Folkdräktsporr

För ett par år sedan bestämde jag mig för att sy en folkdräkt. En verkligt dokumenterad dräkt. Inte för att jag tänkte svänga mina lurviga i någon dans, utan för att mest se om det gick, om jag kunde. Och det gick bra och roligt var det. Det svåraste var att få tag i material, handvävda tyger som skulle se ut i färg och inslag som de gamla tygerna. Jag sydde en Häverödräkt, och det finns några delar kvar att få till, men jag har nu en uppsättning "vardagsklädsel" som funkar. Efter alla konstens regler. Jag har inte ännu riktigt fått klart bomullsförklädet, och inte heller den typiska högmössan som hör till Häverödräkten (den där strutmössan som Birgitta Dahl har på sig på Skansen den 6 juni varje år, mohahah).

Så här ser Häverödräkten ut.


Så, man kan säga att jag gillar olika typer av kulturella, historiska och/eller religiösa klädesstilar. När jag är ute och reser brukar jag köpa någon eller några dräkter, traditionella och/eller religiösa, typiska för området jag besöker. Flera av mina bästa reseminnen kommer från möten med människor som visat sina dräkter och som visat mig hur man skall sätta på de olika delarna och hur de skall bäras. Alla människor jag mött i dessa sammanhang runt om i världen har varit överlyckliga över det intresse jag visat för deras historia och kultur och jag har varit överlycklig över att få ta del av deras kunskap. Det har aldrig varit några problem att köpa/låta sy upp ett eget ex, fastän det varit uppenbart att jag inte varit del av deras stam, land, religion eller historia. Detta med ett undantag, hemslöjden i Mora. De ville att man att man skall vara Mora-bo sedan typ 20 generationer för att få köpa delar till en dräkt ;-)))) Framöver tänkte jag blogga en del av mina dräkter eller klädslar. Och på midsommar såklart min egna Häverödräkt.

Nu så har det kommit en ny fantastisk bok, med massor av svenska och norska folkdräkter i, hurra! Såg boken på Pysselfarmors hemsida, och jag vart tvungen att köpa ett eget ex... Ljuvliga kläder i underbar miljö! Lite folkdräktsporr skulle man kunna säga! :-))

Och se här, här är hänger håret löst på axlarna på en vuxen kvinna och strumpebandet syns! Fy vad oanständigt! :-)))


Jag har gjort hälften av min Mentensjal, dags att börja minska för att få till andra halvan av sjalen. Hmmmm. Jag startade med 200 g, nu är det 115 kvar på nystanet och jag tänkte att 15 g räcker nog till en rapport till, ett "spets" till liksom. Men så räknade min matematiske Sengångare ut att en spets-rapport till skulle väga 18.9 gram. Ja, skall man chansa, jag skulle gärna vilja ha sjalen så lång som möjligt, men om jag efter att ha stickat en rapport till har mindre än 100 g garn kvar, ja, då får jag frogga. Hur göra, chansa? Eller skall jag påbörja minskningarna och blocka den så avlång jag vill ha den med grovt våld? Livet är fyllt med svåra frågor.