lördag 2 november 2013

En evighetsmössa är klar och en resa till Krakow

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Det var med glädjetårar i ögonen som jag trädde nålen genom de åtta sista maskorna i toppen av mössan! Vilket helvetiskt projekt... Jag vet att jag redan tjatat om det, men det tål att upprepas; en avig och en rätt gör att jag aldrig får in något bra flyt, svart garn gör att skumögda jag inget ser och sedan sticka med 2.75 mm i 25 cm... Jezzzuzzz. Men den var till min bror som jag tycker så mycket om, och dessutom lärde jag mig ett par bra saker. Dels att man alltid skall använda tubular cast-on för typ mössor som denna, kanten blir perfekt töjbar och ser väldigt proffsig ut. Det är dessutom inget svårt alls med tubular cast-on. Sedan blev jag positivt överraskad av garnet, för även om jag hade bytt garn två gånger och sedan stickade klart med detta Debbie Bliss garn (Rialto, 4ply), så hade även detta sista garn tendenser till nopp och tov. Men så när jag tvättade upp mössan med lite tvål för att blocka den, då försvann allt nopp och tov och garnet såg väldigt fräscht och glansigt ut. Kan också verkligen rekommendera mönstret :-)) Som grädden på moset blev min bror jättenöjd! Och han har dessutom den trevliga egenskapen att uppskatta ett hantverk. Puss på dig Tittan!

Storapan agerar entusiastisk modell. Blicken är lite zoombie-lik, inte sant? Ser lite ut som om han har blivit tvingad med hot om våld att agera modell, eller hur? Att han liksom blivit brutalt utdragen från sitt rum för att bli fotograferad av en elak mamma? Bärandes en fånig mössa på huvudet som dessutom förstör frisyren?
Mycket nöjd med himla fiffig ihoptagning. Storapan protesterar här ljudligt (Snabba på, åtminstone!).
Eftersom mössan är "lång", kan man variera med dubbelt eller enkelt uppvik.
Närbild på ihoptagningen.
En miljard icke-noppiga maskor...

Så har jag och Storapan varit ute och vimsat i Europa. Jag har idéen att det kan vara nyttigt för dagens unga att se lite andra saker än sin egen dataskärm ibland. Och se hur andra människor har det och har haft det. Ibland tycker jag att många av våra svenska barn är så omhuldade så att de kanske tappar proportionerna i vad som är problem, verkliga problem, och vad som bara är att leva, att vara människa. För att förebygga sådana här tendenser hos mina apor försöker jag visa dem situationer och skeenden som inte är vackra alls, där ondskan har slagit till med kraft och där man kan tala om humanitära katastrofer och verkliga katastrofer. Så det var dags för Storapan och mig att ta en tur till Krakow och sedan vidare till Auschwitz-Birkenau. Jag hade aldrig varit där och det var en mäktig upplevelse för oss båda. Dels så ohyggligt strukturerat och organiserat. En industriell dödsfabrik. Och också så ohyggligt ondskefullt med total brist på alla goda mänskliga egenskaper. Ingen empati. Ingen kärlek. Ingen mänsklighet. Känslan att stå vid rälsen i Birkenau och tänka att här hade jag och de två små aporna fått gå till vänster, och Sengångaren och Storapan till höger. Och sedan hade man aldrig mera sett varandra.

Baracker i Auschwitz.
Ingången till Auschwitz.
Berg av en massa resväskor som människorna hade med sig med sina tillhörigheter i.
Birkenau. Nedbrunna baracker, endast skorstenarna finns kvar.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Så himla snygg mössan blev, men så är du ju verkligen en perfektionist också! I alla fall när du stickar! (obs, det var menat som en komplimang, vill bara förtydliga det!)

    Det där mönstret var riktigt fint också, hoptagningen är ju awesome.

    (själv hade jag inte kunnat ge bort en sån fin mössa - ingen skulle trott att jag stickat den själv, den ser alldeles för proffsig ut! ;-))

    Apropå glada ungdomar som gärna ställer upp och poserar i stickat åt sin kära mamma, så har jag några riktigt bra sådana bilder på framför allt min yngsta dotter, på Ravelry. Ibland kollar jag de bilderna BARA för att hon är så söt och charmig när hon är arg!

    Vilken viktig resa du gjort med sonen. Och också härligt att göra ngt ihop, bara ni två, kan jag tänka mig. Såg på nyheterna igår, att en tidning i England?, startat ett upprop MOT invandring. Tycker att det är alldeles, alldeles för mycket sånt här i Europa nu! Inkl i Sverige. Och jag tror att om man låter det stå oemotsagt, så är det väl inte särskilt konstigt att det tar en ände med förskräckelse sen. Så det är bra, livsviktigt!, att vi diskuterar med våra ungdomar, och tex som du gjort nu!

    Ha det gott!/ Blenda

    SvaraRadera
  2. Ja storapan är nog ganska många år äldre än Max 2,5 år, som inte går att muta eller hota när han har bestämt sig för att absolut INTE fotograferas med sin nya stickade tröja på!! :-))

    Ser ut att vara en suverän mössa!


    Där var jag ju i början av juni och det är en förskräcklig plats att besöka - allt blir så påtagligt verkligt. Jag ångrar absolut inte att vi var dit och tillbringade en dag på dessa platser. Många känslor hinner fara genom hjärna, hjärta och kropp!

    SvaraRadera
  3. En så proffsigt stickad mössa!!!!=0)) Supersnygg!!!! Bra och klokt att du tog med storapan på resande fot. Det är viktigt att inte glömma vad som hänt.

    SvaraRadera
  4. vilken fin mössa!

    tycker att du är klok som lär lillapan att vi har det bra i vår del av världen:)

    SvaraRadera