schemat också. Tid, ja, det var just det...

Ull, 80% New Zealand merino och 20% silke. Vet inte alls om detta är bra nybörjar-ull, men mjukt är det! :-))))

Åsså sländorna. Tjusiga! Från Past Times.

Det stickas också. På flera projekt. Flera projekt som är nästan-klara. Svårt dock att få tiden att räcka till, till att få dem helt klara. Tid till att göra det jag vill. Har faktiskt känt mig lite utnyttjad på sistone, det är märkligt hur många i min omgivning om verkar tro att mitt dygn har 48 timmar och att jag har outsinliga reserver med energi. Jag vet att det handlar om att säga nej. Skall jobba på det. Jobba på att inte känna behov av att visa mig så förtvivlat duktig hela tiden.