Att säga hej då

Jag städar. Städar egentligen alltid. Men just nu städar jag i mitt liv. Och jag känner att min blogg just nu inte ger mig vad den gjorde en gång. Energi-inputten ligger liksom på minus. Och det skall ju vara ROLIGT att blogga! Detta är det 270:e inlägget i min blogg, och nu har jag bestämt att ta en lång paus. Så får vi se om lusten att skriva kommer åter någon gång.
Jag kommer att titta in här och var hos er andra, om jag får!
Kram och sköt om er alla där ute! :-))

En gerbil-hamburgare

Lite otydlig bild... Man får smyga sig på dem när de sover. Men det är Ippo som ligger på Itachi som ligger på Suna. Som en hamburgare!

Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans...

Tuffa beslut och fiffig lösning

Jag har bestämt att repa upp min helt klara Nanook-kofta. Den går inte att blocka ut. Och dessutom blev ärmhålen inte tillräckligt bra. Inte för att en miljard människor skall ha tillgång till mina armhål/ärmhål, men det stöööööööör mig att de inte blev ok. Nanook stickas uppifrån och ned och börjar med ett typ spetsmönster till krage, och tack och lov så kan jag spara spetskragen när jag stickar om den i en storlek större. Den är så himla fin, och jag vill ha en. Så, jag repar allt utom spetskragen. Det blir bra. Garnet var underbart att sticka med, så det skall nog lösa sig. Nedan bildbevis på att Nannok faktiskt existerar i finalt tillstånd.

Detta med ärmhål. Faktum är att det ofta blir problem med ärmhålen för mig när jag stickar koftor upp ifrån och ned. Oavsett om man fortsätter med ärmarna, eller kroppen efter att ha delat av oket från ärmar/axlar, och fram- respektive baksidor/a, så blir arbetet efterhand tungt, och då börjar det glesa sig vid ärmhålets sidor. När man sedan skall sy ihop det lilla hålet som bildas mellan ärm och under axeln, så kan sidomaskorna vara bra uttänjda och det är svårt att få snyggt. Nu håller jag precis på med en River Crossing från boken Landing i underbara Kidazzle från Fleece Artist, en kofta som också stickas uppifrån och ned. Då kom jag på att man kan hålla ihop de upplagda maskorna och maskorna runtom dessa, i ärmhålet, med en säkerhetsnål, så att de inte töjs ut. Tror att det kommer att bli jättebra! Känner mig väldigt listig och smart.

Bildbevis på Nanook, version 1.

Potentiellt problemområde under armen.

Problemområdet hålls ihop med säkerhetsnål!

Att ha fått lite sol

Så var man tillbaka i snön och minusgraderna efter att ha njutit glass, grönfinkssång och värmande sol i en vecka. De vet inte hur bra det har det, sydeuropéerna... Rom såg ut ungefär som det gjorde för 24 år sedan då jag var där senast. Avstånden som jag tyckte var så långa då, är kortare nu (var man lat som ung, eller?). Och just tanken, att det mesta i stan (känns det som) är 2000 år gammalt, just den tanken sjönk in på ett annat sätt nu än förra gången. Aporna fick sin glass och sin pizza, och sedan visade det ju sig att de visste en hel del om de stora attraktionerna i Rom och Vatikanen genom ett TV-spel, Assassin´s Creed, som de ägnat miljoners år åt att spela. I spelet är man en nisse som skuttar runt på Colosseum, Pantheon och så vidare. Och så är man polare med Leonardo da Vinci, så de visste mycket om honom också. Där ser man. Lång näsa till mig.

Har alltid gillat Vespor. Hela Rom är fyllt med olika slags scooters, bland annat den här skönheten. Snygg, eller hur?

Det är något med Vespor. Me like. Tror jag måste ha en sådan. Faktiskt.

Har man tur så får man tag i riktigt god mat också. Det är lite därför jag åker till Italien, jag älskar maten. Är dock inte lika förtjust i vissa personers sätt, det där lite arroganta som man riskerar att möta i till exempel Italien och i Franrike. Hur man kan gå in i en affär och le och två expediter bevärdigar en inte ens med en blick, utan fortsätter att prata om sitt. Att man blir luft. Eller ännu värre, man blir som bajs på gatan. Skulle liksom inte hända i Japan. Storapan konkluderade: "De enda som är artiga i Rom är de japanska turisterna, och männen, men bara mot dig mamma".  Det ligger något i det. Kanske ligger det också något i det som sägs, att det finns"traumaenheter" på vilohem i Japan, dit speciellt japanskor förs efter sin första semester i Paris och Rom. De är fullständigt chockade och traumatiserade av att ha mött sådan arrogans och oartighet. De tror att de varit i en annat universum och har helt förlorat sin förankring.

Espresso macchiato, mandelkaka och stickning. Allt gott i världen.

Kvällsvickning på klostret: prosciutto, smördegskrussiduller och rödvin.

Apgoda mandariner.

Och lite smått och gott på födelsedagen.

Non parlo italiano

I ett desperat försök att få aporna att intressera sig för den klassiska konsten och kulturen, tar jag med dem på en veckas resa till Rom. De tror att vi skall äta pizza och glass dagarna i ända. Föga anar de att vi skall traska och gå och traska och gå och traska och gå och titta på tavlor, statyer, kyrkor, ruiner och diverse monument. Mohahahahah, det blir ett uppvaknande som heter duga för dem imorgon eftermiddag. Vatikanen står på schemat så klart, och jag har med kondomer som jag skall kasta på påven om han dyker upp. Sällsynt läskigt äcklig gubbe det där. Ja, jag känner honom ju inte personligen, men med tanke på hans uttalanden och vad han står för, drar jag mina slutsatser: ett praktexempel på en riktigt snaskig misogynist. Det är lite arbetsamt med just påvar, för när de dör, då kommer det genast en ny lika olustig gubbe farande. Never ending story liksom.

Jag blockar min Nanook-kofta. Det är lite av ett omöjligt uppdrag. Tänk er att töja ut en Barbie-bikini-underdel till ett fem personers tält. Det är alltså den typen av blockning vi talar om. För att jag överhuvudtaget skall få på mig den eländiga koftan.

See you later alligator! In a while crocodile! :-))

Embryo till en annan kofta. Underbara Kidazzle från Fleece Artist.