fredag 30 november 2012

tisdag 27 november 2012

Aporna går på bh-bandsskolan


Bh-band med tillhörande bh:ar.

Official confession: Mina två äldsta apor går i bh-bandsskolan. Så här skrev vår lokaltidning om denna friskola den 26 november 2012. Det togs också upp i SvD (eller var det DN?) samma dag.

Synliga bh-band ska ha orsakat kvarsittning. Nu utreder Skolinspektionen Internationella engelska skolan i Uppsala. Skolinspektionen utreder nu disciplinära åtgärder på Internationella engelska skolan i Uppsala, efter att en anmälan gjorts. Skolan ska nu bemöta påståenden om att elever prickas för synliga bh-band eller om de tilltalar lärare med förnamn. Prickarna kan sedan leda till kvarsittning. Skolan ska också svara på frågan om det stämmer att elever kan tvingas till extraundervisning om de fått lägsta betyg i ett prov eller läxförhör.

De lokala tv-nyheterna fortsatte vidare med att konstatera att eleverna kränktes dagligen, då de behöver följa strikta regler och då avvikelser mot desamma leder till en "behavioural notice" och om man får för många sådana, till kvarsittning.

Kanske har jag blivit gammal. Konservativ. Men jag tycker det är helt ok att ha regler för hur man skall vara klädd i skolan. På bh-bandsskolan får inte tjejerna skall ha synliga bh-band och inte kortare kjol än 10 cm ovanför knäet. Pojkarna skall inte ha häng och skylta med sina kalsonger. Inga kepsar eller hoods. Det finns andra platser där detta är ok, till exempel på fester, hemma, hos kompisar, på stranden... Jag har inte baddräkt eller pyjamas på jobbet. Inte heller visar jag mina trosor. Är det kränkande att inte få visa kalsongerna på skolan? Vidare tilltalar man lärare med Mr/Mrs eller Miss. Lärarna tilltalar eleverna med förnamn. Alla använder en respektfull ton mot varandra. Man säger God Morgon när man möts i korridoren. Är det kränkande?

Skolan har mycket bra resultat i de internationella proven. Fjolårets nior var samtliga behöriga att söka teoretiska linjer på gymnasiet, ett resultat som endast 68 av landets 1700 högstadier nådde. Och detta beror inte på att bh-bandsskolan har ett specifikt upptag av extremt brighta elever med hysteriskt akademiska professors-föräldrar. Det är "vanliga" barn som går där. En stor del är elever från invandrarfamiljer. Men skolan ha ett motto: "No child left behind". Vilket innebär att om man har fått underkänt på ett prov, för att man inte förstått eller för att man missat något, då får man extra hjälp. Tills man nått de mål Skolverket satt upp. Samtliga lärare erbjuder extra tid, "tutorials" varje vecka på eftermiddagarna, för dem som behöver (eller för dem som bara vill, för att man tycker matte är extra kul). Och det kan man ju kalla att bli "tvingad till extraundervisning". Vilket fruktansvärt öde... Att bli tvingade till undervisning... Hua... Men varför är man i skolan? Vad det inte för att man skulle studera och lära sig? Koncentrerat i en lugn miljö? Skall lärarna vara kompetenta pedagoger och ägna sig åt undervisning, eller skall de vara elevernas kompisar?

Jag frågade aporna vad det tyckte om anmälan till Skolinspektionen. De är båda två stolta över sin skola. Och över reglerna. De tycker mycket om sina lärare och de gillar att det är lugn och ro. Gillar att de får raka besked om vad som förväntas och vad som behöver jobbas mera med. När de missat någon del på något prov, så har de fått veta vad de behöver öva mera på, och sedan bli det ett nytt prov, oftast muntligt. Som Storapan sa: "Hur kan extraundervisning tolkas som ett straff? Det är man ju glad för ju?". Vad gäller bh-bandsskolan så får man alla regler förklarat för sig vid start. Om man inte gillar dem, så väljer man förslagsvis en annan skola. Där man kan glida runt med häng i brallan, tugga tuggummi och sms:a kompisar under lektionstid. Det kunde man göra på Storapans tidigare skola, och då var det bara ett mellanstadium. Eller så kunde man sitta och rapa på sin bänkkamrat, varje dag i ett år. Fritt fram liksom, utan konsekvenser.

Nu bums med det samma omedelbart

Needled kommer med en ny bok, den 3 december. Jag tycker hon gör så mycket fint. Blir alldeles matt ibland, faktiskt. Som jag förstår det skall det avslöjas i boken hur man gör sådana här, "wheelhouse buttons". Åh, såååå snygga. Nu vill jag också göra sådana. NU. Någon som vet någon bra knapp-görar-bok?

Men så himla snygga. Från Needled.

Mammas nya bebis

Han heter Itachi, vilket typ betyder gerbil på japanska. Väldigt söt. Och endast en tredjedel så stor som Ippo och Suna. Ja, han är bara 7 veckor :-)))) Det går att få de ganska så revirhävdande gerbilerna att acceptera en ny vän. Om det är en liten bebis! Vi satte Itachi i en liten gallerbur i den stora buren, så att de fick hälsa på varandra genom gallret, lite försiktigt. Sedan bytte vi plats, så att de äldre herrarna fick sitta i lilla buren och Itachi fick springa fritt i den stora, runtomkring den lilla. Sedan bytte vi plats ett par gånger så att deras respektive doft spreds över hela reviret. Efter ett dygn lyfte vi bort den lilla buren och de fick träffas på riktigt. Ippo, han som tidigare stått lägst i rang, markerade lite genom att stampa med bakbenen: 'Jag är större än du, stick och brinn!'. Men när Itachi la sig ned och var underdånig, vart det inga problem. Nu sover de alla tre tillsammans i sitt lilla hus!
Gerbiler är det roligaste som finns! Jag kommer alltid att ha gerbiler hemma!

Ett par svarta stråk går upp runt ögonen, så det ser ut som om han har ögonbryn!
Handtam, men snabb. Snabbare än jag och min kamera...
Mammas lilla gull.

söndag 25 november 2012

Tiramisu och udda maskor

Tiramisu. Jag säger bara det. Världens godast efterrätt. Italiensk, förstås. Allt italienarna hittar på i köket är världens godaste. Min personliga åsikt är att vad gäller kulinariska höjder kan Frankrike slänga sig i väggen. Tiramisu är också en fiffig efterrätt då aporna, och barn i allmänhet, inte gillar den eftersom kexen doppas i kaffe och mascarponekrämen innehållet inte så lite konjak. Moi behöver således endast slåss med Sengångaren om den största biten. Dock uppstår ett problem... Varje paket med savoiardikex innehåller 24 kex. Det blir 8 kex över efter en omgång tiramisu. Dessutom kräver mitt recept 1 1/2 burk mascarpone ost, varför man får en halv burk över efter en omgång tiramisu. Frågan uppstår då, hur många omgångar tiramisu måste jag göra för att det skall gå jämnt ut, det vill säga, att jag står där utan resterande mascarpone ost eller savoiardikex? Det blir liksom en ond cirkel där man bara måste fortsätta att göra tiramisu på tiramisu på tiramisu. Det är jättejobbigt! :-))))

 Här kommer mitt favoritrecept på tiramisu. Stickbloggen har blivit en matblogg! :-)))

3 stora ägg
6 msk strösocker
4 msk konjak
1 1/2 paket a´ 225 g mascarpone ost
16 savoiardikex
3 dl starkt kallt kaffe
2 msk kakao


Koka kaffe och kyl. Dela äggen, vispa äggulor och socker till fint fluff. Tillsätt konjak och mascarpone ost försiktigt genom att vispa med elvispens lägsta hastighet. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd försiktigt ned dem i mascarponekrämen. Häll kaffet i en vid skål och doppa snabbt ena sidan av varje kex och lägg sedan kexen i botten på en form. Fyll hela botten av formen med doppade kex, häll sedan på hälften av mascarponekrämen. Gör ett lager till, avsluta alltså med ett lager kräm. Ställ in i kylen och låt stå ca 12 timmar. Pudra över kakao vid servering.

Denna lilla goding kan man andas in på två sekunder.

Åtta udda och sorgliga savoiardikex.

På stickorna nu (och snart klar!) är en Nanook. Verkar lovande :-))) Men hur glad blir man när man ser sånt här??? Mitt på ryggen??? VAR kom de ifrån???






torsdag 22 november 2012

Ormen i mitt liv

Nyömsad och urtjusig Fire gillar sin nya inredning. Han är världens mysigaste orm.

onsdag 21 november 2012

Att ha skjutit en dront till

För ett år sedan sköt jag en dront. Nu har jag minsann skjutit en till... För mot förmodan har jag och Finnair kommit överens. Vi hade en tvist som jag tog till ARN och där ARN beslutade till min fördel. Efter vidare förhandlingar har nu Finnair gått oss tillmötes i form av ett presentkort som gäller på deras flighter på samma summa. Vi är jättenöjda och det har varit riktigt trevligt att ha en dialog med Finnair. Artigt, belevat och allmänt trevligt. Wohoho, nästa gång vi reser, så blir det med Finnair igen! Skönt att ha löst den här tvisten, för jag gillar Finnair. Allt runt omkring den förra resan, personal och allt, var jättebra. Till och med jag som är inte så lite flygrädd tycker att de är ett toppen flygbolag  :-))) Hmmm, skall kolla upp deras destinationer... :-) Moi mycket glad idag!


tisdag 20 november 2012

Min Pärla

Jag känner en pärla. Hon bor i ett fint stort hus och håller till i sitt kök ibland och bakar underbart goda ting och lagar fantastiskt smaskig mat. Pärlan är en av de snällaste jag vet. Hon introducerade mig till Pärlans Konfektyr i Stockholm, eller snarare till deras underbara kolor. Och idag på posten kom en bok om Pärlans Konfektyr, från min lilla egna pärla :-))) En underbar bok, med massor av kola- och kakrecept, tips på jazzlåtar och instruktioner på hur man gör sin egna 1940-tals frisyr. Lite uppiggning till mig tror jag som ligger hemma och är totalt urlakad. Tack finaste finaste K! :-))))

Boken. Jättefin.
Superfin layout. Och underbara recept på bland annat polkakola.
Eller recept på tartalletter. Underbart.

söndag 18 november 2012

Nytt garn och mandarinsäsong

Jag kunde inte låta bli att pröva Filtmakeriets garn. Köpte två härvor vit finull. Det blev lite dyrt, tyckte jag... Men, men, det är kvalité och svensktillverkat, och garnet luktar FÅR och är alldeles underbart fett. Har tvättat härvorna och ny skall de bli nystan. Funderar på en poncho, men då behöver jag nog fylla på med ännu en härva eller två.
Och sedan kunde jag inte låta bli lite grisrosa Cascade 220 Heathers, ett av mina favoritgarn. Det skall nog bli en kofta vad det lider.

Från Filtmakeriet.
Från Garnkorgen.

Sedan är ju den där säsongen här. Igen. Den där säsongen då jag köper kilo efter kilo efter kilo efter kilo med mandariner. Och sedan ser det ut så här morgonen efter när jag stiger upp. "Vi har sparat mandarin åt dig mamma!".

Dagen efter inköp av 5 kilo mandariner.

Och så hittar man sådana här spår överallt. "Släng skalen i soporna, pojkar!" verkar inte riktigt gå in och fastna på något enda neuron i hjärnan på de små aporna.

torsdag 15 november 2012

Flera vantar för kalla händer

Ytterligare ett par lovikkavantar är klara. De var en beställning från min söta lilla brorsdotter. Garnet och mönstret kom från Järbo och stickor 5.5 mm.

 

 

Jag lyckades till och med brodera dem, fastän brodera inte är något som jag kan hantera över huvud taget. Bara enkla korsstygn, men ändå...

Woho, korsstygn!
 
Tummarna blev bättre den här gången också. Inga hål! :-))) Jag tog upp rejält med extra maskor och sedan tog jag ihop dem på första och andra varvet. Sedan använde jag 1 mm tunnare stickor också, de två första varven, och det var en himla bra idé. Det verkar som om den lilla damen i fråga blev nöjd också! 

Inga hål vid tummen.

Det är hårt arbeta att sticka lovikkavantar! Man får ta i för kung och fosterland ibland, det är ett under att jag inte brutit av stickorna. Fick en stick-valk på lillfingret på kuppen. Arbetsskada?

Lillfingervalk. Ursäkta att bilden är lite suddig.

Mina egna lovikkavantar blev utan broderi. Hade stora planer, men lade ned. Kanske måste jag gå en inspirerande kurs i att brodera på ull?

Mina varma lovikkavantar.

När jag stickar i soffan har jag sällis av mina gerbiler. De är väldigt nyfikna och fulla med upptåg. De gillar att gnaga på kabeln mellan stickorna på mina rundstickor. Knix, säger det, så är kabeln av. Då får man köpa ny kabel :-)))

Min fina lilla Suna. En riktig liten gosegris. Han skall aldrig bli en Mendel.

söndag 11 november 2012

Råttan Mendel

För ett antal år sedan läste jag en vansinnigt rolig artikel från the Onion som handlade om råttan Mendel. En labråtta som används till lite allt möjligt :-)))) Antar att det kanske inte är så kul för alla läsare, men har man varit i "branschen" är denna artikel mycket rolig. Så, nedan följer artikeln om Mendel the rat. Och så presenterar jag min egen Mendel-råtta. Den skall till Australien. Till en vän som gillar råttor.

Underfunded Scientists Force Lipstick-Covered Rat With Cancer To Run Through Maze

Onion June 12, 2009 Issue 45-24

Mendel the rat.

SONOMA, CA—Scientists at the severely underfunded HLM Research Laboratories announced plans Monday to have the facility's one remaining rat, Mendel, now cancer-ridden and covered in lipstick, run through a maze several hundred times.
Head researcher Dr. Linda Cho said that since the lab's $5.6 million budget was slashed by 90 percent last winter, Mendel, a blind 1-year-old albino Norwegian rat with advanced non-Hodgkin's lymphoma, has served as the subject for every experiment the lab has performed.
"The first few data sets were rendered null by Mendel's widely varying maze-completion times, which ranged from three seconds to two hours and 45 minutes," Cho said. "We think the confounding variable may have been the 5 cc injection of oven cleaner, a substance with the potential to interact with the residual methamphetamine-cocaine concoction still in his system."
"Although he seems to have reached equilibrium, in a manner of speaking," Cho continued. "We're confident that we'll be able to gather some useable data once we take the electrode out of his dopamine pathway and reattach the top of his skull."
Cho said that subsequent trials will have to be statistically corrected because of a malfunction with the maze, which now shocks the rat with 6,000 volts of electricity the entire time it is in contact with the apparatus. And, after a maze collapse last week, Mendel will also serve as the default subject of a paraplegia study.
Fortunately, following the insertion of an experimental norepinephrine implant in May, the rat no longer requires sleep, making it "ideal" for around-the-clock testing.
"We'd prefer to take six weeks to run the trials, but our current fiscal situation demands that Mendel run the maze 9,000 times in 72 hours," Cho said. "We will have more time to run experiments on him—her? I'm sorry, Mendel's gender has been manipulated so many times. In any event, we will have some more funding coming in from the Johnson & Johnson company since we agreed to study the mammalian limits of organic hand-soap consumption."
"Obviously, there are a great many things to sort out," Cho said. "But once we determine whether it's the loud, sudden noises or the seizure-inducing strobe lights causing Mendel's massive stress-related weight gain, then we'll really be able to start making strides forward in the field of oncological-cosmetic-stem-cell-drug-rehabilitation-acute-hallucinatory-psychoses research."
"Of course, we'll have to get him out of the hyperbaric chamber first," Cho added.
When pressed about cruelty accusations from animal rights groups over the near-constant battery of tests the rat has been subjected to, Cho dismissed such claims, saying that Mendel is being treated "in a perfectly humane manner."
"She has been kept as comfortable as possible, given the nature of animal-based lab research," Cho said. "Not that any living organism pumped full of that much serotonin could possibly be having a bad time."
While many have said that the testing at HLM Laboratories is a torturous exercise with no conceivable real-world applications, others feel that the experiments could open up new treatment options for humans.
"This gives cancer patients like myself so much hope," said a lipstick-smeared Julia (née James) Yewell of Lockhart, TX after consuming a large amount of cocaine. "I think that everything—oops, blacked out there for a minute—I think that everything is going to be all right."

Så, min Mendel-råtta. Mönster på Ravelry. Jag stickade i lite bomullsgarnsrester jag hade hemma. Det blev världens bästa bokmärke! :-)))

Min Mendel.
En rått-platt.

fredag 9 november 2012

En mysse

En vintermössa till Sengångaren. Mönster från 40% fringe 60% face. Hon har stickat mössan fram och tillbaka på raka stickor, det gick förstås lika bra att sticka den på rundstickor. Sengångaren har tappat bort sin gamla mössa som jag stickade förra året. Sengångaren är som Storapan, en vacker dag får de inte ens med sig sitt egna huvud hem från jobbet/skolan. Mössa är iallafall stickad i ett av mina favoritgarn, Cascade Yarns, Cascade 220 Heathers. Det är 100% ull, men himla lent och mjukt. Och underbart roligt att sticka med. Det delar sig inte, kommer inte att noppra sig och alla maskor blir så jämna och fina. Det ser nästan maskinstickat ut, vilken lycka!:-)))

Prövade något himla kul! Gå till drawastickman och gör din egna Stickman! Det finns två historier man kan rita i. Skojsigt! :-)))

Med dubbelvikt kant om det är kallt om öronen.
Med pös, om man vill vara cool. Och det vill man ju.

torsdag 8 november 2012

Något att tänka på. Om man vill.


Garngodis

Kan inte, inte, inte låta bli att köpa nytt garn. Det här är inte bra, jag hade sagt åt mig själv att inte köpa mera. Men så ville lilla brorsdottern ha lovikkavantar, och då behövde jag köpa ett gäng med små supersöta nystan från Järbo, små men många färger. För broderierna. Och mera lovikkagarn. Till vantarna. Och sedan kände jag att det rosa Heavens Hand piggade upp lite. Och det gjorde det. Onekligen.  

Angående överpositiva människor, så tror jag, baserat på kommentarerna på mitt förra inlägg och på diskussioner irl, att det måste vara antingen en personlighetsstörning, eller att de så gärna vill att det skall vara så där bra. Och om man bara låtsas jättemycket, så blir det så där fint, så är det så underbart. Ja, jag, född pessimist (eller snarare realist), jag köper det inte. Skall sluta att läsa de där verklighetsfrånvända bloggarna, för igår hette det också Att vara pepp för en onsdag. Och i förrgår kunde man vara tisdagsglad. Herregud, jag vägrar att vara tisdagsglad. Speciellt i november.

Nu kör vi den här underbara garndagen tjejer (och i förekommande fall killar)! :-)

Smågodis.
Storgodis.

tisdag 6 november 2012

Irritationsmoment

Fastän man försöker anpassa sig till världen, och stå över alla irritationsmoment i vardagen som egentligen inte spelar någon som helst roll, är det ett par saker, återkommande saker, som stör mitt annars så goda humör.

1. Nätsidereklam
Oftare och oftare springer jag på reklam på olika sidor som jag besöker, t ex Svenska Dagbladet. Reklam som ligger som en sida ovanför sidan som jag vill läsa på, och som inte går att klicka bort. Ofta finns det ju ett litet mikroskopiskt kryss i nedre vänstra hörnet på reklamsidan: "Klicka här för att stänga reklamen". Men ibland finns inget att göra för att komma förbi reklamsidan. Den följer också med när man försöker skrolla ned. Den är liksom tidsinställd och försvinner när de som bestämmer (oklart vem, men typ Storebror) anser att jag hunnit läsa deras viktiga budskap. Ofta är det dessutom IKEA-reklam. Jag blir galen. All annan reklam kan man värja sig emot, byta kanal, stänga av radion, vända sida (som kungen). I detta fall ockuperas MIN dataskärm av reklam som jag inte vill ha. På en sida jag vill kunna läsa.

2. Nu kör vi denna måndag
Jag är trött. Jättetrött. Så trött att jag liksom gått sönder och för närvarande är hemma och försöker limma ihop alla bitarna på rätt plats (hjärnan... nu skall vi se... vart skall den vara... och oj, här ligger två fötter och en lever, hmmm, vart skall vi limma fast den här handen?...) Kanske är det därför som jag irriterar mig på alla klämkäcka bloggar (varför läser jag dem?), som verkar skrivas av nypåsatta, alternativt nyfrälsta, energiknippen. Exempel "Att vara någons fru". Inläggen består av idel positiva superlativ, ofta kopplade till veckodagen, typ Idag kör jag världens bästa fredag, Pepp på er denna bästaste av höst-tisdagar eller Lördagskänslan ger mig ett lyckorus i bröstet. Lyckorus i bröstet? Jag kan faktiskt inte minnas när jag fick lyckorus i bröstet av att det var lördag? Eller från blogginlägg på morgonen, Nu kickar vi igång den här dagen, eller Nu gör vi den här underbara torsdagen. Göra en torsdag??? VARIFRÅN kommer energin? Tabletter? Isåfall vill jag också ha. Många. För jag orkar knappt kräla ur sängen.
 
3. Homofobi
Har gjort jättespännande observation. Det är inte ok att någonstans, än möjligen hemma i sin egna låsta och mörka garderob, andas något som kan tolkas som invandrarkritiskt. I princip får man inte ha sin ungdoms gamla Tintinböcker i bokhyllan, för då är man omedelbart rasist. Däremot är det fortfarande helt möjligt att utan några som helst problem ventilera både homofoba och antifeministiska åsikter. Fastän diskrimineringslagen omfattar både etnisk tillhörighet, kön och sexuell läggning. Jag kan konstatera att det inte nämns med många ord i den annars så omfattande rapporteringen från valet i USA, att Mitt Romney är en homofob och dessutom rör sig runt svenskt 1930-tal vad gäller synen på jämställdhet och kvinnors rättigheter. Om Herr Romney hade sagt att han tyckte att färgade människor inte borde få gifta sig och skaffa barn, vad hade svenska medier gjort då? Jag tror de hade skrivit om det. Jag tror det.


Fin barn-garn-bok. Den kommer Storapan att uppskatta i julklapp. Not.
På stickorna. Mönster på muddar från Pysselfarmor.

söndag 4 november 2012

Att ha fått färdigt den andra EZ Surprise baby jacket

Tack för tips om tummar! Det blir till att lägga upp extra maskor nästa gång, och ta ihop snabbt som attan på första varvet. Sedan gäller det väl som alltid, att öva, öva, öva och åter öva. Mina gråa lovikkavantar är "ihop-fusk-sydda" nu iallafall. Det blev ok. Nu skall de bara broderas lite på också.

Efter sju svåra år så blev de maskorna som skall tas upp (och hamna framtill) tillräckligt snygga för att andra EZ koftan skulle kunna ges bort. Jag älskar verkligen konstruktionen på den här koftan, skulle kunna sticka hur många som helst. Men nu vankas det inte flera bebisar i vänkretsen på ett tag. Så vitt jag vet. Den vita är stickad i Drops Lima, med 21 maskor/10 cm, medans den röd-gråa är stickad i Viking Alpaca Sport med 23 maskor, så den vita är lite större. Lite extra större i verkligheten faktiskt, än vad som syns på bilden.

Till en kommande vinterbebis.
Upplagda maskor, blev snyggt till slut.
Den röd-gråa koftan passar till nyfödd/3 månader och den vita till 3/6 månader.
Fina blommiga träknappar från Yll och Tyll.

När jag ger bort något stickat brukar jag, lite pretto sådär, skicka med lite extra garn och knapp om olyckan skulle vara framme. Och vad passar då bättre, när man har oceaner av tid, än att vika ett litet origami-kuvert att stoppa garnsnutten i. Jag är jätteförtjust i origami, men är inte duktig alls på att vika. Antar att man behöver öva en del... På det också. Lyckades iallafall med hjälp av denna briljanta bok vika två sorters kuvert för att stoppa en garnsnutt och en knapp i.

Bästa Origami-boken.
Variant 1 på ett litet kuvert.
Variant 2 på litet kuvert.

fredag 2 november 2012

Att inte jaga upp sig över små småsaker

Jag brukar inte sticka vantar, speciellt inte innan jag började med magic loop, för då led jag ständigt av second-mitten-syndrome. Ett annat skäl är att jag alltid får dessa småhål i skarven mellan tummen och handen. Och jag avskyr småhål i stickningen, det skall se jämt och fint ut, annars blir jag galen. Och så läser man alla dessa stickbloggar där folk stickar vantar i parti och minut, men inte ett ord nämns om dessa eländiga småhål... Är det bara jag? Hur skall man göra när man tar tag i tum-maskorna för att det inte skall bli små eländiga hål på vardera sidan? Hur gör folk?
Men så såg jag ett skojigt vantmönster på Räta och Aviga Händelser, som jag fick testa! :-) Här stickas liksom tummen snurrad, så en av kanterna där dessa eländiga småhål kan uppstå, stickas tillsammans med handen och inga småhål uppstår där. Men på andra sidan, blir det ju problem förstås, när tummen skall stickas...

Varma och goa.
Eländiga och fula småhål.
Jag gillade verkligen denna vant-variant och kommer att sticka flera dylika, man behöver ju vantar, tyvärr. Stickade i Järbos Lovikka och stickor 5 mm. Det var lite litet, jag har fått träningsvärk av att riktigt slåss med en del ihoptagningar... Konstigt att inte trästickorna gick av! :-)) Nästa gång får det bli 5.5-6 mm. Nu skall vantarna blockas och broderas, tänkte jag, sedan får de återkomma i bild.