Grönt är skönt

Då allt skall slutföras inför jul på jobbet och hemma, är det lätt att tycka att man inte hinner och att man har en massa måsten och problem runt om kring sig. När det skär sig totalt i min stressade hjärna försöker jag tänka på Linda. Hennes blogg är fantastisk, och hon har sannerligen en hel del mer att tänka på med 4 små barn och spridd bröstcancer, än vad jag har, jag med mina små patetiska ynk-problem. Vad orättvist livet är och vad maktlös man känner sig när man inget kan göra.

Mellanapan frös om skalpen och behövde en ny tjock mössa. Egen design med stickor 6 och 100 gram dubbel Malabrigo Worsted. Han gillar grönt och var överlycklig för sin nya mössa. Mina små apor gillar hemstickade saker. De förstår att något som någon stickat åt en är en riktig kärleksgåva :-))))) På bilden mumsar han knäck-kakor.


Den gråa alpacka tröjan är eventuellt klar. Kanske. Kanske klar...

Tyvärr så är den lite kort, och kanten nedtill rullar sig naturligtvis eftersom jag inte stickade någon rib. Så jag har börjat plocka upp maskor längs den nedre kanten för att sticka på en matchande rib. Efteråt. Känner mig väldigt innovativ. En sådan här liten rib-kant typ.


Från den här fantastiska boken.

Kan således konstatera att den gråa alpacka tröjan som jag trodde hade blivit ett FO är fortfarande ett UFO. Den som väntar på något gott...

FO: Röd Malabrigokofta

Så är ytterligare en vecka förverkad, en vecka då jag slagit rekord i att vända mig själv ut och in och slå tre knutar, både på jobbet och privat. Jag har faktiskt lovat mig själv att sluta vända mig själv ut och in och slå tre knutar, för jag misstänker att det kan leda till ALS, den absolut vidrigaste sjukdomen ever, i alla fall i min hjärna. Och mycket riktigt, under all stress från alla håll och kanter utvecklade jag ett märkligt symtom, min underläpp började rycka, okontrollerat, precis som man kan ha ryckningar i ögonlocket. Men mina läppryckningar är mer eller mindre konstanta och och syns tydligt om någon nu skulle titta på min underläpp. Nu är det ju ingen överhängande risk för det precis, ingen tittar alls på en liten grå byråkrat-råtta som jag, men ändå. Kanske skall jag vara glad att det är läppen som rycker och inte ögonlocket, annars skulle någon kunna få för sig att jag flirtar med dem, och det gör jag ju så klart inte. Skulle aldrig.

Hoppas inte att sex-sadisten och tillika före detta polischefen Göran Lindberg får några läpp- eller ögonryckningar i hans nuvarande stressiga läge. Tänk om Kapten Klänning kommer till fängelset och fladdrar flirtande med ögonlocken, det skulle kanske ytterligare förvärrar hans redan perkära situation. Skönt att han blir inlåst ett tag, för bara ett par veckor sedan mumsade han lunch på en trevlig restaurang i Uppsala. Vän av ordning, dvs moi, trodde att en man dömd i tingsrätten för dylika brott borde sitta inspärrad i väntan på hovrättsdomen, men uppenbarligen inte. Lite slappt och respektlöst kan man tycka, med tanke på kvinnorna han våldförde sig på. Å andra sidan är hela kriminalvården slapp. Skulle inte förvåna mig en sekund om de på begäran tillhandahåller hans favvo sexleksaker, typ bitbollar och piskor och annat kul, när han sitter inne. Så han kan leka med sina nya kompisar på fängelset. Vänner som är över 18 år gamla.

Jag stickar också, men den röda koftan blev lite försenad. En smärre kris uppstod när jag skulle sy ihop en enkel liten söm bak i nacken, i kragen, sömmen blev ful och jag var tvungen att sprätta, och sprättar då naturligtvis sönder stickade maskor. Djävul, rent ut sagt . Så, jag fick sticka om stora delar av kragen. En gång stickade jag en krage två gånger...

Men nu är den klar! Den är klar! Och jag är sjukt nöjd, speciellt med knapphålen, kolla in här. Attans bra knapphål och hur smidiga som helst att göra, man maskar av och lägger upp på samma varv!





700 gram Malabrigo Worsted gick åt och stickor 5. Vad skulle jag ha för att sälja den? 4000 kr poppade spontant upp i huvudet. Sedan slog det mig att inte någon betalar vad handgjorda saker verkligen kostar (material och arbetstid). Å andra sidan lägger folk ned typ motsvarade summa på fabrikstillverkade plagg från Odd Molly eller motsvarande. Ja, det är mycket man (jag) inte förstår. Ett litet problem med Malabrigo Worsted är dock att det noppar sig lätt. Vad skall man tycka om det? Och vad skall man göra åt det?

Bill and Pauline! The red cardigan made of the Barcelona yarn is ready for use! It is soft and cosy beyond words! I just love it!

Vårt dagliga bröd

Lite pre-adventsbak blev det idag. Är nöjd med dagens skörd av 80 lussebullar och en full låda med knäck-kakor :-)))


Skulle önska att jag kunde sitta i soffan nu och ägna mej åt de sista stygnen på min röda malabrigo-kofta, men jag tänkte slänga upp en adventsstjärna i fönstret också. Det gäller att vara först liksom. Viktigt att vinna över alla 40-talister i mitt område som inte har annat för sig än att advensstäda och sätt upp stjärnor och ljus i fönstrena. Tittade just ut och kunde inte se något adventigt i något fönster, så nu gäller det att få upp något ikväll. Då är jag först och då har jag vunnit. Mycket viktigt. Att vinna. Ja, jag är fortfarande helt frisk.

Taggar

En taggad cykel med taggar mötte mej den här morgonen. Ikväll har jag varit duktig och sytt ihop min röda Malabrigokofta (ärmar och axlar), nu är det bara den ena sidans resår att sticka klart... Sen så...

Födelsedagsmössa

Här är födelsedagsbarnet, favorit Vitamin-A-Anna, i Malabrigomössan med pös, stickor 6 och mönster från Yll och Tyll. Enkelt mönster som låter sig stickas snabbt, men det hindrar ju inte mig från att göra fel och behöva repa upp en massa i sista minuten. Anna blev iallafall glad (hon är dock alldeles för väluppfostrad för att inte bli glad!).

Progress typ

Det går framåt med min röda Malabrigo kofta, men det kom en födelsedagspresent emellan, som tillsvidare är lite hemlig. Men båda ärmarna på koftan är klara och ena sidans resår. Kvarstår andra sidans resår med några knapphål. Knappar inköpta, det blir sex stycken ill-turkosa.

Idag blev jag glad! På posten kom två anteckningsblock som jag köpt av Jag Blommar. De är gjorda av gamla Wahlströms flickböcker, alltså bara pärmarna. Sedan är det nya fina pappersark inuti, och allt är ihopsatt med en spiralrygg. Blocken är helt fantastiska och jag försvann rakt in i en nostalgitripp när jag fick dem idag. Iiiiiaaaaaa! Tack så mycket Jag Blommar!

Liksom Colin Mr Darcy Firth (se nedan) är Guds gåva till kvinnligheten (och till de herrar som är så lagda), är Linas Matkasse Guds gåva till alla utbrändhetsdeprimerade, allmänt utschasade och heltidsarbetande småbarnsmammor. Det är helt overkligt fantastiskt, hem kommer varannan vecka hela veckans mat samt recept. Jag behöver således varken tänka, planera eller åka och handla mat på ett pestigt köpcentrum invaderat av en miljard andra människor, en övning som potentiellt triggar en panikattack i min hjärna. Super säger jag bara! Att slippa tänka är helt fantastiskt. Jag blir nästan kär i chauffören som kör ut kassen, han som ringer på min dörr, håller fram en kasse mat och säger: "Varsågod!"

Colin Mr Darcy Firth... Mmmm...


Linas Matkasse... På mitt köksgolv... Mmmmmm...


Annat bra som hände idag är att bilen gick igenom besiktningen, nemas problemas. Sengångaren var lite sen med besiktningen, kan man säga, så jag har känt mej helt kriminell som kört runt i en bil som kanske varit belagd med körförbud. Det är ju inte bra alls att göra så, men jag gör så himla få busiga saker, så det kändes nästan befriande. Jag hoppades nästan att en osnuten snut skulle stoppa mej och kolla upp bilen. Men nu är den vardagsdramatiken över och jag kan återgå till mitt ordningsamma normal-jag. Eller så rånar jag en bank.
Inom kort kommer kort (mohaha) på färdig röd kofta och på den hemliga födelsedagspresenten. Som förresten skall överlämnas imorgon... Och som fortfarande inte är klar... Fram med stickorna!