Väldigt spännande tävling

Och vad skall detta bli? Mystiskt...



Ovan håller Storapan upp alstren strax innan avmaskning...

Mera grejor på G...

... men inget klart... en massa WIPs och UFOs, men inga FOs... Har nästan stickat klart den här från Custom Knits, men som synes nedan är ärmarna kvar att göra, och när jag började med den ena armen blev det ett hål under ärmhålet, ett hål som måste sys ihop, och det gillar jag inte. Jag lider svårt av en stickningsperfektionism som inte är helt normal, och måste tvångsmässigt repa upp allt som inte blir fullständigt optimalt. Nu är koftan stickad uppifrån och ned i ett stycke, vilket betyder att i princip hela koftan måste froggas för att jag skall kunna sticka om ärmhålet. Onekligen lättare att bara sy ihop hålet, men det måste mogna lite, typ bearbetas i min hjärna först. Dessutom räckte inte tio nystan Rowans Felted Tweed Chunky, utan minst två nya nystan måste beställas från England för att få till ärm nummer två. Koftan måste sedan blockas utav attan för att se normal ut, och jag misstänker också att den är lite liten. Suck.


Ja, så är min gråa alpackatröja fortfarande långt ifrån klar, sista biten på ärmarna är fortfarande ostickade... Det är hög tid att få till ett par FOs...


Fick hem en lapp från skolan igår, från mellanapans militäriska och hysteriska gympalärare:
"Er son har missat att ha med funktionella ombyteskläder till idrotten tre gånger den här terminen blablablablablablablabla...". Det är få företeelser jag har så svårt för som för gympalärare, skulle vara säkerhetspersonalen på Sydneys flygplats då, som tog mina rundstickor... Fick väldig lust att på lappens baksida informera Herr Diktator Gymnastiklärare om att listan över saker jag har att komma ihåg och hålla reda på varje dag är ca 157 punkter lång. Och att mellanapans gympapåse hamnar någonstans runt punkt 156. Dvs han kommer att glömma gympapåsen massor av gånger innan sommarlovet och varken han eller jag kommer att tycka att det är ett problem att ojja över.

Ny bild överst på bloggen :-)))))) Fotomodellen är en liten koala från Sydney Zoo. Fotografen var mellanapan!

En liten pojke

En liten pojke vaknade en natt. Med buller och bång klättrar han ur sin fiskebåtssäng och rumlar ut i hallen, sömndruckna men bestämda steg mot vårt sovrum. Han stannar upp och svajar lätt vid min säng, gnäller lite "ja och ja, jag vet inte, har drömt, inte, inte, ja, jag...).. "Kom", säger jag och lyfter upp honom, han är kall mot min kropp, han har sovit utan täcke i sin säng. Han makar sig nära, nära mej och lägger sin hand på min kind och klappar försiktigt, men sina ögon slutna. Sedan ligger han helt stilla, sin hand vilande mot min axel. Alltid så full av spring på dagen, nu helt avslappnad och tung. Jag ligger still och bara njuter av hans närvaro, han andetag, hans snusande, hans doft, hans mjuka hår, medans jag försöker somna om. Alldeles nyss var han nyfödd och en liten plutt, nu är han en stor liten kille som vet det mesta om det mesta. I sömnen säger han: "Mamma?", "Mmmmm", svarar jag; tänker att nu vill han ha ett vattenglas eller att jag skall följa med honom på toaletten, och jag känner mej så trött, så trött, jag orkar inte gå upp. Sedan fortsätter han, liksom i sömnen: "Mamma, jag älskar dej". "Och jag dej" mumlar jag. Sedan somnar vi båda om.

De bästa ögonblicken i livet kan inte köpas för pengar och de kommer till en när man minst anar.