Vad apor gillar

Projekt utrensning pågår fortfarande, och med framgång vill jag påstå. Köket och några aprum kvarstår. Det känns underbart att kunna andas igen, rena ytor, luft, plats... Tänkte att jag passar på att byta bild på bloggen också. Bilden är tagen av Mellanapan förra sommaren. Men vad föreställer den? Den som gissar rätt slipper smisk :-)))

Carl von Linné gillade smultron till frukost, det var bra för hans gikt menade han. Aporna gillar...
Blåbär med vaniljyoghurt.


Hallon med socker och mjölk.


En hink fylld med fyllda vattenballonger.


Sina ormar. Här är Fire, en ståtlig kille på nära en meter nu! Drömde häromnatten att han åt upp grannens pitbull. Nästa år så... Buss på!


Ja, och jag stickar. Håller på med min gröning i babyalpacka. Det kommer ta sin tid men jag känner att det kan bli bra. Lite lustigt är dock att varje gång jag lägger ned sticket en stund, om det så bara ligger på bordet och inte skakar runt i en väska, blir det en "rand" med maskor som ser snedställda ut, men det är de inte och jag förstår inte varför de uppstår bara för att jag gör en paus. De går att blocka bort, men lite störigt är det. På bilden syns två sådana här ränder, om man tittar noga.

Livet är inte perfekt. Något annat som inte varit perfekt och lämnat mycket i övrigt att önska, är de flesta mediers rapportering från illdådet i Norge. Kvällstidningarna drar sig inte för att intervjua unga tonåringar timmar efter deras nära-döden-upplevelse, då ungdomarna borde ha pratat med vem som helst annan än en reporter från Aftonbladet. Eller Expressen som raggar en kvinna som växt upp på samma gata som galningen och som minns att "han kände glädje i att döda myror". Känns ju som en jätteintressant artikel med stort nyhetsvärde samtidigt som hysteriska mängder med människor svälter ihjäl på Afrikas horn och en mässlingsepidemi härjar i Kongo och dödar barn i parti och minut. Nej, jag tror inte att media generellt har det fria samhället och kampen för demokratin i fokus, som de gärna hävdar i sina artiklar och analyser och krönikor. Däremot vill de hemskt gärna tjäna pengar. Till alla buds stående medel. Med lite tur kanske vi kan få läsa en genomtänkt analys av terrorhandlingarna i Norge i The Guardian om ett par veckor, den enda nyhetstidning kvar snart värd namnet.

Värma Liten koftor klara

Alla koftor och mössor är nu äntligen klara att skickas iväg till Panzisjukhuset via Värma liten projektet. Undrar hur många gånger jag har bloggat dessa koftor :-))) Jag är nöjd med hur de blev, stickade i ett stycke och med två trådar Drops alpacka, från rester jag hade liggandes. Har oroat mig för att plaggen kanske blir för varma, men det är nog ok har jag bestämt mig för. Kallt i bergen! :-))) Och inte hade jag någon lämplig bebis-modell i lämplig ålder att tillgå, hade velat se själv hur koftorna tog sig ut på. Men men.

Källagården i Brösarp

Åsså ville jag bara visa några fina bilder från Källagården i Brösarp där vi bodde när vi var och besökte Österlen. Härliga Eva och Jörgen på gården har äppelodlingar och får och det var så vackert och fint och välordnat. Och välstädat! Perfekt för en strukturerade bakteriefobisk person som jag! Åh, vi hade det så lugnt och skönt, Källagården var helt perfekt för mitt zoo. Vi bodde på loftet på den gamla korsvirkesgården från 1721.


Brösarps backar är hänförande vackert och Källagården ligger strax intill.


Fint handtag på vår dörr.


Mellanapan gillade att kramas med lammen och en del av dem var väldigt kramiga tillbaka. Och bagglammen gillade att stångas med Sengångaren.


Och så vaktades gården av lilla Yazzi, så söt och en hejare på fotboll!


När Storapan hade misskött sig parkerades han i skampålen på Glimmingehus borggård. Himla fiffigt och praktiskt.

Kampen mot entropin

Jag har de senaste dagarna grävt ned mig i diverse utrensningsprojekt här på zoo:et. Saker och ting väller ut ur alla skåp, garderober och lådor och jag känner att nu har jag fått nog. Hälften av alla pryttlar och bråte skall BORT. Slängas, ges bort, säljas, UT ur mitt zoo! Och som den utbrända, bittra, deprimerade, heltidsarbetande och allmänt elaka zooskötare som jag är, vad passar bättre än att spendera den LEDIGA semestern med att städa? Så, jag bestämde helt sonika att varenda papper, plastbunke, leksak, kvitto, klädtrasa, möbel, ja, ALLA TING skall skärskådas och vändas på och ifrågasättas. Och sedan skall det städas, rent allmänt, uppe på det. Sengångaren är lagom road, men samarbetar i maklig takt (betoning på maklig). Äldsta apan tar sin tillflykt till kompisar och de två mindre finner det bäst att fullkomligt slå dövörat till och fly ut på gården. I vilket fall är stora altanen avklarad och sovrummet/kontoret. Imorgon blir det vardagsrummet. Attack framåt helt enkelt.

Sortering av stickmönster. Ganska så kul faktiskt.


Sedan har jag funderat på om jag skall överge ett vinnande koncept eller inte; kan ju konstatera att jag aldrig fått så många kommentarer någonsin, högkvalitativa sådana dessutom :-))), som när jag bloggar om Kissie :-)))) Samtidigt är det ju sorgligt alltihopa. Jag tycker bara att det är synd om henne, kan någon hjälpa henne eller skall jag? Fast det sorgligaste är ju inte Kisse själv, utan det är ju lite som med x-president George Bush. Jag tyckte han var en osedvanligt olycklig kombination av ultrahöger, superreligiös och begränsat intellekt. Men allra värst var ju att X antal miljoner "vanliga" människor hade röstat på honom och uppenbarligen tyckt att han var en lämplig person att verka som USAs president. DET är sorgligt! Samma sak med Kisse och alla hennes fans. Det är inte bara killar (faktiskt), utan även tonårstjejer vars mammor fotar sin dotter tillsammans med Kisse när de möter henne på stan. Hursomhelst är hon ju knappast någon förebild för tjejer i yngre tonåren? Var glad en stund att jag har pojkapor, endast. Sedan slog mig tanken, tänk om framtida flickvänner ser ut som Kissie? Betyder det isåfall att jag har misslyckats totalt som pojkapemamma? Ahhhhh...
Sedan är det också sorgligt att många av kommentarerna på hennes blogg är satans elaka. 74 personer fann det nödvändigt att kommentera hennes Starbuckslunch, och många av dessa kommentarer var skitelaka. VEM skriver dessa kommentarer?

GARN! Ingenting har hänt, annat än att jag håller på att samla ihop koftorna som skall till Afrika. Montering och plocka upp maskor till resårkant är ju inte favvosysselsättningen precis. Men, men, snart är de klara. Blockning av två helt klara koftor pågår.

Inget som har med garn att göra

Idag har vi firat vår yngsta apas födelsedag. Vi gjorde en sommartårta tillsammans, fylld med vaniljkräm och hallongrädde. Under bären finns tårtan :-)))


Hade lite kul åt min Sengångare idag. Jag visade honom bilder på Kissie, uppenbarligen en av Sveriges mest lästa bloggerskor. Sengångaren har ett generellt problem med läppförstoringar, han tycker det brukar bli så fult så fult så fult så fult så fult. När han såg bilden på Kissies läppförstoring tyckte han att hennes läppar såg ut som Mrs Potato Heads läppar, från filmen Toy Story. Roligt, tyckte elaka jag.

Mrs Potato Heads läppar.


Kissies läppar.


Usch, jag är lite avis på Kissie. Sannerligen inte på hennes läppar, men på hennes blog. T ex så fotograferar hon vad hon nyss har ätit på Starbucks och får 19 kommentarer. Det är så obegripligt så att jag kan inte ens börja förstå hur det kan komma sig. Och så sitter jag här och bjuder världen på min visdom och får inte 19 kommentarer. Men kanske 19 läsare månaden. Om jag har tur. Ur led är både tiden och världen.
Nu skall jag iallafall fika och montera små koftor :-)))

Dalängarnas café

Strax söder om Kivik och söder om Södra Mellby, längs med väg 9, ligger Dalängarnas café med stenugnsbakat bröd. Jag tror det blev sommarens café för oss! Det var så inbjudande och mysigt och mandelmassebullarna var helt fantastiska.

Först hade vi bara tänkt att svänga in och köpa lite bullar för att ta med till stranden. Men det blev att vi satte oss och fikade och njöt av lugnet och den vackra miljön. Har man vägarna förbi rekommenderas ett besök!


Jag kunde heller inte låta bli att fylla på min "samling" med lammskinn, hos Dalängarna fanns underbara fårskinn, ekogarvade, utan användning av krom.

Små hönor pickade lite smulor, tre grisar fanns att mata med maskrosblad, och sedan strök Kitty omkring, en katt som bara gillade barn! :-)))

Sommar vid Gyllebosjön

Äppelmust, havrekakor och mandelmassebullar från Dalängarnas café och lite stickning. Bättre än så blir det inte livet :-)))

Uppochnedpåvändavärlden

Jaha, nu haglar det mitt i juli. Jag inte glad :-((( VAR är sommaren med sina stabila högtryck? VAR är 30 grader varm och stekande sol? Åh, jag vill inte ha hagel på sommaren, jag vill ha varmt...
Bevismaterial 1, ett av dagens hagel, stort som en ärta:

Småmössorna till Värma Liten projektet är klara. Koftorna blockas fortfarande. Både koftor och mössor är stickade med två trådar Drops alpacka. Mjukt alltså, men nu tänker jag att det kanske blir för varmt? Iallafall har de tillväxtmån, mössorna är stickade i resår och är därmed lika töjbara som mitt samvete och dessutom kan kanten vikas ned när lilla gosegubben/gosegumman växer.


Dagens GRRR går till härliga Telia. Min iphone kajka ihop för två veckor sedan. Helt plötsligt var den helt död. Svart. Borta. Jag traskar ned till butiken för att få hjälp. Enade tekniska och kompetenta krafter i butiken konstaterade också att telefonen var helt död. Svart. Borta. Eftersom den var 3 månader gammal och jag visste att jag inte hade gjort något fel, så skulle den skickas iväg på lagning, täckt av garantin. Två veckor senare meddelar butiken att iphonen är tillbaka och kan avhämtas. Jag beger mig åter till butiken, där jag möts av informationen att de inte hade hittat något fel på telefonen, men uppdaterat och återinstallerat mjukvaran. Eftersom de inte hittade något fel, skulle jag betala felsökningsavgift på 344 kr. Jag meddelade förstås tjejen i kassan att jag inte hade för avsikt att betala ett jäkla öre, knappast mitt problem att de inte hittade något fel, telefonen var ju bevisligen stendöd för 2 veckor sedan. Tjejen såg olycklig ut. Skulle gå och prata med sin chef. Ta ut vederbörande här, så kan jag prata med vederbörande, erbjöd jag generöst och tillade att det fanns inte på kartan att jag tänkte betala någonting alls. Absolut inte. Tjejen kom tillbaka och sa att de bjuder på avgiften. Ja, skulle tro det, sa jag, allt annat är ju EXTREMT orimligt. Så, vad gör jag nästa gång telefonen hänger sig och dör? Springer runt och låtsaspratar i en svart iphone?

Dagens MURRR :-) till min vän Maria (och tillika Cameron Diaz-look-a-like) som kom på besök idag och lånade min folkdräkt och hade härlig lunch med sig. Jag blir så glad av dig!

En skog av alpackor

Har varit på tur med mitt zoo, i brist på Japan detta år bidde det Österlen istället. Åh, vi har haft det så himla super, Österlen är så tjusigt! Gotland, Öland och Västkusten är också fint, men jag blev nästan (med emfas på nästan) religiös på kuppen efter att ha promenerat i Haväng och i Brösarps Backar.
Vi stannade också till vid Den Gamla Möllegården, utanför Simrishamn. Vi möttes av en skog av alpackor! Precis 105 stycken faktiskt, just då när vi var där. Man skulle önska att de var en smula kramiga, men tyvärr så är de inte lagda åt det hållet, utan höll sig på behörigt avstånd från besökarna. Mellanapan lyckades få ett par alpackor att nosa på hans hand och han fick klappa en av de modiga på sidan av magen. Jag blev alldeles andäktig av att bara titta på dem, de ser så stolta ut, som om de vore utvalda på något vis...

Vi träffade Ann Marie på gården som berättade en massa spännande om de hysteriskt fina djuren. JAG VILL HA EN EGEN HÄR HEMMA! NUUUUUUUUUUUU!
Och så köpte vi garn, så klart! Garnet jag köpte kom från lilla Tupac Amaru. Det känns extra speciellt att man kan köpa garn från just en enskild individ.

Alpackorna är kameldjur, och det syntes att de vek ihop benen på precis samma sätt som kamelerna i Marocko som vi red på förra året. Spana in de ulliga knänen på den här sötnosen :-))


Snygg frilla tyckte Lillapan...

Och en av killarna :-)))

En suri-tjej till vänster. Suri har en annan typ av ull, mera silkeslik och (ibland?) mera långhårig. Ser lite bohem-typ ut! :-)))

Både Sengångaren och aporna tyckte att besöket på Den Gamla Möllegården var en av höjdpunkterna på resan. Glimmingehus och Ales Stenar slår självklart inte att få se ulliga "småkameler" på nära håll och dessutom få med sig lite mjuka ullprover hem i fickan. Jag kan verkligen rekommendera ett besök till den som har vägarna förbi.
Nästa gång (för jag tänker se till att ha vägarna förbi flera gånger) tänker jag köpa ull också, för jag vill lära mig att spinna eget garn. Tänk, hemma-spunnet alpackagarn. Mmmmmmm. Någon som vet vart man kan köpa bra sländor?

Nästan alla delar till mitt Värma liten projekt är klara. Det blev tre koftor och tre mössor. Väldigt tillfredsställande att sticka upp hela förrådet med Drops alapacka-rester kan jag säga. Bilder kommer snart snart snart.

GRRRR säger jag till Blogger! Vad det har krånglat på sistone! Vill inte spara, vill inte hämta bilder (Error 503). Någon som känner igen sig? Morr, morr och åter morr!