Habu Textiles - den heliga gralen

Ända sedan jag hörde talas om de tjusiga garnerna från Habu, så ville jag titta närmare på dem. Deras garner är spunna med lite udda material och i annorlunda konstellationer och kommer från olika delar av hela Japan, från små spinnerier med en liten men exklusiv produktion. Jag har tänkt mig att deras garner är garnvärldens svar på Italiens "slow food". Sticka långsamt och verkligen njuta av processen att skapa med naturens bästa material. I min närhet är det inte så många garnbutiker, varken på nätet eller i verkliga livet, som för Habu garner. Loop i London har ett litet utbud, men det är nog den enda affär jag känner till där man kan köpa Habu garner i Europa. Så när vi hade vägarna förbi Kyoto bestämde jag mig för att söka upp Habu Textiles, i Ripin, strax utanför Kyotos stadskärna.

Först fick jag göra mig av med Sengångaren och Aporna. De fick mat, fika och lite godis och sedan skickade jag hem dem till det ryokan där vi bodde. Sedan hoppade jag in i en taxi och efter viss möda lyckades jag dirigera bilen i rätt riktning. Det är rätt få japaner som talar schysst engelska. Då engelska är det enda främmande språk som lärs ut i skolan, kan många japaner läsa och förstå talad engelska, men då de inte övat på att tala själva, så är det ibland rätt klurigt med kommunikationen. Men om man bara vill förstå och vill hjälpa till, vilket alla japaner jag har träffat på har velat, så är det aldrig några problem. Taxichauffören satte av mig vid ett tempel jag hade pekat ut, som skulle ligga i närheten av affären. Enligt min karta. Japp... Sedan började letandet. Det visade sig svårt att hitta affären. Till exempel så var texten på vägskyltar och dylikt skrivna med kanji, vilket är totalt bortkastat på mig. Jag letade och letade och letade. Och kissenödig blev jag också. Och ingen toalett hittade jag. Och ingen garnaffär. Och snart närmade sig klockan fem, det ville säga stängningsdags. Till saken hör att vi tidigare på dagen hade gjort ett första försök att hitta till garnaffären, men då landat på en gata med samma namn, men i helt fel del av Kyoto. Så jag var på måttligt gott humör kan jag säga. Och jättekissenödig. Så där hemskt så man vet att man kommer att kissa minst fem liter, när man väl hittar en toalett. I vilket fall, mitt i denna misär så uppenbara sig en kvinna, hon kommer ut från en restaurang jag passerar. Och frågar om jag letar efter något och behöver hjälp. Hon hade antagligen sett mig vanka av och an hennes gata i jakt på det exklusiva garnguldet. Och jo, hon visste var butiken låg, bara runt hörnet! Efter en massa tackande och bockande från både henne och mig, skuttade jag överlycklig dit, och så här såg entrén ut. Lätt att missa, jag hade nog passerat förbi minst ett hundra gånger...

Den röda mattan hade rullats ut eftersom jag skulle komma på besök.

Sedan skulle det visa sig att dagens första misslyckade försök att hitta affären och min hysteriska kissenödighet var värt allt. Affären var helt underbar, fylld med garn och underbara kläder i klassisk japansk ren design. Och med tatami-mattor på golvet, så det var skor av som gällde förstås.

Liten med fin affär.

Korgar med garn från Habu. Typ himmelriket.

Skulle inte ha något emot om mitt vardagsrum såg ut så här.

Utöver garn och fina kläder och tyg, så fanns där en underbar butiksföreståndarinna. Här kan vi tala kundservice och hjälpsamhet. Jag fick massor av support i mina tafatta försök att välja... Och hon berättade om de olika garnerna, materialen och färgbaden. Vore en idé faktiskt, kom jag på nu, att skicka Yll och Tylls personal på studieresa dit, så kunde de lära sig ett och annat om kundservice. Vad det betyder. På riktigt. Ja, jag är fortfarande sur på Yll och Tyll... I vilket fall, nedan är vad som fastnade i min shoppingkorg. Jo, just, efter denna ljuvliga garnshopping så gick jag till ett Seven-Eleven, kissade fem liter på en sedvanligt kliniskt ren japansk toalett, köpte cola och en ask Meji-choklad och traskade glatt hemåt. Med frid i sinnet.

Ett litet bomullsgarn.

Ett litet silke/pappersgarn. Mera lila än blått, bilden är lite missvisande.

Ett litet kid mohair garn. Mmmmm, jättemjukt.

Lin med lite metalltråd i. En kon skall räcka till typ ett litet enkelt halsband.

Några fina knappar, som blev en present. Man får ofta någon liten present med sig när man handlar i japanska små affärer. Himla trevligt. Gratis är gott! :-)))

Två stora ormknappar. En skall sitta i min djävulskofta (som snart är klar).

Och till sist fyra koner med silke. Tänker mig att de skall räcka till en väst eller dylikt.

Och två koner blå/lila silke. Sedan fick det vara bra.