Min Greenfield Cardigan, från boken New England Knits är klar. Jag stickade den i ett rent DK alpacka garn från Alpacka Stuff, Devon, England. Garnet var en present från Maria, Sengångarens syster, Tack Maria! Maria har för övrigt också piggat på sin gamla dator, och givit den till mig! Så nu har jag en hel skärm igen, och en dessutom mycket coolare dator :-)))) I vilket fall, kofta är stickad uppifrånochner (det blev ett kul ord) och var rolig att pyssla på med. Jag gjorde den lite längre än i mönstret. Raglan blev dekorativ och fin, syns lite på den sista bilden. Jag är nöjd med resultatet, även om den sitter som apa på mig nu när jag väger 4 ton mer än jag borde. En kul grej var att i framkanterna är det en stickad stödkant, jag har alltid virkat stödkanter tidigare. Jag läste i Elizabeth Zimmermann´s Knitters Almanac hur man får till stickade stödkanter på ett bra sätt, framför allt hur man plockar upp rätt antal maskor, och det blev jättebra. Ju mera man läser av Zimmermanns böcker desto mera inser man vilket geni hon var. Roligt geni, dessutom.
Vad som inte var roligt alls, utan ganska tråkigt, var hur min Folded från Veera Välimäki (100% Rain) blev. Jag gillar hennes mönster och har köpt flera, men det här var det första jag prövade. Jag använde ett garn jag fått från Australien (Silk Touch, 8 Ply från Heirloom) och eftersom jag haft det i mina gömmor väldigt länge, kändes det toppen att hitta ett projekt som passade. Och till att börja med så såg det lovande ut. Men sedan, halvvägs upp i raglan, så insåg jag att ovanför vecken över bysten så såg det ut som om jag hade bytt till större stickor, det blev glesare maskor fastän jag hade hållit ihop allt för kung och fosterland. Grrrrrrr.
Dessutom vart midjan helt fel, för snäv intagning, det blev en bubbla på höften. Och där finns det redan tillräckligt med bubblor skall gudarna veta. Så, jag bestämde mig för att frogga alltihopa.
Dessutom vart midjan helt fel, för snäv intagning, det blev en bubbla på höften. Och där finns det redan tillräckligt med bubblor skall gudarna veta. Så, jag bestämde mig för att frogga alltihopa.
På 5 minuter och med Lillapans benägna bistånd blev det här nästan färdiga julprojektet...
De här garnnystanen. In i lådan igen. I väntan på något nytt projekt.
Hej Stina! Vad kul att du också åkte till Den Gamla Möllegården och blev nöjd med dina inköp! Hennes alpackor är lite utomjordiska på något sätt, inte riktigt verkliga. Skumt! Jag ville bara ta hem en och mysa med i soffan. De är tyvärr inte så gosiga av sig... :-)
De här garnnystanen. In i lådan igen. I väntan på något nytt projekt.
Hej Stina! Vad kul att du också åkte till Den Gamla Möllegården och blev nöjd med dina inköp! Hennes alpackor är lite utomjordiska på något sätt, inte riktigt verkliga. Skumt! Jag ville bara ta hem en och mysa med i soffan. De är tyvärr inte så gosiga av sig... :-)
Hej!
SvaraRaderaDin Greenfield Cardigan är jättefin och sitter jättebra på dig! (Du kanske väger mer än du vill, men du är jättefin och ser verkligen inte ut att behöva gå ner i vikt. För många tankeväckande resonemang /och annat/ om vikt och genus, läser jag http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/, rekommenderas om du inte redan kände till henne. Håller inte med om allt hon skriver men hon får mig att tänka till!)
Jag håller med om att Veera Välimäkis design är otroligt tilltalande - enkelt och "cleant", men ändå otroligt genomtänkta och "designade". Jag tror dock inte att jag skulle kunna ha på mig något av henne förutom sjalarna typ då, för min kropp avviker alltför mycket från hennes för att det skulle kunna funka på mig. Det där är nästan det svåraste av allt när man ska välja mönster att sticka. Finns ju mängder av mönster som är as-fina, men som inte skulle funka med hur jag ser ut, och det är ibland svårt att se det förrän man kan prova tycker jag. Fast jag har väl blivit bättre på det där, med åren...
Apropå åren som går, jag hade hoppats att det skulle bli lättare att fylla år allteftersom. Men just nu tror jag att de där "kärringarna", typ Amelia Adamo, som står och glänser och snackar om hur livet tar ett skutt i 50-årsåldern och hur bra allt blir och att det är nu livet börjar, minsann... BULLSHIT, säger jag bara. Jag ser dock fram emot att bli överbevisad, även om jag är grymt skeptisk.
Jag är faktiskt förvånad själv, över att jag har sådant tålamod med Limakoftan! Vet inte riktigt var det kommer ifrån, har inte haft gott om den varan tidigare. Men jag kör på så länge det känns roligt, och jag kommer inte ha dåligt samvete om jag tröttnar mitt i och låter det bli ett UFO... Stickning är mitt nöje, min hobby, mitt, mitt mitt, och jag bestämmer och tar inte hänsyn till någon annan överhuvudtaget när det gäller stickning. Är det inte roligt så kan det kvitta! :-) Jag ser fram emot att sticka med Drops Cotton Viscose i samma färg på Limakoftan, tror det är därför det fortfarande är roligt trots flera upprepningar!
Har svärfar på besök i helgen, och han är på ret-humör, dvs han droppar kommentarer som är medvetet fördomsfulla bara för att han vet att jag går igång på det. Men jag tänker inte nappa idag, jag sätter mig över det! ;-) Jag gillar min svärfar jättemycket, och han gillar mig med, men ibland måste jag skicka ut honom och maken att göra något så jag får pysa av mig... (Nu har jag skickat ner dem i TVrummet för att spela Xbox kinnect, min och makens julklapp till oss själva i år! Jätteroligt! Och jag ska köpa mig ett zumbaspel, eller kanske ett vanligt dansspel, och försöka ta tag i det här med regelbunden träning i och med detta. Oh shit, nu har jag sagt det till någon, så nu måste jag väl stå för det! Suck, hatar träning och att bli svettig...)
Vad härligt det där vita garnet ser ut förresten!
Ha det gott! /Blenda
Superfin kofta sitter snyggt på dig som inte alls har några 4 ton!
SvaraRaderaOj froggeri-frogg bort med den?!
Jag önskar att jag under 2012 blir förtrollad och får tålamodet att sticka tröjor och koftor!