Då allt skall slutföras inför jul på jobbet och hemma, är det lätt att tycka att man inte hinner och att man har en massa måsten och problem runt om kring sig. När det skär sig totalt i min stressade hjärna försöker jag tänka på Linda. Hennes blogg är fantastisk, och hon har sannerligen en hel del mer att tänka på med 4 små barn och spridd bröstcancer, än vad jag har, jag med mina små patetiska ynk-problem. Vad orättvist livet är och vad maktlös man känner sig när man inget kan göra.
Mellanapan frös om skalpen och behövde en ny tjock mössa. Egen design med stickor 6 och 100 gram dubbel Malabrigo Worsted. Han gillar grönt och var överlycklig för sin nya mössa. Mina små apor gillar hemstickade saker. De förstår att något som någon stickat åt en är en riktig kärleksgåva :-))))) På bilden mumsar han knäck-kakor.
Den gråa alpacka tröjan är eventuellt klar. Kanske. Kanske klar...
Tyvärr så är den lite kort, och kanten nedtill rullar sig naturligtvis eftersom jag inte stickade någon rib. Så jag har börjat plocka upp maskor längs den nedre kanten för att sticka på en matchande rib. Efteråt. Känner mig väldigt innovativ. En sådan här liten rib-kant typ.
Från den här fantastiska boken.
Kan således konstatera att den gråa alpacka tröjan som jag trodde hade blivit ett FO är fortfarande ett UFO. Den som väntar på något gott...
Mellanapan frös om skalpen och behövde en ny tjock mössa. Egen design med stickor 6 och 100 gram dubbel Malabrigo Worsted. Han gillar grönt och var överlycklig för sin nya mössa. Mina små apor gillar hemstickade saker. De förstår att något som någon stickat åt en är en riktig kärleksgåva :-))))) På bilden mumsar han knäck-kakor.
Den gråa alpacka tröjan är eventuellt klar. Kanske. Kanske klar...
Tyvärr så är den lite kort, och kanten nedtill rullar sig naturligtvis eftersom jag inte stickade någon rib. Så jag har börjat plocka upp maskor längs den nedre kanten för att sticka på en matchande rib. Efteråt. Känner mig väldigt innovativ. En sådan här liten rib-kant typ.
Från den här fantastiska boken.
Kan således konstatera att den gråa alpacka tröjan som jag trodde hade blivit ett FO är fortfarande ett UFO. Den som väntar på något gott...
Hej!
SvaraRaderaLäste nu äntligen ditt inlägg om den röda koftan bland annat, och jag måste säga igen att den är himla fin! Men jag tycker att det är för jävligt att garnet noppar sig, SÄRSKILT när man lagt ner så mycket tid på ett projekt och garnet är ju för all del inte gratis heller…
Apropå straffsatser i Sverige (och förmodligen annorstädes också kan tänka), så gör det mig så förbannad när jag tänker på det, att jag nästan får små dansande fläckar framför ögona. Ekonomibrott genererar långa fängelsestraff, medan våldsbrott och kvinnorelaterade brott (sex, misshandel och så vidare) knappt ger något. Det senaste är väl exmaken som gömde GPS i dotterns docka för att spåra upp exfrun – han fick typ 13 dagsböter i straff (jag har det inte exakt där, men typ liksom. Klarar inte ens av att läsa ordentligt för jag blir så arg…) Gaa-ahhhh!!!
Jag tror att när du blir så gammal som jag (hehe, kan tillägga att jag har en försiktigt blom-mande 40-årskris, fyller på nyår. Är lite orolig att det ska bli en ”full” blomning, men jag hål-ler tummarna att det inte blir värre än det är nu! ).
I alla fall, kom äna av mig där, när du blir så gammal som jag så kanske du har landat lite och lärt dig släppa de mindre viktiga sakerna. Det har jag blivit mycket, mycket bättre på med tiden! Ibland kanske lite för bra kan jag tycka, men vaffan, hellre det! Jag tror också att det spelar roll att du har barn som inte är så gamla, det blir per automatik ett högre tempo då. Får nästan rysningar nu när jag tänker tillbaka till alla tider man skulle ha koll på när ungarna gick i dagis och lågstadiet på skolan. Utflykter med matsäck, gympapåsar, föräldramöten, barn-dans, luciafirande, semesterplanering, ridskolan och så jäkla kallt det är i ett stall vintertid!, extrakläder på dagis/skola, och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Kommer ihåg när jag hade planeringsmöte hemma med ett par andra föräldrar i ungarnas skola, samtidigt som jag skrev uppsats på högskolan, och Ella 4,5 år eller något var på sin gymnastik. Maken jobbade skift då, kvällsskift, och så ringer telefonen och det är Ellas tränare som undrar om vi inte ska komma och hämta Ella snart? Den otäcka känslan, att hjärnan var helt blank, anade inte ens något när jag hörde vem det var som ringde, hade helt glömt bort att Ella inte var hemma… Det var en väckarklocka kan jag säga.
Tänkte just fråga vad du stickat den grå alpackatröjan i, men sen ångrade jag mig! :-D Blev i alla fall lite sugen på en sån, den var fin!
Kram pårrej, ta det lugnt i det härliga vintervädret! (Japp, promenerade i cirka 8 cm lätt, fluf-fig nysnö till jobbet idag! Ingen bister vind, bara härligt! :-D)
Den gråa är riktigt elegant och vacker. /sengångarn
SvaraRaderaÅh så fint!! :) (jag kan inte begripa hur livet skulle vara med spridd bröstcancer också... fullständigt obegripligt...!)
SvaraRadera