Åh, vad jag har tänkt. På det här med bloggandet. Hur jag skall se på det. Om jag bara skall ägna mig åt okontroversiellt skrivande om garn och stickning. Eller om jag skall slänga ut en och annan feministisk brandfackla ibland. Eller ironiskt kommentera saker och ting som händer i världen. Eller då och då verbalt kräkas på till exempel män, 40-talister och andra ting som tenderar att orsaka min irritation. Enklast vore ju att hålla sig till garn och stickning. Ingen kan då bli upprörd över vad jag skriver, jag avslöjar inte heller något om mina politiska, religiösa eller på annat vis privata åsikter. Jag har ställt mig frågan, för vem skriver jag? För mig själv, eller för andra? Bloggen kan ju ses som en privat dagbok, ämnad bara för mig själv. Eller vill jag ha en publik och skriva för dem som nu vill läsa? Ett av problemen handlar ju om detta med anonymiteten. För vissa är jag anonym, vissa vet vem jag är. Under bloggpausen har jag försökt tänka ut hur jag vill ha det för att bloggandet skall bli den input som det var tänkt. Och nu har jag bestämt mig. Att trots allt fortsätta lite som innan. Men lite djärvare kanske. Och inte oroa mig för vad andra tycker. Det kanske är dags att sluta vara rädd när man är 43 år gammal... Så, ibland blir det om garn och FOs, ibland om resor och mat. Ibland om trötthet och generell bitterhet över livets plågor. Så får de som vill läsa.
På den internationella kvinnodagen, den 8 mars, stod den här skylten utanför vårt lilla kvarterskonditori. Det drivs av en man från Iran och hans konditori/kafe är en blandning av svenskt och persiskt. Mannen ifråga är en sådan där människa man blir glad av, hela han andas positiv energi och vänlighet. Jag tänker att om flera män var som han, skulle det antagligen se något bättre ut här i världen.
Jag har fått en del stickat under bloggpausen. Först ut är min halskrage (eller vad heter det?). Stickade i Rustic Hjertegarn (alpacka med lite nylon), som var spunnet som en kedja, man kan se öglorna i garnet. Normalt gillar jag inte sådant garn, men man ser inga öglor eller kedjemönster i det färdiga plagget. Och det är supermjukt! Stickor 5 mm och två nystan gick åt. Egen idé att blanda in ett par varv med mosstickning lite här och var.
 |
| Mycket mjukt och jag är mycket nöjd. |
åååå så roligt att du är tillbaka! Välkommen! Har saknat dig.
SvaraRaderaAbsolut är motorcykeln min - jag tog kortet när jag var 57 och det är en del år sedan ;-)
Snart ska jag hämta Bettan!
Verkligen jättekul att du är tillbaka! Och jag tycker det låter bra att tillåta dig skriva om lite allt möjligt, jag har också "öppnat" upp min blogg lite och begränsar den inte längre bara till stickning och det känns bra, även om det fortfarande blir mest stickning förstås. ;)
SvaraRaderaVälkommen tillbaka, ska bli kul att följa dig igen!
Så roligt att du är tillbaka! Jag har saknat dig!!
SvaraRaderadet är klart att du skall kunna skriva om vad du vill på din blog! men det lättaste är nog att börja "lätt", och allteftersom du blir mera bekväm med att lyfta fram sådant som är viktigt för dig, och utveckla det:)
vilken skön halskrage - och med tanke på hur du har beskrivit garnet, så låter det som om den är jättevarm och skön!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
SvaraRaderaBra att du beslutat dig att fortsätta skriva om annat än stickning.
SvaraRaderaDu skriver så slagfärdigt (i ordets bästa bemärkelse) att det vore synd om världen skulle gå miste om det :)
Själv ska jag nog börja lägga in lite fler inlägg på min blogg. Det blir alltför sällan mellan gångerna nu mera...
Kul att du är tillbaks! Ser fram emot fortsättningen.
SvaraRaderaHa det finfint!
/Annelie
HEEEJJJJ! Vad roligt att du är tillbaka, du har varit saknad!!!! Happy face ---> :-D Jag hoppas verkligen att du är i fas med dig själv och omvärlden nu, och är du inte det riktigt ännu, så oroa dig inte, det kommer, det kommer...
SvaraRaderaOch jag ser fram emot dina olika typer av inlägg. Det är ju det som gör'et, att man sitter och slösurfar och så tjoff!, så får man ett tvärvasst inlägg om tex manliga 40-talister (varför tänker jag på ordet "köttberg" nu?, minns inte, får googla sen)! Så jag tycker det låter jättebra, hur du har tänkt dig det.
Jag funderar också på det där med anonymiteten. Är väl mer och mer oanonym, kan man säga så, eftersom jag visar bilder på mig själv, bloggen är döpt efter mitt smeknamn som är allmänt känt (inte bara ett familjesmeknamn alltså), osv. Jag tänker att jag måste vara medveten om var gränsen går, för rätt vad det är kan jag lika gärna skriva ut mitt namn i stället. Och den dag jag eventuellt gör det, så ska det vara ett medvetet ställningstagande, inte bara att ojdå, blev det så här nu.
Detta om detta.
Vilken himla fin halskrage (cowl på engelska väl, tycker inte att halskrage låter så fint. Jag tänker på såna där kliiga vi fick ha på 70-talet, med polo och en lapp fram och en bak...) I alla fall, jättefin är den, ser supermjuk ut! Och det ska bli spännande att se vad mer du har förfärdigat under bloggpausen!
Kram!
/Blenda
Jippie!!!!! Du är tillbaka!! Välkommen, kära du!!!=0)) Du har varit såå saknad, bara så att du vet! Jag ser framemot att läsa vad du skriver, smått som stort, sticknöje och annat kuriosa liksom allvar. Din halskrage är jättevacker och ser supermjuk och skön ut!
SvaraRaderaÄn en gång: Välkommen tillbaka! Kram!
Nu kan du läsa lite annat i inlägget också.
SvaraRaderaBoken har jag inte hunnit bläddra i än :-)