Pain in the arse

Suck, lider fortfarande av följderna efter närstriden med stridspiloten. Buhuhuhu :-(((( Kan inte sticka ordentligt. Och kan definitivt inte banta ordentligt när det är så här synd om mej. Måste äta Ahlgrens bilar, Dajm och pepparkakor.

Har tänkt på en annan vansinnigt rolig (ehhh) look-a-like, Tomas Quick och före detta Ärkebiskop KG Hammar. Jag sprang på KG på en fest vid universitetet för ett par år sedan (jag är en sån himla cool partyråtta), och blev livrädd, trodde det var massmördaren Quick som nästlat sig in mitt i den uppsalienska akademikersocieteten. Men det var det ju inte. Det var verkligen KG som stod och småpratade med Birgitta Dahl med en snittad toast i högsta hugg.

KG Hammar...


Tomas Quick...


Själv liknar jag Michelle Pfeiffer. Klockrent.


In English
I am still suffering from my close encounter with a military fighter pilot last week. A real pain in the arse, one could say.
At a party some years ago, I met former Archbishop KG Hammar and realised that he looks exactly like Tomas Quick, a convicted serial killer. Although a lot of people do not think anymore he committed those crimes. Anyway, I do not look like KG Hammar or Tomas Quick, I look like Michelle Pfeiffer.

UFO-lista 2011

Jag har inventerat min hög med UFOn. De var inte så många faktiskt och det skulle vara toppen om jag kunde beta av en del av dem i år. Helst alla. De ligger och gnager i mitt huvud, och min hjärna är så full med annat, det finns inte plats för stick-UFOn. Att det skall vara så svårt att avsluta saker, speciellt när det hunnit rinna mycket vatten under bron.

Här kommer de, rangordnade med det minst hopplösa UFOt först.

1. Candle Flame sjal i Rowans Kid Silk Haze. Underbart garn och helt ok mönster, lätt att memorera och ganska så effektfullt. Denna stickning var det full fart i för lite drygt ett år sedan, men det blev ett abrupt avbrott då en jävla övernitisk säkerhets-nisse på Sydney Airport tog mina rundstickor (stickor 5.0) . Nej, jag har inte kommit över det, och ja, jag skulle döda honom om jag såg honom igen. IDIOT! I vilket fall, stickningen har legat på is sedan dess, jag lyckades inte uppbringa några nya stickor i Malaysia dit vi var på väg. I vilket fall har jag gott hopp om att slutföra detta UFO, det gäller bara att ta tag i det. Yes.

2. Dragon Scale sjal i ett kräkgrönt typ nylon/merino/mohair blandning. Garnet är lite sticksigt och jag förstår inte hur jag kunde köpa just den färgen (som heter "Kiwi" om jag minns rätt). Bakfull? Mönstret är lite väl komplicerat för mej, jag är ju ingen spetsexpert precis. Jag minns inte varför detta projekt blev avbrutet, kan ha varit att jag behövde byta en blöja på någon lillapa och sedan hittade jag inte rätt igen. Men jag tror nog att även detta UFO kommer att landa 2011.


3. Tröja i pälsblend från Färgkraft. Endast framdelen påbörjad. Mossgrön fiffig färg som jag gillar. I princip. Det till synes enkla spetsmönstret var ett smärre helvete dock, vilket inte underlättades av att Yll och Tyll skrivit fel i mönstret. Kom av mej ganska så raskt, på varv 11 typ. Inte bra. Och att sticka fram, bak och två ärmar, det ligger långt borta. Repa upp? Får man det? Jag var typ 30 innan jag bestämde mej för att det var ok att inte läsa klart påbörjade böcker om man inte tyckte om dem. Suck.


4. Svart tunika från Drops. Åh, jag önskar att denna tunika var klar. Verkligen. Garnet i själva tunikan är Drops bomull/lin blandning. Jag hatar lin och förstår inte vad som kom över mej när jag köpte det. Svart dessutom??? Lin är så oformbart och oförlåtande. Som en 40-talist nästan, kan man säga. I vilket fall är tunikan klar, men det är oket som spökar. Skall VIRKAS med Drops bomull/viskos, men jag fattar bara inte beskrivningen. Dessutom gillar jag inte att virka så där alldeles. Jag har påbörjat oket och virkat ett antal varv ett antal gånger, och nu är jag urless på det attans oket. Det blir vidare och vidare, istället för att smalna av. Dubbel-suck. Vad göra? Prångla på det på mamma och se om hon har förbarmande? Hitta på ett eget ok? Lyckad bild. Not.

5. Stola i Drops Kid Silk, virkad med rosa garn med glitter i (typ festligt, ehhh). Den är virkad med kärleksknutar som är en ganska så kul och lätt teknik. Det ser ut som små vitsippor. Jag har kommit en bit på väg, men det är långt kvar innan man kan snurra den tjusigt runt halsen och jag började för typ 10000 år sedan. Trippel-suck.

6. På UFO nummer sex finns ingen bild. Det dog kan man säga. Försvann i sopporna. Det var färdigstickade delar; ärmar, fram och bak som bara skulle monteras, och virkas en liten kant runt ärmarna och nedtill. Tyvärr var det Yll och Tylls lin, dessutom i någon grå-grön-kräk färg. Nej, den kändes bara jobbig, så den åkte ut. Och så skall jag aldrig köpa lingarn igen. Aldrig.

Kollision med en stridspilot och galenskaper

Det har inte blivit så mycket stickat den senaste tiden, eftersom jag har varit lite indisponibel på grund av en graviditets- och förlossningsskadeåtgärdande operation. Min kirurg var himla trevlig och skicklig. Och snygg. Han såg ut som en stilig äldre Dressmanmodell och var dessutom gammal stridspilot så nu kan jag säga att min rumpa haft närkontakt med en stridspilot :-)))) mohahahaha. Jag är lite svag för stridspiloter... I vilket fall, jag har legat hemma och tagit det lugnt, haft Sengångaren till att springa med mat och smärtstillande och Häagen-Dazs glass. Stridspiloten sa att just Häagen-Dazs glass påskyndade läkningen.

Mitt behov av lugn och ostörd konvalescens till trots, så har en viss progress skett avseende mitt röda hemliga projekt, så från och med nu är det sååååååååååå hemligt att det blir flera bilder först när projektet har levererats till mottagaren. Och det dröjer ett tag.

Rätt ofta känner jag att tiden inte alltid räcker till till allt jag vill sticka. Jag ser så många roliga projekt överallt, men har inte riktigt den tid jag skulle behöva. Och då är det fantastiskt tillfredsställande att springa på projekt man aldrig skulle sticka. Inte ens under dödshot. Typ brallan nedan. Vem vill ha ett par dylika byxor? Vem?


Uppdrag granskning. En dömd pedofil sitter inlåst i Sundsvall. Sluten psykiatrisk vård. Han har roat sig med att sexuellt våldföra sig på sin dotter och ett antal andra barn under många år. Eftersom han inte sitter i fängelse, utan "vårdas" kan inga tvångsåtgärder vidtagas. Man kan således inte neka honom en dator. Och trots att han är kund hos kronofogden, har han på något sätt råd att köpa en dator. På denna dator laddar han sedan ned barnpornografiska bilder från nätet. Allt medans har "vårdas" på en sluten psykiatrisk avdelning. Är det en mänsklig rättighet att äga en dator? Är det en mänsklig rättighet att också kunna koppla upp datorn på nätet? Går mina skattepengar till att tillhandahåll dömda pedofiler internetanslutning på att de kan barnporrsurfa? Hur naiva och oprofessionella är de läkare som är satta av samhället att "vårda" dessa människor? Varför får ansvarig läkare, Kjell Långbergs, ha kvar sin läkarlegitimation? Ibland tror jag att jag blir fullständigt galen.

In English
I collided with a military fighter pilot last week, and have had to take it easy since. That means not so much knitting has been done. I found a pair of knitted pants at Drops homepage, a pair of trousers that I would never knit, not even under a death threat.
Sweden is a funny country, our tax money goes to paying convicted pedophiles´ childporn internetsurfing. Responsible doctors seem to think it being a part of the rehabilitation?
I think that one day I will go totally insane.

Ett FO är fött till denna värld

Min mysiga och varma rost-oranga Nepalkofta är klar! Det var snabb och rolig stickning på stickor 4.5. Jag gillar verkligen Nepalgarnet, det är lätt att ha med att göra, rimligt mjukt och resultatet blir bra. Noppar sig minimalt. Jag är supernöjd! Enda smolken i glädjebägaren är en liken hake jag var tvungen att sy fast för att den överlappade sidan inte skall hänga ned undertill, när koftan är knäppt. Den mosstickade kanten är nämligen ganska bred och garnet är tungt. Denna hake syns lite om koftan är uppknäppt. Hmmm. Skall försöka komma över det.


En rygg bred som en ladugårdsdörr. Uppmärksamma läsare har säkert noterat att Fru Nyckelpiga har backat något, bland annat på grund av inmundigandet av för stora kvantiteter choklad i julas. Men målet rubbas inte, i slutet av februari skall hon vara i mål!


Fina metallknappar från Yll och Tyll.


Jag har funderat en del över hur det kan komma sig att Socialdemokraternas potentiellt framtida partiordförande Mikael Damberg och före detta frikyrkopastorn, numera fängelsekunden, Helge Fossmo är lite lika utseendemässigt? Kan vi vara helt säkra på att det inte är samma person? Att psykopaten Fossmo inte samhällstränar genom att infiltrerat det Socialdemokratiska Arbetarpartiet? För jag har aldrig hört talas om Damberg tidigare, han bara dök upp i tidningarnas spekulationer. Hmmmm. Jag är misstänksam.

Fossmo och Damberg.

Sengångaren försökte lugnade mej genom att påpeka att Damberg mera liknade Mauro Sccocco. Hmmmm. Jag är skeptisk.


In English
My orange cardigan knitted in Nepal yarn is finished. It is cosy and warm and it was fun knitting it, I am super-pleased with it. That means almost 99% pleased. There is a detail that disturbs me since one thing didnt turn out exactly the way I intended, but I will get over it eventually.
It struck me the other day that a potentially future leader of the Swedish Social Democratic Party and a psychopathic religious priest, in prision for incitement to murder, are look-a-likes. Can one be really sure they are not the same person?

Jag har skjutit en dront

Min bror brukade små-nynna på en dikt när vi var små. Jag trodde han hade hittat på den själv då han aldrig kom längre än till de två, tre första raderna. Döm om min förvåning när jag upptäckte idag att det faktiskt är en dikt av Harriet Löwenhjelm:

Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,
då solen rann ned mot en blek horisont
och havet låg blankt mellan öar och skär.
Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,
och rymden var som ett ekande rum,
där skottet skallade fjärran och när.

Jag kom att tänka på de första raderna i dikten häromdagen, en dag då det faktiskt kändes som om jag hade lyckats skjutit en dront, vilket måste vara det mest osannolika som kan hända, speciellt som det inte finns några drontar längre. Förstår att detta är lite kryptiskt, och det får det lov att vara, men jag lyckades iallafall ro iland en fullständigt osannolik seger i veckan. Rätt blev rätt, för ovanlighetens skull. Det känns lite som att rätt aldrig blir rätt nuförtiden. Och med tanke på hur läget såg ut i första början av denna dront-jakt, tidigt i höstas, var det helt osannolikt att rätt skulle bli rätt. Det var som att försöka skjuta en dront. Men nu har jag skjutit dronten! (Till alla veganer och djurrättsaktivister vill jag säga att jag aldrig i verkligheten skulle skjuta en dront, speciellt inte den sista; ovanstående text är endast en slags allegori).

Belöningar åt jägaren... Sticktidningar som måste vara gjorda av guld eftersom de kostar 110 pix styck. Interweave Knits är bäst, egentligen den enda man behöver köpa.

Nya hjälpstickor från KnitPro när man stickar flätor. De är räfflade. För ökad känsla? Mohahahahahahahahahahahahhahahahahha :-))))

Nyhetsgarn från Drops, heter Andes, består av 65% alpacka och 35% ull. Skall bli en mössa åt en kär vän som gillar blått.

Mera nyhetsgarn från Drops, babyalpacka med mullbärssilke, ett helt fantastiskt mjukt och blankt garn. Skall bli något fint till mej själv.

Jag har inte legat på latsidan heller, utan stickat på på det hemliga röda projektet. Klart att blockas om en vecka eller två.


In English
Last week I shot a dodo, which is very remarkable since it has been extinct since the mid-to-late 17th century. To reward myself on this successful mission, I bought some balls of new yarn from Drops and some knitting magazines. I also report the progress on my red secret project.

FOFOFOFOFOFOFOFOFOFOFOFO

Nu är den gråa alpackatröjan äntligen klar. Det kan ha varit ett år sedan jag påbörjade den och nu är den pånyttfödd som ett FO. Förresten, vad är egentligen skillnaden på ett WIP och ett UFO? Ett WIP är alltid ett UFO, men ett UFO är inte alltid ett WIP?
Jag är rätt så nöjd med den, faktiskt! Storapan hjälpte mej att ta bilderna idag, de sekunder det var dagsljus. Sengångaren har nämligen fastnat i Halo Reach, ingen vet om han någonsin kommer tillbaka till den verkliga världen igen. Jag upplyste Sengångaren om före jul att jag behövde en ny kamera. Den jag har tycker jag inte tar tillräckligt proffsiga bilder. När jag tittar på t ex på Pollivers blogg blir jag helt matt av de fina bilderna. Men tydligen, enligt Sengångaren, så är min nuvarande kamera tillräckligt fancy, och bristerna i mina bilder finns bakom kameran, dvs hos fotografen. Grrrrrrr och Morrrrrrrrrrrr. I vilket fall så tog Storapan fina bilder idag!


När tröjan var klar enligt mönstret, så tyckte jag att den vart för kort, så jag plockade upp maskor längs med nederkanten och stickade på en resår, det blev helt ok tycker jag. Det gör inte mej någonting att man kan ana den upplockade kanten (försöker hon övertyga sig själv).

Sedan maskade jag av superlöst för att undvika att kanten rullade upp sig igen, kolla in den här videon på Youtube för superlös avmaskning. Kanten blir lite väl sladdrig kanske, men igen, Good Enough och Fit for Purpose.

Jag ligger och bloggar i min obäddade säng. Med mej har jag kaffe, stickning och en godispåse. Aporna är här i sängen med mej och spelar på sina DS och de kretsar kring godispåsen likt en flock gamar, de vaktar varje rörelse jag gör... De är supersöta och jag känner mej väldigt lyckligt lottad som får ha dem hos mej.

In English
My grey alpaca jumper is finally finished. I am rather happy with the result. Today is a cosy stay-at-home-day and I am enjoying life with my little monkeys.

Nya projekt och nytt garn

Ut med det gamla och in med det nya! Mitt år har börjat lite segt, känner mej lite låg och allmänt ledsen. Kanske är det ljusbristen som ger sig tillkänna till slut. Det blir lite nya tag på måndag, då skall den lilla nyckelpigan börja krypa igen, så jag når mitt viktmål i slutet av februari. Vet att det kommer att kännas bättre att sluta snaska choklad och komma igång med verkligheten igen.

Jag har börjat det nya året med två nya projekt. Dels en ny kofta till moi i Drops Alpacka, den stickas som en rektangel typ, med en fläta längs med ena kanten. Jag brukar dra mej för att göra flätor, men när jag väl stickar flätor, så blir det så himla snyggt. Jag älskar flätor!

Sen har jag ett lite hemligt projekt på G, i Drops Kid Silk. Det kommer mera om detta hemliga projekt senare :-)))) Färgen är djupt tomteröd, även om det inte syns på bilden nedan, jävla ljusbrist.


En sak som piggade upp i mörkret var 17 stycken små snöbollar från Australien, Heirloom. Två fanstastiska vänner hade skickat garnbollar bestående av 85% merino, 10% alpacka och 5% silke. Åh, vad glad jag blev! Och jag vet redan vad bollarna skall bli när de blir stora...

Så köpte jag en ny bok, om vantar. Avskyr att sticka vantar. Kommer aldrig mera att sticka vantar (det har blivit ett och annat par i mitt liv). Men jag har blivit väldigt imponerad av Clara stickar, hon får till de mest fantastiska vantar med underbara mönster. Boken innehåller en massa ryska gamla mönster och är väldigt inspirerande, men det är en titta-bok, inte en göra-bok. Just nu bryter sengångaren ihop av skratt i soffan, han undrade om jag köpte vant-boken, svar ja, skall du sticka vantar frågar han, svar absolut inte. Roligt på något vis tyckte han. Är det svårt att förstå begreppet titta-bok?


Jaha, det blev ju ett väldigt uppiggande och roligt blogginlägg. Not. För den som vill skratta kan jag rekommendera följande: http://jonas-ad.blogspot.com/2010/12/jag-fick-feeling.html
Det är nog fjolårets roligaste blogginlägg. Alla kategorier.

In English
A bit dark and sad here at the moment. But two new knitting projects enlighten my world. And I was very happy for the Australian snowball-yarn! Fantastically soft and lovely! Thank you Pauline and Bill, you are almost turning into my yarn-suppliers! :-)))))

En mössa till mitt minsta hjärta

Igår kväll stickade jag en snabb-mössa (Ravelry-länk) till lillapan av Nepalrester. Han hade tappat bort sin gamla mössa "ute i rymden någonstans". Den nya blev klar vid 12-snåret, och eftersom jag ville veta om den passade, väckte jag honom för att prova. Det var ok tyckte han, att gå upp mitt i natten för att prova yllemössa :-)))) Den blev inte 100, tycker jag, lite liten. Men lillapan var nöjd, så den duger för resten av vintern. Det är lite svårt med saker som inte blir toppenbra. Jag är lite av en perfektionist och lider svårt av små misstag i stickningen, eller om resultatet inte blev precis som jag ville. Så det är terapi att acceptera mössan. Bara rakt av. Good enough. Fit for purpose. Move on.

Med kanten uppvikt (en kant som optimalt borde varit lite bredare).


Med kanten nedvikt och därmed formas en bubba på huvudet. En bubba som optimalt inte skulle varit så toppig. Julgranen är iallafall utkastad och återplanterad ute i snön.


Har två klara tröjor att visa! Det skall bara till lite knappar och sedan fotografering. Stay tuned!
Nu skall jag sätta stickorna i lite Classic Alpacka från Drops, skall bli en kofta. Nytt mönster från Little Thingies (som har stängt ned sin hemsida???).

In English
The little monkey got a new woolen hat, he did not know where he had put his old one. He said he had lost it in space somewhere. The new hat did not turn out exactly the way I wanted it to, but the little monkey in question was happy, so I guess all is well.