NASA flyger till månen - men vissa män förstår inte vad nej betyder

Samtyckeslag diskuteras som en vidareutveckling av de lagar som redan hanterar våldtäkt. Jag tror inte att det hjälper mot en viss typ av män som uppenbarligen inte förstår innebörden av ordet nej. Som nu i det senaste fallet som uppmärksammats i svensk massmedia, en man som trodde att motståndet kvinnan gjorde var en del i en tyst överenskommelse till lite grovsex. Att han inte hade uppsåt att våldta. Och utan uppsåt, inget brott. Nej, jag tror inte att man löser dessa problem genom att skriva på ett samtycke i tre kopior innan man hoppar i sänghalmen. De där riktigt läskiga männen med hål i hela huvudet, jag tror att vi helt enkelt få stoppa dem i något tomt gruvhål någonstans. Ett djupt gruvhål och sedan hoppas att regnvattnet fylls på så sakteliga.
Sedan har vi ju vår vän Göran Lindberg, den narcissistiske sexualsadisten och tidigare länspolismästare i Uppsala. Som dömdes 2010 till 6 års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri och 28 sexköp och som nu skall släppas fri i januari då han avtjänat två tredjedelar av straffet. Problemet är dock att psykologer anser att risken för att han skall återfalla i samma typ av brott är klart och påtagligt förhöjd. Denna förhöjda återfallsrisk påverkar dock inte strafflängden, han kommer att släppas fri i januari oavsett vad psykologerna säger. Alltså, jag förstår inte detta med två tredjedelars strafftid. Varför är inte 6 år 6 år? Skall man få "rabatt" på strafftiden skall ju det bero på om man skött sig och om man kan anses riskfri att släppas ut. Den här mannen behöver ju uppenbarligen samhället fortsätta att skyddas ifrån? Och nu släpper vi ut en man som kommer att sätta efter första bästa 14-åring? Verkar onekligen vara mycket som jag inte förstår.

Äkta kärlek.

Min min min

Jag har fått den finaste av presenter, en granitgrå Girl´s best friend sjal i alpackasilke! :-)) Alltså, den är helt underbar. Ursnyggt mönster, precis lagom stor för min smak, och visst är det märkligt hur värmande spetssjalar kan vara? Man tänker att det bara är en massa hål, men de värmer en alldeles perfekt en kall vinterdag på kontoret! Sjalen är en present från Blenda, och när paketet kom på posten, och jag öppnade det, ja, jag har sällan blivit så glad :-))) Helt oväntat, och en present som någon har gjort, att få del av någons tid och tanke, det är det finaste jag vet.

Sorry, lite suddig bild. Inomhusfotografering liksom... Perfekt storlek på sjalen.

Nya favvosjalen.

Så snyggt mönster, älskart.

På tv är det något de kallar "skidalpinism", typ. Jag har aldrig sett eller hört om detta förut. De tar på sig långåkningsskidor, skidar uppför en backe, när det är för brant tar de av sig skidorna, springer upp för sista biten, sätter på sig skidorna igen och åker sedan nedför. Sedan är det klart. Snön vräker ned och jag fattar ingenting. Så onödigt liksom. Tror jag gör som Colin, lägger mig ned och sover en stund.

Colin, eller Skräpet som aporna kallar honom. För att han går runt och "skräpar".

Nya tag

Nya året är ännu ungt, men jag har hunnit fylla år. Alltid roligt att få presenter och firas :-)))
Fick en fin present av gulliga vänner. Del III i Laila Durans serie om svenska och norska folkdräkter. Underbart vackra och inspirerande bilder. Mumma för ögonen helt enkelt.

Folkdräktsporr.

Aporna hade gjort bästa tårtan med allt jag tycker om: hallon, grädde och vaniljkesella. Kesella som tårtfyllning gör att allt känns väldigt fräscht. Känns som om man mumsar en helt hälsosam tårta :-)

Kärlekstårta.

Med två koftor på blockning, har jag börjat sticka en tredje kofta, en helt enkel och vanlig kofta utan krussiduller. Mönstret kommer från Drops och jag har stickat en sådan kofta förut och slitit ut den. Garnet kommer från Blue Sky Alpaca, Alpaca Melange, och är mörkt marinblått. Garnet i sig är helt underbart mjukt och härligt att sticka med, men efter hand uppstod problem. Naturligtvis. Det stickade ser vit-luddigt ut! Först trodde jag garnet legat i något dammigt Area 51 här hemma, eller att katterna lekt med det, för luddet består av vita långa typ strån eller fibrer. Men så, om man tittar riktigt, riktigt noga, ser man att dessa vita fibrer är inspunna i garnet. Är inte detta märkligt??? När jag gogglar på Melange från Blue Sky Alpaca så är alla jättenöjda med garnet, men det nämns här och där att det har "olika färgskiftningar". Men vem vill ha marinblått garn med vita färgskiftningar i form av vita fibrer som ser ut som katthår??? Nu misstänker jag att jag kommer att få sitta och plocka bort varje vit fiber med min pincett, som när jag plockar mina ögonbryn. Suck.

Vitt ludd. Ser ut som en vit katt har legat på stickningen.

Just nu håller jag på med ärmarna, fram- och bakstycken är klara och ligger i skrivande stund och blockas. Hurra!

Fram och bak.

Nu är jag rädd för att varje blogginlägg kommer innehålla minst en katt. Hoppas det är ok. Jag älskar verkligen mina katter. Och jag älskar deras lata och loja inställning. De signalerar att man kan spendera hela lördagen i soffan, det är ok. Man behöver inte ut och promenera i tid och otid eller spänna på skidorna så fort det kommit en gnutta snö. Man kan ta det piano helt enkelt. Mest hela tiden.

Oklart var en katt slutar och den andra börjar.

På nyår hälsade jag på min gulliga bror och hans gulliga familj. De hade fått en lite annorlunda julkrubba i present. Vansinnigt rolig tyckte jag, eftersom den gick att äta upp om man så önskade. Jesusbarnet var dessutom gjord av en kryddig hottie-hottie korv som hetter Red Devil. Mohahahahah! :-)))

Julkrubba av korv, ost och nudlar.

Men så, det bästa till sist. Som om inte det faktum att Vrigstads ostkaka säljs i min lilla stad och att jag sprungit på en knäck-dispenser vore tillräckligt, nu har jag också hittat en helt fantastisk stick-app. Alla goda ting är tre! :-))) Appen heter KnitEvenly och den räknar ut hur man skall öka eller minska jämt över ett rakt varv eller ett runt. Nu kan man ju räkna ut det själv, men om man inte vill eller orkar (typ kan men vill inte), så kan man använda denna app. Tror den kostar 15 kr och den är värd varende öre. Det är ju inte så sällan som man vid ärmar t ex får veta att man skall öka/minska 10 maskor jämnt fördelat över varvet. Dessutom så sprang jag på ett mönster häromdagen som är en kofta som stickas upp-ifrån-och-ned, där hela ok-ökningen beskrivs ungefär som "öka 16 maskor jämt fördelat på varv 9, 15 och 19". Inte helt lätt att få det jämt och fint. Så, halleluja till appen KnitEvenly! :-)

När vägarna skiljs åt

Bloggen Taxilandet har tystnat. En ung mamma har fått lämna sin lilla dotter. Och mamman fick leva länge med vetskapen om att hon skulle missa väldigt mycket av lilla Snorpans uppväxt. Det är så ohyggligt sorgligt. Det finns ingen rättvisa. Och det blir aldrig mera uppenbart än så här att det inte heller finns några goda makter. Ingen god Gud eller god makt skulle tillåta mammor (eller pappor) att dö från sina små barn.

Rent personligt kommer jag också sakna hennes fantastiska texter. Sov gott, modiga Snorpans mamma. 

Ritsurin Koen i Takamatsu.

Julekissar

Darcy och Colin.

Goda mörka dagar - God Jul!

God Jul alla fina bloggläsare! Efter en höst med en hel del mörker i alla bemärkelser, är det nu jul på zooet. Granen pyntad, maten i kyl och frys, tomtarna utställda i huset och alla presenter inslagna och under granen. Puh! Upptäckte dock att katter och julgran inte är riktigt kompatibla... Tur att inte kulorna är av glas, om man säger så! :-)))

Det hemska projektet i Paris bomullsgarn, och virkning, är klart. Jag hade ju tänkt att virka massor av glasunderlägg, tomtar och pepparkakor och snögubbar, men jag lyckades träla mig igenom en, en tomte. Den fick fina brorsan i julklapp! :-))) Jätteful, men funktionell. Och nu har jag noterat på ett minnesneuron i hjärnan att:
1. Köpa aldrig mera Paris bomullsgarn, tänk två gånger innan du köper bomullsgarn över huvudtaget.
2. Inga mera virkprojket. Kan virka, men tycker det är extremt tråkigt.

Tomte-glasunderlägg. Tomte utan tofs.

Colin ville tugga på tomtens huvud. Hela tiden.

Igen, glädjen med Etsy. Hittade fina ninja-stickmarkörer, tyg och knappar.

Girl-power. Och en flugsvamp.

Fina målade träknappar.

Uggletyg, lite kraftigare bomull. Älskar ugglor. Och detta skall bli örngott.

Colin-grisen är helt oberörd av julstöket. Säg till när ni är klara, typ. Och försök att vara lite tystare, jag vill sova.

Och så till årets upptäckt! En knäck-dispenser! Helt mitt liv blev helt reformerat när jag läste om den här lilla tratten, med en pistång i, som man kan reglera med det fiffig handtaget. Så häller man i kola- eller knäcksmeten, och sedan kan man lätt som en plätt dosera rätt mängd i knäckformarna. Det går på 2 sekunder att dela upp knäcksmeten i 50 formar, inget kladd och inga (j-a) formar som välter. Hurra säger jag bara! Finns på Lyckas med mat!

Knäck-dispenser och vaniljkola från Pärlans.

Superlätt att använda.

 Åsså världens bästa! Hittade Vrigstads julostkaka i en affär här i min stad. Världens bästa ostkaka! Skulle köpt fem stycken. Minst. Andades in en hel på 10 minuter... :-)))

Mumma.

Babykofta i kimonostil

Hurra, jag lyckades blocka kimono-bebiskoftan, i smyg, gömd från min ylle-ätande Colin. Stickade i garn från Koigu, och det var helt fantastiskt. Snordyrt garn, men oj vilken kvalité. En stickfröjd kan jag säga. Jag kantade med i-cord och satte dit knytband (i-cord) och två pärlemoknappar. Jag blev nöjd med resultatet, koftan var inte gjord i en handvändning i och med att den är dubbel mitt fram. Tog märkligt lång tid. MEN, det som var super, det var att jag lyckades sälja den för 300 kr på jobbet! Visserligen till en annan klok stickerska, men ändå! :-))))) Så 300 kr har nu skickats till Panzi sjukhuset i Kongo, där Dennis Mukwege opererar våldtagna kvinnor. Och hjälper dem att återskapa sina liv efteråt. Då de med sina barn inte kan återvända hem. När jag läser om dessa kvinnor, när de kommer nära mig genom bokstäverna i boken, blir verkliga personer, då blir det nästan omöjligt att förstå. För det finns liksom ingen hejd på vad dessa kvinnor får och fått utstå. Ingen hejd. Det de gått igenom trotsar all beskrivning.

Knytbanden

I-cord-avmaskning också längs med ärmkanten.

Åsså i-cord längs med halsringningen. Ger ett arbetat intryck tycker jag.

Darcy är som lite full av Stesolid hela tiden. Långsam och gillar att vila. Och hänga på någons axel.

Darcy är som en liten bebis. Gillar att verkligen hääääänga på ens axel.

Som sagt, Etsy kan göra en riktigt glad. Hittade den här garn/sticke-tygväskan. Super, lagom stor och så snygg. Alla i hela världen är avis på mig nu. Mohahahahah.

Nya favvo-garnväskan.

Typ vill gå i ide

Tiden går fort när man har roligt. Inte för att jag haft speciellt roligt, jag har jobbat, jobbat och jobbat. Och varit snorförkyld. Alltså jätteförkyld. Så nu hade det passat att vara björn. Att få gå och äta sig fet, gå i ide och sedan sova tills det blir varmt och skönt igen, och sedan äta igen. Helt slut är jag, 40 är verkligen det nya 80.

Min vintermössa med mjukt garn från Rowans (Alpaca Colour) är klar. Den behövde inte blockas, så den kan bloggas... Mina projekt som skall blockas, de ligger fortfarande kvar i en hög i förrådet... Underbart garn, Rowans levererar alltid. Rolig stickning, jag inspirerades av lite olika mönster. Och så la jag till en liten garnboll på toppen. En snäll kollega på jobbet ställde upp som modell!

Min nya mössa. Uppvikt kant.

 Nedvikt kant.

Mina små nya djur, kissemissarna, fortsätter att sprida glädje på zooet. De är så mysiga och sociala, vill alltid vara med mitt i smeten.  Jag är så glad att vi kan ha dem här, att ingen är allergisk och att de var precis så underbara som jag misstänkte. Colin, som är lite mindre, han är busig som attans. En liten påse problem, kan man säga. Typ gillar ull och mumsar glatt på garnnystan och stickade projekt. Darcy är lite mera reserverad, lugnare. Ser ut som han lider svårt när man pussar honom och gosar med honom. Det ser ut som om han tänker: "Guuuuud, vad jag får stå ut med för att få tak över huvudet."

Colin sover tillsammans med Storapan i soffan.

Jag har handlat mycket på Etsy på sistone. Och precis alla inköp från en massa olika säljare har fungerat så bra. Inga problem alls (jag använder PayPal). Jag älskar Etsy. Där finns så många fina saker, och dessutom är det på sätt och vis en direktkanal till Japan. Man kan hitta japanskt stationary, tyger och washitejp. Och en massa andra saker, slog till på väskan nedan. Den är i grov kanvas med ninjatryck på. Cool, tyckte jag. Ninjapower = Girlpower?

Nya handväskan.

Puh!

Nu. Äntligen. En massa saker är nu klara. Puh! Här ligger blockningshögen och väntar. Väntar på att jag skall luska ut hur man blockar gosigt luktande vått ylle när man har två ylletokiga kissar hemma. Misstänker att de inte kommer att lämna mina alster ifred. Hmmm...

Sjal och Rödluvans luva

Jävulskofta och babykofta.

När man är färdig med en sådan massa projekt, får man börja på något nytt. Tänker mig en enkel och snabb mössa till mig själv i Rowans nya garn, Alpaca Colour.

Mössa till moi.

Tänkte också virka några jul-glasunderlägg. Bland annat en tomte till min bror. Fastän jag vet att jag inte tycker om att virka. Speciellt inte med trögt och tråkigt bomullsgarn. Det är Paris från Drops. Suuuuuuuuugigt garn som delar sig hela tiden. Stön, varför gör jag så här mot mig själv?

Sugigt jul-glasunderlägg.

Lussebulledeg eller min mage?

Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Alltså, jag vet inte riktigt???

En Zooskötare har fått en Sunshine award

Jag har fått en Sunshine Award från Knit by Heidi! :-)))))
Reglerna är följande:
- Använd Sunshine Award loggan i inlägget.
- Länka till den som nominerade dig.
- Skriv 10 saker om dig själv.
- Nominera 10 bloggare som inspirerar och förgyller tillvaron i bloggvärlden.
- Lämna en kommentar på dessa bloggares sida.

Ok, 10 saker om mig!

1. Jag gillar att resa. Jättemycket. Att resa töjer mina mentala gränser och motarbetar fobier. Om jag inte reste skulle min värld långsamt krympa och jag skulle tillslut bara vilja bo i en madrasserad och ljudisolerad liten skrubb.

2. Jag gillar godis och choklad. Jättemycket. Och Cola och chips och ostbågar. Och nötter. Och kex och kakor och bullar. Tårtor och glass. Därför bantar jag också konstant.

3. Tidigare gillade jag inte djur så mycket, om de inte låg tillagade på min tallrik. Nu kan jag tänka mig att äta mindre med djur (=kött) och istället har jag blivit med flera husdjur. Tidigare var jag inte så förtjust i människor heller, faktiskt. De flesta människor är jäkligt jobbiga. Men så har jag med åren faktiskt träffat på en och annan människa som är ok. De flesta av dessa är dock män märkligt nog. Det är Guds ironi att jag är totalt omringad av män i mitt liv, eftersom jag verkligen inte gillar män.

4. Jag är lite av en typ A människa. Kort stubin. Som tutar på minst en galning i trafiken varje gång jag kör bil själv. Folk är verkligen idioter i trafiken och en del tror dessutom att de skall tränga sig före mig. Men. Det. Går. Inte.

5. Jag gillar True Crime böcker. Gillar att läsa om lik, skelett och läskiga styckmord. True Crime böcker med många autentiska bilder i är bäst. Älskar Leif GW Persson också. Om hans fru lämnar honom får han bo hos oss. Det finns alltid plats på zoo:et för ett djur till... :-))

6. Älskar Colin Firth också. Och George Michael.

7. Jag gillar rättvisa. Problemet är att livet och världen inte är rättvis. Så jag är ganska så upptagen mest hela tiden med att försöka göra livet rättvist. Mest för andra, ibland också för mig själv. Det är rätt jobbigt och tar mycket energi. Lite av en grottekvarn.

8. Jag älskar Japan. Japan har tagit mig med storm. Två långa resor har vi lyckats få till och jag bara älskar det mest med det landet. Det är så skönt att få känna sig uppriktigt omhändertagen, för det gör jag som gäst i Japan. Det enda som kan störa mig är att japaner cyklar ohämmat på trottoarerna och de röker jättemycket, överallt. Och att de äter allt på djuren, typ knaperstekta senor och friterad grislunga.

9. Jag gillar inte att bada i typ kalla hav och kalla bassänger. Jag badar bara om det är minst 28 grader varmt i vattnet. Fryser jämt, sommar som vinter, och måste alltid vara i solen. Därför ger jag inte så mycket för vårt svenska klimat... Nu t ex vore det ju läge att gå i ide. Avskyr vinter och snö. Och skidor och skridskor. Avskyr vintersport. Avskyr egentligen sport rent generellt.

10. Jag älskar att sova. Och vila. När jag inte är med aporna, jobbar, läser, reser eller stickar, så sover jag. När jag är ledig så sover nästan 24 timmar om dygnet.

Åsså 10 nya nomineringar av bloggar jag läser och blir glad!

Why keep to one project?
Tålamodspåsen
mc-chick som sticks
Mams mums och mys
Sticka - på landet
Emmas dagar
Queens mudd
Stina
med nål och tråd
Blendas betraktelser

Jag stickar på ett ufo

Tog resolut upp det sticke som låg längst ned i korgen. Det är en avlång sjal med lite mönster bara i kanten och som jag stickar med Colinette. Den har potential att bli super när den är klar och det är ca 20% kvar. Och nu är jag igång och stickar på ett ufo. Extremt tillfredsställande.
Annars? Trött. Känns som om 40 är det nya 80... Eller nåt...

Svårt att fota rött.

Hur man väljer att uttrycka sig

Det fanns så klart kräkpåsar på flyget. Men det hette inte "kräkpåse" utan "In a while you will feel fine"-bag. Vilket lät mycket mysigare! Det kunde ha stått "Spy här". Men det stod "In a while you will feel fine"-bag. Himla trevligt. Ibland spelar det stor roll vilka ord man väljer. Rätt ofta, faktiskt.

Spypåse.

En evighetsmössa är klar och en resa till Krakow

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Det var med glädjetårar i ögonen som jag trädde nålen genom de åtta sista maskorna i toppen av mössan! Vilket helvetiskt projekt... Jag vet att jag redan tjatat om det, men det tål att upprepas; en avig och en rätt gör att jag aldrig får in något bra flyt, svart garn gör att skumögda jag inget ser och sedan sticka med 2.75 mm i 25 cm... Jezzzuzzz. Men den var till min bror som jag tycker så mycket om, och dessutom lärde jag mig ett par bra saker. Dels att man alltid skall använda tubular cast-on för typ mössor som denna, kanten blir perfekt töjbar och ser väldigt proffsig ut. Det är dessutom inget svårt alls med tubular cast-on. Sedan blev jag positivt överraskad av garnet, för även om jag hade bytt garn två gånger och sedan stickade klart med detta Debbie Bliss garn (Rialto, 4ply), så hade även detta sista garn tendenser till nopp och tov. Men så när jag tvättade upp mössan med lite tvål för att blocka den, då försvann allt nopp och tov och garnet såg väldigt fräscht och glansigt ut. Kan också verkligen rekommendera mönstret :-)) Som grädden på moset blev min bror jättenöjd! Och han har dessutom den trevliga egenskapen att uppskatta ett hantverk. Puss på dig Tittan!

Storapan agerar entusiastisk modell. Blicken är lite zoombie-lik, inte sant? Ser lite ut som om han har blivit tvingad med hot om våld att agera modell, eller hur? Att han liksom blivit brutalt utdragen från sitt rum för att bli fotograferad av en elak mamma? Bärandes en fånig mössa på huvudet som dessutom förstör frisyren?

Mycket nöjd med himla fiffig ihoptagning. Storapan protesterar här ljudligt (Snabba på, åtminstone!).

Eftersom mössan är "lång", kan man variera med dubbelt eller enkelt uppvik.

Närbild på ihoptagningen.

En miljard icke-noppiga maskor...

Så har jag och Storapan varit ute och vimsat i Europa. Jag har idéen att det kan vara nyttigt för dagens unga att se lite andra saker än sin egen dataskärm ibland. Och se hur andra människor har det och har haft det. Ibland tycker jag att många av våra svenska barn är så omhuldade så att de kanske tappar proportionerna i vad som är problem, verkliga problem, och vad som bara är att leva, att vara människa. För att förebygga sådana här tendenser hos mina apor försöker jag visa dem situationer och skeenden som inte är vackra alls, där ondskan har slagit till med kraft och där man kan tala om humanitära katastrofer och verkliga katastrofer. Så det var dags för Storapan och mig att ta en tur till Krakow och sedan vidare till Auschwitz-Birkenau. Jag hade aldrig varit där och det var en mäktig upplevelse för oss båda. Dels så ohyggligt strukturerat och organiserat. En industriell dödsfabrik. Och också så ohyggligt ondskefullt med total brist på alla goda mänskliga egenskaper. Ingen empati. Ingen kärlek. Ingen mänsklighet. Känslan att stå vid rälsen i Birkenau och tänka att här hade jag och de två små aporna fått gå till vänster, och Sengångaren och Storapan till höger. Och sedan hade man aldrig mera sett varandra.

Baracker i Auschwitz.

Ingången till Auschwitz.

Berg av en massa resväskor som människorna hade med sig med sina tillhörigheter i.

Birkenau. Nedbrunna baracker, endast skorstenarna finns kvar.