Och jag älskar mina apor! Igår var de på övernattningsbesök hos sin faster och efter sådär 2 timmar ville jag att de skulle komma hem igen. Fasar för när de skall flytta hemifrån. Funderar på att droga ned dem och låsa in dem i garderoben.
Det är kul för apor att vara ute och leka med tomtebloss!
Så har jag stickat en IPad Stylus Sketch Glove (jag har döpt den själv!) till Sengångaren. Nya tider innebär nya problem och nya lösningar. Man behöver tydligen en fingerlös vante när man ritar på IPaden, så att man inte i misstag nuddar andra typ knappar.
Gott Nytt År....!!
SvaraRaderatack för alla kommentarer under 2011
va tiden hos dig är 31 december kl 16.39
SvaraRaderamin datorklocka är 1 januari 2012 kl 01:39
du måste nog ändra din inställning för tiden i bloggen ;-))
Hej, och god fortsättning på det nya året!
SvaraRaderaJag håller med och hoppas också på nytt garn och INGA nya rynkor! För ca ett år sen fyllde jag 40 år och det var vedervärdigt (hade depression-light i ett halvår inför 40-årsdagen, fast det fattade jag inte just då). Nu har jag fyllt 41, och det var inte särskilt mycket roligare. Men eftersom det är oundvikligt att fylla år så får jag väl helt enkelt försöka ändra min inställning till det där! :-)
Vad smart att använda vetekudden som kylare!
Just nu sitter jag och lyssnar på 4 st fnittriga 16-åringar, som hade nyårsfest med ett gäng vänner här igår (vi föräldrar var bortbjudna). De lagade 3-rätters middag till 10 personer, och därefter kom det väl ett gäng pojkar också, innan de promenerade ner på stan och såg på fyrverkerierna. De återvände hem ungefär en halvtimme efter oss, så vi kunde lugnt gå till sängs utan att oroa oss för dem. Vid 12:30-tiden kom de upp och lagade brunch, stekte pannkakor, bacon, varmt bröd, the, färsk frukt osv osv. Nu har de städat efter gårdagens fest och sitter framför TV: och myser i pyamasbyxor... Min äldsta är i Stockholm hos pojkvännen. Med detta vill jag säga, att jag förstår PRECIS din fundering om att droga ner och låsa in ungarna... Givetvis är det väldigt kluvet, jag är så otroligt glad och stolt över dem, och det är fantastiskt att se deras utveckling och framsteg. Men jag tror att jag alltid, for ever and ever, kommer att oroa mig för dem. Det här med kärlek är så himla svårt!
Apropå min Limakofta, så är jag fortfarande på försök 2. Just nu är den inte nära att bli upprepad - men man vet ju aldrig! ;-)
Ha det så himla gott, och god fortsättning på det nya året! Kramar från Blenda