Ljusare tider

Våren verkar vara på väg! Backen är full med vispippor och blåspippor :-)))) Det blir inget stickat, däremot har jag köpt grått, gotländskt och ull-luktande garn... Mumma... Glad Påsk till alla glada där ute!

Tacktal á la Oscarsgalan

Afternoon tea på Grand i Stockholm var bland det trevligaste jag upplevt på bra länge. Bara typ urtrevligt, sådär som man måste få ha det ibland, lugn och harmoni. Sconsena :-))) var supersmaskiga, snittarna urläckra och så en massa gott godisfika. Och champagne! Mumma. Personalen hyfsat trevlig, problemet är dock att nu känner jag inte längre att serveringspersonalen är hälften så gammal som jag, utan mera som en tredjedel så gammal som jag. Ja, suck, tiden rinner iväg när man har roligt. Bäst av allt var dock sällskapet! TACK Annika för en fantastisk eftermiddag och kväll! Jag har mycket att lära av dej känner jag, och det var mycket roligt och givande att få sependera en stund med dej! 1000 tack! Och hem kom jag också, inte tack vare SJ, utan kanske trots SJ :-)))))
Kan således verkligen rekommendera Grand, de har ingen som helst så kallad självservice, inte någonstans. Så himla skönt!!


Inte fullt lika mycket glamour är det på Nickis inomhuslek. Men aporna gillar det och jag kan sitta och sticka på min Hallonsjal. Hallonsjalen som jag efter mycket moget övervägande har bestämt att inte repa upp. Good enough. Fit for purpose. Tack Smurfhäxan för vänliga ord, jag blev så himla glad!!! :-)))) Är nu på god väg in i 4:e nystanet, sedan är det dags för det 5:e och sista...


Och sist men inte minst, tack Christian Kamhaug på SAS för din kommentar på min blogg! :-))) Nu har jag alltså till sist kommit på hur man skall få tag på någon på SAS, man skriver i bloggen så blir man kontaktad! Vilken service! :-))))) Nej, Christian, med en ekonomibiljett kan man inte få personlig hjälp att checka in på Arlanda när man reser med SAS. Om du inte med personlig hjälp menar dessa utposterade SAS-nissar som är totalt överbelastade med stressade resenärer vid automaterna... Det är ett självmordsuppdrag att stå och knappa in passnummer, skonummer, färg på trosorna etc etc etc för fem personer vid automaterna på Arlanda, då tre av dessa personer är små barn som står och hoppar jämfota av upphetsning för att de skall ut och flyga. Samtidigt som jag som är så flygrädd står och tänker att nu skall jag snart dö. Jag måste således checka in och printa ut boardingkort hemma, och det tar ungefär 45-60 minuter. Och flera gånger har jag fått börja om från början, för när jag väl har hittat tre platser tillsammans (vi behöver sitta 2+3), och lyckats printa ut boardingkort för två av dessa, så har den tredje platsen blivit tagen av någon annan som också sitter hemma och försöker checka in. Om det sedan vore så att när jag kom till Arlanda så stod det en leende SAS-nisse där och tog hand om mina väskor, så vore kanske allt väl. Men icke, då skall jag ändå stå i kö för luggage-drop, och den kön är precis lika lång och precis lika långsam som för 10 år sedan när man inte kunde checka in själv. Tidsvinsten för mej är alltså lika med noll och min stressnivå är extremt hög hemma kvällen innan (skall bläckhelvetet i printern räcka eller inte?). Antar dock att tids- och personalvinsten för SAS är betydande. Den enda gång själv-check-in är smidigt är när jag reser själv i jobbet, endast med handbagage. Då är det rimligt att fixa check in hemma och väl på Arlanda gå direkt till security. Men när man som hysteriskt flygrädd mamma reser med barn, speciellt tre stycken små, då hade jag uppskattat hjälp, t ex med att få platser tillsammans. Suck. Illustrativ bild på mej när jag befinner mej på Arlanda och skall ut och resa med tre hoppande apor. Tur att det finns Stesolid, Citalopram, Nexium och rödvin.

In English
I can recommend afternoon tea at Grand Hotel in Stockholm. It was exactly what a worn out Zookeeper needed. And Grand Hotel has no selfservice at all. Brilliant! Some progress has been made on my Rapsberry shawl, I decided not to frog it after all. Maybe I have finally become a mature and wise human being. I guess that means one is simply old.

Kris och katastrof och en irriterande spaning

Mera etter och bitterhet från Zooskötaren. Det har blivit fel i min hallonsjal!!! Fastän jag varit så attans noga med att se till att det blev rätt. Fel två gånger dessutom, och typ 10 cm från början. Naturligtvis. Satan. Jag klarar inte av att det blir fel i något jag stickar, samtidigt vill jag inte repa upp 80 cm, i princip börja om från början. Vad göra nu? Repa upp eller inte? Sticka klart och ge bort till någon mindre nogaräknad person?
Så här ser det ut på två ställen... Två likadana varv stickade efter varandra, så att hallonen ligger i fas. Suck. Kanten blir dessutom lite indragen där felet är. Dubbel-suck.


Så här skall det ju se ut, det skall ju vara vartannat hallon i vartannat varv, så att de ligger i ofas och bildar diagonaler...


Inköp av tröstegarn, mera illrött Alpacka Silk från Drops. Det hjälpte sådär.


Dessutom så har jag gjort en inte så ny, men extremt irriterande spaning. Fenomenet jag har spanat på kallas för "självbetjäning" eller "självservice" och presenteras som om det vore något positivt för kunden, när det i själva verket betyder att någon annan vill att jag skall göra deras jobb, gratis. Självklart ligger det ju en motsägelse i själva ordet "självservice". Det jag får göra själv är ju ingen service, i alla fall inte för mej. Detta otyg har kommit lite smygandes och man får vara vaken, annars kommer man till slut att springa runt och göra allt själv och dessutom betala för nöjet. T ex är jag banktjänsteman, allt som banken normalt skötte för i tiden, typ räkningar, överföringar etc etc, det skall jag sköta hemma på en dator jag förväntas äga med hjälp av ett bredband jag också förväntas ha. Häromdagen ville SJ att jag skulle ta tillfällig tjänst hos dem. Jag hade tänkt att åka till Stockholm med Pendeln, och väl på stationen hinner jag dra mitt TIM-kort för att sedan få höra i högtalarna att ett stort signalfel drabbat Uppsala, vilket innebar, visade det sig, att inga tåg anlände till eller avgick från Uppsala station under 50 minuter. Vid det laget var det för sent för mej att åka till Stockholm, och jag bestämde mej för att gå till SJs disk och få tillbaka pengarna på TIM-kortet.
- Jag skulle vilja få tillbaka mina pengar på mitt TIM-kort, eftersom jag inte kunde åka till Stockholm 15.09.
- Det kan du gör själva ute i vänthallen vid automaterna.
Jag vände mej bort mot automaterna och kunde konstatera att köerna till dem var lika långa som den kö jag precis stått i, för att komma fram till disken med personal.
- Nej, det varken kan jag eller vill jag.
- Du kan göra det på nätet hemma också.
- Det tror jag säkert, men jag vill att du gör det nu. Här. Åt mej. På stört.
Efter mycket grymtande fick jag tillbaka mina pengar på TIM-kortet. Varför är det jag som skall fixa tillbaka pengarna när det är SJ som misslyckats med sina tåg ännu en gång? Hur kan det bli min uppgift? Skall jag förväntas arbeta som SJ-tjänsteman? Samma ska på jobbet, mot min vilja arbetar jag också som HR/personal-nisse. T ex när man skall skriva sin reseräkning. Tidigare lämnade man bara in sina kvitton. Nu skall man ut i ett psykedeliskt cyberspace-äventyr kallat "Palasso - egenrapportering", där fokus inte är i någon dimension, och där man förväntas fylla i alla uppgifter om sin resa, och då menar jag verkligen alla uppgifter och siffror. Antagligen för att generera ännu flera siffror och statistik som understimulerade HR/personal-nissar skall sitta och leka med, istället för att göra sitt jobb, dvs skriva reseräkningar. När man är ute och flyger med SAS så arbetar man också som SAS-anställd. Incheckning och utprintning av boardingkort förväntas man göra själv. Kan jag förvänta mej lön från SAS när jag arbetar som incheckningspersonal? Och på IKEA och i mataffären skall jag självklart blippa varorna själv, även om det tar mera av min tid. Varför är det bra för mej? Vän av ordning undrar om SAS kommer att tillhandahålla piloter i framtiden, eller skall man flyga flygplanet själv, efter att ha betalat sin biljett? Eller varför inte självbetjäning på sjukhuset, operera bort din egna blindtarm, eller sy ihop efter din egna hjärnoperation? Jag är skeptisk. Och kommer att hålla ögonen öppna efter tricks att få mej att jobba. Åt andra. Ännu mera än vad jag redan gör.

In English
I have made two mistakes when knitting my raspberry shawl. I am very very upset. It means I will need to frog it and begin from the begining. Or give the shawl to somebody who does not care about small mistakes. Like a mentally healthy person.
I have also decided to work against everything named "selfservice". The term per se is contradictionary, since when I do something myself, it is not service, at least not for me. For example, SAS wants you to do the check-in and boarding card printing by yourself. What is the next step, do I have to pay for the ticket and then fly the plane by myself? Or why not start "selfservice" at the hosptial, stitch yourself together after your brain surgery? I will try making people work for me, not the other way around.

Livet i en påse

Lite svårt ibland att hålla full fart framåt... Idag gick Linda bort, hon hade inflammatorisk bröstcancer. En mamma lämnade fyra små pojkar som hade behövt henne länge än. Igen, vad vill Gud med detta, kan någon översätta, tolka eller förklara? Känner att mitt hysteriska i-landsproblem för dagen, att Möllers djävla ocker-verkstad i Uppsala tar 1980 pix för att byta en säkring i min bil, ter sig extremt pyttigt i jämförelse. Funderar dock på att spränga bort hela verkstaden, skulle kännas extremt tillfredsställande att jämna den med marken. Eller inte.
Suck, lite låg. Skall sticka lite. Kissen med full fart framåt kommer från fröken C´s blogg.


In English
A mother of four boys has left the world today, she suffered from inflammatory breast cancer. I am angry with a God I don´t believe in. Schizo? The gangster-garage in town wants 1980 kr to change a fuse in my car. I feel a strong urge to place a bomb outside their door and blow the whole place from the face of this earth. Or maybe not. The cat-bullet comes from fröken c´s blog.

I-landsproblem

I-landsproblem nummer ett

Det är lite klurigt när man är seriöst irriterad över något, medan man samtidigt känner att ens rätt att vara irriterad inte helt kan motiveras. Jag hade tänkt att ta mitt zoo till Japan i sommar. Bokat fiffiga flygbiljetter till den 19 juni. Göra södra Japan och ett antal av öarna i sydväst. Hela zoo:et är Japan-frälsta och vi har sett fram emot resan så mycket. Sedan kom en förbannad jordbävning med påföljande tsunami och potentiell härdsmälta. Så nu har vi bestämt att det inte funkar och har avbokat biljetterna. Men sedan skäms jag, upp emot 30 000 människor strök med och situationen i Fukushima är ju inte under kontroll på minsta lilla vis. Och det är ju något värre än mina grusade semesterplaner. Dumma Gud, vad ville han med jordbävningen? Kan någon religiös människa tolka åt mej, för jag förstår inte vad som var meningen med att dränka en massa japanska barn i en tsunami.

I-landsproblem nummer två

Nu vet jag inte vart vi skall åka på semester. Alla nya ideér känns trista och bara som substitut till resan vi VILLE göra. Det lutar dock åt Island. Lite snö och hagel i juli är ju aldrig fel.

I-landsproblem nummer tre

Sedan gick bilen sönder häromdagen och jag och bilen fick åka bärgningsbil med en man med stora muskler och oljiga händer. Normalt spenderar jag bara tid med små klena akademiker, dvs män med rena händer och inga muskler alls så långt ögat kan nå. Det kommer att ta flera dagar att laga bilen sa de på verkstaden. Suck.

I-landsproblem nummer fyra

Min dator är numera seg som kall havregrynsgröt. Lika långsam som min Sengångare. Sengångarens syster måste hjälpa mej att speeda upp den.

I-landsproblem nummer fem

Det går sååååååååå långsamt också med stickningarna. Men fram och bak på Laura Cardigan är äntligen klara och jag har påbörjat ärmarna. Verkar lovande so far. Stickar med Drops alpacka, den lite tjockare varianten. Och det är mjukt och skönt garn, men det delar sig lite grand och det gillar vi inte.

Blockning av fram- och bakstycke och påbörjade ärmar...


Min Hallonsjal växer också hysteriskt långsamt, är inne på nystan 3 av 5. Den kommer att bli ca 150 cm lång, vilket borde räcka för ett par varv runt halsen. Jag är så glad jag kan sticka på våra enhetsmöten, vilken bra chef jag har! :-))))))

I-landsproblem nummer sex

Sossarna har haft kongress och valt ny ledare, Herr Juholt. Och som vanligt fattar jag ingenting. Under vilken sten i skogen hittade de honom? Karlen förkroppsligar ju allt som som är gammalt, gubbigt och grått. Hur trött är man på att se män typ Juholt på tv och överallt i tidningar, och hur trött är man på att höra deras ständigt malande röster? Var vi inte överens om att dessa gubbs bara är för många och skulle skjutas av i samband med älgjakten? Skulle tro att Ägghuvudet Reinfeldt kommer att skratta hela vägen till vallokalen nästa gång det beger sig.


In English
I have a lot of problems. Problems one can afford to entertain when one is not starving and when one has somewhere warm and cosy to live. Where to go on vacation for example, now when the zoo can not go to Japan as planned (we will see if we make it to Iceland instead). Or that my car broke down or that my computer is even slower than my Sloth.
I have made some progress on my Laura Cardigan. However, knitting is slow at the moment, even though my boss lets me knit during our unit meetings. I have one brilliant boss!
I am not too impressed with the new leader of the Swedish Social Democratic Party, he seems to me to be the missing link or something. I am very tired of all these old and grey men popping up everywhere, they are just way too many. Solution to this problem, anyone?

Röd Kidsilk haze sjal och lite nytt

Mitt hemliga röda projekt blev en birch sjal till mamma som nu har fyllt år. Roligt mönster som jag stickat förut, lätt att memorera. Typ stickor 3.5 mm och 4 nystan. Färgen är djupt tomteröd, som framgår på den första av bilderna nedan. Blockning genomfördes med tråd i sidorna, himla mycket smidigare!



Och på hemlig mammas axlar.


Det blev lite nya garninköp i Washington, för som av en händelse låg härliga Looped Yarn Works nääääästan på väg hem från konferensen. Typ nääääästan på vägen. Allt är ju relativt, och det var definitivt längre till t ex månen. Supertrevlig personal och härlig stämning. En stor inbjudande soffa stod mitt i butiken, där man kunde sätta sig och sticka om man ville. Eller parkera eventuellt medföljande man. Hela affären var som en lugn oas mitt i storstadspulsen. Väl värt ett besök således om man har vägarna förbi. Jag älskar det rosa och oranga garnet, det ser ut som godis! Påskkänsla! Det rosa är 50/50 alpacka och silke från Blue Sky, det oranga är 100% baby alpacka från Cascade Yarns och det gråa är 90/10 extrafin merino och kashmir från Classic Elite Yarns. Alla garnerna är lika mjuka och lena som en gosig bebisrumpa.


In English
My red secret project became a red Birch shawl for my mum, she has just celebrated her birthday. Needle size was 3.5 mm and 4 balls of Kidsilk Haze were used up. I think she liked it. When I was in Washington the other week, I visited the yarnshop Looped Yarn Works. The shop was super cosy, with excellent service and provided very very relaxing shopping. I brought back home some candy-like yarns; various alpaca, silk, cashmere and merino blends. All the yarns are soft as a baby´s butt. I am one lucky girl!

Ett friskt korallrev

Jaha, så har lilla jag varit ute och vimsat i den stora världen. Skönt att vara hemma igen, det är ju inte utan att man saknar sitt lilla zoo när man inte ser dem på en vecka eller så.

I Washington DC, på Naturhistoriska museet, finns världens friskaste korallrev :-))))))
Den stora korallen bestod av 40 000 olika virkade delar; koraller, anemoner och sjöstjärnor, you name it. Det var 800 virkerskor (virkare?) inblandade i projektet, som började i april i 2010 och det blev klart i typ september och oktober.








Sedan fanns det en del maneter och andra sjöodjur i montrar runt omkring. Åh, det är så skönt att känna att man är inte ensam med sitt garn-nörderi. Det finns även andra människor som vill bli en del av en virkad jättekorall!





In English
Eight hundred women, from age 3 to 101, joined forces to crochet thousands of multicolored corals, anemones and starfish which are currently on display in an exhibit at the Natural History Museum in Washington, DC. The project, called Hyperbolic Crochet Coral Reef, was initiated by Australian activists Margaret and Christine Wertheim in an effort to bring attention to the alarming plight of these sea forms. Many corals, especially the most colorful ones found in tropical waters, are slowly becoming extinct due to overfishing and pollution. In fact, it is estimated that 1 in 5 corals have been destroyed over the past 20 years. The Wertheims, twin sisters raised in Queensland in Australia, came up with the idea to recreate the Great Barrier Reef in 2005 after reading about the work of Daina Taimina, a Latvian-born mathematician at Cornell University who, in 1997, discovered how to form three-dimensional models of hyperbolic geometry using crochet. The three women would later meet when Taimina was invited to speak at the Wertheims’ organization called the Institute for Figuring. The project soon grew to mammoth proportions as it traveled all over the globe and crocheters volunteered their time to stitch up replicas of the many corals, anemones, kelps, sponges, nudibranches, flatworms and slugs that live in the reef. Today, the fascinating hyperbolic geometry and wide variety of vibrant colors found in the coral display make this exhibit “a must see” event.