söndag 24 november 2013

Puh!

Nu. Äntligen. En massa saker är nu klara. Puh! Här ligger blockningshögen och väntar. Väntar på att jag skall luska ut hur man blockar gosigt luktande vått ylle när man har två ylletokiga kissar hemma. Misstänker att de inte kommer att lämna mina alster ifred. Hmmm...

Sjal och Rödluvans luva
Jävulskofta och babykofta.


När man är färdig med en sådan massa projekt, får man börja på något nytt. Tänker mig en enkel och snabb mössa till mig själv i Rowans nya garn, Alpaca Colour.

Mössa till moi.

Tänkte också virka några jul-glasunderlägg. Bland annat en tomte till min bror. Fastän jag vet att jag inte tycker om att virka. Speciellt inte med trögt och tråkigt bomullsgarn. Det är Paris från Drops. Suuuuuuuuugigt garn som delar sig hela tiden. Stön, varför gör jag så här mot mig själv?

Sugigt jul-glasunderlägg.

lördag 23 november 2013

Lussebulledeg eller min mage?

Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Lussebulledeg eller min mage? Alltså, jag vet inte riktigt???

En Zooskötare har fått en Sunshine award


Jag har fått en Sunshine Award från Knit by Heidi! :-)))))
Reglerna är följande:
- Använd Sunshine Award loggan i inlägget.
- Länka till den som nominerade dig.
- Skriv 10 saker om dig själv.
- Nominera 10 bloggare som inspirerar och förgyller tillvaron i bloggvärlden.
- Lämna en kommentar på dessa bloggares sida.

Ok, 10 saker om mig!

1. Jag gillar att resa. Jättemycket. Att resa töjer mina mentala gränser och motarbetar fobier. Om jag inte reste skulle min värld långsamt krympa och jag skulle tillslut bara vilja bo i en madrasserad och ljudisolerad liten skrubb.

2. Jag gillar godis och choklad. Jättemycket. Och Cola och chips och ostbågar. Och nötter. Och kex och kakor och bullar. Tårtor och glass. Därför bantar jag också konstant.

3. Tidigare gillade jag inte djur så mycket, om de inte låg tillagade på min tallrik. Nu kan jag tänka mig att äta mindre med djur (=kött) och istället har jag blivit med flera husdjur. Tidigare var jag inte så förtjust i människor heller, faktiskt. De flesta människor är jäkligt jobbiga. Men så har jag med åren faktiskt träffat på en och annan människa som är ok. De flesta av dessa är dock män märkligt nog. Det är Guds ironi att jag är totalt omringad av män i mitt liv, eftersom jag verkligen inte gillar män.

4. Jag är lite av en typ A människa. Kort stubin. Som tutar på minst en galning i trafiken varje gång jag kör bil själv. Folk är verkligen idioter i trafiken och en del tror dessutom att de skall tränga sig före mig. Men. Det. Går. Inte.

5. Jag gillar True Crime böcker. Gillar att läsa om lik, skelett och läskiga styckmord. True Crime böcker med många autentiska bilder i är bäst. Älskar Leif GW Persson också. Om hans fru lämnar honom får han bo hos oss. Det finns alltid plats på zoo:et för ett djur till... :-))

6. Älskar Colin Firth också. Och George Michael.

7. Jag gillar rättvisa. Problemet är att livet och världen inte är rättvis. Så jag är ganska så upptagen mest hela tiden med att försöka göra livet rättvist. Mest för andra, ibland också för mig själv. Det är rätt jobbigt och tar mycket energi. Lite av en grottekvarn.

8. Jag älskar Japan. Japan har tagit mig med storm. Två långa resor har vi lyckats få till och jag bara älskar det mest med det landet. Det är så skönt att få känna sig uppriktigt omhändertagen, för det gör jag som gäst i Japan. Det enda som kan störa mig är att japaner cyklar ohämmat på trottoarerna och de röker jättemycket, överallt. Och att de äter allt på djuren, typ knaperstekta senor och friterad grislunga.

9. Jag gillar inte att bada i typ kalla hav och kalla bassänger. Jag badar bara om det är minst 28 grader varmt i vattnet. Fryser jämt, sommar som vinter, och måste alltid vara i solen. Därför ger jag inte så mycket för vårt svenska klimat... Nu t ex vore det ju läge att gå i ide. Avskyr vinter och snö. Och skidor och skridskor. Avskyr vintersport. Avskyr egentligen sport rent generellt.

10. Jag älskar att sova. Och vila. När jag inte är med aporna, jobbar, läser, reser eller stickar, så sover jag. När jag är ledig så sover nästan 24 timmar om dygnet.

Åsså 10 nya nomineringar av bloggar jag läser och blir glad!

Why keep to one project?
Tålamodspåsen
mc-chick som sticks
Mams mums och mys
Sticka - på landet
Emmas dagar
Queens mudd
Stina
med nål och tråd
Blendas betraktelser


lördag 9 november 2013

Jag stickar på ett ufo

Tog resolut upp det sticke som låg längst ned i korgen. Det är en avlång sjal med lite mönster bara i kanten och som jag stickar med Colinette. Den har potential att bli super när den är klar och det är ca 20% kvar. Och nu är jag igång och stickar på ett ufo. Extremt tillfredsställande.
Annars? Trött. Känns som om 40 är det nya 80... Eller nåt...

Svårt att fota rött.

söndag 3 november 2013

Hur man väljer att uttrycka sig

Det fanns så klart kräkpåsar på flyget. Men det hette inte "kräkpåse" utan "In a while you will feel fine"-bag. Vilket lät mycket mysigare! Det kunde ha stått "Spy här". Men det stod "In a while you will feel fine"-bag. Himla trevligt. Ibland spelar det stor roll vilka ord man väljer. Rätt ofta, faktiskt.

Spypåse.

lördag 2 november 2013

En evighetsmössa är klar och en resa till Krakow

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Det var med glädjetårar i ögonen som jag trädde nålen genom de åtta sista maskorna i toppen av mössan! Vilket helvetiskt projekt... Jag vet att jag redan tjatat om det, men det tål att upprepas; en avig och en rätt gör att jag aldrig får in något bra flyt, svart garn gör att skumögda jag inget ser och sedan sticka med 2.75 mm i 25 cm... Jezzzuzzz. Men den var till min bror som jag tycker så mycket om, och dessutom lärde jag mig ett par bra saker. Dels att man alltid skall använda tubular cast-on för typ mössor som denna, kanten blir perfekt töjbar och ser väldigt proffsig ut. Det är dessutom inget svårt alls med tubular cast-on. Sedan blev jag positivt överraskad av garnet, för även om jag hade bytt garn två gånger och sedan stickade klart med detta Debbie Bliss garn (Rialto, 4ply), så hade även detta sista garn tendenser till nopp och tov. Men så när jag tvättade upp mössan med lite tvål för att blocka den, då försvann allt nopp och tov och garnet såg väldigt fräscht och glansigt ut. Kan också verkligen rekommendera mönstret :-)) Som grädden på moset blev min bror jättenöjd! Och han har dessutom den trevliga egenskapen att uppskatta ett hantverk. Puss på dig Tittan!

Storapan agerar entusiastisk modell. Blicken är lite zoombie-lik, inte sant? Ser lite ut som om han har blivit tvingad med hot om våld att agera modell, eller hur? Att han liksom blivit brutalt utdragen från sitt rum för att bli fotograferad av en elak mamma? Bärandes en fånig mössa på huvudet som dessutom förstör frisyren?
Mycket nöjd med himla fiffig ihoptagning. Storapan protesterar här ljudligt (Snabba på, åtminstone!).
Eftersom mössan är "lång", kan man variera med dubbelt eller enkelt uppvik.
Närbild på ihoptagningen.
En miljard icke-noppiga maskor...

Så har jag och Storapan varit ute och vimsat i Europa. Jag har idéen att det kan vara nyttigt för dagens unga att se lite andra saker än sin egen dataskärm ibland. Och se hur andra människor har det och har haft det. Ibland tycker jag att många av våra svenska barn är så omhuldade så att de kanske tappar proportionerna i vad som är problem, verkliga problem, och vad som bara är att leva, att vara människa. För att förebygga sådana här tendenser hos mina apor försöker jag visa dem situationer och skeenden som inte är vackra alls, där ondskan har slagit till med kraft och där man kan tala om humanitära katastrofer och verkliga katastrofer. Så det var dags för Storapan och mig att ta en tur till Krakow och sedan vidare till Auschwitz-Birkenau. Jag hade aldrig varit där och det var en mäktig upplevelse för oss båda. Dels så ohyggligt strukturerat och organiserat. En industriell dödsfabrik. Och också så ohyggligt ondskefullt med total brist på alla goda mänskliga egenskaper. Ingen empati. Ingen kärlek. Ingen mänsklighet. Känslan att stå vid rälsen i Birkenau och tänka att här hade jag och de två små aporna fått gå till vänster, och Sengångaren och Storapan till höger. Och sedan hade man aldrig mera sett varandra.

Baracker i Auschwitz.
Ingången till Auschwitz.
Berg av en massa resväskor som människorna hade med sig med sina tillhörigheter i.
Birkenau. Nedbrunna baracker, endast skorstenarna finns kvar.