Jag har börjat det nya året med två nya projekt. Dels en ny kofta till moi i Drops Alpacka, den stickas som en rektangel typ, med en fläta längs med ena kanten. Jag brukar dra mej för att göra flätor, men när jag väl stickar flätor, så blir det så himla snyggt. Jag älskar flätor!
Sen har jag ett lite hemligt projekt på G, i Drops Kid Silk. Det kommer mera om detta hemliga projekt senare :-)))) Färgen är djupt tomteröd, även om det inte syns på bilden nedan, jävla ljusbrist.
En sak som piggade upp i mörkret var 17 stycken små snöbollar från Australien, Heirloom. Två fanstastiska vänner hade skickat garnbollar bestående av 85% merino, 10% alpacka och 5% silke. Åh, vad glad jag blev! Och jag vet redan vad bollarna skall bli när de blir stora...
Så köpte jag en ny bok, om vantar. Avskyr att sticka vantar. Kommer aldrig mera att sticka vantar (det har blivit ett och annat par i mitt liv). Men jag har blivit väldigt imponerad av Clara stickar, hon får till de mest fantastiska vantar med underbara mönster. Boken innehåller en massa ryska gamla mönster och är väldigt inspirerande, men det är en titta-bok, inte en göra-bok. Just nu bryter sengångaren ihop av skratt i soffan, han undrade om jag köpte vant-boken, svar ja, skall du sticka vantar frågar han, svar absolut inte. Roligt på något vis tyckte han. Är det svårt att förstå begreppet titta-bok?
Jaha, det blev ju ett väldigt uppiggande och roligt blogginlägg. Not. För den som vill skratta kan jag rekommendera följande: http://jonas-ad.blogspot.com/2010/12/jag-fick-feeling.html
Det är nog fjolårets roligaste blogginlägg. Alla kategorier.
In English
A bit dark and sad here at the moment. But two new knitting projects enlighten my world. And I was very happy for the Australian snowball-yarn! Fantastically soft and lovely! Thank you Pauline and Bill, you are almost turning into my yarn-suppliers! :-)))))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar