söndag 1 januari 2012

Bajskaffe och en sjal anno 2011

Man får ju inte dö nyfiken, Gud förbjude, så i julhelgen passade jag på att smaka på världens dyraste kaffe, Kopi Luwak kaffe. Eller rakt av: bajskaffe. Kopi Luwak kaffe kommer från kaffefrukter som har blivit uppätna och sedan passerat igenom matsmältningssystemet på ett mårddjur som kallas Common Palm Civet. "Kopi" är det indonesiska namnet för kaffe och "Luwak" är det lokala namnet på mårddjuret som äter kaffefrukterna som en del av sin normala diet. Lokalbefolkningen samlar in de utpruttade bönorna (VEM kom på den idén och VARFÖR???), som då fortfarande är intakta. Kopi Luwak kaffe är världens dyraste kaffe, det plockas cirka 500 kg utbajsade kaffebönor per år och det färdigrostade kaffet kostar cirka 6000 skattade kronor per kilo. Man tror att det är enzymer i matsmältningskanalen hos mårddjuret som ger kaffets speciellt milda karaktär. Funderar på att börja mata Lillapan med lite kaffebönor och sedan fånga upp dem i toastolen. Det kan ju inte vara sådan milsvidd skillnad på mårddjurets matsmältningssystem och på Lillapans? Här misstänker jag att det finns pengar att tjäna.

Här är han den lille rackaren! De lever runt omkring kaffeplantagerna i Indonesien och på Fillipinerna. De älskar mogna kaffefrukter. Den här lille gynnarne ser ut som jag gör när jag äter skumtomtar, liksom hela munnen full.

Kaffebajs. Det ter sig onekligen som att de små djuren inte äter så mycket annat än just kaffefrukter.

Vi avnjöt det enligt konstens alla regler nybrygda kaffet i morfars gamla Prunus-koppar. Kaffet var riktigt gott, väldigt milt och helt utan beska. Men jag skulle tro att det är den ringa produktionen och den höga efterfrågan som driver upp priset, inte smakupplevelsen som sådan.



Så en sjal/halsduk anno 2011. Den är stickad i rent alpackagarn från Den Gamla Möllegården på Österlen. Möllegården är en alpackafarm som vi besökte i somras, det var ett mycket trevligt besök, rekommenderas varmt. Garnet var en dröm att sticka med och sjalen är så mjuk, så mjuk. Det blev lite garn över, men jag känner att jag behöver mycke mycke mycke mera garn från Möllegården. Tur att de har en shop på nätet! :-)))
Mönstret hittade jag någonstans på den här bloggen. Det är påhittat av Kirrily Robert och är enkelt att komma ihåg till och med för en virrpanna som jag.



Kirrily Roberts sjal

CO 44 st.

Knit 19 rows.

Row 20: k3 p38 k3

Row 21: k3, (yo k2tog k4) 6 times, yo, k2tog, k3

Row 22: k3 p38 k3

Row 23: k4, (yo k2tog k4) 6 times, yo, k2tog, k2

Repeat rows 20-23 for approximately 1.5 m until you have only enough yarn left to repeat the garter hem, then repeat row 20 once.

Knit 18 rows.

Cast off.

Sew in ends and steam block.

2 kommentarer:

  1. Ojdå! Ja tänk vad man hittar på och tjänar pengar på det mesta ;-))
    God fortsättning på dig och hoppas du fortfarande är kry och rask!

    SvaraRadera
  2. Fin sjal och underbart garn!! Jag måste berätta en sak för dig. När jag läste om att du besökt den trevliga alpackagården på Österlen i somras blev jag så inspirerad att jag åkte också dit några veckor senare. Det var helt fantastiskt!!!!
    När jag var där och såg på alla de söta alpackorna, ville jag helst köpa allt garn hon hade. Jag försökte behärska mig men det blev ändå 12 supermjuka härvor. Har ännu inte bestämt vad det ska bli av garnet!!
    Tack för en trevlig blogg och tipset om alpackagården!! MVH Stina

    SvaraRadera