lördag 30 januari 2010

Shoppingtur med mellanapan

Igår var jag på stan med min lilla mellanapa. Det är lite lyxigt att bara få vara med EN liten vän, och lyxigt för den lilla apan att ha mamma alldeles för sig själv. Slank in på Yll och Tyll och köpte lite illröd silke alpacka medans det ännu fanns några nystan kvar av denna utgående kvalite. När vi sprang in på Kicks, jag behövde extra-volume-strengthening-super-hydra-collagen-maximum mascara, tittade sig mellanapa sig runt och utbrast: "Jösses, VAD är det här för affär egentligen?". Ja, det kan man verkligen undra. Barnen dör av AIDS i Afrika, medans jag kan välja på 100000000000 olika sorters extra-volume-strenthening-super-hydra-collagen-maximum mascaras :-((((
Innan vi gick hem tittade vi på mumisarna på Gustavianum och så en tur till McDonalds. En pappa där försökte att logiskt argumentera med sin 2-årige son:

- Du måste ha mössa när vi går ut förstår du, det är kallt.
- Nääeee!
- Joho, om du blir kall, kan du bli sjuk, och det vill du väl inte?
- Nääeee!
- Nej, precis, därför skall du ha mössan på! (Pappan sätter på mössan mer eller mindre med våld)
- NEEEEEEEEEEEEEEEJ!!! (Pojken uppbragd och sliter av sig mössan)
- Men hur menar du då då, skall du gå ut utan mössa menar du? (Pappan villrådig)
- Nääeee! (Pojken snyftar och vet varken ut eller in)
- Jaha, men då går vi väl ändå då, så får du väl frysa! (Pappan packar ihop)
- Näääeeee! (Pojken väldigt ledsen i sin vagn och fattar ingenting)

Tydligt och klart att denna pappan inte har läst Barnaboken... TACK GODE GUD säger jag bara för Barnaboken, en klokare samling ord för man leta efter, så enkelt är det. Lika lättad som man blir som förälder (och som barn) av Barnabokens visdomsord, like galen blir man när psykologen Malin Alfvén yttrar sig. Har misstänkt länge att hon kör med samma svar gång efter gång. Den typiska frågan i pretto-tidningen Vi Föräldrar handlar om en mamma med ett barn som inte sover, inte äter och är allmänt svårt att ha med att göra. Och Alfvens typiska svar är alltid detsamma: "Ja, är det inte underbart och fantastiskt med dessa viljestarka barn, som kommer till oss och får oss att titta djupt in i oss själva och fråga oss vem vi egentligen är, dessa barn som uppmanar oss till själslig inventering, och som inte ger sig förräns vi har hittat oss själva". TACK så himla mycket för detta svar, ett riktigt användbart svar när mamman står där klockan tre på natten med en skrikande 2-åring och undrar i vilket svart hål hon skall krypa ned i och bara försvinna.

Dagens garnskörd (det blåa silke alapcka nystanet skall vara till min virkade Totoro, som fortfarande inte är klar, och nystanet Malabrigo worsted färg Torero skall bli en liten mössa):


Och så här går det med mina ärmar till min gråa alpacka tröja. Båda två stickas samtidigt på rundstickor. Men först skall den virkade sjalen bli klar, den är på G, den är på G.

söndag 24 januari 2010

Småpyssel

Ägnar mej åt helt andra saker än att slutföra ärmarna på min gråa alpackatröja. I helgen fruktade jag att den kanske höll på att hamna i ufo-lådan. Det får inte ske, det får inte ske!!!

Men istället blev en mössa i Malabrigo merino worsted, stickor 4, A boy hat, klar till mellanapan. Han vart nöjd. Och jag. En toppenmodell är det för den funkar perfekt under alla cykelhjälmar och förhatliga ishockeyhjälmar. JOFA ishockeyhjälm är ett barndomstrauma för mej. Inte för att så många barn tvingades bära dessa fula fula fula hjälmar på 70-talet, men min mamma var lite före sin tid sådär, och tyckte att jag skulle ha en på huvudet när jag åkte skridskor. Jag fick en politiskt korrekt röd JOFA hjälm. Problemet var bara det att isprinsessor har inte röda JOFA hjälmar på huvudet när de gör sina piruetter, och då kunde självklart inte jag ha det heller. Hjälmen åkte av så snart mamma inte såg. Nuförtiden har ju barnen på sig hjälm så fort de lämnar hemmets trygga vrå, och verkar inte så traumatiserade som jag. Vilken tur.
Så här blev mössan på mellanapan!



Efter en extremt dålig dag på jobbet i förra veckan, så behövde jag ytterligare nytt garn och köpte två nystan Zauberball, en blandning av ull och, fasa, nylon. Men det var roligt att virka en liten regnbågsfärgad hippie-sjal (typ tre stolpar i en massa luftmaskbågar, kräver ingen hjärna alls), mönstret finns hos Yll och Tyll. Ett nystan skulle tydligen räcka till en sjal, pyttsan säger jag, varför går man alltid på det? Jag behöver imorgon kasta mig på cykeln på lunchen, susa ned för backen och se om de har ett nystan regnbågsfärgat garn kvar. Det andra nystanet jag köpte var rött, suck. Hoppas, hoppas, annars blir jag galen. Ja, jag vet, jag har såååååå stora problem...


Hej Made By K! Vilken fantastiskt fin blogg du har! Åh, vad jag skrattade åt The last knit, jojo, där har man varit...
Hej Ulla! Bullarna ser verkligen goda ut... Jag skulle kunna mörda för en nybakad vetebulle just nu, men är man mitt i ett rump-krympningsprojekt så är man!

torsdag 14 januari 2010

Ulv i fårakläder

Jag har länkat tidigare till denna bild från Daily Mail, men bara som länk som sagt var, och bilden är helt fantastisk, så jag beslöt att lägga in den. Åh, vad jag vill ha en sådan klänning! Något för Odd Mollys höst kollektion?

-- Hej Liisa, vi har faktiskt varit på samma stickkafé ett par gånger, men det är några år sedan. Du är min stick-guru, kanske utan att veta om det!!!
-- Hej svejs Skruttfia, vilken fin blogg du har! Jag har inte vågat närma mej en spinnrock men vad tjusigt garn det blir när man kan!

Kan meddela att ärmarna till min gråa alpackatröja är på väg. Men jag har mycket att stå i, bland annat fick jag en bok att läsa av en vän när jag fyllde år, Tro och Vetande (Hedenius), och den är himla (haha) intressant. Så mycket man vill göra, så lite tid. Mitt jobb tar all min tid och det är banne mej inte rätt. Jag försöker smyga med mina stickningar till jobbet, och försöker smuggla med dem på möten, men min chef, som annars är en helt frisk och mentalt balanserad person, verkar inte gilla att jag stickar på möten. Jag har försökt förklara att hjärnan snappar bättre upp viktig info om man gör något med händerna samtidigt, men hon verkar inte köpa detta resonemang.

Becky Stern med bloggen Sternlab.org har tagit fram det här himla praktiska stickade dator-solskyddet. Kanske något för mej på jobbet, så att jag kan gömma mig för alla kollegor som kommer och stör med korkade frågor.

tisdag 12 januari 2010

Udda strumpor / Odd socks

En del av mina vänner är förtjusta i Odd Molly kläder. Och då måste ju jag hänga på och kolla in senaste vårkollektionen. Jag tycker kläderna ser superfina ut på mina vänner men det är inget för mej. Ibland kan jag undra lite över Odd Mollys popularitet, speciellt om man studerar prislappen. Även om jag vore miljonär skulle jag lida svårt av att köpa dessa ljusbruna strumpor för 999 pix. Kan de vara hemmastickade månntro?
Some of my friends are more or less in love with Odd Molly clothes. And then of course I have to check out the latest spring collection. I think the clothes look super nice on my friends but they are not for me. Sometimes I wonder a bit about Odd Molly's popularity, especially when studying the price tag. Even if I were a millionaire, I would suffer seriously if I had to buy these light brown socks for 999 kr. Could it be they are home-knitted maybe?

Däremot är det helt ok att bränna 660 pix på Yll och Tyll. Jag liksom slank in på vägen hem och slank ut med dessa små nystan. Ett nystan med Malabrigo Worsted och 10 nystan Drops alpacka silke, mina favoritgarner. Planer för dem finns, men var/när skall jag finna tiden?
On the other hand it is totally ok to burn cash at Yll and Tyll. I kind of slipped in on my way home and slipped out with these small yarn balls. One ball with Malabrigo Worsted and 10 balls of alpaca silk, my favourite yarns. There are plans for them, but where/when will I find the time to knit?

fredag 8 januari 2010

Framsteg / Progress

Se, så här långt har jag kommit på min alpackatröja. Jag ber om ursäkt för bilden, tekniskt är den urusel. Jag älskar alpackagarn, det går inte att komma ifrån (skulle jag säga det till min pappa, att jag älskar alpackagarn, då skulle han omedelbart undra hur jag gör då). Och flätmönstret ser så himla "fornnordiskt" ut. Nu har jag stickat på rundstickor, och vet inte riktigt hur jag skall få ihop ärmhålet med ärmen, kanske skall också ärmarna stickas på rundstickor, vi får se. Att repa upp flätorna i halsringningen är INTE ett alternativ...

Look, this is how far I now am on my alpacka jumper. I apologize for the pic, technically it sucks. I just love alpaca yarn, I cant help it (if i was to tell my father that I love alpaca yarn he would immediatelly wonder how I go about it, when I love alpaca yarn). And the braid pattern looks just great. Now i have knitted on circular needles and I do not really know how to fit the body with the sleeves, maybe the sleeves also requires circular needles. Well, we´ll see. To frog the braidpattern is NOT an alternative.


I julklapp fick jag en sådan här fin och fullständigt perfekt present, en stickningskalender som räcker hela året och som innehåller massor av nya toppenmönster. Åh, vad glad jag blev! Tack snälla P och B!!!
For Christmas I received this extremely nice and completely perfect gift, a knitting calender which lasts the whole 2010 and contains lots of new great designs. Oh, I was totally exstatic! Thank you lovely P and B!!! :-)))))))))))))))


Annars händer precis ingenting. Det är mörk och satans kallt. Lillapan frågade mej när jag hämtade honom idag från förskolan om det var kallt ute, varpå jag svarar, "nej då, det är varmt, -10 sådär". Livet är uppochned. Och jag vill ha sommar och varmt. Jättevarmt. I Melbourne hade det varit 37 grader. Mitt i natten! Det är grejor det. Det kalla vädret har gjort att isen vid apornas skola har frusit, varpå alla små skall kånka med skridskor till skolan. Det kommer kommenderingar från gymnastikläraren: "medtag skridskor och hjälm, märkta med namn i märkt tygpåse (ej plastpåse) samt fungerande skridskoskydd". Något val har man inte, man (dvs mamman) har att antingen åka och köpa hjälm och skridskor i ny storlek (fjolårets grejor har aporna vuxit ut) eller spendera en lördag på någon hysterisk "sak-bytar-dag" organiserad i hysteriskt överfylld gymnastiksal. Jag har varken tid eller pengar till skridskor. Aporna är lagom intresserade av skridskor, jag avskyr skridskor, eller framförallt gympalärare. Misstänker att när försvaret lades ned, bit för bit, hamnade alla överblivna militärer som gympalärare i skolorna. Gympalärare är så diktatoriska och pekar hela tiden med hela handen, typiskt militär-beteende. Ja, suck, min mellanapa såg ut som om han skulle emigrera till USA idag på morgonen när han släpade iväg till skolan med ryggsäck innehållande skolgrejor och en megatygpåse fylld med gympalärarens alla skridskokrav.

Nothing happens. It is dark and bloody cold. The little monkey asked me when I picked him up from preschool today if it was cold outside, whereupon I replied, "oh no, it's hot, -10 or so". Life is upside down. And I want it to be summer and hot. Really hot. In Melbourne it was 37 degrees the other day, or rather in the middle of the night! That would be something. The cold weather has made the skating ice at the monkey's school freeze. And then all the small kids have to bring skates to school. There are commands from the gym teacher: "bring skates and helmet, labeled with names in a labeled cloth bag (not plastic bag), and functional skating covers". One has no choice, one (ie the mother) has to either go and buy new helmets and skates in the correct size (last year's stuff are grown out or worn out) or spend a Saturday at a hysterical "stuff-changing-day" organized in a hysterically over-filled gymnasium . I have neither time nor money for skates. The monkeys are also not very interested in skating, I hate skating, or rather I hate gymnastics teachers. I suspect that when the Swedish military defense was closed down, bit by bit, all the leftover military persons ended up being gym teachers in schools. Gym teachers are so dictatorial and point with the whole hand all the time, typical military behaviour. Yes, sigh, my middle monkey looked as if he was to emigrate to the United States this morning when he went to school with a backpack containing school stuff and a mega cloth bag filled with all the skating requirements.

tisdag 22 december 2009

Nördvarning

Eftersom då säkerhetskontrollen i Sydney tog mina stickor (ja, jag skall komma över det någon gång), så tillbringade jag tre veckor i Malaysia med att försöka leta nya stickor. Stickning verkar inte vara "stort" varken i Australien eller Malaysia. Kan ju bero på värmen... I vilket fall sprang jag på en stickaffär i ett shoppingcentrum i Kuala Lumpur. Såg riktigt trevligt ut, ett par damer satt där inne och stickade och myste. Men det fanns bara allergiframkallande nylongarnen och inga spännande mönster. Sedan sprang jag på dessa virknålar i en japansk affär:

Since then security at Sydney Airport took my knitting needles (yes, I will get over it eventually), I spent three weeks in Malaysia trying to find new needles. Knitting does not seem to be a big thing either in Australia or Malaysia. Can of course be due to the heat ... Anyway, I stumbled upon a knitting store in a shopping mall in Kuala Lumpur. Looked really nice, a couple of ladies sitting there, knitting and smiling. But there were only allergenic nylon yarns and no interesting patterns. Then I saw these crochet needles in a Japanese shop:



Och jag kan inte hjälpa att jag tycker det är jättekul att det står "knitting needles" när det är virknålar. Visade detta hysteriskt lustiga för ett par vänner, varav en iallafall är inbiten stickare, men de bara stirrade på mej. Jag började då undra om jag hade tappat verklighetsförankringen totalt, det har ju hänt förut, och blivit en fullständig sticknörd? Osökt kom tankarna in på filmen "Plötsligt i Vinslöv". Vad för slags film skulle det bli om mej om man klippte ihop de mest intensiva stickningsögonblicken?
And I can not help but think it is hilarious it says "knitting needles" on the outside when it is crochet needles. Showed this hysterically funny observation to a couple of friends, including one who really is into knitting, but they just stared at me. I began to wonder if I'd lost all sense of realism, this has happened before, and finally become a full knitting nerd? My thoughts automatically went to the movie "Suddenly in Vinslöv". What kind of movie would it turn out to be about me if one made a movie out of the most intense moments of knitting?

På stickorna är en candle flame sjal i Kid Silk och en sådan här i en av Drops gråa alpackor, stickar den på rundstickor:
On the needles are a candle flame shawl in Kid Silk and one like this in one of Drops grey alapackas, knitted on circular needles:

onsdag 16 december 2009

Åter på svensk mark / Back in Sweden

Hemma igen. Skönt och lite trist. Det är ju roligare med 30 grader varmt och sol, än 0 grader och geggamojja. Helt ärligt. Men aporna började till sist längta hem efter Gameboys och vänner. Och jag började längta tillbaka till mina stickor. De tre sjalprojekt jag hade med på resan, av dessa blev det nichts och intet pga övernitiska tjänstemän vid säkerhetskontrollen på Sydneys flygplats. Det är helt otroligt, jag trodde jag var med i Dolda Kameran eller något, men faktum är att de tog mina två rundstickor, 6 och 7 mm i säkerhetskontrollen. Jag hade kollat upp inför min senaste US resa om stickor var ok ombord, och på US typ Luftfartsverkssida står det att stickor är ok. Det är också ok i Europa. Så man kan lugnt åka Qantas från Heathrow stickandes till Sydney. Men stickor blir farliga om man lämnar Sydney med Qantas för att åka till London. Logik, HALLÅ??? Ja, skall man skratta eller gråta, jag vet inte, här kommer jag, svensk och småbarnsmamma, resandes med mina apor, och jag anses vara en säkerhetsrisk. I säkerhetskontrollen föreslog jag att de skulle ta mina pennor också, för att ur ett potentiellt vapenperspektiv är det ingen skillnad på en grov sticka och en kulspetspenna. Jag tyckte också att det var bäst att de tog garnet också, jag kunde ju få för mej att strypa piloten. Då blev de arga och tyckte att jag hade ett attitydsproblem och om jag inte lugnade ned mej skulle jag inte få följa med på flighten. Ja, suck. Det känns ju inte bra att säkerhetsfolket spenderar en massa tid och energi på icke-risker, dvs rundstickor 6 mm. Om man som jag, är lite orolig för terroristhot , så känns det ju inte bättre att veta att säkerhetsfolk intresserar sig för stickor, när de, rent statistiskt, borde kolla in alla potentiella al-Qaida nissar istället. Är fortfarande ARG. Tack och lov kunde man beställa nya på Garnkorgen på nätet, från Kuala lumpur. Så nya, långa rundstickor låg och väntade på mej när jag kom hem. Och idag läste jag i Sydney Tribune Post Herald Paper Chronicle att tom Australiens regering hade tagit sitt förnuft till fånga, from juli nästa år är stickor inte längre farliga, vilken tur!!!

"Carry-on baggage rules will be relaxed under a shake-up of aviation security announced by the Federal Government today.The changes will see passengers again allowed to carry some sharp implements, such as nail files and clippers, umbrellas, crochet and knitting needles on board aircraft from July next year.Metal cutlery will return to return to cabin meals and airport restaurants following Government recognition that security arrangements must be targeted at 'real risks'."

De får väl ompröva sitt beslut i den händelse att al-Qaida tar upp strumpstickning hemma i sina afganska grottor. Det skulle ju verka suspekt.

Home again. Both nice and a bit boring. It's more fun with 30 degrees and the sun, than 0 degrees and mud mud mud. Quite honestly. But the monkeys began to finally long for GameBoys and friends. And I began to miss to my knitting. The three shawl projects I had brought on the trip, of these became nada due to overzealous officials at the security check at Sydney airport. It is quite unbelievable, I thought I was on Candid Camera or something, but they actually took my two circular needles, 6 and 7 mm at the security checkpoint. I had made sure before my last U.S. trip needles were ok on board, and the U.S. Aviation Safety whatever internet page says that knitting needles are ok onboard. It is also ok in Europe. So you can safely go by Qantas from Heathrow to Sydney knitting. But knitting is dangerous if you leave Sydney with Qantas to go to London. Logic, hello?? Yes, should you laugh or cry, I do not know, here I come, a Swedish mother traveling with small monkeys, and I am considered a security risk. In the security check, I suggested that they should take my pens too, that from a potential weapon perspective there is no differenc between a knitting needle and a ball-point pen. I thought it was best that they took the yarn also, I could potentially strangle the pilot. Then they became angry and said I had an attitude problem and if I did not calm down I would not be allowed on the flight. Yes, sigh. It does not feel good that the security people are spending a lot of time and energy on non-risks, ie, circular needles 6 mm. If you are like me, a bit worried about terrorist threats, it certainly does not feel nice to know that security people are interested in knitting needles, when they, from a purely statistically point of view, should check out all potential al-Qaeda guys instead. Am still angry. Thankfully, you could order new needles at Garnkorgen online, from Kuala Lumpur. So new, long circular needles were waiting for me when I got home. And today I read in the Sydney Herald Tribune, Post Chronicle Paper that even the Australian government has been doing some serious thinking, from July next year it is no longer dangerous with knitting needles onboard, how lucky!

"Carry-on luggage rules will be relaxed in a shake-up of aviation security announced by the Federal Government today.The changes will see passengers again allowed to carry some sharp implements, such as nail files and clippers, umbrellas, crochet and knitting needles on board aircraft from July next year.Metal cutlery will return to return to cabin meals and airport restaurants following Government recognition that security arrangements must be targeted at 'real risk'. "

They'll have to reconsider their decision in the event that al-Qaida takes up knitting in their Afghan caves. That would seem suspicious.


Jag hade med mej en färdigstickad sjal, i Kidsilk, birch-mönster. Jag stickade den i somras på semestern. Den blev en present till en av vännerna som vi delvis bodde hos.

I brought a finished shawl in Kidsilk, birch-pattern, to Sydney. I knitted it during the summer holiday and it was a gift to one of the friends we stayed with in Sydney.