Igår var jag på stan med min lilla mellanapa. Det är lite lyxigt att bara få vara med EN liten vän, och lyxigt för den lilla apan att ha mamma alldeles för sig själv. Slank in på Yll och Tyll och köpte lite illröd silke alpacka medans det ännu fanns några nystan kvar av denna utgående kvalite. När vi sprang in på Kicks, jag behövde extra-volume-strengthening-super-hydra-collagen-maximum mascara, tittade sig mellanapa sig runt och utbrast: "Jösses, VAD är det här för affär egentligen?". Ja, det kan man verkligen undra. Barnen dör av AIDS i Afrika, medans jag kan välja på 100000000000 olika sorters extra-volume-strenthening-super-hydra-collagen-maximum mascaras :-((((
Innan vi gick hem tittade vi på mumisarna på Gustavianum och så en tur till McDonalds. En pappa där försökte att logiskt argumentera med sin 2-årige son:
- Du måste ha mössa när vi går ut förstår du, det är kallt.
- Nääeee!
- Joho, om du blir kall, kan du bli sjuk, och det vill du väl inte?
- Nääeee!
- Nej, precis, därför skall du ha mössan på! (Pappan sätter på mössan mer eller mindre med våld)
- NEEEEEEEEEEEEEEEJ!!! (Pojken uppbragd och sliter av sig mössan)
- Men hur menar du då då, skall du gå ut utan mössa menar du? (Pappan villrådig)
- Nääeee! (Pojken snyftar och vet varken ut eller in)
- Jaha, men då går vi väl ändå då, så får du väl frysa! (Pappan packar ihop)
- Näääeeee! (Pojken väldigt ledsen i sin vagn och fattar ingenting)
Tydligt och klart att denna pappan inte har läst Barnaboken... TACK GODE GUD säger jag bara för Barnaboken, en klokare samling ord för man leta efter, så enkelt är det. Lika lättad som man blir som förälder (och som barn) av Barnabokens visdomsord, like galen blir man när psykologen Malin Alfvén yttrar sig. Har misstänkt länge att hon kör med samma svar gång efter gång. Den typiska frågan i pretto-tidningen Vi Föräldrar handlar om en mamma med ett barn som inte sover, inte äter och är allmänt svårt att ha med att göra. Och Alfvens typiska svar är alltid detsamma: "Ja, är det inte underbart och fantastiskt med dessa viljestarka barn, som kommer till oss och får oss att titta djupt in i oss själva och fråga oss vem vi egentligen är, dessa barn som uppmanar oss till själslig inventering, och som inte ger sig förräns vi har hittat oss själva". TACK så himla mycket för detta svar, ett riktigt användbart svar när mamman står där klockan tre på natten med en skrikande 2-åring och undrar i vilket svart hål hon skall krypa ned i och bara försvinna.
Dagens garnskörd (det blåa silke alapcka nystanet skall vara till min virkade Totoro, som fortfarande inte är klar, och nystanet Malabrigo worsted färg Torero skall bli en liten mössa):
Och så här går det med mina ärmar till min gråa alpacka tröja. Båda två stickas samtidigt på rundstickor. Men först skall den virkade sjalen bli klar, den är på G, den är på G.
Mmmmm så sugen på semlor man blir.... Och finaste garnet har du köpt! =) Kram på dig vännen!!
SvaraRaderaCOOLA COOLA Paulina! Du är ju helt underbart kreativ, inspirerande och underhållande! Tittade in här som hastigast. Tips från Katarina förstås! Älskar dina sjalar! Lycka till med dina alster och familj! Kramar Pernilla Isberg
SvaraRadera