Hinner inte hinner inte hinner inte...

... göra klart allt jag vill göra klart i stickprojektshögen/högarna. Det börjar verkligen bli spooky med alla UFOn som surrar omkring här hemma :-)))) Vad händer om ens apor drunknar i alla garnhärvor och halvfärdiga projekt som staplas överallt i mitt hem, kan man bli åtalad?

Och inte kan jag bestämma mej heller om jag skall skriva på svenska eller engelska på min blogg. Då det inte verkar påverka antalet besökare på bloggen, vilket är typ noll oavsett språk, så tänker jag varva lite och låta dagsformen avgöra vilka lingvistiska övningar jag skall ägna mej åt.

Nya höststicksböcker har jag iallafall hunnit spana in på Ad libris! Båda två rekommenderas starkt, rena ögongodiset! Modern top-down knitting innehåller hur många fina mönster som helst, funderar på att ta ett sabbatsår från jobbet så att det frigörs lite tid...



Men vad är då detta?

Jo, ett Silk Garden Noro nystan. Trots alla UFOn bestämde jag mig för att påbörja en hjärndöd stickning, en som jag kunde ta med ut och sticka lite på då och då, utan att behöva tänka alls. Det skall bli en Boneyard Shawl är det tänkt. Och så valde jag Noro för att så många stickar med det och är alldeles överförtjusta, och eftersom jag inte hade prövat på detta garn tidigare så kändes det som en bra idé. Men jag avskyr Noro! Det är trist att sticka med, det är odrygt, det är vasst, det är brott lite här och var i nystanet och ihopknutet, vilket är helt oacceptabelt när det samtidigt är svindyrt. Dessutom funkar inte nystanet utan blir ett trassel hur fort man börjar sticka. Hur svårt kan det vara? Grrrr. Jag skall aldrig mera sticka med Noro. Morr morr morr morr.

This is not me

This is not me, but it is one of my very best friends! We had fun in Stockholm the other day, taking "modelshots" at a professional agency. I think she looks absolutely stunning. I will spare you the pics on me, since I certainly did not look stunning. At all.


Yarnwise an UFO has been turned into a FO, stay tuned for a pic of the masterpiece later this weekend.

A finished Hanikamu scarf

I knitted a Hanikamu scarf, and it turned out like this.

A close up on the brilliant pattern.

On me.


From behind (I can not understand how come I always look so terrible on these blogg photos, my sloth seems to be a very lousy photographer indeed).


I just love the scarf... I enjoyed knitting it because the pattern was extremely braindead, and I brought the knitting with me everywhere (except to meetings at work, that is for unknown reasons forbidden...). Row 1 is slip one, knit one, yarn over and pass slipped stich over both the knitted stich and the yarn over. Row 2 is just knitted stiches. One side turns out as a thick wavy pattern, and the other side looks like a waffle. I think this way of knitting would be perfect for dishclothes, since it gets really really thick. I used a fantastic yarn from Mirasol, Sulka, which is 60% merino, 20% silk and 20% alpaca. Yes, it is soft beyond words... And also expensive beyond words, sigh. I used two hanks. I am very pleased with my Hanikamu and will use it frequently, it is already getting seriously cold in the mornings when I bike to work.

I have problems cheering myself up this autumn. Last autumn I enjoyed a long vacation in Australia and Malaysia, this year the coldness and darkness seem more or less compact.
Double-sigh. When candles, new books, a lot of lovely yarn and chocolate dont do it, what does one do then? Hibernates together with the snakes? Emigrates to somewhere sunny and warm?

Tang - A Finished Object

Tang (ravelry-link) is finished! Praise God! Tang is a standard turtleneck sweater knitted top-down. I am rather pleased with it, but it is not the best sweater I have ever knitted. At least I will not freeze in winter :-))))))))
The pattern is in the book Custom Knits by Wendy Bernard. I used Nepal (70% wool and 30% alpaca) from Drops and opted to make a slightly shorter turtleneck than in the original pattern. Nepal is a lovely yarn, I so enjoy knitting with it.
My butt-shrinking project is on hold for the moment, so I apologise to all sensitive viewers for my huge behind.

Goodies from Öland

I have mixed feelings when it comes to amigurumis... They are often cute and clever, but I seldom find the time to crochet them myself. I have bought a lot of books about amigurumis though, it is nice to read about how to make them. These smart goodies, the Lucia saphron bun and the pink princess cake, were given to me by my mum, she bought them on Öland. Thank you mummy!

Härliga vänner / Lovely friends

Lovely friends have been in Barcelona enjoying some late summer heat, and they brought a brown paper bag home to me. What´s in it?

Well, five hanks of Malabrigo worsted Amoroso! Imagine a paper bag full of joy, my favourite yarn in my favourite colour! How happy can one be, I only screamed! And I will instantly start to knit a sweater, I know what design I will use. Thank you so much Pauline and Bill!!!

And if that wasn´t enough, two packages of Australian Tim Tam biscuits found their way into my fridge. Tim Tams are the best chocolate biscuits in the world. And somebody remembered that Black Forest is my favourite flavour... Thank you soooooo much Pauline! :-)))))))

På stickfronten intet nytt

Inget stickat att visa upp har jag. Än. Men det sker en viss progress på fyra olika UFO:n, som vardera är ca 90-95% färdiga. Så, snart har jag något att blogga om. Fastän min blogg skulle vara en rolig sysselsättning, så har jag börjat lida lite av prestationsångest. ALLA ANDRA gör så fina saker, så snabbt. Och här sitter jag och trams-stickar ärmar på koftor och tröjor som aldrig blir färdiga. Tröstar mej med att det är tidsbrist. Det är ju inte så att jag har någon som sköter om hemmet under veckodagarna, utan all städ och tvätt väntar snällt på mej tills lördag. I helgen var det dessutom sortering av sommarkläder/vinterkläder och byte av alla sängkläder. Då blir det inte mycket tid över till stickning. Suck.
Funderar på att köpa garn till en Laura cardigan... Mmmmmm, snyyyygg. Stickad i Karisma från Drops tydligen, vem kunde tro det?

Det har blivit kallt också, jag fryser på väg till jobbet, och jag frös i mitt rum på jobbet också. Så jag ringde vår ansvarige vaktmästare som kom upp på studs med en temperaturmätningsmockajäng och konstaterade att jag inte alls hade för kallt och att jag inte alls frös. Tänk så fel man kan ha, där satt jag och trodde att jag frös, men sedan kom vaktmästaren som vet allt och sa att jag inte alls frös. Det är så skönt med människor som vet och kan nästan allt! Vad skulle alla vi andra göra utan dessa oumbärliga människor?

Vem kan gissa vad detta är? Som jag har i mitt hemliga skåp?


Nej, det är inte en sexleksak i trä, som man skulle kunna tro, utan en liten kul svarvad grej från Marocko, med en sådan där lös och snurrbar ring mitt på. Den är väl tänkt som en nyckelring, men den är gjorde i rött cederträ och luktar fantastiskt gott och skall dessutom hålla ohyra borta. Så några dylika blev inköpta i Marocko, och kryddar nu mitt garnförråd. Mmmmmm.

See you later alligator... In a while crocodile!