Jag brukar inte sticka vantar, speciellt inte innan jag började med magic loop, för då led jag ständigt av second-mitten-syndrome. Ett annat skäl är att jag alltid får dessa småhål i skarven mellan tummen och handen. Och jag avskyr småhål i stickningen, det skall se jämt och fint ut, annars blir jag galen. Och så läser man alla dessa stickbloggar där folk stickar vantar i parti och minut, men inte ett ord nämns om dessa eländiga småhål... Är det bara jag? Hur skall man göra när man tar tag i tum-maskorna för att det inte skall bli små eländiga hål på vardera sidan? Hur gör folk?
Men så såg jag ett skojigt vantmönster på
Räta och Aviga Händelser, som jag fick testa! :-) Här stickas liksom tummen snurrad, så en av kanterna där dessa eländiga småhål kan uppstå, stickas tillsammans med handen och inga småhål uppstår där. Men på andra sidan, blir det ju problem förstås, när tummen skall stickas...
|
Varma och goa. |
|
|
Eländiga och fula småhål. |
|
|
Jag gillade verkligen denna vant-variant och kommer att sticka flera dylika, man behöver ju vantar, tyvärr. Stickade i Järbos Lovikka och stickor 5 mm. Det var lite litet, jag har fått träningsvärk av att riktigt slåss med en del ihoptagningar... Konstigt att inte trästickorna gick av! :-)) Nästa gång får det bli 5.5-6 mm. Nu skall vantarna blockas och broderas, tänkte jag, sedan får de återkomma i bild.
Såå fina!! Ser supersköna ut!! :-)
SvaraRaderaDet var en "annorlunda" tumvariant....
SvaraRaderaFör att det inte ska bli småhål så tar jag först upp fler maskor runt tummen än vad det står i mönstret. Jag tar upp så många som behövs för att det ska bli tätt och tar ihop några maskor redan på första varvet och sedan resterande på andra varvet så att det blir en snygg "övergång"....hoppas du förstår vad jag menar.
jag brukar också ta upp flera maskor runt tummen än vad som anges. I synnerhet där håligheter kan uppstå. sedan stickar jag ihop maskor dom nästkommande 2 varven, så att det blir tätt och fint. när jag sedan fäster garnet, brukar jag kontrollera om jag behöver sy ett stygn för att göra det ännu tätare, det är sällan det behövs, men vid behov syr jag ett stygn där när jag fäster garnet:)
SvaraRaderaSå intressant att du också har fått kommentarer om stickandet. Det är ju fantastiskt att något så harmlöst kan vara så provocerande.
SvaraRaderaJag tycker att det mest provocerande är när folk inte lyssnar på mötena. Folk verkar inte förstå att det är just lyssnandet som förstärks när man handarbetar och att det snarare är bra för koncentrationen. *suck*
Vi har förresten börjat vår underground-verksamhet med att anordna "syjunta" den första torsdagen varje månad mellan klockan 16.30 och 19.00. Jag tycker att du ska komma nästa gång.