lördag 30 april 2011

Det är mycket man inte förstår

Kunde förstås inte låta bli att titta på det helmossiga, unkna och extremt antifeministiska engelska bröllopsspektaklet igår, och vad får man se på kusin Beatrice? Har det växt ut ett kungligt horn i panna på´na? Jag förstår precis ingenting. Finns en gilla-grupp för hennes hornhat på Fejsbox. Fattar inte det heller. Dessutom vågar jag vägra Fejsbox.


Den här käcka lilla påskidén från Drops hade ju varit chickare (chicken-chickare, mohahahaha).

Sedan förstår jag inte heller varför jag tvångsmässigt fortsätter att köpa garn när jag inte får till att avsluta något projekt. Halkade in en sväng på Yll och Tyll igår, för att köpa kroknålar, men kom ut med tre härvor Serena från Manos (mjuk blandning av bomull och baby alapcka) istället. mjukt, luktar gott mmmmmm... Vet inte vad det skall bli, kände bara att jag ville ha ha ha ha ha detta garn. Behöver nog söka hjälp mot mitt garnberoende, alternativt öka min dosering på allmänt lugnande. Jag får inte köpa något mera garn i år. Och jag skall f-n i mig sticka färdigt det jag håller på med PLUS alla UFOn. Innan årets slut. Basta.


In English
The English royal wedding yesterday seemed, at least in church, more like a funeral to me than a happy celebration. And in one sense it was a funeral, the death of a young modern woman (sadly totally anorexic), married into what appears to be a stale dysfunctional family. Anyway, a bit refreshing with Beas horns, she looked like a typical Swedish moose. Kind of the same colour too.
I have to confess I am a yarn addict, accidently bought three balls of Serena yarn from Manos yesterday, when I was looking for "kroknalar", needles used for "krokning", a mix between knitting and crocheting.

måndag 25 april 2011

Våga vägra provlapp

Jag stickar inga provlappar, så är det med det. Det är så himla syslöjd-högstadiet att sticka djävulsk provlapp. Hur fort man skulle sticka eller sy något på högstadiet var man tvungen att göra någon nedrans provlapp. Jag avskyr provlappar. Inte för att det inte vore informativt ibland, men jag vågar vägra provlapp helt enkelt. Man vill ju komma igång med projektet innan man hunnit tröttna... Därmed blir det inte heller något med min tänkta Francis Revisited i mysiga Margaree garnet. Enligt banderollen skulle stickfastigheten vara 13 maskor och mönstret ville också ha 20 varv. Jag lyckas få 16-17 maskor och typ 23 varv med rekommenderade stickor. Suck. Skulle allt lösa sig med stickor 7 mm istället för 6 mm? Någon som kan våga sig på en intelligent gissning? För nu har jag redan repat upp hela oket som jag hann sticka innan jag kollade hur det stod till med varv och maskor och jag är redan less på hela idén och kan definitivt inte tänka mej att sticka en provlapp. Absolut inte.

Kanske skulle jag börja på en hysterisk sjal istället, av detta mysiga burr som jag köpte på Gotland (hos Kvinnfolki)?


Annars var det bra fint på Gotland så här på vårkanten, det fanns små nyfödda lammfiléer som skuttade runt överallt; de är bra söta, filéerna :-))))

I Visby finns Boel Olasion som har finfina saker. Slog till på en mössa, stickad. Man får köpa färdigstickade mössor. Man får. Jag kan annars få för mej att kläder som jag kan sticka eller sy själv, får/kan jag inte köpa. Daah.


Kunde inte låta bli att le åt ett utdöende gatubrunnslock i Visby. Så tjusigt. Fotade det med min iphone :-)))))


In English
I continue to buy yarn, but it seems I am incapable of finishing any of my ongoing projects. Sigh. Gotland was nice, Easter offered early spring weather with sun and reasonable warm winds. I invested in a new knitted hat and watched the lambs run around in the fields.

lördag 23 april 2011

Påskaftonsmiddag

Till påskmiddagen serveras ett jättenystan Margaree (mohair, ull och silke) som skall bli en Francis Revisited så småningom.
Garnet är fantastiskt, detta kommer att bli riktigt rolig stickning!





Det är märkligt mycket roligare ett påbörja något nytt...

Nedan Helgumannens fiskeläge på Fårö, idag på eftermiddagen. Tyst och lugnt, det enda man kunde höra var ett tjatter från tre små apor :-)))


Från Zooskötaren, ute på vift med sin iphone bebis. Och som använder Bloggpress som blogg-app till iphone. Funkar 100!

torsdag 21 april 2011

Ljusare tider

Våren verkar vara på väg! Backen är full med vispippor och blåspippor :-)))) Det blir inget stickat, däremot har jag köpt grått, gotländskt och ull-luktande garn... Mumma... Glad Påsk till alla glada där ute!




lördag 9 april 2011

Tacktal á la Oscarsgalan

Afternoon tea på Grand i Stockholm var bland det trevligaste jag upplevt på bra länge. Bara typ urtrevligt, sådär som man måste få ha det ibland, lugn och harmoni. Sconsena :-))) var supersmaskiga, snittarna urläckra och så en massa gott godisfika. Och champagne! Mumma. Personalen hyfsat trevlig, problemet är dock att nu känner jag inte längre att serveringspersonalen är hälften så gammal som jag, utan mera som en tredjedel så gammal som jag. Ja, suck, tiden rinner iväg när man har roligt. Bäst av allt var dock sällskapet! TACK Annika för en fantastisk eftermiddag och kväll! Jag har mycket att lära av dej känner jag, och det var mycket roligt och givande att få sependera en stund med dej! 1000 tack! Och hem kom jag också, inte tack vare SJ, utan kanske trots SJ :-)))))
Kan således verkligen rekommendera Grand, de har ingen som helst så kallad självservice, inte någonstans. Så himla skönt!!


Inte fullt lika mycket glamour är det på Nickis inomhuslek. Men aporna gillar det och jag kan sitta och sticka på min Hallonsjal. Hallonsjalen som jag efter mycket moget övervägande har bestämt att inte repa upp. Good enough. Fit for purpose. Tack Smurfhäxan för vänliga ord, jag blev så himla glad!!! :-)))) Är nu på god väg in i 4:e nystanet, sedan är det dags för det 5:e och sista...


Och sist men inte minst, tack Christian Kamhaug på SAS för din kommentar på min blogg! :-))) Nu har jag alltså till sist kommit på hur man skall få tag på någon på SAS, man skriver i bloggen så blir man kontaktad! Vilken service! :-))))) Nej, Christian, med en ekonomibiljett kan man inte få personlig hjälp att checka in på Arlanda när man reser med SAS. Om du inte med personlig hjälp menar dessa utposterade SAS-nissar som är totalt överbelastade med stressade resenärer vid automaterna... Det är ett självmordsuppdrag att stå och knappa in passnummer, skonummer, färg på trosorna etc etc etc för fem personer vid automaterna på Arlanda, då tre av dessa personer är små barn som står och hoppar jämfota av upphetsning för att de skall ut och flyga. Samtidigt som jag som är så flygrädd står och tänker att nu skall jag snart dö. Jag måste således checka in och printa ut boardingkort hemma, och det tar ungefär 45-60 minuter. Och flera gånger har jag fått börja om från början, för när jag väl har hittat tre platser tillsammans (vi behöver sitta 2+3), och lyckats printa ut boardingkort för två av dessa, så har den tredje platsen blivit tagen av någon annan som också sitter hemma och försöker checka in. Om det sedan vore så att när jag kom till Arlanda så stod det en leende SAS-nisse där och tog hand om mina väskor, så vore kanske allt väl. Men icke, då skall jag ändå stå i kö för luggage-drop, och den kön är precis lika lång och precis lika långsam som för 10 år sedan när man inte kunde checka in själv. Tidsvinsten för mej är alltså lika med noll och min stressnivå är extremt hög hemma kvällen innan (skall bläckhelvetet i printern räcka eller inte?). Antar dock att tids- och personalvinsten för SAS är betydande. Den enda gång själv-check-in är smidigt är när jag reser själv i jobbet, endast med handbagage. Då är det rimligt att fixa check in hemma och väl på Arlanda gå direkt till security. Men när man som hysteriskt flygrädd mamma reser med barn, speciellt tre stycken små, då hade jag uppskattat hjälp, t ex med att få platser tillsammans. Suck. Illustrativ bild på mej när jag befinner mej på Arlanda och skall ut och resa med tre hoppande apor. Tur att det finns Stesolid, Citalopram, Nexium och rödvin.

In English
I can recommend afternoon tea at Grand Hotel in Stockholm. It was exactly what a worn out Zookeeper needed. And Grand Hotel has no selfservice at all. Brilliant! Some progress has been made on my Rapsberry shawl, I decided not to frog it after all. Maybe I have finally become a mature and wise human being. I guess that means one is simply old.

tisdag 5 april 2011

Kris och katastrof och en irriterande spaning

Mera etter och bitterhet från Zooskötaren. Det har blivit fel i min hallonsjal!!! Fastän jag varit så attans noga med att se till att det blev rätt. Fel två gånger dessutom, och typ 10 cm från början. Naturligtvis. Satan. Jag klarar inte av att det blir fel i något jag stickar, samtidigt vill jag inte repa upp 80 cm, i princip börja om från början. Vad göra nu? Repa upp eller inte? Sticka klart och ge bort till någon mindre nogaräknad person?
Så här ser det ut på två ställen... Två likadana varv stickade efter varandra, så att hallonen ligger i fas. Suck. Kanten blir dessutom lite indragen där felet är. Dubbel-suck.


Så här skall det ju se ut, det skall ju vara vartannat hallon i vartannat varv, så att de ligger i ofas och bildar diagonaler...


Inköp av tröstegarn, mera illrött Alpacka Silk från Drops. Det hjälpte sådär.


Dessutom så har jag gjort en inte så ny, men extremt irriterande spaning. Fenomenet jag har spanat på kallas för "självbetjäning" eller "självservice" och presenteras som om det vore något positivt för kunden, när det i själva verket betyder att någon annan vill att jag skall göra deras jobb, gratis. Självklart ligger det ju en motsägelse i själva ordet "självservice". Det jag får göra själv är ju ingen service, i alla fall inte för mej. Detta otyg har kommit lite smygandes och man får vara vaken, annars kommer man till slut att springa runt och göra allt själv och dessutom betala för nöjet. T ex är jag banktjänsteman, allt som banken normalt skötte för i tiden, typ räkningar, överföringar etc etc, det skall jag sköta hemma på en dator jag förväntas äga med hjälp av ett bredband jag också förväntas ha. Häromdagen ville SJ att jag skulle ta tillfällig tjänst hos dem. Jag hade tänkt att åka till Stockholm med Pendeln, och väl på stationen hinner jag dra mitt TIM-kort för att sedan få höra i högtalarna att ett stort signalfel drabbat Uppsala, vilket innebar, visade det sig, att inga tåg anlände till eller avgick från Uppsala station under 50 minuter. Vid det laget var det för sent för mej att åka till Stockholm, och jag bestämde mej för att gå till SJs disk och få tillbaka pengarna på TIM-kortet.
- Jag skulle vilja få tillbaka mina pengar på mitt TIM-kort, eftersom jag inte kunde åka till Stockholm 15.09.
- Det kan du gör själva ute i vänthallen vid automaterna.
Jag vände mej bort mot automaterna och kunde konstatera att köerna till dem var lika långa som den kö jag precis stått i, för att komma fram till disken med personal.
- Nej, det varken kan jag eller vill jag.
- Du kan göra det på nätet hemma också.
- Det tror jag säkert, men jag vill att du gör det nu. Här. Åt mej. På stört.
Efter mycket grymtande fick jag tillbaka mina pengar på TIM-kortet. Varför är det jag som skall fixa tillbaka pengarna när det är SJ som misslyckats med sina tåg ännu en gång? Hur kan det bli min uppgift? Skall jag förväntas arbeta som SJ-tjänsteman? Samma ska på jobbet, mot min vilja arbetar jag också som HR/personal-nisse. T ex när man skall skriva sin reseräkning. Tidigare lämnade man bara in sina kvitton. Nu skall man ut i ett psykedeliskt cyberspace-äventyr kallat "Palasso - egenrapportering", där fokus inte är i någon dimension, och där man förväntas fylla i alla uppgifter om sin resa, och då menar jag verkligen alla uppgifter och siffror. Antagligen för att generera ännu flera siffror och statistik som understimulerade HR/personal-nissar skall sitta och leka med, istället för att göra sitt jobb, dvs skriva reseräkningar. När man är ute och flyger med SAS så arbetar man också som SAS-anställd. Incheckning och utprintning av boardingkort förväntas man göra själv. Kan jag förvänta mej lön från SAS när jag arbetar som incheckningspersonal? Och på IKEA och i mataffären skall jag självklart blippa varorna själv, även om det tar mera av min tid. Varför är det bra för mej? Vän av ordning undrar om SAS kommer att tillhandahålla piloter i framtiden, eller skall man flyga flygplanet själv, efter att ha betalat sin biljett? Eller varför inte självbetjäning på sjukhuset, operera bort din egna blindtarm, eller sy ihop efter din egna hjärnoperation? Jag är skeptisk. Och kommer att hålla ögonen öppna efter tricks att få mej att jobba. Åt andra. Ännu mera än vad jag redan gör.

In English
I have made two mistakes when knitting my raspberry shawl. I am very very upset. It means I will need to frog it and begin from the begining. Or give the shawl to somebody who does not care about small mistakes. Like a mentally healthy person.
I have also decided to work against everything named "selfservice". The term per se is contradictionary, since when I do something myself, it is not service, at least not for me. For example, SAS wants you to do the check-in and boarding card printing by yourself. What is the next step, do I have to pay for the ticket and then fly the plane by myself? Or why not start "selfservice" at the hosptial, stitch yourself together after your brain surgery? I will try making people work for me, not the other way around.