Att har frångått sina gamla ideal

Jag kan inte säga att jag var överförtjust i den svenska skolan när jag själv var elev under 70- och 80-talen. Eftersom jag växte upp i en inte alltför stor stad, haglade det inte av valmöjligheter. Det fanns en skola. Dit gick man. Oavsett kvalité på lärare eller undervisning i stort. Själv hade jag lätt för mig och led aldrig av de stökiga lektionerna och en undervisning som låg, förstod jag senare, på en alltför låg nivå. Jag fördrev tiden med extramaterial och skrivande på egen hand efter eget huvud. Nu när jag fått egna barn så har det varit självklart att de skall gå i vanlig kommunal skola. Lika och samma undervisning. Lika möjligheter. För alla. Friskolor har varit lite av ett rött skynke för mig, speciellt som flera av dem är religiösa, kristna eller muslimska, och det är i mitt sinne oerhört stötande att religiösa friskolor alls tillåts i Sverige. Jag har också kopplat friskolor till elit, något för utvalda, eller för vissa som tror de är utvalda. Så har då nu alla mina barn börjat skolan. Storapan har avverkat låg- och mellanstadium i en kommunal skola med gott rykte. Mellanapan har tröskat lågstadium i samma skola, Lillapans har precis blivit ettagluttare. Och med den erfarenhet dessa år givit oss, så kände jag att det får vara nog. Nog med trams och dumheter. Nog med killar som sitter och sväljer luft och rapar på alla i sin närhet, varje dag i ett år, lektion som rast. Det får vara nog med brist på arbetsro och vanligt jävla hyfs. Nog med brist på utvärdering och uppföljning av eventuellt inhämtade kunskaper. Så nu har jag övergivit mina gamla ideal... Nu har Storapan och Mellanapan börjat på en friskola. Med fokus på lärande. Studier. Det som det var meningen att man skulle ägna sig åt i skolan. Det är disciplin. Lärarna är stränga och ser till att reglerna följs. Jag får kontinuerlig information om vad som händer undervisningsmässigt i skolan och hur planen framåt ser ut. Det var så här jag hade tänkt mig den svenska skolan. Det är så här det skall vara. Aporna då, lider de svårt? Många läxor? Stränga, det vill säga elaka, lärare? Nej, de gillar studieron. Förutsägbarheten. Konsekvens för alla. Lärarna är stränga, men också roliga, snälla och engagerade. Nej, det är inte tal om att någonsin byta tillbaka. Jag önskar bara att det kunde få vara så här för alla barn. Oavsett skola. Oavsett världsdel.

Jag har ett gammalt fotografi från cirka 1915. Det är ett klassfoto på min morfars klass. Han sitter i mitten på bilden, med fluga och en vit näsduk som sticker upp lite grand i bröstfickan. Han gick i det allmänna läroverket i sin stad. Tills han slog ned matteläraren i årskurs 8. En försupen, gammal elak gotlänning, enligt morfar. Så konstigt, min morfar som var så lugn och snäll. Den där matteläraren måste varit riktigt knäpp.

Min morfar.