Att ha köpt helt fel färg

Jag tror inte att jag skall försöka pröva nya färger. Inte på ett tag. Bättre att hålla mig till jordiga färger, vitt och svart. Inte turkos.

Fel. För mig.

Just nu

Högen med pågående projekt.

Ippo håller hårt i sin ostkakebit.

Äntligen!

I helgen konfirmerades min äldsta brorsdotter. Det var den första konfirmation som jag varit med på, så på så sätt var det nytt och spännande. Ungdomarna själva var superduktiga och sjöng bl a Leonard Cohens Hallelujah så himla (mohahahaha) fint! Dock kan jag som ateist inte låta bli att slås av hur schizofren dagens kyrka ter sig. Å ena sidan så skall kyrkan vara lätt populistisk och locka till sig ungdomarna på olika sätt, till exempel är det helt ok att sjunga popkulturens sånger i kyrkorummet. Å andra sidan finns Luthers Lilla Katekes med i Psalmboken, där man kan läsa att Gud hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led. Låter ju onekligen som en ganska grinig och långsint Gud. Storapans barnbarn kommer således att plikta för mina synder? Detta är i så fall rätt långt ifrån den förlåtande och kärlekens Gud som uppenbarligen presenterats för ungdomarna under konfirmationsundervisningen. För mig känns det lite som att Svenska kyrkan får bestämma sig. Antingen talar man konsekvent om den moderna kärlekens Gud som ungdomar har lättast att ta till sig, eller så får man fokusera på bland annat innehållet i lilla katekesen och inte fylla konfirmationsundervisningen med gull och skidresor. Jag kunde inte låta bli att tänka på McDonalds, att kyrkan lockar med resor och läger, medans själva trosbekännelsen och övriga grundbultar i den kristna tron kommer i skymundan. Precis som McDonalds lockar med leksaker för att få in barnen med familj på restaurangerna...

Stackars apornas barnbarn. För jag har brutit mot alla budord utom två.

Min Cinnamon Grace är äntligen klar, blockad och redo att användas. Garnet Andes (baby alpacka och silke) från Bliss är ett riktigt gosigt garn, blankt och mjukt. Men det blir inte någon mera Cinnamon för mig, mönstret var jättetrist och dessutom är det ju bara en typ väldigt vanlig sjal.

Cinnamon Grace.

Ett varv.

Ett varv och en knut.

Hemma - där man har sitt garn

Många orter har skyltar med 'Välkommen till XX'. Lite speciellt så i norra Sverige, har det tyckts mig. Men i min stad står det också 'Välkomnen hem'. Och det känns riktat till mig och min hjärterot varje gång jag kommer just hem, efter att ha varit ute på något spännande äventyr. Jag tycker om att bli önskad 'Välkommen hem'. Blir glad varje gång :-))

Hemma.

Saker som är bra i Japan och vad som skall blockas

Det finns en hel del saker som jag gillar jättemycket med Japan. Till exempel deras syn på hygien och renlighet. För i Sverige verkar jag ha en smutsfobi, medans i Japan tänker alla som jag och jag är helt normal. Tänker återkomma till Japans syn på rent kontra smutsigt, för det finns många exempel, en del väldigt roliga.

Korgar. Vid alla sittplatserna på rätt många resturanger och caféer, finns en ren fin korg där man skall ställa sin handväska och shoppingpåsar. Så de hålls samlade och inte är i vägen för människor som går förbi. Och så slipper man dessutom ställa väskan på golvet. Hur många gånger som helst i Sverige har jag suttit med min handväska i knäet på caféer, eftersom det är en dum stolsrygg som väskan inte går att hänga upp på och golvet är så ingrott med skit så att man skulle kunna skrapa upp en hel middag från det. Jätteäckligt att ställa en fin handväska på ett skitigt golv! En fin korg löser allt! :-) Notera att golvet på cafét i Yokohama är kusligt rent, här skulle jag kunna ställa ned min handväska utan korg.

Min vän Michiyo har en väska med fina svenska färger :-))

Vending maskiner. I Japan finns det vending maskiner för nästan allt. Jag har redan visat bilder på de underbara glassautomaterna, men man kan köpa nästan all dryck, olika sorters maträtter, skjortor, trosor mm mm från automater. Och paraplyer! Hur bra är inte det? Om det börjar regna på vägen hem?

Ser ut som en robot, men för 35 pix får man ett schysst paraflax.

Det oväntade. Japan är kontrasternas land, och det mest oväntade lurar alltid runt hörnet. Som ett fantastiskt parasitmuseum i Meguro, Tokyo. Där har de världens längsta binnikemask, 8.8 m. Vilken rackare att ha som inneboende husdjur! :-))))

Smarrig mask.

Jag hade med mig två projekt till Japan, men stickade bara på ett. Det blev en del böcker lästa istället, det var för varmt mest hela tiden för att fylla händerna med ull. Med Andes (alpacka/silke) från Debbie Bliss fick jag nästan färdigt en Cinnamon Grace. Garnet är jättemjukt och gosigt, men det delar sig, och det är sådär ibland. Sedan var mönstret kusligt trist. Speciellt Spetskanten. Suck. Ena varvet omslag och sticka två ihop, andra varvet bara räta. Eftersom det är en ruffle-spetskant är det långa varv som suger. Men igår så fick jag den klar, så idag skall det blockas!

Sugig stickning.

Habu Textiles - den heliga gralen

Ända sedan jag hörde talas om de tjusiga garnerna från Habu, så ville jag titta närmare på dem. Deras garner är spunna med lite udda material och i annorlunda konstellationer och kommer från olika delar av hela Japan, från små spinnerier med en liten men exklusiv produktion. Jag har tänkt mig att deras garner är garnvärldens svar på Italiens "slow food". Sticka långsamt och verkligen njuta av processen att skapa med naturens bästa material. I min närhet är det inte så många garnbutiker, varken på nätet eller i verkliga livet, som för Habu garner. Loop i London har ett litet utbud, men det är nog den enda affär jag känner till där man kan köpa Habu garner i Europa. Så när vi hade vägarna förbi Kyoto bestämde jag mig för att söka upp Habu Textiles, i Ripin, strax utanför Kyotos stadskärna.

Först fick jag göra mig av med Sengångaren och Aporna. De fick mat, fika och lite godis och sedan skickade jag hem dem till det ryokan där vi bodde. Sedan hoppade jag in i en taxi och efter viss möda lyckades jag dirigera bilen i rätt riktning. Det är rätt få japaner som talar schysst engelska. Då engelska är det enda främmande språk som lärs ut i skolan, kan många japaner läsa och förstå talad engelska, men då de inte övat på att tala själva, så är det ibland rätt klurigt med kommunikationen. Men om man bara vill förstå och vill hjälpa till, vilket alla japaner jag har träffat på har velat, så är det aldrig några problem. Taxichauffören satte av mig vid ett tempel jag hade pekat ut, som skulle ligga i närheten av affären. Enligt min karta. Japp... Sedan började letandet. Det visade sig svårt att hitta affären. Till exempel så var texten på vägskyltar och dylikt skrivna med kanji, vilket är totalt bortkastat på mig. Jag letade och letade och letade. Och kissenödig blev jag också. Och ingen toalett hittade jag. Och ingen garnaffär. Och snart närmade sig klockan fem, det ville säga stängningsdags. Till saken hör att vi tidigare på dagen hade gjort ett första försök att hitta till garnaffären, men då landat på en gata med samma namn, men i helt fel del av Kyoto. Så jag var på måttligt gott humör kan jag säga. Och jättekissenödig. Så där hemskt så man vet att man kommer att kissa minst fem liter, när man väl hittar en toalett. I vilket fall, mitt i denna misär så uppenbara sig en kvinna, hon kommer ut från en restaurang jag passerar. Och frågar om jag letar efter något och behöver hjälp. Hon hade antagligen sett mig vanka av och an hennes gata i jakt på det exklusiva garnguldet. Och jo, hon visste var butiken låg, bara runt hörnet! Efter en massa tackande och bockande från både henne och mig, skuttade jag överlycklig dit, och så här såg entrén ut. Lätt att missa, jag hade nog passerat förbi minst ett hundra gånger...

Den röda mattan hade rullats ut eftersom jag skulle komma på besök.

Sedan skulle det visa sig att dagens första misslyckade försök att hitta affären och min hysteriska kissenödighet var värt allt. Affären var helt underbar, fylld med garn och underbara kläder i klassisk japansk ren design. Och med tatami-mattor på golvet, så det var skor av som gällde förstås.

Liten med fin affär.

Korgar med garn från Habu. Typ himmelriket.

Skulle inte ha något emot om mitt vardagsrum såg ut så här.

Utöver garn och fina kläder och tyg, så fanns där en underbar butiksföreståndarinna. Här kan vi tala kundservice och hjälpsamhet. Jag fick massor av support i mina tafatta försök att välja... Och hon berättade om de olika garnerna, materialen och färgbaden. Vore en idé faktiskt, kom jag på nu, att skicka Yll och Tylls personal på studieresa dit, så kunde de lära sig ett och annat om kundservice. Vad det betyder. På riktigt. Ja, jag är fortfarande sur på Yll och Tyll... I vilket fall, nedan är vad som fastnade i min shoppingkorg. Jo, just, efter denna ljuvliga garnshopping så gick jag till ett Seven-Eleven, kissade fem liter på en sedvanligt kliniskt ren japansk toalett, köpte cola och en ask Meji-choklad och traskade glatt hemåt. Med frid i sinnet.

Ett litet bomullsgarn.

Ett litet silke/pappersgarn. Mera lila än blått, bilden är lite missvisande.

Ett litet kid mohair garn. Mmmmm, jättemjukt.

Lin med lite metalltråd i. En kon skall räcka till typ ett litet enkelt halsband.

Några fina knappar, som blev en present. Man får ofta någon liten present med sig när man handlar i japanska små affärer. Himla trevligt. Gratis är gott! :-)))

Två stora ormknappar. En skall sitta i min djävulskofta (som snart är klar).

Och till sist fyra koner med silke. Tänker mig att de skall räcka till en väst eller dylikt.

Och två koner blå/lila silke. Sedan fick det vara bra.

Tillbaka och fylld till bredden med japansk dunderenergi

Ritsurin Gardens i Takamutsu.

Hela zooet är tillbaka från vår andra resa till Japan. En resa som om möjligt var ännu mera livsomvälvande och underbar än förra gången. Jag älskar Japan. Så mycket. Deras kultur av respekt, struktur och hjälpsamhet, hantverkstraditionerna, maten (ja, faktiskt, vissa delar!), de enskilda människorna man möter. Ja, allt. Att åka som gäst till Japan det är att bli riktigt omhändertagen. Liksom insvept i en varm ullfilt och sedan vaggad mjukt medans någon fyller ens mun med hemmagjord vaniljglass. Ja, precis så är det att resa i Japan :-)))) Och nu skall det börja bloggas! Jag har minsann besökt garnbutiker och tygbutiker i Japan och har massor av spännande att visa och berätta om.

Nya bilden på bloggen kommer från ön Oshima, ett par timmar med snabbåt utanför Tokyo. En katt satt så vackert på en Vespa, och liksom visade upp sig som bara katter kan.