Hon städade ihjäl sig

Jaha, idag kan man sannerligen hålla sig för skratt. Vaknar kl halv två på natten mot söndagen eftersom apornas väckarklocka helt otippat börjar ringa. Ingen av dem vaknar, utan jag får fara upp för att stänga av den, hittar inte avstängningsknappen och måste nästan skicka in fanskapet i väggen, men lyckas tillslut får tyst på skränandet. Somnar om efter en timme eller två, för att bli väckt klockan sex av en lillapa som är ledsen av oklar anledning, han kryper ned i min säng och vi sover någon timma till. Sedan är det söndag morgon! Härligt! Utsövd! Not. Frukost och börjar titta runt i hemmet. Det ser ut som drängstuga, det luktar drängstuga, och jag bestämmer mej för att röja en timme eller så... Viker tvätt, röjer i köket, drar ut mattor på altanen, drar in sengångaren i badrummet och beordrar storstädning, dammsuger alla golv, våttorkar för hand alla golv (vilket påminner mej om att köpa knäskydd nästa gång jag är på stan), röjer apornas rum, bäddar rent i deras sängar. Storapan drar till en kompis, dags för lunch, slår in present till mellanapan för han skall på fest klockan två, skjutsar mellanapan till festen, åker och hämtar lillapan och sengångaren som stannat kvar hemma, kör ut på landet 2 mil för att köpa mat åt Schack och Fire, storhandlar människoföda, åker och hämtar mellanapan från festen, storapan kommer hem från kompis, middagsdags, sengångaren steker hamburgare, mellanapan vill ha blåbärspaj, sengångaren gör blåbärspaj, jag städar köket igen, diskar, kör två maskiner smutstvätt, torkar och viker två maskiner tvätt, matar ormarna, dammar i vardagsrummet, torkar ur kylskåpet, klipper 60 naglar, betalar räkningar... När skall man få tid att sticka? När? När? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR?

Dessutom har det gått troll i min gråa alpackatröja, har fått för mej att jag inte klarar av något så enkelt som att öka två maskor per 1 1/2 cm i ärmarna, vilket är löjligt förstås. Men stickningen har liksom stannat av med ärmarna halvfärdiga. Och mina kjolprojekt ligger och väntar vid overlocksmaskinen. Önskar nästan att jag skulle trilla och bryta foten lite lätt och okomplicerat, då kanske man kunde vara sjukskriven en vecka åtminstone. Och jag skulle bara sitta i soffan och sticka! :-)))))))))))))))) Bra plan, tror att jag cyklar till jobbet imorgon, så fort jag kan och på all is jag kan hitta för att öka chanserna!

Ny familjemedlem

Får jag lov att presentera vår nya familjemedlem! Tadada... Här kommer Fire!


Han är en ettårig Chihuahua bergskungssnok. Född utanför Uppsala hos en seriös uppfödare som heter Peter, och som vet allt värt att veta om kungssnokar. Han är lite annorlunda än vår andra kungssnok (som heter Schack), han är dagaktiv och väldigt på alerten. Det är mellanapan som sköter om Fire, så en mera älskad orm än detta får man nog leta efter...

Totorototorotototorotorototor

Nu är min Totoro äntligen klar! Det var en hel del virkande, men det var inte svårt alls. Jag använde Drops silkealpacka och virknål 4. Han är ca 30 cm hög, inklusive öronen. I mönstret står det att man skall virka stolpar, men jag körde med vanliga fasta maskor, annars hade han blivit typ 2 meter hög... Mönstret finns här, och för er som inte stiftat bekantskap med Totoro så finns en snutt av orginal-Totoro i den här videon. Vi är en Totoro-frälst familj!

Framifrån och bakifrån och i solljuset:

I Malaysia rådde en viss Totoro-hysteri, och vi kunde inte hjälpa att köpa ett par uppstoppade små (och stora) Totoro:sar med oss hem. Det är ju tur att man har barnasinnet kvar :-)) Här är min virkade Totoro tillsammans med sin nya familj (observera de två små soten längst fram)!


Nu jobbar jag vidare med ärmarna till min gråa alpackatröja. Med lite tur blir den klar nästa helg. Sedan är det dags att åter ta itu med alla UFOn. Och omvandla dem en efter en till WIPs!

Nu är jag riktigt sur!

Min hippie-sjal som är blockad och klar har gjort mej ändlöst nedstämd. Jag har insett att mönstret inte alls kommer från Yll och Tyll, inte i första vändan iallafall, utan vad jag har virkat är en Tony-Irving-sjal, Tony Irving från fasansfulla "Let´s Dance"!!! Vad skall jag ta mej till, skratta eller gråta? Mönstret finns publicerat i Land, och Tony själv poserar med sin sjal och ser så himla nöjd och förnumstig ut. Nu kan jag ju inte ha min nya sjal, alla kommer att titta och peka och viska: "Titta där går hon som tror hon har virkat en trendig sjal från Yll och Tyll, medans det egentligen är en Tony-Irving-sjal!". Tänk, så har jag den på mej när jag besöker huvudstaden, och så springer jag på herr Irving och vi bara står där och stirrar på varandra och inser att vi har samma slags av sjal på oss. Det går ju inte. Det är en tragedi alltihopa och jag vet inte om jag kommer att någonsin kunna återhämta mej. Neeeää, jag tror jag får repa upp alltihopa...

Jag har upptäckt att det är ett seriöst problem med Yll och Tylls "copyright-mönster" som man minsann får köpa för skattade penningar... En annan gång hade de bara översatt ett engelskt mössmönster från Ravelry till svenska, och sålde det som egen design. Får man göra så, undrar vän av ordning?

Här är den iallafall (lite mörk bild, missade att fota sjalen de 2 sekunder som solen var uppe och sken på oss idag)...


Och närbild:


Och på moi (ja, håret kort nu, blev avklippt av en galen kines i Kuala Lumpur. Det växer väl ut igen...):


Ja, suck, det är bara att bryta ihop och gå vidare med alla WIPs och UFOs. Sjalen är i alla fall numera ett FO :-))))))))))))

Glad blir man av mellanapan, om man nu inte blir det av Tony Irving. När jag sitter här och bloggar visar de en dokumentär på TV om UK Mini pagets, små flickor i 9-års åldern som sminkas som vuxna kvinnor och deltar i skönhetstävlingar. En liten flicka får sina ögonbryn plockade och mellanapan frågar vad som händer när den lilla flickan skriker till av smärta. Hon får sina ögonbryn plockade för att se söt ut, förklarar jag. Är det viktigt att flickor är söta? frågade jag. Nähä, svarar mellanapan. Vad är viktigt då? undrar jag. Att de lever och mår bra, svarar mellanapan. Han är klok som en bok :-)))))))))))))))

Guds gåva till mänskligheten

Så älskade Gud människorna att han gav dem overlocksmaskinen! Jag köpte min overlocksmaskin för snart 5 år sedan, i tron att jag skulle sy på den när jag var mammaledig med min yngsta lilla apa. Sedan, när apan kom till världen, så visade det sig att han hade inga som helst planer på att låta mej sy på min overlocksmaskin. Och åren gick. Och allt eftersom började jag att syta för (småländska, att dra sig för att göra något) att ta fram maskinen igen. Jag kom alltför väl ihåg hur helvetiskt det var att få till trädningen av alla miljarders trådar, inställningar av trådspänning, justering knivar och alla övriga krusiduller.




Men så tog jag mej i kragen i helgen och satte igång, och jag får lov att säga att det är tur att jag är fullständigt överintelligent och fantastiskt begåvad! Lätt som en plätt att få till alla trådar och inställningar, jag svor nog bara en eller två gånger. Och så slapp jag att "sick-sacka alla klippta kanter", som är så gryyyyyyyyyyyyyymt trist. Hade bara tanten i tygaffären inte lurat mej att köpa för lite foder, så hade min Kenya-kjol blivit klar i söndags, men det får bli nästa helg.

Virkade sjalen är klar och ligger just nu och gömmer sig under blöta handdukar i vardagsrummet. Bilder kommer!

Så här tjusig söm blir det!

Party-Party

Mellanapan har haft fest... Med stroboskop, disco-kula och hela baletten Det var riktigt skojigt. Allra skojigast var det dock att tänka på att nu är det minst 6 månader till nästa gång det blir barnkalas, och då för lillapan. Så skönt!


Min sjal är snart klar, kommer på bild nästa vecka :-). Nu är det ledig söndag, och jag skall sy mej en kjol av tyg som min sengångare köpte i Kenya. Blir den bra, kommer den också på bild i nästa vecka!

Hej Pricken! Vad roligt att du dök upp i min blogg! Jag sa till aporna att någon tyckte min bloog var cool, men de såg bara allmänt tveksamma ut :-))). Ta hand om och njut av dina små och din vän i livet! Såg en bild på din lilla, hennes hår är helt fantastiskt :-))) ... KRAM!