Tacktal á la Oscarsgalan

Afternoon tea på Grand i Stockholm var bland det trevligaste jag upplevt på bra länge. Bara typ urtrevligt, sådär som man måste få ha det ibland, lugn och harmoni. Sconsena :-))) var supersmaskiga, snittarna urläckra och så en massa gott godisfika. Och champagne! Mumma. Personalen hyfsat trevlig, problemet är dock att nu känner jag inte längre att serveringspersonalen är hälften så gammal som jag, utan mera som en tredjedel så gammal som jag. Ja, suck, tiden rinner iväg när man har roligt. Bäst av allt var dock sällskapet! TACK Annika för en fantastisk eftermiddag och kväll! Jag har mycket att lära av dej känner jag, och det var mycket roligt och givande att få sependera en stund med dej! 1000 tack! Och hem kom jag också, inte tack vare SJ, utan kanske trots SJ :-)))))
Kan således verkligen rekommendera Grand, de har ingen som helst så kallad självservice, inte någonstans. Så himla skönt!!


Inte fullt lika mycket glamour är det på Nickis inomhuslek. Men aporna gillar det och jag kan sitta och sticka på min Hallonsjal. Hallonsjalen som jag efter mycket moget övervägande har bestämt att inte repa upp. Good enough. Fit for purpose. Tack Smurfhäxan för vänliga ord, jag blev så himla glad!!! :-)))) Är nu på god väg in i 4:e nystanet, sedan är det dags för det 5:e och sista...


Och sist men inte minst, tack Christian Kamhaug på SAS för din kommentar på min blogg! :-))) Nu har jag alltså till sist kommit på hur man skall få tag på någon på SAS, man skriver i bloggen så blir man kontaktad! Vilken service! :-))))) Nej, Christian, med en ekonomibiljett kan man inte få personlig hjälp att checka in på Arlanda när man reser med SAS. Om du inte med personlig hjälp menar dessa utposterade SAS-nissar som är totalt överbelastade med stressade resenärer vid automaterna... Det är ett självmordsuppdrag att stå och knappa in passnummer, skonummer, färg på trosorna etc etc etc för fem personer vid automaterna på Arlanda, då tre av dessa personer är små barn som står och hoppar jämfota av upphetsning för att de skall ut och flyga. Samtidigt som jag som är så flygrädd står och tänker att nu skall jag snart dö. Jag måste således checka in och printa ut boardingkort hemma, och det tar ungefär 45-60 minuter. Och flera gånger har jag fått börja om från början, för när jag väl har hittat tre platser tillsammans (vi behöver sitta 2+3), och lyckats printa ut boardingkort för två av dessa, så har den tredje platsen blivit tagen av någon annan som också sitter hemma och försöker checka in. Om det sedan vore så att när jag kom till Arlanda så stod det en leende SAS-nisse där och tog hand om mina väskor, så vore kanske allt väl. Men icke, då skall jag ändå stå i kö för luggage-drop, och den kön är precis lika lång och precis lika långsam som för 10 år sedan när man inte kunde checka in själv. Tidsvinsten för mej är alltså lika med noll och min stressnivå är extremt hög hemma kvällen innan (skall bläckhelvetet i printern räcka eller inte?). Antar dock att tids- och personalvinsten för SAS är betydande. Den enda gång själv-check-in är smidigt är när jag reser själv i jobbet, endast med handbagage. Då är det rimligt att fixa check in hemma och väl på Arlanda gå direkt till security. Men när man som hysteriskt flygrädd mamma reser med barn, speciellt tre stycken små, då hade jag uppskattat hjälp, t ex med att få platser tillsammans. Suck. Illustrativ bild på mej när jag befinner mej på Arlanda och skall ut och resa med tre hoppande apor. Tur att det finns Stesolid, Citalopram, Nexium och rödvin.

In English
I can recommend afternoon tea at Grand Hotel in Stockholm. It was exactly what a worn out Zookeeper needed. And Grand Hotel has no selfservice at all. Brilliant! Some progress has been made on my Rapsberry shawl, I decided not to frog it after all. Maybe I have finally become a mature and wise human being. I guess that means one is simply old.