I helgen konfirmerades min äldsta brorsdotter. Det var den första konfirmation som jag varit med på, så på så sätt var det nytt och spännande. Ungdomarna själva var superduktiga och sjöng bl a Leonard Cohens Hallelujah så himla (mohahahaha) fint! Dock kan jag som ateist inte låta bli att slås av hur schizofren dagens kyrka ter sig. Å ena sidan så skall kyrkan vara lätt populistisk och locka till sig ungdomarna på olika sätt, till exempel är det helt ok att sjunga popkulturens sånger i kyrkorummet. Å andra sidan finns Luthers Lilla Katekes med i Psalmboken, där man kan läsa att Gud hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led. Låter ju onekligen som en ganska grinig och långsint Gud. Storapans barnbarn kommer således att plikta för mina synder? Detta är i så fall rätt långt ifrån den förlåtande och kärlekens Gud som uppenbarligen presenterats för ungdomarna under konfirmationsundervisningen. För mig känns det lite som att Svenska kyrkan får bestämma sig. Antingen talar man konsekvent om den moderna kärlekens Gud som ungdomar har lättast att ta till sig, eller så får man fokusera på bland annat innehållet i lilla katekesen och inte fylla konfirmationsundervisningen med gull och skidresor. Jag kunde inte låta bli att tänka på McDonalds, att kyrkan lockar med resor och läger, medans själva trosbekännelsen och övriga grundbultar i den kristna tron kommer i skymundan. Precis som McDonalds lockar med leksaker för att få in barnen med familj på restaurangerna...
 |
| Stackars apornas barnbarn. För jag har brutit mot alla budord utom två. |
Min
Cinnamon Grace är äntligen klar, blockad och redo att användas. Garnet Andes (baby alpacka och silke) från Bliss är ett riktigt gosigt garn, blankt och mjukt. Men det blir inte någon mera Cinnamon för mig, mönstret var jättetrist och dessutom är det ju bara en typ väldigt vanlig sjal.
 |
| Cinnamon Grace. |
 |
| Ett varv. |
 |
| Ett varv och en knut. |
"...bara en typ väldigt vanlig sjal"...? Jaha, det är så en bara en typ väldigt vanlig sjal ser, har undrat lite ;-) Himla snygg i alla fall, och lagom stor! Och fin färg.
SvaraRaderaJag har funderat lite över det där med färg. På projektsidan på Ravelry, så ser jag alla mina projekt bredvid varandra, och då kan man lätt notera att jag väljer samma färger hela tiden. Och jag tycker de är lite tråkiga, just för att jag alltid väljer samma. Har upptäckt naturfärger alldeles nyligen, att vad fint det är med beiga, gråa, bleka pastellfärger, bruna osv. Och nu försöker jag att medvetet välja från den färgskalan - men vad svårt det är! Tex beställde jag häromsistens ett halvkilo bomullsgarn i en beige, nästan hudfärgad ton, och när det kom hem kände jag bara att "hur fan tänkte jag här?!?!" Jag kommer ju se ut som om jag är naken (och blek) med den där färgen på mig... Och jag brukar alltid ha en bild i huvudet om vad garnet ska användas till, men nu vet jag inte ens vad jag hade tänkt med det där beiga. Jag tycker helt enkelt inte att färgen i sig är fin, men jag vet att jag gillar intrycket det ger ihop med annat, och i rätt plagg och sammanhang tex, men jag kände hur kreativiteten bara dog när jag tittade på garnhögen, i BEIGE liksom... Tror dock att jag måste testa det, sticka upp eller virka något av det och helt enkelt testa och se hur det blir. (Vilka färger min blick alltid dras till automatiskt när jag ska välja garn/färg? Alltid, alltid, alltid cerise och grått och turkos. Och svart förstås.)
Lilla katekesen har jag faktiskt aldrig läst inser jag nu - däremot tragglade jag mig igenom bibeln och barnens bibel när jag var i slukaråldern. (Jag läste verkligen ALLT jag kom över då!) Men det gjorde inget större intryck på mig. Jag har alltid trott att jag är ateist, men för inte så länge sen upptäckte jag att jag kanske har missuppfattat innebörden av ordet ateist, så nu vet jag inte riktigt. Måste kolla upp det där. (Men vet du, nu avslöjar jag mina fördomar här, jag insåg just att jag trodde du var religiös, för att, wait for it, du bor i Uppsala... jag skäms verkligen.)
Apropå det där att köra utan mönster - det är ju för att jag är så lat... Jag ser något jag vill ha, men orkar inte räkna ut det, så då kör jag bara på istället. Fast jag tror att jag ändå räknar ut det i och för sig, (fast inte i regelrätta maskantal och så där, utan mer en ide eller nåt om hur det ska vara) för jag tänker mycket på det när jag somnar och när jag håller på att vakna! Mycket märkligt är det.
Förresten, jag har lovat min dotter att jag ska följa med och göra högskoleprovet tillsammans med henne, och cheeeech vad jag ångrar mig nu! Måste börja plugga matte, i förra veckan typ, för annars kommer jag att få så himla dåligt resultat. Har gjort det förr och fick då 1,6 båda gångerna, och det är jag jättestolt över, men den här gången kommer jag att bli extremt lättad om jag får 1,0. Men det ska faktiskt bli roligt att göra det med dottern ändå, fast jag kommer inte att avslöja vilket resultat jag får, så kanske jag slipper få sån enorm prestationsångest! :-)
Och oj vad surrig och pratig jag var idag då! :-)
Ha det gott! /Blenda
Cinnamon grace kanske var trist att sticka, men just enkelheten gör ju att den funkar till mycket:)
SvaraRaderanär det gäller konfirmation ser jag det som kulturöverföring. alltfler går ju ur svenska kyrkan, så jag kan förstå att kyrkan försöker "poppa upp" konfirmationskurser genom att lyfta fram gud som kärlekens gud. gärna då i lättsam förpackning.
sedan är det ju så att religion är mångfacetterat, det finns många ingångar. å ena sidan finns den förlåtande guden, å andra sidan finns den stränga guden. mångfalden gör det lätt för troende att ta till sig vissa delar och bortse från andra:)
Och så tjusig sjal! Det där med budorden orkar jag inte ens fundera över...hmmm jag har inte ens konfirmerat mig..ja kanske ska jag kalla mig ateist ;-)
SvaraRaderaSåååå snygg sjal!!!!! (Svår att sticka.....?)
SvaraRadera