En liten pojke

En liten pojke vaknade en natt. Med buller och bång klättrar han ur sin fiskebåtssäng och rumlar ut i hallen, sömndruckna men bestämda steg mot vårt sovrum. Han stannar upp och svajar lätt vid min säng, gnäller lite "ja och ja, jag vet inte, har drömt, inte, inte, ja, jag...).. "Kom", säger jag och lyfter upp honom, han är kall mot min kropp, han har sovit utan täcke i sin säng. Han makar sig nära, nära mej och lägger sin hand på min kind och klappar försiktigt, men sina ögon slutna. Sedan ligger han helt stilla, sin hand vilande mot min axel. Alltid så full av spring på dagen, nu helt avslappnad och tung. Jag ligger still och bara njuter av hans närvaro, han andetag, hans snusande, hans doft, hans mjuka hår, medans jag försöker somna om. Alldeles nyss var han nyfödd och en liten plutt, nu är han en stor liten kille som vet det mesta om det mesta. I sömnen säger han: "Mamma?", "Mmmmm", svarar jag; tänker att nu vill han ha ett vattenglas eller att jag skall följa med honom på toaletten, och jag känner mej så trött, så trött, jag orkar inte gå upp. Sedan fortsätter han, liksom i sömnen: "Mamma, jag älskar dej". "Och jag dej" mumlar jag. Sedan somnar vi båda om.

De bästa ögonblicken i livet kan inte köpas för pengar och de kommer till en när man minst anar.