Välkommen 2013!

2012 är på väg mot sitt slut. Det har varit ett ganska så ok år, trots allt. Jag har varit sjuk, men annars så har det mesta tuffat på. Känner att jag har blivit så gammal att jag önskar mig ett lugnt 2013, utan en massa happenings... Jag arbetar på vissa förändringar i mitt eget liv, vi får väl se om det ger resultat inom snar framtid.
TACK alla fina läsare av min blogg! Det är så roligt att få vänner i bloggvärlden. Få kommentarer, få kommentera, få hjälp och råd med stickningar. Hoppas vi ses 2013!

Nu har jag också börjat med ännu en ny stickning med underbart alpackagarn från Den Gamla Möllegården. Det är handspunnet och helt fantastiskt att sticka med. Skillnaden mellan fabriksspunnet och handspunnet garn är som skillnaden mellan levande musik och en cd-skiva. Det är liv på ett annat sätt. Och som sagt, detta garn är en njutning att sticka med. Det skall bli en typ väst, mönster från Drops.

Brun-rosa alpacka.

Jag avslutar med några bilder från Japan i somras. Det verkar som om det blir en tur igen i sommar. Vi längtar alla tillbaka till Tokyo.

Storapan fredar sig mot de närgångna hjortarna på ön Miyajima utanför Hiroshima. "Nej, jag har inga flera kex!"

Lillapan skuttar i varmt vatten på ön Taketomi.

Mellanapan sussar på sin futon på vårt ryokan i Tokyo.

Underbara och pålitliga glassautomat. Hur fort man såg en glassautomat var man tvungen att köpa glass. Sådana var reglerna. Raspberry Cheesecake var godast.

Lillapan i yukata och med korg och badpass i Kinosaki. En liten by med många varma källor. Man gick på badrunda på kvällen.

Future note to oneself

Om du reser dig upp ur soffan genom att lägga din vikt på ena handen och ta spjärn, och samtidigt råkar placerar den handen på ett pågående sticke, kommer trästickorna att brytas av i och med att soffan är mjuk och ger vika. Undvik således att lägga hela din kroppstyngd på eventuella trästickor när du reser dig upp ur soffan.

Är man söt kommer man undan med vad som helst

På stickorna just nu, en halstub i Rustic Hjerte Garn, 83% alpacka och 17% nylon. Det är ett lite lustigt garn, tråden är som en ministickad i-cord. Egentligen gillar jag inte sådant (mystiskt) garn, men jag såg en stickad tub med detta garn och gillade ytan som blev. Nu är garnet då sådär att sticka med, hur löst jag än stickar (5mm), så glider det dåligt på stickorna. Och det är lite tröttsamt när jag stickar på rundstickor. Men, men, mjukt som attans är det. Jag lägger in ett par rader mossstickning vart tionde varv för att få lite struktur.

Men shit pomfrit! VAD är detta? VEM har ättit på sofföverdragen?

Boven fotograferad på bar gärning.

 Jaja, det gör kanske inte så mycket. De var gamla, sofföverdragen, kanske dags att köpa nya. Och de är så söta, de små pälsbollarna... Så de hittar på en massa tok! :-)

Nämenbajsockså!

Knäcken är slut! Det får inte vara sant!

Minniesjalen II

Minnie-sjalen nummero II är klar. Det är en väldigt rolig stickning, enkel, men ändå lite kul och spännande när sjalen är klar. Tycker också om att den stickas från sida till sida, det blir lätt att utnyttja allt garn, och sedan blir den inte så väldigt trekantig. Jag gillar bättre den långsmala formen. Den är stickad i Debbie Bliss Luxury Tweed Aran, 90% ull och 10% angora. Garnet är helt underbart och jag vill väldigt gärna sticka med det igen. Använde fem (fyra?) mystan och sjalen blev över tre meter lång. Går många varv runt halsen alltså! :-)

Reflexmössan i förra inlägget stickades i Nepal från Drops. Och mönster var efter eget huvud med inspiration från lite här och var :-))

Grodperspektiv funkar ju jättebra...

Och så kom underbara Colours of Shetland, från Needled, lagom till jul. Boken är bara helt fantastisk, massor med härliga bilder, berättelser om företeelser på Shetlandsöarna och som grädden på moset, fantastiska mönster. En "måstebok", helt enkelt. Och nu vill jag åka till Shetlandsöarna. Också. Som om det inte redan pågick diskussioner här hemma vart vi skall åka till sommaren.

Reflexmössa

Reflexmössan är klar och den gillades av lillapan. Den hann inte blockas, så klart, den skulle på med en gång. Reflexeffekten funkar bra, bilderna nedan är tagna med blixt. Jag stickade den runt, men med avig maskor, som jag gillar sådär att sticka. Jag fick för mig att reflexgarnet syntes mera på ut-sidan om man stickade med avig maskor. Vet inte om det var så, egentligen, men jag fick för mig att de räta maskorna dolde reflexgarnet mera än de avig. Låter kryptiskt, jag vet. 1 1/2 "nystan" reflexgarn gick åt, det var ganska drygt.

Gillar era kommentarer på mitt förra inlägg... Att det handlar om chefen, inte om mig! :-)) Mycket bra (och ny) tanke! :-))

Mudden stickad utan reflexgarn.

Oblockad mössa.

Så här mycket syns reflexgarnet.

Ippos julmössa (Minikins) hänger nu i julgranen. Han tyckte den var sådär att ha på huvudet.

En fråga

Skall jag höja eller sänka dosen på min lugnande medicin när jag upplever att chefen ser ut typ så här vid morgonkaffet? Någon som vet?

God Jul till alla fina där ute!

Åh, vad det har varit struligt på sistone! Zooskötaren har varit ute och räddat världen, samtidigt som hon kurerat sina magsår och utmattningsdepressioner. Och så har datorn havererat! Sönder, kaputt och slängd i elavfallet. Så bloggen har onekligen halkat efter lite. Vi hoppas nu att tomten, mot all förmodan, kommer med en ny dator... :-)

Jag har fått lite stickade alster färdiga på sistone. Lillapans reflexmössa är klar och fotad och kommer på bloggen (om tomten kommer med en dator), och så skall en fin sjal fotas och en Nanook-kofta behöver blockas å det grövsta för att passa. Och eventuellt behöver Zooskötaren också BANTA för att koftan skall sitta snyggt. Grrrr och morr. Koftan blev jättesnygg, men sitter inte lika snyggt. Iallafall inte nu. Fortsättning följer.

Vad som inte får någon fortsättning är mina inköp på Yll och Tyll. I och för sig har jag lovat mig tusen gånger att inte köpa mera garn för närvarande. Varken på Yll och Tyll eller annorstädes. Men så skulle jag in och köpa lite mera Rustic Hjerte Garn (babyalpacka och 17% nylon, supermjukt) till en halskrage som jag håller på med nu. Så tog jag med två överblivna garnnystan, från reflexmössan (Nepal) och från Nanook-koftan (Heavens Hand, tror jag), för att växla in. Och det har ju aldrig varit några problem att lämna tillbaka garn man köpt för mycket. Även utan kvitto, så har man fått tillgodokvitto. Och jag är i denna affär och ränner titt som tätt och köper MYCKET garn, och det vet de. Men nu vart det snorkigt och gnälligt och de ville inte ta emot två helt fina nystan. Efter mycket suck och stön gick det bra, "för den här gången". Ja, någon mera gång blir det inte. Har väl egentligen aldrig tyckt att de varit några sociala genier i den affären, men nu blev det för mycket. Hon frågade när jag köpt garnet (för en månad sedan sa jag) och att de inte tog emot "för gammalt" garn med tanke på de andra kunderna, de ville inte sälja garn äldre än 4 månader i affären!!! Som om garn var en typ färskvara? Och som om de omsatte samtliga nystan på hyllorna inom 4 månader. Skulle inte tro det. Iallafall, nu är det Garnkorgen och diverse andra ställen som gäller för mig. Livet är för kort för att handla i snorkiga affärer.

God Jul till alla fina därute! Vi hoppas på julefrid och stickfrid! :-)))

Ippo säger God Jul med sin nya fina julluva (Minikins, mönster från Woolly Wormhead).

Med hopp om en vit jul för alla barn (och vuxna som gillar snö).

Att se sanningen i vitögat

Idag har jag bestigit Mount Everest! Stadsbussarna ställdes in i vår lilla stad, och aporna behövde hämtas från skolan. MED VAD DÅ, undrar förstås vän av ordning (det vill säga moi). Jag har ingen bandvagn ståendes på gården. För om inte bussarna tar sig fram, då är det även rätt svårt att köra bil. Men det var bara att bita ihop, självständig kvinna (kvinna=hjältinna) som man är och skyffla ut bilen från parkeringen, köra i 10 km/h i 30 cm snömodd, slira sig igenom frysta isspår från tidigare bilar och hämta aporna. Och sedan ta sig hem igen på en fullständigt igensnöad E4. Och nu fortsätter det att ösa ned flingor stora som corn flakes.

Ja, det snöar än.

Var en sväng på stan häromdagen. Slank in i garnaffären. Och de hade fått in illrött lovikkagarn! Det bara låg där och lyste och skrek (samtidigt), KÖP MIG, KÖÖÖÖP MIG. Så jag vart tvungen att lyda rösten som skrek. För att få tyst på det gapiga garnet. Två härvor blev det som skall omvandlas till vantar vad det lider. Sedan föll ögonen på RELFEXGARN!!! Jag bara dog vilken bra uppfinning! 50 m kostar 89 riksdaler, så det var ju inte gratis precis, men man kan ju sticka in det lite här och där i en mössa. Var väldigt tunt, så det kommer inte att påverka någon masktäthet. Himla praktiskt och fiffigt, reflexen inbakad i apornas mössor! Moi mycket nöjd med denna uppfinning.

Tomterött lovikkagarn från Järbo och reflexgarn X2.

Så här coolt blir reflexgarnet när man fotar det med blixt.

Moi inte så jättenöjd med att min kofta (Nanook) som nästan är klar är FÖR LITEN!!! Den stickas upp ifrån och ned, och nu har jag provat den för att se hur lång den skall vara. Och suck, då känns det att över axlarna är det lite tajt... Så, nu kom jag av mig lite med den sista biten. Suck. Jag har stickat medium, och jag tänker banne mig inte börja sticka large. Aldrig. Våga vägra large, liksom. Det är bara att se sanningen i vitögat och inse att det är dags att dra i bromsen, nu skall den otäcka vikten ned 10 kg. Jag väger för mycket, är för stor och har dessutom gått upp en storlek i bh-size. Det är ju oerhört, jag fattar inte hur detta kunde hända. Men nu smids det planer, för nu skall vikten ned. Till det som den skall vara. Och då kommer Narook passa. Livet liksom.

Samtal med Lillapan

Lillapan är liksom jag totalt uppslukad av reality tv-program, typ Sjukhuset eller 112. I ett avsnitt kallas poliserna till en hustrumisshandel, och lillapan tittar med stora ögon och lyssnar med sina parabol-öron utfällda. Jag tänkte att möjligen är han för liten för detta, men jag satt bredvid honom och han har faktiskt fyllt 7 år.

- Va, har han slagit henne? Är han galen?
- Ja, det verkar så, tyvärr.
- Man får inte slå flickor.
- Nej, ingen skall slå någon.
- Om någon är dum skulle jag gå därifrån bara, för flickor kan också vara dumma. Moa i min klass är jättesnäll. Henne vill jag bara krama. Jag skall fråga henne nå´n dag, om hon vill ha en kram.

Jo, jag stickar också. Snart kommer det ett FO! :-)

Visdomsord en vanlig fredag

Aporna går på bh-bandsskolan

Bh-band med tillhörande bh:ar.

Official confession: Mina två äldsta apor går i bh-bandsskolan. Så här skrev vår lokaltidning om denna friskola den 26 november 2012. Det togs också upp i SvD (eller var det DN?) samma dag.

Synliga bh-band ska ha orsakat kvarsittning. Nu utreder Skolinspektionen Internationella engelska skolan i Uppsala. Skolinspektionen utreder nu disciplinära åtgärder på Internationella engelska skolan i Uppsala, efter att en anmälan gjorts. Skolan ska nu bemöta påståenden om att elever prickas för synliga bh-band eller om de tilltalar lärare med förnamn. Prickarna kan sedan leda till kvarsittning. Skolan ska också svara på frågan om det stämmer att elever kan tvingas till extraundervisning om de fått lägsta betyg i ett prov eller läxförhör.

De lokala tv-nyheterna fortsatte vidare med att konstatera att eleverna kränktes dagligen, då de behöver följa strikta regler och då avvikelser mot desamma leder till en "behavioural notice" och om man får för många sådana, till kvarsittning.

Kanske har jag blivit gammal. Konservativ. Men jag tycker det är helt ok att ha regler för hur man skall vara klädd i skolan. På bh-bandsskolan får inte tjejerna skall ha synliga bh-band och inte kortare kjol än 10 cm ovanför knäet. Pojkarna skall inte ha häng och skylta med sina kalsonger. Inga kepsar eller hoods. Det finns andra platser där detta är ok, till exempel på fester, hemma, hos kompisar, på stranden... Jag har inte baddräkt eller pyjamas på jobbet. Inte heller visar jag mina trosor. Är det kränkande att inte få visa kalsongerna på skolan? Vidare tilltalar man lärare med Mr/Mrs eller Miss. Lärarna tilltalar eleverna med förnamn. Alla använder en respektfull ton mot varandra. Man säger God Morgon när man möts i korridoren. Är det kränkande?

Skolan har mycket bra resultat i de internationella proven. Fjolårets nior var samtliga behöriga att söka teoretiska linjer på gymnasiet, ett resultat som endast 68 av landets 1700 högstadier nådde. Och detta beror inte på att bh-bandsskolan har ett specifikt upptag av extremt brighta elever med hysteriskt akademiska professors-föräldrar. Det är "vanliga" barn som går där. En stor del är elever från invandrarfamiljer. Men skolan ha ett motto: "No child left behind". Vilket innebär att om man har fått underkänt på ett prov, för att man inte förstått eller för att man missat något, då får man extra hjälp. Tills man nått de mål Skolverket satt upp. Samtliga lärare erbjuder extra tid, "tutorials" varje vecka på eftermiddagarna, för dem som behöver (eller för dem som bara vill, för att man tycker matte är extra kul). Och det kan man ju kalla att bli "tvingad till extraundervisning". Vilket fruktansvärt öde... Att bli tvingade till undervisning... Hua... Men varför är man i skolan? Vad det inte för att man skulle studera och lära sig? Koncentrerat i en lugn miljö? Skall lärarna vara kompetenta pedagoger och ägna sig åt undervisning, eller skall de vara elevernas kompisar?

Jag frågade aporna vad det tyckte om anmälan till Skolinspektionen. De är båda två stolta över sin skola. Och över reglerna. De tycker mycket om sina lärare och de gillar att det är lugn och ro. Gillar att de får raka besked om vad som förväntas och vad som behöver jobbas mera med. När de missat någon del på något prov, så har de fått veta vad de behöver öva mera på, och sedan bli det ett nytt prov, oftast muntligt. Som Storapan sa: "Hur kan extraundervisning tolkas som ett straff? Det är man ju glad för ju?". Vad gäller bh-bandsskolan så får man alla regler förklarat för sig vid start. Om man inte gillar dem, så väljer man förslagsvis en annan skola. Där man kan glida runt med häng i brallan, tugga tuggummi och sms:a kompisar under lektionstid. Det kunde man göra på Storapans tidigare skola, och då var det bara ett mellanstadium. Eller så kunde man sitta och rapa på sin bänkkamrat, varje dag i ett år. Fritt fram liksom, utan konsekvenser.

Nu bums med det samma omedelbart

Needled kommer med en ny bok, den 3 december. Jag tycker hon gör så mycket fint. Blir alldeles matt ibland, faktiskt. Som jag förstår det skall det avslöjas i boken hur man gör sådana här, "wheelhouse buttons". Åh, såååå snygga. Nu vill jag också göra sådana. NU. Någon som vet någon bra knapp-görar-bok?

Men så himla snygga. Från Needled.

Mammas nya bebis

Han heter Itachi, vilket typ betyder gerbil på japanska. Väldigt söt. Och endast en tredjedel så stor som Ippo och Suna. Ja, han är bara 7 veckor :-)))) Det går att få de ganska så revirhävdande gerbilerna att acceptera en ny vän. Om det är en liten bebis! Vi satte Itachi i en liten gallerbur i den stora buren, så att de fick hälsa på varandra genom gallret, lite försiktigt. Sedan bytte vi plats, så att de äldre herrarna fick sitta i lilla buren och Itachi fick springa fritt i den stora, runtomkring den lilla. Sedan bytte vi plats ett par gånger så att deras respektive doft spreds över hela reviret. Efter ett dygn lyfte vi bort den lilla buren och de fick träffas på riktigt. Ippo, han som tidigare stått lägst i rang, markerade lite genom att stampa med bakbenen: 'Jag är större än du, stick och brinn!'. Men när Itachi la sig ned och var underdånig, vart det inga problem. Nu sover de alla tre tillsammans i sitt lilla hus!
Gerbiler är det roligaste som finns! Jag kommer alltid att ha gerbiler hemma!

Ett par svarta stråk går upp runt ögonen, så det ser ut som om han har ögonbryn!

Handtam, men snabb. Snabbare än jag och min kamera...

Mammas lilla gull.

Tiramisu och udda maskor

Tiramisu. Jag säger bara det. Världens godast efterrätt. Italiensk, förstås. Allt italienarna hittar på i köket är världens godaste. Min personliga åsikt är att vad gäller kulinariska höjder kan Frankrike slänga sig i väggen. Tiramisu är också en fiffig efterrätt då aporna, och barn i allmänhet, inte gillar den eftersom kexen doppas i kaffe och mascarponekrämen innehållet inte så lite konjak. Moi behöver således endast slåss med Sengångaren om den största biten. Dock uppstår ett problem... Varje paket med savoiardikex innehåller 24 kex. Det blir 8 kex över efter en omgång tiramisu. Dessutom kräver mitt recept 1 1/2 burk mascarpone ost, varför man får en halv burk över efter en omgång tiramisu. Frågan uppstår då, hur många omgångar tiramisu måste jag göra för att det skall gå jämnt ut, det vill säga, att jag står där utan resterande mascarpone ost eller savoiardikex? Det blir liksom en ond cirkel där man bara måste fortsätta att göra tiramisu på tiramisu på tiramisu. Det är jättejobbigt! :-))))

 Här kommer mitt favoritrecept på tiramisu. Stickbloggen har blivit en matblogg! :-)))

3 stora ägg

6 msk strösocker

4 msk konjak

1 1/2 paket a´ 225 g mascarpone ost

16 savoiardikex

3 dl starkt kallt kaffe

2 msk kakao

Koka kaffe och kyl. Dela äggen, vispa äggulor och socker till fint fluff. Tillsätt konjak och mascarpone ost försiktigt genom att vispa med elvispens lägsta hastighet. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd försiktigt ned dem i mascarponekrämen. Häll kaffet i en vid skål och doppa snabbt ena sidan av varje kex och lägg sedan kexen i botten på en form. Fyll hela botten av formen med doppade kex, häll sedan på hälften av mascarponekrämen. Gör ett lager till, avsluta alltså med ett lager kräm. Ställ in i kylen och låt stå ca 12 timmar. Pudra över kakao vid servering.

Denna lilla goding kan man andas in på två sekunder.

Åtta udda och sorgliga savoiardikex.

På stickorna nu (och snart klar!) är en Nanook. Verkar lovande :-))) Men hur glad blir man när man ser sånt här??? Mitt på ryggen??? VAR kom de ifrån???

Ormen i mitt liv

Nyömsad och urtjusig Fire gillar sin nya inredning. Han är världens mysigaste orm.

Att ha skjutit en dront till

För ett år sedan sköt jag en dront. Nu har jag minsann skjutit en till... För mot förmodan har jag och Finnair kommit överens. Vi hade en tvist som jag tog till ARN och där ARN beslutade till min fördel. Efter vidare förhandlingar har nu Finnair gått oss tillmötes i form av ett presentkort som gäller på deras flighter på samma summa. Vi är jättenöjda och det har varit riktigt trevligt att ha en dialog med Finnair. Artigt, belevat och allmänt trevligt. Wohoho, nästa gång vi reser, så blir det med Finnair igen! Skönt att ha löst den här tvisten, för jag gillar Finnair. Allt runt omkring den förra resan, personal och allt, var jättebra. Till och med jag som är inte så lite flygrädd tycker att de är ett toppen flygbolag  :-))) Hmmm, skall kolla upp deras destinationer... :-) Moi mycket glad idag!

Min Pärla

Jag känner en pärla. Hon bor i ett fint stort hus och håller till i sitt kök ibland och bakar underbart goda ting och lagar fantastiskt smaskig mat. Pärlan är en av de snällaste jag vet. Hon introducerade mig till Pärlans Konfektyr i Stockholm, eller snarare till deras underbara kolor. Och idag på posten kom en bok om Pärlans Konfektyr, från min lilla egna pärla :-))) En underbar bok, med massor av kola- och kakrecept, tips på jazzlåtar och instruktioner på hur man gör sin egna 1940-tals frisyr. Lite uppiggning till mig tror jag som ligger hemma och är totalt urlakad. Tack finaste finaste K! :-))))

Boken. Jättefin.

Superfin layout. Och underbara recept på bland annat polkakola.

Eller recept på tartalletter. Underbart.

Nytt garn och mandarinsäsong

Jag kunde inte låta bli att pröva Filtmakeriets garn. Köpte två härvor vit finull. Det blev lite dyrt, tyckte jag... Men, men, det är kvalité och svensktillverkat, och garnet luktar FÅR och är alldeles underbart fett. Har tvättat härvorna och ny skall de bli nystan. Funderar på en poncho, men då behöver jag nog fylla på med ännu en härva eller två.
Och sedan kunde jag inte låta bli lite grisrosa Cascade 220 Heathers, ett av mina favoritgarn. Det skall nog bli en kofta vad det lider.

Från Filtmakeriet.

Från Garnkorgen.

Sedan är ju den där säsongen här. Igen. Den där säsongen då jag köper kilo efter kilo efter kilo efter kilo med mandariner. Och sedan ser det ut så här morgonen efter när jag stiger upp. "Vi har sparat mandarin åt dig mamma!".

Dagen efter inköp av 5 kilo mandariner.

Och så hittar man sådana här spår överallt. "Släng skalen i soporna, pojkar!" verkar inte riktigt gå in och fastna på något enda neuron i hjärnan på de små aporna.

Flera vantar för kalla händer

Ytterligare ett par lovikkavantar är klara. De var en beställning från min söta lilla brorsdotter. Garnet och mönstret kom från Järbo och stickor 5.5 mm.

 

 

Jag lyckades till och med brodera dem, fastän brodera inte är något som jag kan hantera över huvud taget. Bara enkla korsstygn, men ändå...

Woho, korsstygn!

 

Tummarna blev bättre den här gången också. Inga hål! :-))) Jag tog upp rejält med extra maskor och sedan tog jag ihop dem på första och andra varvet. Sedan använde jag 1 mm tunnare stickor också, de två första varven, och det var en himla bra idé. Det verkar som om den lilla damen i fråga blev nöjd också! 

Inga hål vid tummen.

Det är hårt arbeta att sticka lovikkavantar! Man får ta i för kung och fosterland ibland, det är ett under att jag inte brutit av stickorna. Fick en stick-valk på lillfingret på kuppen. Arbetsskada?

Lillfingervalk. Ursäkta att bilden är lite suddig.

Mina egna lovikkavantar blev utan broderi. Hade stora planer, men lade ned. Kanske måste jag gå en inspirerande kurs i att brodera på ull?

Mina varma lovikkavantar.

När jag stickar i soffan har jag sällis av mina gerbiler. De är väldigt nyfikna och fulla med upptåg. De gillar att gnaga på kabeln mellan stickorna på mina rundstickor. Knix, säger det, så är kabeln av. Då får man köpa ny kabel :-)))

Min fina lilla Suna. En riktig liten gosegris. Han skall aldrig bli en Mendel.