Nya tag och provlappar

Är igång med min Menten sjal igen, det var ju kul stickning såklart, bara jag tog mig tid att sätta mig ned och få lite sticklugn. Den blir nog klar vad det lider :-))))

Lite jordgubbar hjälpte också till med att pigga upp. Mumma vad gott! Notera att även en liten glassklutt kom med, trots kalori-åtstramningarna som pågår inför Beach 2011 2012 :-))))

Det gröna alpackagarnet skall bli en Hulda Striped Pullover (Ravelry-länk) från boken Northern Knits. Fast min blir grön- och lilarandig istället för vit-grå-rödrandig. Stickor 2.5 mm, låter som ett evighetsprojekt, not?

För att kontrollera stickfastheten så stickade jag en liten fusk-provlapp. Den första i mitt liv faktiskt, tidigare har jag vågat vägra provlapp, och lyckats rätt så bra med det. Min fusklapp blev dock väldigt informativ, 3 mm hade blivit helt galet, och när man lägger upp 326 maskor så är det ju inte så roligt att upptäcka efter 10 varv att 2.5 mm hade varit mycket bättre.

326 maskor upplagda, även en lång resa börjar med ett litet steg...


Så här i sommartider har jag lagt märke till flera saker som jag inte förstår. Utöver att dömda pedofiler får tillgång till datorer på slutna psykiatriska avdelningar och kan fortsätta porrsurfa, och att VD:ar "inte kan prestera" utan bonusar, så handlar det nu om sommarens barnomsorg. Är det inte konstigt att den 2-åring som skall skolas in på förskola i januari erbjuds två veckors schemalagd inskolning enligt all tillgänglig och modern pedagogik, att samma 2-åring 5 månader senare kan börja ny förskola, i andra delen av stan och med helt ny personal utan inskolning, eftersom kommunen slår ihop skolor och personal inför sommarsemestrarna? Som om begreppet inskolning var något varje barn behövde gå igenom en gång per livstid, sedan är det bra typ? Det har inget med ny miljö eller ny personal att göra? Ja, jag förstår inte alls. Lika märkligt är det med kommunens bestämmelser om barnomsorg för arbetslösa. Två vänner har sökt nya jobb under våren och gått på A-kassa. För att få A-kassa skall man söka jobb på heltid och stå till arbetsmarknadens ständiga förfogande. Mmmm, det låter ju rimligt. Det orimliga uppstår när vår kommun erbjuder 15 timmars barnomsorg i veckan till, i det här fallet, en 2-åring och en 3-åring. Alla som försökt att arbeta heltid med att söka jobb, eller arbeta med vad som helst som kräver att man får tänka hela tankar, hemma med en 3-åring, vet att det är omöjligt. Vem har varit framme här och tänkt? Eller inte tänkt? Ja, det är mycket man inte förstår.