Nytt garn, nya böcker och första UFO:t ut

Första UFO:t ut är den gråa koftan från Custom Knits... Den är nästan klar, och nu skall jag banne mej sticka färdigt andra ärmen, mera garn har anlänt från England för flera veckor sedan. Jag har smygprovat den lite, och jag misstänker att den är lite liten... Men hur mycket garn skall man behöva pumpa in i en enkel kofta egentligen? Det känns som om den redan väger 4 kg... Nä, jag får hoppas på:

1. Blockning
2. Uttöjningseffekten
3. Allmän viktnedgång (min viktnedgång, alltså).


Jag köpte nytt garn i Marrakech. Det var innan "köpa-nytt-garn-förbudet" trädde i kraft (vilken tur!!!). Det är vad de kallar "kaktus-silke", och jag vet inte riktigt vad det betyder. På nätet finns det ovanligt lite info att hämta. Någon som vet något mera? I vilket fall så är det lyster som heter duga och garnet känns väldigt "silkigt". Jag hoppas på att åtminstone det röda kan bli en sjal vad det lider. Typ om 10 år.


Två godisböcker har jag nu i min ägo. De är vackra och man vill sticka ALLT i dem. Jag blir glad av att bara bläddra i dem och titta på de fantastiska bilderna. De är perfekta om man är i behov av ett "happy moment" som min kloke australienske vän kallar det. Han menar att den stora lyckan finns i de små och korta ögonblicken, t ex kaffe med en vän i solen: "This is a happy moment, enjoy!"

Sommarutflykter och kaffemuggsvärmare

Vi har varit på några roliga sommarutflykter, bl annat till Lasse Åbergs museum i Bålsta. Det är något av en nostalgitrip om man hör till generationen som vaknade upp till Sommarlovsmorgon med Trazan och Banarne. Djungelkojan finns uppbyggd inomhus för barnen att leka i, museet självt rymmer Åbergs Disney-samling, och kaféet har god mat för schyssta priser. Väl värt ett besök, således. Och man kan köpa den roligast disktrasan någonsin där, jag höll på att skratta ihjäl mej. Roligare än så här blir inte en disktrasa.


Ett annat hett tips för skojig utflykt är friluftsmuseet i Svanberga, Vikingabyn Storholmen, inte långt från Norrtälje. En hel vikingaby är uppbyggd där, med många saker att göra, allt från att baka bröd, tova ull, till att lyssna på sagor och titta på vikingalekar. Vikingarna i byn var väldigt trevliga och söta! Speciellt denna dam, hon satt och spann hundull!


Jag låg vaken härom natten och kunde inte somna. Lite olikt mej eftersom jag är en kroniskt trött, utsliten, deprimerad, heltidsarbetande zoo-skötande 70-talist som kan somna när som helst och hur som helst. För att utnyttja den nattliga vakentiden satte jag igång att virka en kaffemuggsvärmare till min sengångare. I dubbel Malabrigo worsted, rester, och med virknål 6 blev det så här klockan halv fem på morgonen. Han har önskat en eftersom det är ett problem att kaffet svalnar för fort när man fikar ute...


Sensommaren och hösten står nu i UFOnas tecken, nu jävlar säger jag bara. De skall bli klara, ett efter ett. Det borde underlätta att garnkontot är slut för länge sedan och kommer inte fyllas på förrän efter nyår, så några pengar till nytt garn finnes icke. ICKE.

Hur man knäpper ett rött alster och om virkandes män

Så, så, tillbaka i cyberspace igen, fastän det var tänkt att det skulle bli en elektronikfri sommar... Men jag kände att jag var tvungen att visa hur det röda alstret blev (se inlägg "Ledsen pippi", 13 juni) och samtidigt visa mamma (som fick nackvärmaren) hur man knäpper (i den händelse instruktion behövs). Nackvärmaren är stickad med star stitches och i Malabrigo worsted. Mönster finns här (Ravelry-länk). Star stiches var en riktigt kul och hjärnbefriad stickning, resultatet blev lite "tjockare" än brukligt, typ lite våffel-känsla.


Vi, jag och min djurpark, har spenderat 3 veckor i Marocko. Det var helt fantastiskt härligt att kuska runt på den marockanska landsbygden, träffa gästvänliga och roliga människor, äta supersmaskig mat och bara njuta av 40-gradig värme. Det blev lite öken och kameler också, här är jag som Lawrence of Arabia :-)))) Ja, jag vet, jag är obeskrivligt cool.


Man såg handarbetande män lite här och var i Marocko, och det var ju lite kul tyckte jag. I Sverige stickar och virkar få män, åtminstone offentligt. Undrar om Sven-Otto Littorin möjligen också har hemliga virk- och stick-lustar som han tillfredsställer i smyg; måhända ett nytt fantastiskt scoop för Aftonbladet?
I Oualidia träffade jag på denne söte man, han satt och virkade en stor rund badrumsmatta. Han satt i skuggan av ett träd och pratade med sina manliga vänner och virkade med sin hemma-täljda virknål (barken var kvar på handtaget!). Vi fick en liten pratstund, han och jag, blandat franska, engelska och teckenspråk.


Ytterligare en handarbetande man, något mindre talför än den förra, sprang jag på i Essauera. Mössorna han gjorde var röda med gröna stjärnor på, som den marockanska flaggan. Han använde bara en sticka, en strumpsticka, som han snodde garnet två varv runt och sedan blev det typ en maska. Det likande inte något som jag sett förut, någon som vet vilken teknik det kan vara? Resultatet såg varken stickat eller virkat ut. Mannen bär i alla fall en Jeballa, ett unisexplagg som var toppensvalkigt att ha på sig!