Beställningsverk klart?

Min fina lilla, eller inte så himla lilla längre, brorsdotter ville ha ett par vantar. Så det blev ett par typ Lovikavantar i Andes från Drops, med en virkad blomma på. Blomman är virkad i rester av Silkealpacka från Drops (som tyvärr inte tillverkas längre). Men jag är ju ingen vant-stickerska... Har kanske stickat 2-3 par under min levnad. Mycket för att jag lätt drabbas av second-mitten-syndrome. Detta par stickade jag dock med magic-loop, och det funkar. De blir dessutom exakt lika stora. Jag brukar inte sticka åt andra, dels på grund av att jag inte har oceaner av tid, dels för att det är så jobbigt att ge bort något som inte är helt perfekt. Alltid är det någon maska som skall jävlas med mig. Och så fick jag för mig att detta projekt var ett bra tillfälle att lära mig kitchener stitch för sista ihoptagningarna. Och jag vet inte om det var så lyckat... I vilket fall, nu kan jag kitchener stitch, och det var verkligen inte så svårt som jag har trott i ungefär 10000 år. Easy peasy!
Till slut blev det blev iallafall ett par vantar. De kommer inte att gå till historien som ett mästerverk. Men jag tror att damen ifråga kan bli nöjd. Nästa gång kommer jag att göra tummarna smalare och ihoptagningarna, speciellt på tummarna, ja, de får jag fundera lite mera på.

Blommorna blev helt ok.

Däremot har tum-ihoptagningarna en del i övrigt att önska. Har sådan lust att sätta saxen i dem och göra om... Försökte först med att sticka ihop två och två och sedan dra garnet igenom när det är 4 maskor kvar, men det blir inte heller snyggt. Suck. Skall jag göra om???